Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2008

Varifrån kommer YBC?

De senaste veckorna har jag fått en hel del frågor om varifrån tankarna till YBC har kommit, vem/vilka som har ”har hittat på YBC”, etc. Svaret på den frågan är att jag själv har varit huvudansvarig för projekteringen av YBC, och att jag under knappt två års tid gjorde en väldigt grundlig research inför skapandet av YBC. Under detta förarbete besökte jag ett mycket stort antal skolor, träffade många representanter från näringsliv och högskola, diskuterade med IT-kompetenta personer, besökte ett otal konferenser och hearings, osv, osv.
Vid min sida hade jag hela tiden Nacka kommuns e-utvecklare Lena Byström, som förtjänstfullt bistod med kompetens kring IT-relaterad pedagogik, datafrågor i stort, osv (här har också Apple och Björn Sundberg på inLife bidragit med klokskap).

I sluttampen av projektet tillkom fler och fler personer, som alla har bidragit yterligare till vad som nu är YBC. Tidigt på banan var YBC:s administrative chef Susanne Monto, de båda arbetslagsledarna Emma Rosén och Lena Kinneryd och YBC:s biträdande rektor Daniel Lundqvist. Sedemera också hela den övriga personalen, givetvis. Dessutom bidrog personer i YBC:s Advisory Board med klokt input, t ex Anders Johanson, L-G Nilsson och Anders Nyström. Jag har också bollat många IB-specifika frågor med IB-koordinatorn Peter Morris samt IB-folk i olika delar av världen. Privatpersoner som Vivian Cassell har bidragit med kloka tankar, liksom min mentor Olle Werner. Och många andra.

När det gäller YBC:s unika pedagogiska profil (som de flesta frågar om) ; Seminariepedagogiken och vårt fokus på Skills, så är det en helt egen ”produkt”, men en hel del engelska kontakter har varit starkt bidragande i tillkomstprocessen.

Främst tänker jag på ett flitigt tankeutbyte med Mike Rees, Building Schools of the Future Programme Manager i Knowsley, Liverpool.
Kanske ändå viktigare har kontakten med Mick Waters varit. Mick är Director of Curricculum på Qualifications and Curriculum Authority i London (ungefär som Skolverket, fast bara med läroplaner på agendan). Han propagerar (i motvind i England…) för att pedagogik och läroplaner ska vara uppbyggda kring ”the bigger picture”, där man också väver in frågor som ”Vad vill vi uppnå med skolan överhuvudtaget?”, och ”Varför finns skolan?” Men viktigare ändå är hans vurm för att läroplaner i framtiden (redan nu på YBC! 🙂 ) måste ha kursmålen i botten men att man sedan adderar tydliga ”outcomes” utöver detta, som alla är tydliga ”Skills” av typen ”självständighet”, ”mognad” och ”karriärkompetens”.
På YBC har vi ringat in åtta stycken Skills, där Kreativitet är den klart viktigaste.
Läs mer om det här på vår hemsida!

Annars funderar jag själv just nu mycket på vem som egentligen är Sveriges vassaste kvinnliga jazzsångerska. Jag trodde länge att det var Rebecca Törnqvist, men ändrade mig sedan till Viktoria Tolstoy. Men sedan fick jag upp ögonen för både Anna Christoffersson och Josefine Cronholm, och nu kan jag inte bestämma mig. – Kanske kan de få stå högst upp på pallen allihopa, på sant svenskt manér?
🙂

Hans Renman, rektor för YBC

Read Full Post »

Var ombedd att tala om Kunskapsgallerian och YBC för ett nätverk idag. På plats i Dieselverkstaden kunde jag dra hela storyn om Kunskapsgallerian M7, tillkomsthistorien, syftet, processen, tankarna, partners, visionen, de olika samarbetena, de ekonomiska vinsterna, de pedagogiska fördelarna, det banbrytande, osv, osv. Och sedan dra motsvarande om YBC.
Det ÄR väldigt annorlunda och spännande projekt, dessa två, och som känns helt rätt i tiden!

