Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2009

Det är när man blir rädd man gömmer sig under sängen.

Det är när man inte förstår som man använder sig av i alla fall något som man har koll på.

Det är när man saknar fantasi som man backar hem till en begriplig värld, där inget är konstigt och inget oroar.

Alla vet det – att vår värld dramatiskt har förändrats de senaste 15-20 åren. Kanske kan man ha Berlinmurens fall som en slags brytpunkt. Eller genomslaget för Internet. Eller då PC blev var mans egendom. Eller då kapitalströmmarna släpptes fria. – Nyliberalismens seger och ”historiens slut”.
Oavsett vilket startskott vi väljer så kan vi se hur informations- och kunskapsexplosionen rullat över oss och hur klimat- och livsstilsförändringar, globalisering, terrrorism och teknologisk utveckling slagit oss alla till golvet. Världen är sig helt enkelt inte lik. Kraftfullast är kanske den kantring vi sett vad gäller taktpinnen och makten över världsekonomin, tillsammans med det osannolika tillgänglighetsrevolution som Internet skapat.
Klart att man i en helt ny, förändrad värld möter en hel del utmaningar, lindrigt sagt… Det gäller ju finansiella institutioner likväl som företag, regeringar, försvarsmakter, massmedier, osv. Skolan är inget undantag. Klart att det är en utmaning för den att på bästa möjliga sätt (allt annat är en för låg målsättning och en elakhet gentemot ungdomarna i skolan) förbereda eleverna för fortsatta studier och yrkes- och arbetsliv! Klart att det är en utmaning att tala om och definiera t ex ”kunskap”, ”lärande” och ”sanning” i en värld som är helt genomdränkt av information, budskap, kontaktytor, interaktioner, aktörer, megafoner, subgrupper, undertexter, parallellvärldar, betydelseglidningar och ifrågasättanden. I en värld helt galet på uppåttjack av revolutionerande, smarta, ständigt nya tekniska möjligheter.

It’s a djungel out there…

Men vilket ansvar har vi i skolan då, nu när den nya informationsvärlden ser ut som den gör? Ska vi se samtiden och framtiden i vitögat och skrida till verket med öppet , lösningsorienterat sinnelag? Ska vi tro på ungdomarna, på oss själva, på tekniken, på de nya otaliga digitala resurserna? Ska vi göra vårt allra bästa för att ständigt vara up-to-date och ge eleverna allt vi kan för att de ska funka i framtiden? Ska vi våga oss ut på tunn is, fast det känns lite osäkert, fast vi inte till 100% vet vad som ska hända, om vi gör rätt alla gånger? Eller ska vi få ångest inför det här bubblande, sjudande nya och i stället gömma oss under sängen? Stoppa tummen i munnen och gömma oss under mammas kjol? Backa in i det hörn vi en gång befann oss? Damma av den skola och värld vi i alla fall KAN något om, som är begriplig, överskådlig och enkel: Vår egen barndoms skola. Den värld vi en gång kunde överblicka, där sanningen meddelades via statlig TV, där kunskap fanns i läroböcker och på bibliotek och där öst var öst och väst var väst. Rika var rika och fattiga var fattiga. Okomplicerat, enkelt och prydligt.

Ett problem med den sistnämnda hållningen är att den helt enkelt är enfaldig och bakåtsträvande på samma gång. Den kommer ALDRIG leda framåt. Har aldrig gjort, kommer aldrig att göra. Utveckling sker alltid i frontlinjen. Segrar vinns inte av fegisar. Framtiden kommer först till de som står där och möter den – som skapar den!
Härom dagen lyssnade jag på en mörkerman av det mest ohemula slag – Åbo-professorn Alf Rehn.
– Se upp för honom! Boka honom inte!

Under förevändning att tala om kreativitet och framtid talade han inför Nacka kommuns samtliga skolledare, skolstrateger, IT-utvecklare och fackliga representanter. Gräddan av skol-Nacka helt enkelt. Efter att ha ringat in de väl kända sanningarna om den mer komplexa värld som vuxit fram hade han ett råd till Nackas skolledare, om hur vi skulle kunna göra för att få våra elever så väl förberedda som möjligt för framtidens ekonomi och samhälle och hur vi skulle kunna ta tillvara deras redan existerande kompetenser.

