Internationell forskning är tämligen överens kring hur både viktigt och styrande det kan vara med läroplansmål kopplade till standardiserade nationella prov. England är som bekant en banerförare här, men också Tyskland, Norge, Finland, Australien och Singapore. Sådana prov kan lyckas förtydliga vilka förväntningar man har på elever (och lärare!) och kan vara bra på att kommunicera och synliggöra vad som ska göras och hur det ska mätas. En positiv sidoeffekt av stor betydelse är givetvis också det underlag för kvalitetsuppföljning, ranking, mm som dessa centrala prov ger, t ex för rektorer, politiker och forskare.
Samtidigt är forskarvärlden nästan MER överens om hur problematiska dessa standardiserade prov är… Studier av GCSE-exams i England, studier i USA, Japan, Kina, Australien, Nya Zealand och Hong Kong visar t ex detta.
Man ser att förutsägbara, lätträttade frågor av multiple choice-karaktär är allt för vanliga, på bekostnad av frågor som inbjuder till resonerande och reflekterande svar.
Man ser att proven har en tydlig tendens att styra undervisningen i allt för hög grad, dvs att undervisningen fokuserar på att ”lära för proven”, både vad gäller undervisningens konkreta innehåll och tid.
Man ser att läromedelsproducenterna anpassar sina produkter till proven.
Man ser att proven helt låter bli att ta hänsyn till individuella skillnader.
Man ser att proven är helt analoga, verklighetsstängda och att de i princip helt saknar användning av modern IT.
Man ser att framgång mäts i resultat på proven snarare än på vad eleverna faktiskt kan.
Man ser att proven så gott som undantagslöst inte fångar upp processer och andra metakognitiva kompetenser. Man ser att proven inte alls fångar upp kompetenser och förmågor.
Det är helt enkelt ont om nationella prov i kreativitet, samarbetsförmåga, problemlösning, trygghet, IT-kompetens, mm…
Och det är sålunda det som MÄTS som spelar roll.
Det här är naturligtvis ett enormt problem, som får oss att stå och stampa på samma fläck.
Jag har otaliga gånger propagerat för att det måste vara dags att mäta också alla de andra mål som skolan faktiskt HAR, utöver bara vissa kunskapsmål i vissa ämnen. Om vi vill få snurr på viktiga mål med skolan, såsom t ex elevernas entreprenöriella förmågor, kreativitet, IT-kompetens, förmågan att reflektera, etisk kompetens och kulturell & global kompetens, så måste detta följas upp. Det är som sagt det som MÄTS som spelar roll. Det är då det mäts som skolorna börjar jobba med detta.
Nu verkar det här vara på gång.
På Svenska Ambassaden i London i januari träffade jag OECD’s chefsanalytiker i skolfrågor, tillika chef för deras ”New Millenium Learners Project”, den glade katalanen Professor Francesc Pedró.
Han berättade att PISA-undersökningen kommer att fånga upp även ”mjuka” saker som collaborative learning och IT-kompetens om några år. Det här är givetvis inget mindre än en mindre bomb och en sann utmaning för korvstoppningsnationer världen över, som – om de inte tänker om – riskerar att falla i PISA-statistiken framöver. Samtidigt är det en gratismöjlighet för länder som Sverige att klättra, eftersom vi av hävd ligger bra till här. – Fråga Richard Florida! 🙂
Dessutom: Det pågår spännande diskussioner kring andra sätt att utvärdera, t ex ”Integrated Assessment System” (läs mer HÄR) eller ”Quality Assessment System” som 21st Century Skills gärna lyfter fram. Kärnan här är att de standardiserade, nationella testen bara är EN del av en större, mer komplex, ständigt pågående, processinriktad utvärdering.
Ännu återstår en hel del jobb innan vi har nått fram till en ny typ av utvärdering av elevernas lärande och kompetensutveckling som sker på ett valideringssäkert sätt, där nationella och internationella jämförelser är möjliga. Men när vi väl har det, så kommer det börja hända mer ute i skolorna. Då kommer man börja jobba BÅDE mot kunskapsmål och mot framtidskompetenser, i långt, långt högre utsträckning än idag.
– Och DÅ börjar skolan en resa mot en framtid där våra unga står bättre rustade för framtiden!
Hans Renman