En kul grej är att flera kommuner nu hört av sig och vill bygga egna Kunskapsgallerior.
Nu kommer de på besök. Först ut är Linköpings kommun, som kommer på besök om ett par veckor.
Det känns bra att få bidra till en positiv utveckling för elever – även ute i landet, långt utanför Nacka.
Jag har en dröm om att kunna få starta innovativa, kreativa skolor även utomlands – kanske framför allt i Afrika. Att få bidra till att få igång en positiv pedagogisk utveckling även där. Det vore nåt!
Kan bli av! Allt är ju möjligt!

Hans Renman, rektor för YBC

Read Full Post »

Alla rektorer i Nacka kommun ses varje år i augusti för att resonera om viktiga ting och för att ha lite läsårskickoff. Det brukar vara på Rosenön i skärgården, men nu har hela jäkla hotellet med ö och allt köpts av Skype-Zennström, så vi var i år på Nynäshamns Havsbad.

Detta år medverkade YBC dubbelt på agendan (:))
– YBC:s biträdande rektor Daniel Lundqvist hade en bra dragning om hur IT kan frigöra en fantastisk potential hos elever, och att vi nog inte ska vara så rädda och tillbakahållande när det gäller (teknik-) utveckling i skolan. Daniel gjorde det strålande! och var också rolig nog att inleda hela sessionen med att köra ett bildspel med YBC-vernissagen till jazz-toner. Bonuspoäng! 🙂 Påminn mig vid lönerevisionen.

Jag hade den otacksamma uppgiften att sist av alla, alldeles innan alla ville droppa av till joggning, bastu, drink, whatever, föreläsa om ”Kreativitet och ledarskap”. Dessutom i ett tidsschema som sprockit både kors och tvärs… Yeah!
Det gick bra, även om tidsbristen gjorde att jag bestämde mig för att strunta i alla Keynote-bilder och i stället bara prata. = Nyttigt! Bilder är egentligen en snuttefilt. – Pang på.

Här kommer stolparna till mitt föredrag:

– – –
KREATIVITET = Ett modeord?
En nyck?
Flumvänsterns storstilade comeback?

Skulle inte tro det…
Richard Florida gick i bräschen med “Den kreativa klassens framväxt”, 2001,
och sedan dess har inget varit sig likt. The World is Flat, the 5Th Discipline, Nigel Barlow, Välståndskriget, mm, mm. Här i Sverige: Fredrik Svensson, bröderna Härén, m fl.

De våldsamma omvälvningar som vi sett sedan Kinas, Indiens och Rysslands nya ekonomiska politik, med ett öppnande för utländska investeringar har förändrat vår ekonomiska världskarta.
(I höst blir Kinas ekonomi för första gången i världshistorien större än USA:s. Vi lever i en värld som ska gå under. Den värld som vi känner igen.)
Medan vi köper flatscreens, hemmabiosysstem med surroundljud, löser green fee, åker på retreat, lyssnar på ljudböcker och springer på löpband.

Makten rör sig österut över globen.

Varför?
• Ja, det ÄR främst ekonomin, men också…
• De galopperande tekniska, vetenskapliga och medicinska framstegen
• De radikala förändringarna av klimatet och de livsstilsförändringar som följer i dess spår
medverkar givetvis.
• Liksom den nya politiska maktkartan – Sovjetunionens fall, murens fall. “Historiens slut”, som
Fukuyama lite för snabbt trodde.

Och de religiösa förändringarna, fundamentalismen, extremismen och terrorismen bidrar givetvis.

Vi kan göra listan längre, om vi vill, men dessa saker samverkar.

Vi lever i en ny värld.

