Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2009

I morse satt jag på ett frukostseminarium på Kungliga Vetenskapsakademien där Svennerståhl & Partners nya bok ”Världens Bästa Skola” presenterades.

Inför mötet satt jag igår och kikade på lite olika basfakta om Sverige, för att försöka ringa in förutsättningarna för att överhuvudtaget kunna HA världens bästa skola.
Och kikar men på statistik får man ofta överraskande svar (t ex fakta som motsäger vår säck-och-aska-självbild kring att vi har högst andel självmord i världen, att vi är hämmade, har ångest och är tystlåtna – för så är det inte).

Vi är världens mest IT-mogna land.
Vi är det land i världen som har bäst förutsättningar att ta den absoluta tätplatsen i Kreativitetssamhället, som ju nu kommer efter Informationssamhället. Det har Richard Florida redan talat om för oss, men ingen lyssnar.
Enligt Inglehart, Welzel & Foa är svenskarna dessutom i princip världens lyckligaste folk. Läs mer om det HÄR.

Och inte nog med det: Vi är på många sätt världens modernaste land; ”världens mest post-industriella land”, som kommit längst på en intressant väg mot framtiden. Vi är mest demokratiska, minst hierarkiska, minst fast i religiösa dogma, minst fast i auktoritetsberoende, mest öppna, mest sugna på att uttrycka oss socialt, mest ivriga till självförverkligande, mest globalt orienterade (och därmed minst trångsynt nationalistiska), vi litar mest på varandra och är mest toleranta mot olikheter.
Läs mer om allt detta i Ronald Inglehart & Christian Welzels ”Modernization, Cultural Change and Democracy” (New York, Cambridge University Press eller läs mer om the World Values Surveys, t ex på deras webb. Det är alltså den ekonomiska styrkan parat med historiskt sett progressiv politisk framsynthet som krattat den svenska myllan och där vi nu kan börja skörda frukter. Om vi vill.

Skolan är näringslivets främsta leverantör av råvara – mänsklig kompetens.
I världens bästa land borde vi väl därför kunna ha världens bästa skola. Eller?
Så är det inte idag. Den senaste Trends in International Mathematics and Science Study (den så kallade TIMMS-rapporten) visar tyvärr tydligt att våra svenska naturvetarelever på gymnasiet sjunker som stenar i det internationella kunskapshavet. Förut var vi åtminstone medelmåttor på avancerad matematik och fysik, nu är vi inte ens det (men OBS att svenska IB-elever inte ingår i underlaget, vilket mao innebär att några av de vassaste Ma- och Fy-eleverna inte räknas in i underlaget).
Man kan ha en del olika uppfattningar om relevansen i TIMMS och andra liknande undersökningar. Pernilla Granklint Enochson visade i en uppsats på Malmö Högskola för ett par år sedan att eleverna kan ANDRA saker än vad som TIMMS tittar på. Dvs samma argument vi som 1:1-skola gärna framhåller; att kursplaner, Skolverk och undersökningar bara mäter de klassiska, industrisamhälle-kunskaperna, medan våra moderna elever kan väldigt, väldigt mycket mer än så! De har färdigheter och förmågor och kunskaper som Skolverks-folk och TIMMS-statistiker bara kan drömma om…

Men ändå.
Skolans basuppdrag är och förblir att lära eleverna saker, och en rimlig ambition för världens bästa land är väl att vara bäst på allt, även rena baskunskaper.

Men varför är vi inte det då?

Morgonens frukostseminarium kretsade på ett uppfriskande sätt kring ett salutogent perspektiv. Man gick på jakt efter vad man ska ta fasta på för att det ska gå bra. Den kommande intervjuboken Världens Bästa Skola lyfter fram just detta, och har Nacka kommun som raw model för en framgångsrik skolkommun (och SKL tycker ju att Nacka är No 1 till och med…). Diskussionen framhöll ett antal framgångsfaktorer i Nacka, som hela landet skulle kunna kika närmare på, om vi vill att Sverige ska lyfta till en global tätplats:

Erik Langby, kommunalråd i Nacka lyfte:
1. kommunen har positiva förväntningar på skolan och de som verkar där
2. förtroende för och tilltro till professionen – ”för att få resultat måste man släppa fram experterna”
3. engagemang för och positiv syn på skolans grunduppdrag – att lära sig
4. nyfikenhet och intresse för positiva utmaningar
5. systematik: tydliga mål och mycket noggrann uppföljning
6. bra verktyg: t ex tydlig lönepolitik
7. ekonomisk makt – ligger på lägsta möjliga nivå
8. kundorientering / köp & sälj-system / skolpeng (”inga pengar trillar ned genom en lucka i taket utan då elever promenerar in genom dörren”)

