Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Efter att medvetet ha haft bloggen i kylskåp ett tag så kommer jag nu att återvända till den regelbundet. Det är ju mycket som händer inom skola, utbildning, 21st Century Skills, 1:1, Framtidens Lärande, Gy-11, TänkOm, THINK Global, ”Skolan i molnet”-boken, Unos Uno-projektet, Kista, Malmö, osv… – Och dessutom är det ju valår!

Det är också mycket som har hänt och kommer att hända för min egen del. Den 11 december sa jag upp mig från mitt arbete som rektor på YBC i Nacka och kommer framöver att arbeta med nya utmaningar.

Richard Gerver (fångad av en fotograf helt allvarlig, för en gångs skull)

Igår kväll var det lite av releaseparty på Rektorsakademien för Richard Gervers nya bok ”Creating Tomorrow’s Schools Today”, som ligger i topp på bästsäljarlistorna. Och just nu talar han igen på IT & Telekombolagens e-Skills Week på Nalen i Stockholm.

Jag har ju skrivit om Gerver förut, och nämner honom alltid när jag är ute och föreläser, inte minst hans träffande flug-metafor. Men han är värd att nämnas regelbundet, eftersom han är något så sällsynt som en kraftfull och karismatisk skolvisionär som inte bara TALAR om att skolor måste förändras och som inte bara SÄGER att det är dags att tänka om, utan som också har GJORT något, som har en konkret, framgångsrik verksamhet att visa upp. Att han dessutom är rolig och spännande att lyssna på och läsa gör liksom inte saken sämre.

Gervers budskap är ganska enkelt – och svårt på samma gång:
Den skola som vi ser på allt för många håll är helt enkelt en plats som saknar relevans för allt för många barn och ungdomar. Och dessutom förbereder den inte heller eleverna för framtiden på ett särskilt bra sätt. – Därför måste skolan förändras.

Det är intressant att det som är kanske mest slående med Gerver är att han hela tiden återvänder till två ord hela tiden: Passion och Mod!

Mod därför att det inte är lätt att skifta mind-set i skolans värld. Traditionen och vanan är stark, många gånger helt omedvetet. Det finns ett motstånd och en tröghet som kan få vem som helst att ge upp alla försök till förändring.

Mod, därför att i skolan vet man bäst. Jag mötte den här reflektionen från en lärare på en av mina föreläsningar så sent som härom dagen: ”Vi kan redan allt det här, vi har hållit på med detta sedan 1982, vi behöver inte jobba med detta” (detta om hur pedagogiken måste förändras i en 1:1 skola).

Passion därför att de som arbetar i skolan har ett moraliskt imperativ. De ”designar framtidens värld”. De påverkar livet för framtidens barn. Och då måste man vara helt uppfylld av denna fantastiska utmaning. Man måste älska den! Man måste brinna för sina elever/lärare om man ska göra ett bra jobb. – Och precis som jag, så älskar verkligen Gerver lärare. Han säger saker som ”Lärare är bäst! De som ägnar sitt liv åt barns utveckling är bäst i världen! Ingen har valt att jobba med barn för att förstöra barns liv. Ingen tänker på morgonen: ’I can’t wait to destroy some poor kid’s life’.”

Nå, hur gör man då för att förändra skolan, menar Gerver? Hur skiftar man mind-set? Hur finner man mod att förändra? Dessutom i England, som haft 700 regeringsinitiativ inom skolans område sedan 1989, dvs i ett land som ”are drowning in initiatives”… (vilket får t o m Bjöklunds reformiver att te sig som rena sömngångarfasonerna 🙂 )


Det är enkelt säger Gerver: ”We said: We are going to do better”.

1. Man började tänka på ett nytt sätt och ifrågasatte alla gamla sanningar. (En av dessa var att skolans primära uppgift inte var att lära ut en drös med baskunskaper utan att det är ett träningsläger, ”preparing kids to be people”.)
2. Man framhöll lek som en väg till lärande.
3. Man såg till att ge lärarna makt, kontroll och inflytande.
4. Man använde teknik för att modernisera undervisningen (t ex podcasts).
5. Man talade om skolan – och skapade den – som en ”livsstil” och inte som ”skola”. Skolan skulle associeras med ett ”re-brandat lärande”
6. Man ställde sig den centrala frågan: Hur ska barnen se ut när de har lämnat oss? Vilken slags kunskap och förmågor behöver våra barn i framtidens värld? Svaret blev att 21st Century Skills/”Soft Skills” måste vara hjärtat i deras curriculum. ”Kunskap utan skills skapar döda fiskar.”
7. Man arbetade medvetet på att göra skolan rolig. Disneyland var idealet! ”Simply because you learn best when you have fun!”
8. Man uppmuntrade risktagande, både bland elever och lärare, att inte fokusera på att allt måste bli perfekt och rätt hela tiden. – ”You learn nothing new to get something right!”

Om man känner till YBC så är det lätt att se varför jag är så förtjust i Gerver… 🙂

Att Gerver redan tycker att Smart Boards är värdelösa gör honom givetvis till en än större hjälte i mina ögon. ”Technology without vision is useless!”