Trots att Rehn själv konstaterar att 50% av de finländska ungdomarna inte har en aning om vad de ska göra i framtiden och vilken värld de växer in i, och fast han konstaterar att de kompetenser skolan lär ut idag knappast är de rätta, och fast han säger att dagens och morgondagens mer komplexa problem kräver mer komplexa verktyg och mer komplexa kompetenser, och fast han påminner om att inga trossatser längre gäller och att framtiden kräver innovativa förmågor en masse, så är hans intellektuella härdsmälta obegripligt monumental då han levererar rådet:
”Ett sätt att utmana elever idag är att undervisa elever via katederundervisning. Detta som en motvikt till eviga teamworks och grupparbeten.”

Wow! Professorn har tänkt till!

Jag förstår senare hur illa ställt det är med honom då han senare också gravt missförstår Malcolm Gladwells kreativitetsbibel ”10 000-timmarsregeln”…

Skolan ska inte ha åsikt om framtiden menar Rehn (”Idén om att ha kunskap om framtiden är tveksam. Vi utsätts kontinuerligt för så stora chocker att vi inte kan förutse framtiden.”) Han påminner om att kommunikationen drivits mot en punkt där vi inte längre har kontroll över den, att kommunikationens möjligheter genererat en accelererande transparens. Det är ju korrekt, men istället för att utmana och ta tag i detta är alltså rådet till oss rektorer att sträva efter enkelhet. Det hållbara. Vi ska HANTERA komplexa informationsströmmar. Vi behöver inte utmana ungdomarna ett enda dugg, menar Rehn, eftersom barn av idag inte behöver särskilda stimuli längre – det får de ändå, via reklam, massmedier, osv.
Rehn fortsätter: ”Samtliga organisationer, – i synnerhet skolans värld – måste bli bra på FÖRENKLINGAR. Det enkla, raka och okomplicerade är viktigt. Skolan behöver inte odla det komplexa och vara underhållande. Däremot ska den leverera säkerhet och trygghet.”

Vi snackar med andra ord om en finsk modell här. Trygghet och ordning och systematik. Hmm… Det går på tvärs med hur YBC betraktar ungdomar! Vi vill närma oss ungdomar och vår omvärld!

Jag kollade runt lite efter Rehns föreläsnig.
En del äldre skolledare tyckte att Rehn var bra (!),särskilt de ÄLSKAR Finland och deras resultat… Andra, som jag ser som mer progressiva, moderna, nyfikna och up-to-date var nästan chockade.

Att gammeldags katederundervisning skulle vara ett stöd för ungdomar, så att de i alla fall i skolan skulle mötas av enkelhet, tydlighet, sanning och något ogrumlat korrekt kändes unket. Går det att föreställa sig lärare idag som jesuslikt sprider KUNSKAP i sin renaste form, oemotsagd, pålitlig?

Det märkliga i det här underliga resonemanget är också att det går på tvärs med både skollag, gy-förordning, programmål, kursmål och betygskriterier, i vilka man överallt kan finna skrivningar om vikten av att ungdomarna ska övas och tränas inför att möta världen just så som den är, att bli kompetenta samhällsmedborgare, kritiska, självständiga, ifrågasättande, osv. – Katederundervisning och en situation där läraren står för det sanna och där eleverna är kärl som ska fyllas av kunskap går på tvärs mot detta. Dessutom blir en sådan typ av skola svår att realisera i Nacka kommun, som ju ska vara bäst i landet, med de ungas bästa för ögonen och vara en kommun som ska uppmuntra entreprenörskap och IT-kompetens i världsklass. Mysko…