Lennart Jonasson, Nackas Stadsdirektör höll med och lade till:
9. kommunen har policyn ”inte stoppa fingrar i syltburken” – dvs styr med mål & medel, men låt experterna jobba
10. rekrytera bra medarbetare
11. fokus på resultat
12. fokus på ledarskapets centrala roll – inte minst det pedagogiska

Den kanske viktigaste signalen kring vad som utgör en viktig ingrediens i ”världens bästa skola” kom – föga förvånande – från seminariets enda elev (varför är det för övrigt alltid så att när skolan ska diskuteras så saknas alltid elever, eller så får de vara med lite på nåder, som kuriosa…), Catja Färdig från YBC :

Catja Färdig, elev i åk 2 på YBC

”Det är viktigt att få bli utmanad hela tiden! Världen är svår! Och vi ska ju möta något som ännu inte existerar. Därför måste vi utmanas att möta denna okända värld. Vi måste samla på oss massor av kunskaper! Ny kunskap! Relevant kunskap. Och förmågor! – Vi kan lätt kolla upp vad lärarna kan, och vi kan dessutom ofta mer än lärarna. Men det är OK. För om något intresserar oss kan vi lätt utmana oss själva att gå vidare. Men då måste undervisningen vara spännande. Och vi måste få vara kreativa!”

Kombinationen fokus på kunskaper OCH kreativitet tycks vara vägen till världens bästa skola alltså!

Hans Renman, rektor på YBC
(som just nu blir glad över nya, stora lägenheten uppe i Drottninggatsbacken och Depeche Modes ”Fragile Tension/Hole to Feed”-EP, som på ”Come Back (SixToes Remix)” levererar DM:s bästa introminut sedan ”I feel you” och ”Policy of truth”)

Read Full Post »

Igår var det en stor och viktig dag på YBC. Apple ville visa hur en kreativ och modern skola som har bärbara datorer som självklart arbetsverktyg ser ut i verkligheten.
Valet föll på YBC och i flera månader har planeringsarbetet pågått i en gemensam dialog mellan YBC:s medarbetare och elever, med Apple, Nacka kommun och Apples reklambyrå Shiny Happy People.
Den gemensamma ambitionen var redan från början att inte ha en klassisk, trist skolpresentation av typen ”Öppet Hus mall 1 A” utan att tvärtom ha en proffsigt upplagd dag där vi lånar format från TV (t ex med vinjetter, ”Sen kväll med Luuk”-upplägg, mm), där YBCs elever har en aktiv roll, där besökarna är delaktiga innan, under och efter besöket och där vi hela tiden utmanar både oss själva och besökarna. Vi ville också lyfta diskussionerna till att handla om lärande, omvärld och framtid. Och vi ville att alla, både vi själva och besökarna, skulle få rikliga möjligheter till att både reflektera, tänka och uppleva. Och så blev det!

Efter dagen kan vi bara – ännu en gång – konstatera att YBCs elever helt enkelt är fantastiskt skickliga på att möta, presentera, reflektera, ha dialog, vara kloka, öppna, spontana, glada, nyfikna… VILKA elever vi har. Läs mer om besöket på besökssajten HÄR.

Vi har haft en on-line utvärdering eferåt och en av våra elever skriver: Jag hade otroligt roligt, och den lilla nervositet jag kände kvällen innan försvann helt när vi satte igång. Det var verkligen kul att få höra så mkt beröm och sen sitta ner och diskutera olika frågor; t.ex hur utnyttjar man dessa fantastiska tillgångar på bästa sätt, hur får man så engagerade och varma elever och bemötande? mm… Hela dagen strömmade av positivitet från min grupp och av det kände jag att jag fick ökat förtroende. Efter idag inser jag mer vilken unik skola YBC är. Vår miljö kombinerat med vårt arbetssätt hittar man tydligen inte på många andra ställen. Saker som man kanske tagit för givet innan, ser jag nu på ett annat sätt. Jag känner mig berikad tack vare detta men också att kunna bidra till andra nyfikna besökare och kunna representera skolan. Jag kände mig stolt.
Ett stort antal elever var engagerade som fotografer, filmare och bloggare under dagen.
Nedanstående blogginlägg är skrivet av Ayla, en av våra elever i åk 1, efter att ha lyssnat på den avslutande paneldiskussionen med mig, Nackas Stadsdirektör Lennart Jonasson och eleverna Kim Lindqvist och Catja Färdig (diskussionen leddes av Caj Malmros):