Avslutningsvis ett tips: Håll utkik efter den stora THINK Global School-annonsen som kommer i DN endera dagen. TGS är bland det mest spännande jag har hört talas om inom skolans område de senaste åren, fullt i klass med Ross School. Det känns som en ynnest att få vara med om att få förverkliga TGSs sant globala vision!

Hans Renman
(Som i eftermiddag dejtar folk från Malmö och som sedan packar väskan för en liten turné igen, denna gång till Göteborg först och sedan till Malmö och Österlen.)

Annonser

I morse satt jag på ett frukostseminarium på Kungliga Vetenskapsakademien där Svennerståhl & Partners nya bok ”Världens Bästa Skola” presenterades.

Inför mötet satt jag igår och kikade på lite olika basfakta om Sverige, för att försöka ringa in förutsättningarna för att överhuvudtaget kunna HA världens bästa skola.
Och kikar men på statistik får man ofta överraskande svar (t ex fakta som motsäger vår säck-och-aska-självbild kring att vi har högst andel självmord i världen, att vi är hämmade, har ångest och är tystlåtna – för så är det inte).

Vi är världens mest IT-mogna land.
Vi är det land i världen som har bäst förutsättningar att ta den absoluta tätplatsen i Kreativitetssamhället, som ju nu kommer efter Informationssamhället. Det har Richard Florida redan talat om för oss, men ingen lyssnar.
Enligt Inglehart, Welzel & Foa är svenskarna dessutom i princip världens lyckligaste folk. Läs mer om det HÄR.

Och inte nog med det: Vi är på många sätt världens modernaste land; ”världens mest post-industriella land”, som kommit längst på en intressant väg mot framtiden. Vi är mest demokratiska, minst hierarkiska, minst fast i religiösa dogma, minst fast i auktoritetsberoende, mest öppna, mest sugna på att uttrycka oss socialt, mest ivriga till självförverkligande, mest globalt orienterade (och därmed minst trångsynt nationalistiska), vi litar mest på varandra och är mest toleranta mot olikheter.
Läs mer om allt detta i Ronald Inglehart & Christian Welzels ”Modernization, Cultural Change and Democracy” (New York, Cambridge University Press eller läs mer om the World Values Surveys, t ex på deras webb. Det är alltså den ekonomiska styrkan parat med historiskt sett progressiv politisk framsynthet som krattat den svenska myllan och där vi nu kan börja skörda frukter. Om vi vill.

Skolan är näringslivets främsta leverantör av råvara – mänsklig kompetens.
I världens bästa land borde vi väl därför kunna ha världens bästa skola. Eller?
Så är det inte idag. Den senaste Trends in International Mathematics and Science Study (den så kallade TIMMS-rapporten) visar tyvärr tydligt att våra svenska naturvetarelever på gymnasiet sjunker som stenar i det internationella kunskapshavet. Förut var vi åtminstone medelmåttor på avancerad matematik och fysik, nu är vi inte ens det (men OBS att svenska IB-elever inte ingår i underlaget, vilket mao innebär att några av de vassaste Ma- och Fy-eleverna inte räknas in i underlaget).
Man kan ha en del olika uppfattningar om relevansen i TIMMS och andra liknande undersökningar. Pernilla Granklint Enochson visade i en uppsats på Malmö Högskola för ett par år sedan att eleverna kan ANDRA saker än vad som TIMMS tittar på. Dvs samma argument vi som 1:1-skola gärna framhåller; att kursplaner, Skolverk och undersökningar bara mäter de klassiska, industrisamhälle-kunskaperna, medan våra moderna elever kan väldigt, väldigt mycket mer än så! De har färdigheter och förmågor och kunskaper som Skolverks-folk och TIMMS-statistiker bara kan drömma om…

Men ändå.
Skolans basuppdrag är och förblir att lära eleverna saker, och en rimlig ambition för världens bästa land är väl att vara bäst på allt, även rena baskunskaper.

Men varför är vi inte det då?

Morgonens frukostseminarium kretsade på ett uppfriskande sätt kring ett salutogent perspektiv. Man gick på jakt efter vad man ska ta fasta på för att det ska gå bra. Den kommande intervjuboken Världens Bästa Skola lyfter fram just detta, och har Nacka kommun som raw model för en framgångsrik skolkommun (och SKL tycker ju att Nacka är No 1 till och med…). Diskussionen framhöll ett antal framgångsfaktorer i Nacka, som hela landet skulle kunna kika närmare på, om vi vill att Sverige ska lyfta till en global tätplats:

Erik Langby, kommunalråd i Nacka lyfte:
1. kommunen har positiva förväntningar på skolan och de som verkar där
2. förtroende för och tilltro till professionen – ”för att få resultat måste man släppa fram experterna”
3. engagemang för och positiv syn på skolans grunduppdrag – att lära sig
4. nyfikenhet och intresse för positiva utmaningar
5. systematik: tydliga mål och mycket noggrann uppföljning
6. bra verktyg: t ex tydlig lönepolitik
7. ekonomisk makt – ligger på lägsta möjliga nivå
8. kundorientering / köp & sälj-system / skolpeng (”inga pengar trillar ned genom en lucka i taket utan då elever promenerar in genom dörren”)