Det som gör mig lite upprörd i detta är inte att en del förväntade fåntrattar tycker att Rehn är jättebra – det är att Rehn plockades in till konferensen (och tar MYCKET betalt) för att entusiasmera och få fart på kommunens skolledares ambitioner att sporra kreativitet i skolan i ljuset av EU:s Year of Creativity and Innovation år 2009… Och istället gör han en kovändning på parketten och förvandlas inför våra ögon till en konservativ riddare i finländsk retro-rustning…

Hans Renman, rektor för YBC
(Som nu är på väg till Val d’ Isère tillsammans med älskade elever och älskad)

Read Full Post »

Pris till YBC:s rektor

Vid Rektorsakademiens nätverksträff på Hotel Globen igår fick jag ta emot ett pris.
Ur Rektorsakademiens pressrelease:
”Under kvällen delades priset Heja Rektorn ut av Rektorsakademiens ena grundare Caj Malmros. Applåderna gick varma när Hans Renman, rektor på YBC, Young Business Creatives i Nacka kom upp på scenen för att ta emot priset. Motiveringen löd:

‘Hans har genom beslutsamhet och mod visat att det går att bygga en skola som bottnar i en modern pedagogisk tanke och där elevernas och pedagogernas förutsättningar för lärande sätts i folkus. En skola där digital kompetens, kreativitet och flexibilitet är viktiga ledord och guidelines. Hans är en entreprenör och skolledare som Sverige skulle behöva fler av.’
– Priset Heja Rektorn uppmärksammar en rektor som vågar tänka nytt och bryta mönster. Det är Hans Renman ett bra exempel på. YBC är en lärplats utöver det vanliga och som går parallellt med samhällsutveckling, säger Fredrik Svensson Rektorsakademien.”

Se mer på http://www.newsdesk.se/pressroom/rektorsakademien/pressrelease/view/rektor-paa-ybc-vinner-heja-rektorn-271172

Min egen kommentar:
Det här är givetvis kul, men YBC är ingenting utan sina elever, medarbetare och partners. – Vi gör varandra bra på YBC!

Hans Renman, rektor på YBC

Read Full Post »

Det finns ett Europeiskt nätverk där Nacka kommun ingår – Edge Cities Network.
En ”Edge City” är i korthet en stad strax utanför en huvudstad eller en liknande stor, dominerande ort. Dessa Edge Cities har ofta likartade problem och möjligheter. Ett problem kan t ex vara att attrahera företag och/eller att få strålkastarljus på sig eftersom den stora, viktiga staden för det mesta får all uppmärksamhet. En möjlighet kan vara att vara ett smart alternativ för både befolkning och arbetskraft, i kraft av lugn och ro, närhet, lägre priser, osv.

Nacka kommun vill att dessa Edge Cities kör ett gemensamt projekt om att få ut Innovation Stockholms idé till alla de sju europeiska edge cities som ingår i nätverket till en “Innovation Hubb.” Infallsvinkeln är sanningen ”we can no longer pick the winners, we have to make them”.
Projektets ambition är bl a att skapa ” the best innovation factory” där man kan bidra kraftfullt till ”designing the future”. Alla människor bär på idéer, och med rätt coachning, rätt verktyg och inte minst rätt nätverk kan dessa idéer gå från abstraktioner till konkreta, värdeskapande företag, produktutveckling eller sociala entreprenörskapsprojekt.
Jag hyllar givetvis ambitionerna med detta ambitiösa projekt. Men jag ser också att det blir en utmaning
att få de unga att engagera sig och upptäcka lusten och potentialen i den entreprenöriella idén.
(De flesta som blir akademiker har akademiker som föräldrar, de flesta entreprenörer har entreprenörer som föräldrar). Hur skapar vi en bred grundförståelse för det entreprenöriella, kreativa och innovativa? Jag tillhör inte dem som tror att man bör stå och hoppas på Lärarhögskolan när det gäller att implementera detta. Då tror jag mer på att rektorer och lärare tillsammans når fram till en förståelse för detta och dessutom arbetar fram egna modeller och metoder för det. Så gjorde vi på YBC. Lärarna på YBC förstår nämligen att ett rejält ökat fokus på kreativitet och innovationskraft är ett sätt att stärka sitt ämne. Det är ytterligare ett pedagogiskt verktyg. Men då är det först viktigt att lärarna lär sig förstå entreprenörskapet mer än på teoretiskt plan. Det är helt enkelt viktigt att ha fokus på HUR.