Man kan bli rädd, orolig och nervös. Famla oroligt mot den egna plånboken, mot de egna amorteringsplanerna, mot barnbarnens framtid.
Men man kan också inse att den globala samvaron alltid förändrats. Maktcentran har kommit och gått. Bärande produktionsfaktorer har ändrats. Från mark till råvaror och arbetskraft. Från realkapital till humankapital. Från cash till brain.
För det är där vi är.

Det finns, med rätt glasögon på, ingen anledning till oro. Om vi bara vaknar upp ur vår sömngångaraktiga tillvaro i rosenrött 50-talsskimmer med kärnfamiljer, fabriksarbeten, tydliga värderingar och ordning och reda, så kan vi förmå upptäcka att vi står inför ett monumentalt paradigmskifte.

Mänsklig intelligens, kunskap och kreativitet är den nya tidens maktfaktorer.
Där vi förut kunde förlita oss på tekniska landvinningar och effektiviseringar, måste vi nu inse att det är vår förmåga till innovationer och nya vägar som bygger framtidens välstånd i väst. För redan idag sker tillverkningen bättre och billigare annorstädes. Och snart också service och support. (SEB:s IT-support…)

Förändringen är makalös.
De senaste 20 åren har andelen människor som arbetar med kreativa yrken ökat enormt i västvärlden. Konstnärer, musiker, vetenskapsmän, forskare, ingenjörer, utbildare, designers, entreprenörer, innovatörer och andra med kunskaps- och kreativitetsbaserade yrken stod i början av 1900-talet för mindre än 10% av arbetsstyrkan. (Övriga arbetade inom industrin och jordbruket.)
50 år senare, 1950, var siffran bara uppe i 15%.
1980 var det nästan lika få.
Men år 2000 hade siffran plötsligt mer än fördubblats, och den stiger alltjämt.
I USA arbetar fler människor i den kreativa sektorn än inom den traditionella arbetarklassens klassiska områden industri, transport, osv. (Bara servicesektorn är större.)

Och dessa människors del av värdet av den samlade produktionen har ökat ofantligt.
Idag står denna tredjedel för hälften av det samlade värdet!

Sett ur ett provinsiellt perspektiv kan vi bara konstatera att den tid då vi kunde basera vårt välstånd på klassisk, tung tillverkningsindustri, t ex Volvo eller Electrolux, är över.
Den har inte spelat ut sin roll, men är inte längre vare sig motor eller pålitligt nav.
Tunga national- och företagsekonomer är överens om att en framgångsväg för västvärldens ekonomier är att fokusera på sin kreativa potential.
Dvs att i tider då värdet på kunskap sjunker (pga större utbud av kunskap – läs: konkurrens) finna en framgångsväg i ny kunskap, i innovationer, i entreprenörskap och kreativitet.

Att frigöra och gynna kreativitet är således ingen nyck. Ingen dagsända. Ingen kul grej i största allmänhet. Det är en överlevnadsfråga.

Men det är lätt att säga att “vi måste satsa på kreativitet”, men svårt att göra. För den politiska vinden blåser inte alltid i den här riktningen, i synnerhet inte den utbildningspolitiska. Kanske beror det på att på att många politiker själva känner sig mer trygga i en tidigare världsordning – för att inte tala om deras väljare…

Och ett stort ansvar har vi rektorer, som i allt för hög grad är upptagna av att göra rätt, att göra exakt det vi ska – medan vi aldrig riktigt hinner med eller orkar göra tillräckligt mycket av det vi borde. – Vrida klockor. Slänga sopor. Överleverera.

Men det vi nu har på agendan är att verkligen fullt ut skapa ett samhälle som förmår att uppmuntra, sköta och använda kreativitet. Ett öppet och nyfiket samhälle. Och till detta behövs långt ifrån bara yviga visoner, utan också helt nya guidelines, helt nya mål, ny stadsplanering, nya institutioner.
Vi måste helt enkelt tänka om, på många, många, många områden.
Det tog en jäkla tid att vrida jordbrukssamhället till ett industrisamhälle, och det kommer inte att vara utan gnissel att vrida om till ett kreativitetssamhälle.