Lennart Jonasson, Nackas Stadsdirektör höll med och lade till:
9. kommunen har policyn ”inte stoppa fingrar i syltburken” – dvs styr med mål & medel, men låt experterna jobba
10. rekrytera bra medarbetare
11. fokus på resultat
12. fokus på ledarskapets centrala roll – inte minst det pedagogiska

Den kanske viktigaste signalen kring vad som utgör en viktig ingrediens i ”världens bästa skola” kom – föga förvånande – från seminariets enda elev (varför är det för övrigt alltid så att när skolan ska diskuteras så saknas alltid elever, eller så får de vara med lite på nåder, som kuriosa…), Catja Färdig från YBC :

Catja Färdig, elev i åk 2 på YBC

”Det är viktigt att få bli utmanad hela tiden! Världen är svår! Och vi ska ju möta något som ännu inte existerar. Därför måste vi utmanas att möta denna okända värld. Vi måste samla på oss massor av kunskaper! Ny kunskap! Relevant kunskap. Och förmågor! – Vi kan lätt kolla upp vad lärarna kan, och vi kan dessutom ofta mer än lärarna. Men det är OK. För om något intresserar oss kan vi lätt utmana oss själva att gå vidare. Men då måste undervisningen vara spännande. Och vi måste få vara kreativa!”

Kombinationen fokus på kunskaper OCH kreativitet tycks vara vägen till världens bästa skola alltså!

Hans Renman, rektor på YBC
(som just nu blir glad över nya, stora lägenheten uppe i Drottninggatsbacken och Depeche Modes ”Fragile Tension/Hole to Feed”-EP, som på ”Come Back (SixToes Remix)” levererar DM:s bästa introminut sedan ”I feel you” och ”Policy of truth”)

Igår var det en stor och viktig dag på YBC. Apple ville visa hur en kreativ och modern skola som har bärbara datorer som självklart arbetsverktyg ser ut i verkligheten.
Valet föll på YBC och i flera månader har planeringsarbetet pågått i en gemensam dialog mellan YBC:s medarbetare och elever, med Apple, Nacka kommun och Apples reklambyrå Shiny Happy People.
Den gemensamma ambitionen var redan från början att inte ha en klassisk, trist skolpresentation av typen ”Öppet Hus mall 1 A” utan att tvärtom ha en proffsigt upplagd dag där vi lånar format från TV (t ex med vinjetter, ”Sen kväll med Luuk”-upplägg, mm), där YBCs elever har en aktiv roll, där besökarna är delaktiga innan, under och efter besöket och där vi hela tiden utmanar både oss själva och besökarna. Vi ville också lyfta diskussionerna till att handla om lärande, omvärld och framtid. Och vi ville att alla, både vi själva och besökarna, skulle få rikliga möjligheter till att både reflektera, tänka och uppleva. Och så blev det!

Efter dagen kan vi bara – ännu en gång – konstatera att YBCs elever helt enkelt är fantastiskt skickliga på att möta, presentera, reflektera, ha dialog, vara kloka, öppna, spontana, glada, nyfikna… VILKA elever vi har. Läs mer om besöket på besökssajten HÄR.

Vi har haft en on-line utvärdering eferåt och en av våra elever skriver: Jag hade otroligt roligt, och den lilla nervositet jag kände kvällen innan försvann helt när vi satte igång. Det var verkligen kul att få höra så mkt beröm och sen sitta ner och diskutera olika frågor; t.ex hur utnyttjar man dessa fantastiska tillgångar på bästa sätt, hur får man så engagerade och varma elever och bemötande? mm… Hela dagen strömmade av positivitet från min grupp och av det kände jag att jag fick ökat förtroende. Efter idag inser jag mer vilken unik skola YBC är. Vår miljö kombinerat med vårt arbetssätt hittar man tydligen inte på många andra ställen. Saker som man kanske tagit för givet innan, ser jag nu på ett annat sätt. Jag känner mig berikad tack vare detta men också att kunna bidra till andra nyfikna besökare och kunna representera skolan. Jag kände mig stolt.
Ett stort antal elever var engagerade som fotografer, filmare och bloggare under dagen.
Nedanstående blogginlägg är skrivet av Ayla, en av våra elever i åk 1, efter att ha lyssnat på den avslutande paneldiskussionen med mig, Nackas Stadsdirektör Lennart Jonasson och eleverna Kim Lindqvist och Catja Färdig (diskussionen leddes av Caj Malmros):

Lennart Jonasson sa mycket som var rätt tyckte jag. Till att börja med så tycker jag att det är fullkomligt riktigt att en skola inte kan vara bra, självfallet beroende på hur man nu definierar ordet ”bra”, om den inte har bra ledare det vill säga en duktig och kompetent rektor och bra lärare. Det är detsamma som att ett land inte kan styras utan en bra regering och en mycket bra regeringschef. Alltså måste också en skola ha kompetenta, duktiga lärare som också lyssnar på sina elever, likväl en regering måste lyssna till folkets vilja. Så fungerar det i en demokrati och så måste det också fungera i en ”bra” skola. Vår skola anser jag vara ett praktexemplar ur en demokratisk aspekt eftersom vi elever har stor möjlighet att påverka vårt skolarbete och övrigt som händer i skolan. Sedan finns det ju så klart många andra egenskaper som både rektorer och lärare kan och bör ha, de tidigare nämnda är endast de ”primära behoven” alltså vad en skola måste ha för att överleva. Om man sedan vill bli en bra skola på riktigt så krävs det att lärare och rektorer har andra egenskaper, såsom att vara nytänkande, utmanande, kreativa och stöttande gentemot sina elever vilket jag definitivt tycker att ledningen av vår skola har.