Innovationsprofessorn Kaj Mickos säger ju gärna om innovationsprocessen och det kreativa arbetet “: Du måste bli kär!, och det är en process.” Det är exakt vad vi ständigt upprepar på YBC! Det handlar inte tjusiga lokaler och flashig programamvara, däremot är det lärarnas tänkande och attityd som helt och hållet skapar en stämning och atmosfär som gynnar entreprenöriell växtkraft. Jag travesterar ständigt Mickos då jag talar med YBC:s lärare vid tillfällen då jag ständigt upprepar mitt manta a propå hur vi måste agera gentemot elever, vilken atmosfär vi ska odla och hur vi ska tänka skola i största allmänhet: – Vi ska alltid älska våra elever! Det är nyckeln. Det handlar om att få in ett tänkande, en attityd!
Det jobbar vi hårt och framgångsrikt med på YBC, och om fler följer efter kan vi stå inför en kreativ och innovativ revolution om några år, i synnerhet om alla Edge Cities hakar på oss!

Hans Renman, rektor för YBC

Read Full Post »

Spenderade eftermiddagen idag på Mäster Samuelsgatan, i KK-stiftelsens lokaler. Jag var inbjuden för att workshoppa kring Kunskapsprisets framtid (som jag tidigare bloggat om). Jag var den ende ifrån skolans värld – i övrig deltog KK-stiftelsefolk, Nationalencyklopedins VD, representanter från Kunskapspriset, liksom TV-producenter, framtidsforskare, Öhrilngs Price Waterhouse Coopers, Sockholms Stads utbildningschef, press/PR-folk, chefen för Tekniska Muséet, m fl. Det blev en väldigt kreativ och spännande eftermiddag, som helt veks åt att gemensamt försöka komma på utvecklingsmöjligheter för detta Sveriges största kunskapspris.

En start för eftermiddagens resonemang stod KK-stiftelsens Ulf Hall för. Han påminde om att ekonomisk utveckling alltid föregås av mänsklig utveckling. Det här är en viktig starting point för hela KK-stiftelsens verksamhet, som ju syftar till att sporra kunskap och kompetens i Sverige. Kunskapspriset ska i sin tur stimulera andra att söka kunskap, genom att premiera och hylla extraordinära kunskapsspridare. Det är alltså inte den som har mest eller bäst kunskap i sig som får priset (som t ex Nobelpriset gör), utan den som bäst SPRIDER kunskap. Man vill helt enkelt uppmuntra dem i Sverige som på ett nytt, annorlunda och lustfyllt sätt sprider kunskap. På så vis vill priset skapa goda förebilder.
Man vill gärna lyfta fram nyskapande – och kanske t o m ”slumrande” – kunskapsspridare till brinnande ”kunskapshjältar”. – Sverige behöver dessa nyskapande kunskapsspridare, eftersom Sveriges framtid till stor del hänger på vår förmåga att vara kreativa, nyfikna och kunniga!

Priset delas varje år ut på galan ”Kunskapens Dag”, som alltid visas på TV och där Kronprisessan Viktoria delar ut priserna. I samband med detta förekommer en del spännande events, som t ex den berömda föreläsning som Fredrik Härén höll förra året (klippet på Fredriks föreläsning är för övrigt otroligt populärt på YouTube -klippet är nu uppe i över 178 000 visningar!).

Det kändes bra att få vara skolsveriges röst i denna viktiga dialog, och det var extra roligt att notera att YBC och dess elever sannolikt kan få en roll i den fortsatta förändringsprocessen. Vi ringade nämligen in flera möjligheter för YBC att kunna medverka till att fånga upp ungdomars syn på kunskap, kunskapsspridning, mm.
– Kul!

Hans Renman
(som idag har en ny, vacker ring på sitt finger)

Read Full Post »