Sambandet mellan Ingvar Kamprad och vikten av att sprida idéer

Ingvar Kamprad var sommarpratare på Midsommardagen. I SR:s podcast finns det extramaterial där Kamprad talar om vikten i affärslivet av att snegla på andra.

IKEA:s grundare talade om att man på IKEA alltid varit bra på att ställa sig frågan: ”Vad gör andra branscher?” Han jämför med Skoda och Trabant, som i decennier tillverkade usla bilar, samtidigt som man aldrig funderade på om man kunde göra förbättringar eller effektiviseringar, eftersom man internt hade inställningen att ”det gick ju bra som det var”. Man sålde ju bilar trots allt, om än dåliga.

Trabant 601

Så har man aldrig tänkt på IKEA. Istället har man där haft en företagskultur som varit öppen för att kika på vad konkurrenter och andra branscher är bra på. Det tycks ha varit ett lyckat koncept. Det har ju gått ganska bra för IKEA, om man säger så.

Det här med att vara öppen för andra och att ha en positiv kultur kring samarbeten osv är bevisligen bra. Glenn Sjöstrand från Göteborgs Universitet skrev en avhandling om detta förra året, i vilken han bevisar att man i Gnosjö

byggt en stor del av sin framgång på att öppet dela framgångar och tjänster med andra – även konkurrenter. Sjöstrand kallar detta för ”gåvoekonomi”, en term jag gillar. Mina tankar går genast till ”gåvopedagogik” och ”gåvoskola”. Konkurrensen mellan skolor må ha vässat kvaliteten generellt på svenska skolor, men vi missade nåt på vägen. Vi sluter oss inne i våra bubblor och glömmer att vårt yttersta (och skattefinansierade!) uppdrag är att ge eleverna bästa möjliga skola och utveckling. Då behövs det mycket bättre interaktion, samarbeten och nätverkande mellan skolor, så att kloka lärare och skolledare får bättre möjligheter att utbyta bra erfarenheter och lösa gemensamma problem.
Jag brukar säga att konkurrensen mellan skolor ännu är omogen. Det är bara suboptimering som gäller. Ännu.
Apples och Rektorsakademiens nya projekt ”TänkOm” är ett steg på vägen bort från detta.
Mer om mitt engagemang där senare här på bloggen.
Men härnäst: – Om sambandet mellan Kamprads idéer/gåvoekonomin och chocolate chip cookie chunks!

Hans Renman, rektor på YBC

YBC går på export

…eller ja, i alla fall till Norrland, denna vackra men ack så avlägsna plats. Min hemprovins.

Det är långt till allt i Haparanda...

För många med stockholmsglasögon känns ibland allt utanför tullarna som platser som har föga eller intet att lära oss i storstan. Men så är det inte. Jag har allt sedan YBC:s projektstart varit nyfiken på och öppen för vad som händer ute i skolsveriges olika hörn (och givetvis också i utlandet). Massor av inspiration till YBC kom ifrån Sunne och Karlstad i Värmland, från Umeå, Kungsbacka, Åre, Sundsvall, Växjö, Västerås och Malmö. För att nämna några.
Kanske har jag imponerats mest av den diskussion som förs och de satsningar som jag sett i Malmö kommun och i Västerås/Mälardalen.

En annan spännande plats i Sverige just nu är Haparanda (med tvillingstaden Tornio på den finska sidan).
Vad många inte vet är att här går det som tåget! Fjärran från slappa reflexåsikter om att alla kommuner norr om Upplands Väsby går back och lever på bidrag så är det faktiskt så att Haparanda har den högsta tillväxten i Sverige – i flera år på raken! (Läs mer om det här.) Haparanda har blivit en inflyttningsort som expanderar, utan att man har lånat en enda krona.
Ett par viktiga faktorer har varit Sveriges och Finlands EU-medlemskap liksom Rysslands stärkta köpkraft. Men viktigast ändå har sannolikt varit den modiga satsningen på handelsplatsen ”På Gränsen” som byggs just på gränsen mellan Sverige och Finland. Över två miljoner besökare per år imponerar onekligen!

IKEA i Haparanda på öppningsdagen, då parkeringen snabbt fylldes, till många tvivlares stora förvåning...

Ingvar Kamprad inviger IKEA Haparanda

Det är onekligen en offensiv, kreativ och intressant kommun, Haparanda – kanske till och med osvensk?
Föga förvånande i en kommun med den tågan i kroppen, så kom det i våras ned en delegation från Haparanda till YBC, för att kika närmare på vår 1:1-satsning. Man gick nämligen i tankar på att också utveckla skolan i kommunen, och såg 1:1 som en möjlig väg att gå.
Besöket på YBC föll väl ut, för strax därefter bestämde man sig för att 1:1 var the way to go och dessutom att det var Apple som skulle leverera MacBooks till lärare och elever. Nu i dagarna fick de 130 första eleverna sina datorer.