Lennart Jonasson sa mycket som var rätt tyckte jag. Till att börja med så tycker jag att det är fullkomligt riktigt att en skola inte kan vara bra, självfallet beroende på hur man nu definierar ordet ”bra”, om den inte har bra ledare det vill säga en duktig och kompetent rektor och bra lärare. Det är detsamma som att ett land inte kan styras utan en bra regering och en mycket bra regeringschef. Alltså måste också en skola ha kompetenta, duktiga lärare som också lyssnar på sina elever, likväl en regering måste lyssna till folkets vilja. Så fungerar det i en demokrati och så måste det också fungera i en ”bra” skola. Vår skola anser jag vara ett praktexemplar ur en demokratisk aspekt eftersom vi elever har stor möjlighet att påverka vårt skolarbete och övrigt som händer i skolan. Sedan finns det ju så klart många andra egenskaper som både rektorer och lärare kan och bör ha, de tidigare nämnda är endast de ”primära behoven” alltså vad en skola måste ha för att överleva. Om man sedan vill bli en bra skola på riktigt så krävs det att lärare och rektorer har andra egenskaper, såsom att vara nytänkande, utmanande, kreativa och stöttande gentemot sina elever vilket jag definitivt tycker att ledningen av vår skola har.

Hur vi elever tar ansvar då vi har så stor frihet här på YBC var en annan fråga som togs upp. Det är helt korrekt att vi inte har särskilt många regler på den här skolan vilket snarare gör oss elever mer ansvarsfulla än oansvariga och vilseledda. Vi lär oss själva att ta ansvar utan att det finns en regelhandbok för hur vi elever ska studera, bete oss och existera överhuvudtaget. Vi tillämpar i stället egna regler för oss själva som blir som skräddarsydda för just den individen eftersom alla elever har olika förmågor när det kommer till att studera och alla har olika förutsättningar. Om man sportar varje dag kanske man vet att man måste anpassa sin arbetstid så att man studerar varje dag några få timmar på kvällen eller om man är en person so inte har så fullt upp på fritiden och klarar av långa ”arbetspass” så kanske man väljer att göra alla läxor tre dagar i veckan och sedan lägga resten av sin tid på att umgås vänner eller vad det nu kan vara. Jag tror att man utvecklas mer som människa om man får lära sig att ta ansvar för sig själv och sina studier och lära sig att prioritera vad man ska lägga sin tid på från dag till dag än om man kommer till skolan och får en tjock lagbok dämd i ryggen som berättar för en exakt hur man ska vara och hur man ska plugga. Man lär sig hur man själv fungerar som person och alla behöver inte arbeta på exakt samma sätt. Därför blir alla elever unika i sitt sätt att arbeta och i sitt sätt att använda sina kunskaper och kompetenser i stället för att alla elever kan exakt samma saker för att de under flera års tid fått inpräntat i sina hjärnor att ”det är så här det fungerar och så det ska vara.”

En fråga kom från en politiker i Arboga där man tänkt starta ett 1:1 projekt för en åk. 7-9 skola. Hon undrade hur länge vi elever sitter vid datorn. Frågan bör inte vara hur länge vid sitter vid datorn utan snarare vad man gör när man sitter vid datorn. Om man studerar under sin tid framför datorn, pluggar matte osv så gör man ju inte direkt något onyttigt. Man pluggar och när man är klar med sina läxor så lägger man oftast ifrån sig datorn då man med största sannolikhet är trött på den för tillfället. Enligt min mening är inte tiden elever som går på 1:1 skolor sitter vid datorn mycket längre än den tid det tar elever på en ”vanlig” skola utan konstant tillgång till dator under skoltid att läsa läxor i sina böcker. Visst kan det ju vara någon timme mer eller mindre dock måste man som sagt tänka på hur eleverna spenderar sin tid framför datorn. En elev med ständig tillgång till dator ser datorn som ett arbetsmaterial som används dagligen och då till att göra läxor medan en elev som sitter begravd i högar av papper och böcker varje dag ser datorn som en befrielse från detta och då spenderar tiden framför datorn till att göra slappa saker så som att spela spel, chatta och så vidare. Av egen erfarenhet kan jag ju säga att jag får ut mer under min fritid nu än vad jag fått tidigare i min förra skola då min fritid nu är ”tiden då jag kommer ifrån datorn” och kan gå ut på promenader, sporta, umgås med familj och vänner med mera. Tidigare under min grundskoletid satte jag mig direkt framför datorn efter att ha gjort klart mina läxor och spenderade alltså större delen av min fritid framför ”burken” så att säga. Jag kan härmed helt utan tvekan säga att datorn gjort mig till en mer social och hälsosam människa.