Hur vi elever tar ansvar då vi har så stor frihet här på YBC var en annan fråga som togs upp. Det är helt korrekt att vi inte har särskilt många regler på den här skolan vilket snarare gör oss elever mer ansvarsfulla än oansvariga och vilseledda. Vi lär oss själva att ta ansvar utan att det finns en regelhandbok för hur vi elever ska studera, bete oss och existera överhuvudtaget. Vi tillämpar i stället egna regler för oss själva som blir som skräddarsydda för just den individen eftersom alla elever har olika förmågor när det kommer till att studera och alla har olika förutsättningar. Om man sportar varje dag kanske man vet att man måste anpassa sin arbetstid så att man studerar varje dag några få timmar på kvällen eller om man är en person so inte har så fullt upp på fritiden och klarar av långa ”arbetspass” så kanske man väljer att göra alla läxor tre dagar i veckan och sedan lägga resten av sin tid på att umgås vänner eller vad det nu kan vara. Jag tror att man utvecklas mer som människa om man får lära sig att ta ansvar för sig själv och sina studier och lära sig att prioritera vad man ska lägga sin tid på från dag till dag än om man kommer till skolan och får en tjock lagbok dämd i ryggen som berättar för en exakt hur man ska vara och hur man ska plugga. Man lär sig hur man själv fungerar som person och alla behöver inte arbeta på exakt samma sätt. Därför blir alla elever unika i sitt sätt att arbeta och i sitt sätt att använda sina kunskaper och kompetenser i stället för att alla elever kan exakt samma saker för att de under flera års tid fått inpräntat i sina hjärnor att ”det är så här det fungerar och så det ska vara.”

En fråga kom från en politiker i Arboga där man tänkt starta ett 1:1 projekt för en åk. 7-9 skola. Hon undrade hur länge vi elever sitter vid datorn. Frågan bör inte vara hur länge vid sitter vid datorn utan snarare vad man gör när man sitter vid datorn. Om man studerar under sin tid framför datorn, pluggar matte osv så gör man ju inte direkt något onyttigt. Man pluggar och när man är klar med sina läxor så lägger man oftast ifrån sig datorn då man med största sannolikhet är trött på den för tillfället. Enligt min mening är inte tiden elever som går på 1:1 skolor sitter vid datorn mycket längre än den tid det tar elever på en ”vanlig” skola utan konstant tillgång till dator under skoltid att läsa läxor i sina böcker. Visst kan det ju vara någon timme mer eller mindre dock måste man som sagt tänka på hur eleverna spenderar sin tid framför datorn. En elev med ständig tillgång till dator ser datorn som ett arbetsmaterial som används dagligen och då till att göra läxor medan en elev som sitter begravd i högar av papper och böcker varje dag ser datorn som en befrielse från detta och då spenderar tiden framför datorn till att göra slappa saker så som att spela spel, chatta och så vidare. Av egen erfarenhet kan jag ju säga att jag får ut mer under min fritid nu än vad jag fått tidigare i min förra skola då min fritid nu är ”tiden då jag kommer ifrån datorn” och kan gå ut på promenader, sporta, umgås med familj och vänner med mera. Tidigare under min grundskoletid satte jag mig direkt framför datorn efter att ha gjort klart mina läxor och spenderade alltså större delen av min fritid framför ”burken” så att säga. Jag kan härmed helt utan tvekan säga att datorn gjort mig till en mer social och hälsosam människa.

Frågan om hur vårt schema ser ut kom upp under diskussionen. Hur gör vi när vi använder oss av den moderna och nytänkande pedagogiken vi har här på YBC med långa projekt, seminarier och så vidare och hur anpassar vi oss efter skolverkets regler som samtidigt måste följas angående exempelvis hur många timmar en kurs måste innehålla när vi arbetar på detta sätt? Ett svar från Kim som går på BC programmet var att vårt program är väldigt flexibelt då det är unikt, vilket gör att vi lättare kan anpassa kurstimmarna utefter de projekt vi håller på med. På IB programmet däremot är det aningen svårare då det är ett internationellt program med få påverkningsmöjligheter då det finns färdiga regler för hur kurserna ska läggas upp vilket gör att det krockar lite med den tänkta pedagogiken. Dock är det just därför det ställs krav på att YBC:s lärare har det som motsvarar skolans lednings ”sekundära behov” eller med andra ord begåvningar, som att exempelvis vara nytänkande och kreativa – vilket de är! Annars hade det aldrig fungerat att ha IB programmet på en sådan här skola. Alltså anpassar lärarna också så att IB eleverna får delta i projekt osv bland annat genom att utnyttjar deras ‘CAS tid’. Jag som elev på BC programmet är hittills mycket nöjd med sättet vi arbetar på, och som det sades under diskussionen, det är inte alltid man har historielektion på historiean och så vidare, ibland så använder man i stället den tiden till att vara ute och filma en dokumentär till ett projekt som involverar ämnet historia etcetera.