Så vad är då ett “kreativt samhälle”?

Memphismanifestet, 2003, är summan av ett möte med 100 nominerade “kreativa” i hela Nordamerika, och är en uppaning till stater som vill bli bra kreativa samhällen. Deras uppmaning till “världens människor” är att…
1. Odla och belöna kreativitet
2. Välkomna och värna mångfald
3. Vårda de kreativa

Richard Florida talar om de tre “De 3 T:na” som helt centrala för framtidens tillväxt:
• Teknik
• Talang
• Tolerans

Den kanske mest centrala frågan är den om värderingar, som Florida också är inne på i sitt resonemang om tolerans.
I ett samhälle där allt mer människor arbetar med – och kommer att arbeta med – kreativa arbeten är frågor om mening, innehåll, självförverkligande, lust och glädje, osv centrala.

Sverige och de skandinaviska länderna har ett fantastiskt gynnsamt utgångsläge, och nämns ofta som idealstater när det gäller kreativitet. Så sent som i våras var en delegation från Singapores Utbildningsmiisterium i Skandinavien för att lära sig mer om hur fasen vi GÖR. De passade på att besöka Nacka, by the way.

Man brukar framhålla att de faktorer som gör Sverige till ett ovanligt bra land för kreativitet är att det:
• Är jämlikt
• Är tolerant
• Är icke-hierarkiskt
• Har hög IT-mognad
• Har god ekonomi/välstånd
• Har social stabilitet
• Har hög utbildningsnivå & goda språkkunskaper

Samtidigt har vi ett skolväsende som nästan motverkar kreativitet!, och USA och andra västländer har samma problem. Vi kan gå miste om en historisk chans. Men då måste vi sluta att se svart-vitt på kunskap kontra kreativitet.
Det ena utesluter inte det andra, de är varandras förutsättningar och kors-befruktare. Framtiden hör till de länder som värnar om balans och helhet, och som kan lyckas bibehålla framtidsfokus.

VAD ÄR KREATIVITET?
Den enkla beskrivningen är “förmågan att skapa nya meningsfulla samband” (OBS ”meningsfulla”, att kombinera snöskoter och en apelsin är inte kreativt, bara väldigt, väldigt mycket Tomas di Leva), och ska inte reduceras till bara en förmåga att uppfinna nya fiffiga saker.
Kreativitet handlar om att göra, och göra nytt. Om att vara nyfiken och se möjligheter.
Akzos forsknings- och utvecklingschefchef (för övrigt medlem av YBC:s Advisory Board):
“Jag letar inte folk med kunskap eller som kan hitta info.
Jag letar efter folk med fantasi.”

Kreativitet är mångfacetterad och samspelar och interagerar ständigt med olika sorters kreativitet – t ex konstnärlig, vetenskaplig, teknisk, kulturell.
Överhuvudtaget är mångfald ett nyckelord när man talar om kreativitet. Den trivs där det finns en stor variation, t ex av ras, kön, tempo, livsstilar, sexuell läggning, ekonomi, osv.

KREATIVT LEDARSKAP eller LEDARSKAP FÖR KREATIVITET?

Begreppet “Kreativt ledarskap” leder på ett obehagligt sätt tankarna till mindre roliga fenomen som “kreativ bokföring” och “en kreativ elektriker eller kreativ VVS-montör”, vilket ju saker vi helst vill slippa… För att inte tala om en “kreativ hjärnkirurg” eller “kreativ begravningsentreprenör”…

Det är lite synd, eftersom den sanna innebörden av ett begrepp som kreativt ledarskap kanske snarare handlar om ett ledarskap som i och för sig lyckas frigöra kreativitet, men som samtidigt står för kreativitet i sig. Där en ledares handlingar direkt kan avläsas och med rätta uppfattas som kreativa, och därmed i förlängningen kan inspirera och sporra till vidare kreativitet hos medarbetarna. Vi är föredömen. Vi ska gå före.