Frågan om hur vårt schema ser ut kom upp under diskussionen. Hur gör vi när vi använder oss av den moderna och nytänkande pedagogiken vi har här på YBC med långa projekt, seminarier och så vidare och hur anpassar vi oss efter skolverkets regler som samtidigt måste följas angående exempelvis hur många timmar en kurs måste innehålla när vi arbetar på detta sätt? Ett svar från Kim som går på BC programmet var att vårt program är väldigt flexibelt då det är unikt, vilket gör att vi lättare kan anpassa kurstimmarna utefter de projekt vi håller på med. På IB programmet däremot är det aningen svårare då det är ett internationellt program med få påverkningsmöjligheter då det finns färdiga regler för hur kurserna ska läggas upp vilket gör att det krockar lite med den tänkta pedagogiken. Dock är det just därför det ställs krav på att YBC:s lärare har det som motsvarar skolans lednings ”sekundära behov” eller med andra ord begåvningar, som att exempelvis vara nytänkande och kreativa – vilket de är! Annars hade det aldrig fungerat att ha IB programmet på en sådan här skola. Alltså anpassar lärarna också så att IB eleverna får delta i projekt osv bland annat genom att utnyttjar deras ‘CAS tid’. Jag som elev på BC programmet är hittills mycket nöjd med sättet vi arbetar på, och som det sades under diskussionen, det är inte alltid man har historielektion på historiean och så vidare, ibland så använder man i stället den tiden till att vara ute och filma en dokumentär till ett projekt som involverar ämnet historia etcetera.

Angående huruvida alla elever har ständig tillgång till internetanslutning hemifrån så tycker jag att frågan är totalt överskattad. Ett bra svar från Lennart Jonasson som han fått reda på genom en undersökning som gjorts är att ’vi konsekvent underskattar människors förmåga att använda sig av digitala medel’. Hans tillade även att ”det är ett ytterst litet problem, skolan är öppet till sent på kvällen” vilket faktiskt är helt riktigt. Dessutom är det, förutom att vara ett alternativ för de elever som i så fall ska föreställa de fåtal elever som inte har anslutning till internet i hemmet att använda internet i skolan, även en möjlighet för oss elever att få stanna kvar till sent på kvällen om behovet finns. Detta innebär en stor fördel för eleverna då de kanske inte har samma möjlighet till att kunna koncentrera sig hemma på grund av olika omständigheter. Dessutom tillade Lennart att det inom Nackas system finns tillgång till uppkoppling till internet på alla bibliotek i Nacka.

Frågan om dagens traditionella betygsättningssystem kom upp under diskussionen. Det traditionella, och väldigt dåligt uppdaterade sättet att betygsätta elevers kunskaper är i behov av en stor reform! Man utgår alldeles för mycket från resultatet av det nationella provet där eleverna under skrivningen får visa hur mycket kunskap de förmått att hålla i minnet under skoltiden som sedan mäts i förhållande till betygskriterierna. Hans sa att ”När det gäller lagen om föräldraskap, är det bara det som förälder som man förväntas göra då?” Man måste göra andra saker också, kunna andra saker och ha andra kompetenser. Vår värld skulle aldrig kunna överleva om alla individer kunde exakt samma saker och inget annat. Det samhälle vi lever i är beroende av människor som besitter olika kompetenser och av människor som tänker framåt, som vill utveckla samhället och komma på nya sätt att tänka. Förr i tiden var man en stark konkurrent på arbetsmarknaden om man studerat på gymnasium och universitet, nu gäller inte det längre. Nu när så många människor utbildar sig och skaffar toppbetyg så mäts andra egenskaper, en av de viktigaste är kreativitet, något som YBC har inriktat sig speciellt på.

Kim tillade att lärare måste våga vara sårbara och våga be om hjälp från elever vilket jag tycker är ett mycket bra tips. Lärare borde lyssna mycket på sina elever, de kan besitta kunskaper som också lärarna kan dra fördel av. Man ska inte underskatta unga på grund av ålder, jag tror att det finns mycket som de både kan och vill att lärarna ska veta dels för elevens skull och dels för att läraren ska utvecklas individuellt inom sitt yrke.

Fråga från en i publiken;
-Vad finns det för negativt med att ha en dator i skolan? Något negativt måste det finnas att säga.
Rektor Hans Renman;
-Detta är en typisk ‘svensk’ fråga. Det måste ju finnas något som är dåligt med julafton.

Programledaren avslutade med denna fras, som faktiskt är ett faktum;
-Framtiden är redan här den är bara mycket ojämnt fördelad.