Angående huruvida alla elever har ständig tillgång till internetanslutning hemifrån så tycker jag att frågan är totalt överskattad. Ett bra svar från Lennart Jonasson som han fått reda på genom en undersökning som gjorts är att ’vi konsekvent underskattar människors förmåga att använda sig av digitala medel’. Hans tillade även att ”det är ett ytterst litet problem, skolan är öppet till sent på kvällen” vilket faktiskt är helt riktigt. Dessutom är det, förutom att vara ett alternativ för de elever som i så fall ska föreställa de fåtal elever som inte har anslutning till internet i hemmet att använda internet i skolan, även en möjlighet för oss elever att få stanna kvar till sent på kvällen om behovet finns. Detta innebär en stor fördel för eleverna då de kanske inte har samma möjlighet till att kunna koncentrera sig hemma på grund av olika omständigheter. Dessutom tillade Lennart att det inom Nackas system finns tillgång till uppkoppling till internet på alla bibliotek i Nacka.

Frågan om dagens traditionella betygsättningssystem kom upp under diskussionen. Det traditionella, och väldigt dåligt uppdaterade sättet att betygsätta elevers kunskaper är i behov av en stor reform! Man utgår alldeles för mycket från resultatet av det nationella provet där eleverna under skrivningen får visa hur mycket kunskap de förmått att hålla i minnet under skoltiden som sedan mäts i förhållande till betygskriterierna. Hans sa att ”När det gäller lagen om föräldraskap, är det bara det som förälder som man förväntas göra då?” Man måste göra andra saker också, kunna andra saker och ha andra kompetenser. Vår värld skulle aldrig kunna överleva om alla individer kunde exakt samma saker och inget annat. Det samhälle vi lever i är beroende av människor som besitter olika kompetenser och av människor som tänker framåt, som vill utveckla samhället och komma på nya sätt att tänka. Förr i tiden var man en stark konkurrent på arbetsmarknaden om man studerat på gymnasium och universitet, nu gäller inte det längre. Nu när så många människor utbildar sig och skaffar toppbetyg så mäts andra egenskaper, en av de viktigaste är kreativitet, något som YBC har inriktat sig speciellt på.

Kim tillade att lärare måste våga vara sårbara och våga be om hjälp från elever vilket jag tycker är ett mycket bra tips. Lärare borde lyssna mycket på sina elever, de kan besitta kunskaper som också lärarna kan dra fördel av. Man ska inte underskatta unga på grund av ålder, jag tror att det finns mycket som de både kan och vill att lärarna ska veta dels för elevens skull och dels för att läraren ska utvecklas individuellt inom sitt yrke.

Fråga från en i publiken;
-Vad finns det för negativt med att ha en dator i skolan? Något negativt måste det finnas att säga.
Rektor Hans Renman;
-Detta är en typisk ‘svensk’ fråga. Det måste ju finnas något som är dåligt med julafton.

Programledaren avslutade med denna fras, som faktiskt är ett faktum;
-Framtiden är redan här den är bara mycket ojämnt fördelad.

Detta var allt för mig. Jag hoppas att de som lyssnade på diskussionen delar min åsikt att den var både intressant och lärorik. Det var för mig ett nöje att få blogga under paneldiskussionen.

God kväll.
/ Ayla Löfving BC1B

Hans Renman, stolt rektor på YBC

Hemlängtan

Sitter på tåget på väg hem från Göteborg, efter att ha lett TänkOm-utbildning för västsvenska rektorer.
Vi talar mycket om ledarskap under TänkOm-utbildningarna, av naturliga skäl. För att vara bra som chef måste man vara hel som människa. Jag är nog ganska bra on my own men är bara halv när jag är borta, och då längtar jag hem och hem och hem. Till Kärleken och till lilla Sixten.

Äter microvärmd lasagne i restaurangvagnen vid ett kylslaget Hallsberg och dricker ljummen Ramlösa och läser Marcus Birros krönika i Expressen idag.
Ibland behöver man inte skriva själv.

”Barn är en välsignelse på tusen sätt. Man får läsa sagor igen. Man blir guidad in i en ny värld som egentligen inte är ny, bara glömd. Man har stigarna övertäckta inom sig. Nu kommer det en liten Milo Santino Totti och tar min hand och leder mig rakt in bland snåren, in under de magiska träden. Han är sitt eget ljus. Stränderna glittrar av guld. Vardagen är en besvärjelse och ett löfte. Varje dag är en triumf över döden. Allting lever.
Hela världen är som en roman av J.R.R Tolkien.
Allting som är första gången för honom blir första gången för hans pappa. Jag ställer mig bredvid med samma förundran inför livet, för livets små sammanhållande silvertrådar. Världen blir till på nytt varje dag. Livet är ett mysterium och enda biljetten man behöver är den där nyfikenheten, den där blicken.