En parallell är “demokratiskt ledarskap” som till sin natur givetvis värnar om konsensus, god kommunikation en ambition att få alla med på tåget. En förväntad spin off-effekt är att medarbetarna själva inspireras och färgas av ledarskapsstilen, så att de själva i sitt arbeta också ständigt håller samförståndsflaggan högt. Där banar ledarskapsstilen vägen för medarbetarnas sätt att vara och utföra sitt uppdrag.

Kanske är det klokare att tala om “ledarskap för kreativitet”.
En chef, och kanske i synnerhet en rektor för en skola har ett oerhört komplext uppdrag.
Vem som helst kan därför inte leda skola framgångsrikt.
Det måste till mer av en rektor än av många andra chefer. = SVÅRT!
Det är därför som rektorsjobbet är så kul!

Inför starten av YBC har jag talat med många företagsledare, konsulter, projektledare, universitetslärare och professorer. Min fråga till dem har ständigt varit: “Grundskolan och gymnasium förväntas ju bland annat säkerställa bra elevunderlag till högskolan. Vad tycker ni att vi i skolan bör tänka på, ur den synvinkeln?”

Det näst intill samstämmiga svaret har varit att man är oerhört bekymrade över den passiva stil som gy-elever uppvisar efter studenten.

Och undra på det!!! Vi föser eleverna framför oss genom en “Curlingskola” med färdiga kriterier, målstyrning och slå-upp sid-27-syndrom.
“Vad krävs för MVG?” , “Jag nöjer mig med VG…”
“Kommer det här på tentan?” frågar nya elever på Handels, vilket ju är direkt anti-akademiskt och ännu värre: På tvärs med det humanistiska bildningsidealet.

Handelsprofessor:
“Lär dem språk o matte, men låt oss ta hand om resten. Men det ni KAN hjälpa oss med, är att få igång dem här uppe!”

Att organisera för kreativitet
Jag har nämnt att det är viktigt att chefen i sitt agerande uppmuntrar till kreativitet, rikstagande och spontanitet. Och till glädje, crazyness och till högt till tak. Rädsla hör inte hemma på en kreativ arbetsplats. Det måste vara väl känt i organisationen att det är OK att göra fel – för det är chefens uppdrag att ha instrument för att fånga upp misstagen, så att de snabbt kan analyseras och göras till en bra erfarenhet.
(Den enda rädsla som man ska värna om är den rädsla som är förknippad med att lämna sin komfortzon, att göra nytt.)

Men det är inte bara chefen det kommer an på, givetvis.
En skola måste ha en modell för förändring. En process för förändring. Att bygga in i organisationen ett sätt att verka för förändring och ständig utveckling.
Anglosaxiska länder talar gärna om “Change Model” (Gleicher, Beckhard, Harris, 1987 – Nobelpris!!!).
Ett konkret lösning skulle kunna vara att ha ett team som till sin enda uppgift har att
omvärldsspana, diskutera och hålla ett öga på utvecklingen. Men också att ha mandat (och lust) att komma med egna idéer.

The best way to predict the future is to invent it (Alan Key).

En sådan grupp blir en förändringsdrivare, och en garant för att många av de förändringar som ÄNDÅ ska komma inte kommer uppifrån utan från “gräsrotsnivå”/från den så kallade “verkligheten”.

Inte Top down – utan Bottom up

En parallell är Toyotas Kaizen-modell, som har en likartad tanke: En helt särskild organisation jobbar med ständiga förändringar, effektiviseringar, utveckling, mm.
En helt särskild organisation just för att man ska våga komma med tankar och idéer som kanske sticker ut och till och med utmanar!!!