Detta var allt för mig. Jag hoppas att de som lyssnade på diskussionen delar min åsikt att den var både intressant och lärorik. Det var för mig ett nöje att få blogga under paneldiskussionen.

God kväll.
/ Ayla Löfving BC1B

Hans Renman, stolt rektor på YBC

Read Full Post »

Hemlängtan

Sitter på tåget på väg hem från Göteborg, efter att ha lett TänkOm-utbildning för västsvenska rektorer.
Vi talar mycket om ledarskap under TänkOm-utbildningarna, av naturliga skäl. För att vara bra som chef måste man vara hel som människa. Jag är nog ganska bra on my own men är bara halv när jag är borta, och då längtar jag hem och hem och hem. Till Kärleken och till lilla Sixten.

Äter microvärmd lasagne i restaurangvagnen vid ett kylslaget Hallsberg och dricker ljummen Ramlösa och läser Marcus Birros krönika i Expressen idag.
Ibland behöver man inte skriva själv.

”Barn är en välsignelse på tusen sätt. Man får läsa sagor igen. Man blir guidad in i en ny värld som egentligen inte är ny, bara glömd. Man har stigarna övertäckta inom sig. Nu kommer det en liten Milo Santino Totti och tar min hand och leder mig rakt in bland snåren, in under de magiska träden. Han är sitt eget ljus. Stränderna glittrar av guld. Vardagen är en besvärjelse och ett löfte. Varje dag är en triumf över döden. Allting lever.
Hela världen är som en roman av J.R.R Tolkien.
Allting som är första gången för honom blir första gången för hans pappa. Jag ställer mig bredvid med samma förundran inför livet, för livets små sammanhållande silvertrådar. Världen blir till på nytt varje dag. Livet är ett mysterium och enda biljetten man behöver är den där nyfikenheten, den där blicken.

Jag har knäckt koden. Jag har sett rakt igenom hemligheten. Det förflutna, hela ditt liv, är bara en annan sorts närvaro. Barnen är vår guide dit.
Julen skjuter in sin tomtesäck i dörrspringan. Tidigare år har det mest betytt mer folk i galleriorna, ständigt uppskjutna paketinköp, klibbig glögg, slask och ösregn innanför stövlarna och rocken. Förr var julen en grimas.
Nu? Allting annat än en grimas. Nu strosar vi runt i ett Norrköping som är känt för sina ljusarrangemang om vintrarna. När Milo fångar ljuset från de små stjärnformade lamporna som hänger i träden i sina ögon försvinner stressen och paniken.
Den askgrå himlen öppnar sitt lock. Det är som att höra julsångerna för första gången. Det är som att se tomten för första gången. Jag slår av på takten, pekar och visar och stjärnorna, de riktiga och de av papp, lyser för Milo och bara för honom.
Att ha barn är att bli barn. Och just därför att bli vuxen till sist. Det är fantastiskt att få känna ansvar. Hur kan någon enda människa på jorden vilja fly detta ansvar? Det är en gåta för mig. I den här papparollen bor min manlighet. Jag kan till och med bära en Dressmanskjorta med värdighet. Jag är en ansvarstagande pappa. Kan det bli coolare?
Nu längtar jag efter snön, efter kylan, efter knarret från skorna. Jag längtar efter barrande granar, kulörta lyktor, små glasänglar som blåser i sina horn. Jag drömmer om lingonris om nätterna. Jag hör bjällerklang vart jag går. Jag är lycklig. Jag ser lycklig ut i de nyputsade skyltfönstren. Det är en rätt märklig syn.

Det blir Milos första jul. Jag ska berätta för honom om kraften i kyrkorna så här års. Jag ska berätta (mest för att påminna mig själv, för honom är det bara ännu en saga) om Jesus, Josef och Maria. Jag ska berätta för honom om tomtar och änglar och Karl-Bertil Jonsson och Kalle Anka. Jag ska knäcka lite nötter och balansera honom på knäet. Jag ska leka med honom i högarna av presentpapper och jag ska sitta uppe med honom när Rom håller midnattsmässa i min tv.
Han kommer garanterat att somna och då ska jag ömt och försiktigt lägga honom i hans lilla säng hos mormor i Gävle och sedan ska jag sitta vid hans sida när änglarna landar, tidigt i gryningen mot annandag jul, och vi ska basta sedan och äta gröt med socker och kanel och det blir min 37:e jul i ordningen men ändå är det min första eftersom jag kommer se på allt genom Milos ögon. Älskade barn, vad du har lärt din pappa allaredan!”

Hans Renman, rektor för YBC

Read Full Post »