Jag har knäckt koden. Jag har sett rakt igenom hemligheten. Det förflutna, hela ditt liv, är bara en annan sorts närvaro. Barnen är vår guide dit.
Julen skjuter in sin tomtesäck i dörrspringan. Tidigare år har det mest betytt mer folk i galleriorna, ständigt uppskjutna paketinköp, klibbig glögg, slask och ösregn innanför stövlarna och rocken. Förr var julen en grimas.
Nu? Allting annat än en grimas. Nu strosar vi runt i ett Norrköping som är känt för sina ljusarrangemang om vintrarna. När Milo fångar ljuset från de små stjärnformade lamporna som hänger i träden i sina ögon försvinner stressen och paniken.
Den askgrå himlen öppnar sitt lock. Det är som att höra julsångerna för första gången. Det är som att se tomten för första gången. Jag slår av på takten, pekar och visar och stjärnorna, de riktiga och de av papp, lyser för Milo och bara för honom.
Att ha barn är att bli barn. Och just därför att bli vuxen till sist. Det är fantastiskt att få känna ansvar. Hur kan någon enda människa på jorden vilja fly detta ansvar? Det är en gåta för mig. I den här papparollen bor min manlighet. Jag kan till och med bära en Dressmanskjorta med värdighet. Jag är en ansvarstagande pappa. Kan det bli coolare?
Nu längtar jag efter snön, efter kylan, efter knarret från skorna. Jag längtar efter barrande granar, kulörta lyktor, små glasänglar som blåser i sina horn. Jag drömmer om lingonris om nätterna. Jag hör bjällerklang vart jag går. Jag är lycklig. Jag ser lycklig ut i de nyputsade skyltfönstren. Det är en rätt märklig syn.

Det blir Milos första jul. Jag ska berätta för honom om kraften i kyrkorna så här års. Jag ska berätta (mest för att påminna mig själv, för honom är det bara ännu en saga) om Jesus, Josef och Maria. Jag ska berätta för honom om tomtar och änglar och Karl-Bertil Jonsson och Kalle Anka. Jag ska knäcka lite nötter och balansera honom på knäet. Jag ska leka med honom i högarna av presentpapper och jag ska sitta uppe med honom när Rom håller midnattsmässa i min tv.
Han kommer garanterat att somna och då ska jag ömt och försiktigt lägga honom i hans lilla säng hos mormor i Gävle och sedan ska jag sitta vid hans sida när änglarna landar, tidigt i gryningen mot annandag jul, och vi ska basta sedan och äta gröt med socker och kanel och det blir min 37:e jul i ordningen men ändå är det min första eftersom jag kommer se på allt genom Milos ögon. Älskade barn, vad du har lärt din pappa allaredan!”

Hans Renman, rektor för YBC

Högskolan i Halmstad har en spännande blogg som handlar om IT, mobilt lärande, pedagogik osv. Don’t miss it!

Senaste inlägget handlar om det ytterst aktuella frågan om huruvida datorer i skolan fyller någon funktion i skolan eller ej.
(Ja, det är sant: Det finns en hel del personer, bl a vår utbildningsminister, som inte alls är övertygade ännu…)
Halmstadsbloggen skriver en hel del intressant om detta i det senaste inlägget. Läsvärt för alla som vill ha en statusuppdatering!
Jag publicerar idag inlägget i sin helhet:

Det gått flera veckor sedan jag senast bloggade. Orsak; Det har i mitt tycke inte funnits mycket nytt och intressant att blogga om. Men, onsdagen den 11 november dök ett bidrag upp i Hallands Nyheter angående debatten om “Dator till alla”-verksamheten – “Vad kostar datorsatsningen” som blev en tändande gnista.

Opinonsyttringen innehåller de mest frekventa argument som används mot att erbjuda varje elev en egen dator i grundskolan. Likt vår egen utbildningsmajor Björklund önskar debattören se bevis för att datorer i skolan ger mätbara (kvantitativa) resultat när det gäller elevernas kunskapsnivå. Debattören menar att nationella prov utgör en indikator på tillägnad kunskap. Låter rimligt, om vi inte beaktar det faktum att redan när vi beslutar vad vi ska mäta/undersöka har vi påverkat resultatet/utfallet! I England, för att ta ett exempel, har nationella prov varit utsatta för kritik. Det visar sig att lärarna tenderar att lägga upp undervisningen så att eleverna ska prestera väl i de nationella proven. Lärarna avviker från utbildningsmålen i kursen till förmån för en formell prestation! Man utbildar eleverna för att klara nationella prov!

Om vi läser den senaste rapporten från försöket “En till En” i Falkenbergs kommun (andra året med en dator till varje elev och lärare) finns exempelvis noterat att eleverna lär sig använda Excel i matematiken. Prövas elevernas förmåga att använda Excel för problemlösning i våra nationella prov? Nej! Men för att svara upp mot yrkeslivets krav (om vi fortfarande anser att produktivt yrkesliv är målet med utbildning) är färdighet i att använda Excel absolut nödvändig. På samma sätt är förmågan att söka information/kunskap snabbt och värdera informationen viktigare än att ha med sig mängder av mer eller mindre oanvändbara fakta i sitt minne. Förmåga att söka och värdera information finns heller inte i våra nationella prov.