Jag framhåller idag 10 st nyckelfaktorer för att en organisation (t ex skolan) ska kunna bli och vara en kreativ organisation:

1. Tänk bortom måsten, det uppenbara & förväntade (föräldramöte, upprop, konferens)
2. Värna om självständighet (BRA I NACKA!)
3. Värna om flexibilitet (Bygg inte in, spika aldrig fast, se upp för rutiner)
4. Värna om ständig variation
5. Värna, belöna o uppmärksamma entusiasterna (rektor o lärare = trädgårdsmästare!!! – var för i
helvete VARM mot din personal, det förtjänar dom! Lärare är hjältar!)
6. Var passionerad:
Lev efter devisen “Love what you do & do what you love
Det ska inte finnas någon plats på jorden där du hellre vill vara
Älska dina kunder/anställda/elever
7. Se upp för det mediokra – köp aldrig att något bara är “helt OK”
8. Ha osannolikt höga förväntningar på allt (även enkla saker)
9. Värna om lugn, eftertanke och reflektion (fråga konstnärer! för dom är det här viktigast!!!
10. Ha roligt !!!

– – –
Ja, så gick det till.

Hans Renman, rektor för YBC
(som undrar om inte ”Dawn Anna” med Ron Sexsmith borde vinna nåt slags pris för ”Årets låt 2008”?
– Vad tycker du?)

Read Full Post »

Ett radiotips: Vet inte om någon av er lyssnade på P1 (”Krisen i skolan”) mitt på dagen i söndags.
– Om inte: Missa inte den fullständigt njutbara sågningen av Björklunds populistiska rabblande om att svensk skola är sämst i världen. Utan empiriska belägg. Ställd inför motbevis stammar en märkbart irriterad Björklund ”på-på-på-står ni att jag har fel???”
– Se där en intressant bastard, i lönndom parad av lika delar hybris och okunnighet… Lyssna här.

Jag som alltid brukar framhålla motsatsen, att skolan inte alls är så dålig som det hela tiden sägs (inte minst när man kikar på hur eleverna TRIVS) får vatten på min kvarn. Däremot kan man lik förbaskat göra svensk skola väldigt mycket bättre – men då talar vi inte om mer regler, om ordning och reda och fler prov utan snarare om att utveckla kreativitet, pedagogik och arbetsformer, attityder, IT-stöd, arkitektur, mm, mm.

Det jobbar vi på med, på YBC. – Och vi har kul medan vi gör det!

Glada YBC-lärare!

Glada YBC-lärare!

Hans Renman, rektor på YBC

Read Full Post »

Vernissage på YBC

Efter att redan på uppropet ha kastats in i blandade arbetsgrupper har YBC:s nya elever arbetat en vecka med att slutföra ett uppdrag som Sicklas ägare AtriumLjungberg gav YBC:s elever första dagen: Att på olika sätt, och ur olika vinklar beskriva Sickla – historik, konst, företagande, mat, mötesplatser, mode, osv. Sickla är en rik och spännande plats att placera en skola i! Samlingsnamnet på projektet var ”Hemma i vårt kvarter”.

Istället för ett traditionellt föräldramöte bjöd vi in alla föräldrar till en vernissage, så att de skulle få se vad deras ungdomar lyckats göra på bara 4-5 dagars effektivt arbete. Och det var mycket det! Imponerande! Redan SÅ creative! 🙂
Vi bjöd på mingel, tapas och lite vackra ord, och sedan bar det av ned till Vita Huet, dvs till våra tillfälliga skollokaler för en stund med mentorerna.

Kvällen blev väldigt trevlig, rik och positiv, och vi fick ännu ett bevis på att det finns en jäkla kraft och energi i den här skolan. Vi blev också alla glada över att få läsa Nacka Värmdö Postens minst sagt positiva artikel i dag. Kul med positiv respons även bland externa!
Läs artikeln här!

Nu är introdagana över och imorgon stundar allvaret, med ordinarie undervisning, datorutdelning, mm. – Nu är det dags!