Men vi kan väl jämföra Falkenbergselevernas prestationer mot övriga Sverige? Visst, men jämförelsen blir inte rättvis om eleverna från Falkenberg förvägras använda sin dator i provet. Vi vet också att elever som använder dator och internet i vardagen arbetar i sociala sammanhang (läs; grupper). Men de nationell proven är individuella. För att vara konkret; Den skola vi har är uppbyggd för att leverera arbetare till ett samhälle vi inte längre har – industrisamhället! Professor Bo Dahlbom är en av som frenetiskt försökt få omvärlden att fatta att utbildningssystemet inte utvecklas synkront med samhället. I USA hörs samma invändningar mot skolans kunskapsförmedling. Sociala nätverken kommer att förändra lärandet i alla åldrar.

Intressant är att boktryckarkonsten, filmen, TV och Internet mött samma typ av kritik – Lärande får inte vara njutningsfyllt, roligt och avkopplande. Precis som skolfilmen kritiserades för att passivisera och blott förströ eleverna beskylls nu Internet för i stort samma sak. Professor Jeff Jarvis (han med “What Would Google Do?”) har publicerat ett antal roliga, tänkvärda och informativa korta videoproduktioner. En handlar om “våra vanliga invändningar mot Internet”. Jeff Jarvis uttrycker sig mycket bättre än undertecknad här finns hans video om Internet-invändningar.

De senaste forskningsrönen pekar på vikten av förströelse som dagdrömmar i tillvaron för att bättre kunna fokusera på exempelvis problemlösning. Det visar sig att vi ofta “kopplar av” från arbetsuppgifter, skolarbete och problemlösning i allmänhet med dagdrömmar eller annan verksamhet. Det innebär att det kanske inte är så farligt att studenter spelar spel, besöker You Tube, Facebook eller Twitter i sina Laptops under pågående föreläsning. För i perioder av koncentration blir inhämtad information mer bestående. I sammanhanget kan noteras att om vi bara ser till hur hjärnaktiviteten påverkas av datoranvändning tyder rön på att aktiviteten ökar.

I den andra rapporten från Falkenbergsförsöket påpekar författarna att eleverna nu skriver längre och bättre berättelser än tidigare. Den här egenskapen mäts och värderas inte i nationella prov. En annan fördel som framhålls i rapport nummer två är att alla elever blir “sedda”. Blyga elever får en uppmärksamhet som inte uppstår i den “traditionella undervisningen”. Datorer i skolan innebär helt enkelt större, konkret, demokrati. Ladda ner och läs rapporterna från Falkenbergsförsöket och skaffa dig en egen uppfattning.

Hans Renman, rektor för YBC
(fylld av framtidstro – mer än vanligt idag!)

Vi lever i en värld som ska gå under.
Jag har sagt det förr och jag säger det gärna igen.
Vi lever i en värld som ska gå under.

Medan det kinesiska undret övergår alla våra vildaste aningar och de gamla bolagen i väst hamnar i helt andra händer än våra egna och budgetunderskotten skenar så går vi med glada steg till solariet för lite medelhavsbränna, till Akademikliniken för en liten lyftning och köper en platt-TV på avbetalning. Och vi diskuterar minkfarmar och upprörs över indragna bussturer eller ändrade servicenivåer för brevlådetömning.
– Kanske borde vi fundera på helt andra saker? För medan vi debatterar cykelbanor och momsnivåer så sker det en revolution av titanska mått bortom sandlådan.

En gång i tiden så räckte det med att plugga så var man i hamn. Under industrisamhället hade man koll på både nuet och framtiden och tog man bara studenten eller till och med en akademisk examen så var man home safe. Då visste vi vilka jobb som fanns. Vilka branscher som fanns. Vilka karriärvägar som var smarta, vilka skolor som gällde. Och det en människa behövde kunna rymdes i ett normalt privatbibliotek. Det fanns människor som kunde allt. Det fanns ”allvetare” i tiotusenkronorsfrågan på den ena av TV:s två kanaler. Den tiden är förbi. Det var när det fanns utvecklade, rika länder bebodda av vita människor som vi förstod oss på och när det fanns outvecklade, fattiga länder med färgade människor och som vi skakade på huvudet åt. Barbarer…. Kurrekurredutt-ön och hottentotter. Vi var civiliserade och högre stående. Vi hade koll.

Den gamla världen har rämnat. Och egentligen vet vi det men vi gör inte så mycket åt det.
Enklast så.

Halveringstiden för kunskap har minskat. Förr var den en mansålder, men nu är det ett mycket, mycket snabbare förlopp. På t ex Ericsson säger man att halveringstiden på deras kunskap är 18 månader. Dvs: efter 18 månader är det kört, då är kompetensen passé.

Och framtidens jobb finns inte ännu.
Förr, då allt var mer förutsägbart visste man ju i skolan varför man skulle utbilda och till vad. Skolan handlade då om sunt förnuft, disciplin, ordning och reda, utantilläxor och en förberedelse för rutinuppgifter.

Så är det inte längre.

Idag hade jag förmånen att få spendera en förmiddag tillsammans med Kung Carl Gustaf. Han är nyfiken på svensk skola och dess utmaningar i denna nya värld och Rektorsakademien hade ordnat så att han fick en uppdatering på akademiens arbete men också på framtidsutmaingar i stort, behovet av ledarskap i skolan, vikten av mål och visioner i skolan och om YBC som ett exempel på ”ett föredöme” och en skola som ligger längst fram. Det bästa vi har i landet.

Fredrik Svensson talade bl a om halveringstiderna ovan, och om Kinas vision om att bli ”världsledande inom kunskapsutveckling 2020” och om hur man satsar på att förnya och förbättra sitt skolsystem.
Det här är en målsättning att ta på allvar, tänker jag! Och oroas över… För det räcker ju om så bara några promille i Kina blir briljanta, så blir det ändå miljontals briljanta konkurrenter till oss, om man säger så…

Visst, i Kina har man en gammeldags syn på kunskap och skola, det är inget att snacka om: ”We are creating great test takers, but poor thinkers… we have to change that…” sa en kinesisk utbildningsminister nyligen, berättade Fredrik, och visade hur Barack Obama varit väldigt tydlig i var han står i utbildningsfrågan:

Vi ska inte acceptera ett misslyckande. Vi ska återta positionen som No 1 i kunskapskapprustningen. Alla ska avundas USA:s utbildningssystem.
Vi ska träna lärarna.
Vi ska ge högre löner till de duktiga lärarna.
Och vi ska ta bort de dåliga lärarna
.”

Alltså:
Det Obama gör är att han tydligt säger att USA nu ska…
1. Ta upp kampen!
2. Ställa krav!

Hur ser det ut med detta i Sverige?

Jag som enda rektor tillsammans med en grupp från Rektorsakademien hade förmånen att få lufta denna och ett antal andra avgörande framtidsfrågor tillsammans med Kungen: Vilken position vill vi i Sverige egentligen HA i den stora, avgörande framtidsfrågan – kunskapskapprustningen?
Vilken vision för svensk utbildning har vi egentligen hört de senaste åren?

Vi insåg att vi nog egentligen inte har hört någon rejäl sådan vision alls. Och det är inte så förvånande kanske, för det finns en poäng med att vara visionslös:
Har man en vision så FÖRPLIKTIGAR det! Då kan man inte gömma sig. Man måste ge stöd och genomföra saker.
Har man däremot INTE en vision så kan man diskutera detaljer som inte har med kunskapsutveckling att göra (t ex hemfalla åt populism, släcka bränder, göra utspel om kepstvång och om lärares rätt att ta mobiltelefoner, osv).

Inom TänkOm-utbildningarna säger vi: Om vi nu inte vet vilka jobb som finns om 15 år, borde vi då inte – utöver det självklara med grundkunskaper – se till så att elever lär sig…
Anpassningsförmåga
Framtidsorientering
Kreativitet
Problemlösning

Vi brukar ställa frågan: Vilket lärande behöver vi då? Vilka kompetenser och färdigheter?
Här är ledarskapet avgörande för att skapa en rörelse framåt, det är där det startar!

Kungen påpekade klokt att det är viktigt att inte bara fastna i en visions- och pedagogikdiskussion utan att komma ihåg att det är viktigt att ha en visions- och värderingsstyrd skola. (På samma sätt som vi behöver – och nu börjar se en allt mer tydlig trend mot – ett värderingsstyrt näringsliv, med corporate social responsibility, osv.)
Vi konstaterade alla idag att en medveten värdegrund är basen för prioriteringar; det är ett förhållningssätt! När jag berättade om YBC och om hur extremt visionsstyrd skola det är och om hur starkt fokus vi har på just de framtidskompetenser som vi just ringat in, så kändes det än en gång som att YBC är en skola som ligger osannolikt rätt i tiden. För Sverige – i tiden. 🙂

Dagen med Kungen kretsade mycket kring hur centralt ledarskapet är i skolan. Det kändes lite konstigt, men stort, att få göra detta med landets Kung. Jag är oerhört stolt över YBC en sådan här dag. Och över Rektorsakademien. Och över vårt samarbete med THINK Global School.

Kungen var klok, tycker jag. Och dessutom humoristisk.
Roligast idag var ändå att Kungen på slutet aviserade att han gärna ville besöka YBC. Det ska vi givetvis ordna!

Vi skakade hand efter lunchen och sa hej då, men tillade båda två ”på återseende”.

Hans Renman, rektor för YBC
(och nybliven rojalist 🙂

Det är några kommuner och ett par friskolor som är riktigt duktigt på G med det nya lärandet och en omdefiniering av svensk skola och dess undervisningsformer. Vi talar om Nacka (givetvis! 🙂 ), Västerås och Mälardalsregionen, Haparanda, Umeå, Göteborg, Malmö och Falkenberg. Några av dessa + Pysslingen och Viktor Rydberg är inbjudna av Nacka kommuns Stadsdirektör Lennart Jonasson till YBC nästa vecka för att bilda nätverk, initiera gemensam forskningsinsats, mm. – Formera trupper, lite grann! 🙂 Det är en spännade resa som börjat! Vilka vill vara med i början av tåget?

Att just Falkenberg blev årets IT-kommun var extra kul. De har verkligen varit moderna och offensiva i sitt strategiska tänk kring IT, med kloka och öppna lösningar. Här kan svenska kommuner lära mycket!

Fredrik Svensson, på den tiden då han hade tuppkam (eller nåt ditåt)Fredrik Svensson på Rektorsakademien har redan kommenterat Falkenberg pris bättre än jag. Så här skriver han på sin blogg