Hans Renman, rektor för YBC

Read Full Post »

YBC har satt som vision att vara en skola som bättre än alla andra skolor förbereder elever på den nya värld som kommer, där individuella förmågor spelar en långt större roll än idag – i synnerhet förmågan att vara kreativ, innovativ och entreprenöriell.

Vi slår gärna ett slag för den fysiska träningen också. Kreativitet, ”go” och ett öppet och framåt sinnelag kräven er kropp och själ som mår bra. Därför har YBC kontrakterat skolhälsovård och kurator som stöd till pedagoger, elever och föräldrar. Vi har Sickla Vårdcentral som närmsta granne – inte dumt t ex vid akuta sjukdomstillstånd, eller då man behöver boka tid för samtal/kontroll.

YBC har dessutom inlett ett unikt samarbete med SATS i Sickla, som innebär att YBC:s elever får ett pass i veckan med en personlig instruktör på SATS – Lovisa Sandström (även behörig idrottslärare). Vid dessa pass får eleverna en grundlig genomgång och erfarenhet av alla upptänkliga träningsformer såsom aerobics, step, box, spinning, mm. Utöver detta får eleverna individuellt upplagda träningsscheman och medlemskort som gäller på SATS i Sickla. På detta sätt öppnas synnerligen rika möjligheter för YBC:S elever att grundlägga kloka och regelbundna träningsvanor, dessutom på ett enkelt och smidigt sätt – SATS i Sickla ligger tvärs över gatan från YBC. 🙂

Vid sidan av dessa insatser kommer YBC dessutom att – i samarbete med ovan nämna parter – att erbjuda teoripass kring kost, sömn, förebyggande hälsovård, mm.

”En sund själ i en sund kropp” är en unken gammal sanning, men den har dock sin relevans, även idag. Det ska bli kul att följa våra elevers framfart – även när det gäller träning och hälsa!

Hans Renman, rektor för YBC
(som tror att alla blir snällare av att lyssna på Daniel Lanois’ ”The Maker” då och då)

Read Full Post »

När jag vaknade i morse låg det ett tunt dis över Nacka. Regnet låg i luften och det kändes mer som höst än vår. Men himlen sprack långsamt upp i ett leende och solen gav sedan dagen en härlig sensommarvärme. Jag såg en stor symbolik i detta…

Efter nästan två års förberedelser var det äntligen dags för att släppa in den första YBC-kullen. Vi sågs allihop i Dieselverkstadens foajé, där frukostmackan intogs samtidigt som ett försiktigt, förstulet minglande ägde rum. Efter en nästan pompöst överdådig fanfar var det sedan dags att definitivt dra igång YBC, med en rivstart av ett veckolångt introduktionsprojekt i blandade klasser – ett uppdrag som vi fått av AtriumLjungberg, Sicklas ägare. Och det var hur kul som helst! – Vilka fantastiska elever vi har fått, upptäckte vi ganska snart! Det känns nästan taskigt mot andra skolor. 🙂
Jag talade med flera erfarna lärare efter dagens slut, och alla vittnade om att det var något alldeles, alldeles särskilt med dessa första YBC-elever. Positiva, öppna, på gång, kloka, glada!
Vi kommer att få tre underbara år med dessa, det råder det ingen tvekan om!

För mig som drivit projektet sedan dag 1 var det givetvis en både rolig och en smula vemodig dag. Men samtidigt är det naturligtvis spännande! Vilka frukter denna planta kommer att bära!
Jag fick ett grattis-och-lycka-till-mail från en riksdagsman i utbildningsutskottet igår. Han skrev att ”det behövs fler skolor som YBC”. Det är ord som jag tror är alldeles sanna!

På fredag kommer Fredrik Härén till oss, för att tala om globalisering, kreativitet och annat spännande. Livet är kul!

Stay Hungry.
Stay Foolish.

Hans Renman, rektor för YBC

Read Full Post »

Older Posts »