Varma i kläderna och inspirerade av YBC-besöket ville man ännu mer med sin skola och gick i nya tankar på att kanske göra om skolan mer i grunden. För en vecka sedan kom så en hel delegation ned till YBC, med kommunalråd och allt, för att ännu en gång göra en djupdykning i hur en helt ny syn på skola och lärande skulle kunna se ut.
Än en gång blev man förtjust för bara ett par dagar senare hade man bestämt sig för att nu jäklar ska det satsas på en ny slags skola i Haparanda. The YBC Way!
Kolla in NSD:s artikel om detta här!
Kul att i tidningen läsa att ”Det avgörande ögonblicket för det nya gymnasiet kom när skolledningen i veckan besökte YBC-gymnasiet i Nacka. – En modern läromiljö som utbildar eleverna till kreativa människor. (…) Gymnasiet ligger i en galleria och erbjuder bästa tänkbara möjligheter för inlärning. (…) nu ska också våra barn få det. Vår läromiljö ska bli så spännande att också elever utifrån söker sig hit.”
Artikelförfattaren tycks ha slirat lite på källarbetet (det är ju långt till Stockholm, som sagt) och kokat ihop nåt om att vi bara har rika elever (!) på YBC, men strunt samma – det roliga är ju att vi i Nacka kan inspirera och i samarbete med andra kommuner skapa en bättre skola för många.

Så nu är det dags för YBC även uppe i Nord!

Hans Renman, rektor för YBC
(Som just nu helt snöat in på brittiske New York-DJ:n Mark Ronson – missa inte hans ”Oh My God” feat. Lily Allen och Busta Rhymes! Att Ronson producerat och skrivit åt Daniel Merriweather och Amy Winehouse och dessutom är hus-DJ på Justin Timberlakes klubb Suede i NY gör ju honom inte mindre cool. Min fyra veckor gamle son Sigge Stark diggar också Ronson. Hans allt annat än mäktiga högernäve rycker tydligt i takt så fort jag spelae Ronson… )

Kreativ start på det nya läråret: Teo Härén föreläser på YBC

Teo är en kreativ jävel. Han har kreativitet som passion. Man kan säga att hans liv kretsar kring kreativitet. Ständigt på jakt efter tecken och exempel. Ständigt ute och föreläser. Ständigt skrivande. Bland annat en bok som utsetts till ”en av de 100 bästa managementböckerna genom tiderna”. I hela världen. Det är coolt.

Det känns rätt att inleda ett nytt år på YBC med att omedelbart sätta fokus på kreativitet och varför frågan om kreativitet är helt central – för oss alla . Därför hade vi bjudit in Teo för att tala för våra nya ettor igår.

Jag blev onekligen lite extra glad när Teo inledde med att säga ”jag önskar att jag var i er ålder och gick på den här skolan.”
Teo drog en lång story kring varför det är så viktigt med att satsa på kreativitet i den värld vi lever i idag. Han tryckte särskilt på den makalösa utveckling vi ser i Kina, Indien, Sydostasien, Sri Lanka, osv. De har gått från att vara länder som var fattiga, fulla av outbildade människor till moderna high-tech-stater, med miljontals akademiker som tjänar en bråkdel av vad våra egna gör. ”I Indien vill man inte ha våra tråkiga jobb, som att sy fotbollar. De vill göra våra ROLIGA jobb: rita våra hus, designa våra kläder, göra vår reklam, osv.”

Så mycket viktigare då att vi i väst och i Sverige inser detta och att det är ett hot mot välfärd. Men samtidigt: – Teo konstaterar helt korrekt att det här inte alls är en anledning till oro. Tvärtom: Det ger oss ett fantastiskt utgångsläge att leda utveckling, att ta fram nya idéer, att se nya sammanhang. Kort sagt: Att vara kreativa. Richard Florida har ju rankat det land i världen som har bäst möjlighet att få ut kreativa medborgare. Svaret: Sverige!

Teo avslutade:
”Ni elever på YBC är de första eleverna som få växa upp i ett land och gå i den enda skola som både vill att ni ska lära er kunskap och dessutom uppmuntrar er att våga göra något nytt, att tänka själva! Jag är avundsjuk på er! Ni har valt den skola som har bäst förutsättningar att lära er att utveckla er kreativa förmåga. Ni har världens potential!”

Kunde inte ha sagt det bättre själv!

Hans Renman, rektor för YBC
(Som nu denna kväll förbereder morgondagens besök från Haparanda, i soffan med Sixten i famnen. – Inte dumt alls!)

Valupptakt på YBC och Skolans Dag

Igår kväll hade Moderaterna valupptakt på YBC. Kommunpolitiker i olika nämnder och riksdagsmän fyllde YBC-lokalerna, nyfikna på att höra mer om Sickla, Kunskapsgallerian och YBC. Erik Langby, Mats Gerdau, Anna Kinberg Batra

Anna Kinberg Batra

och andra lyssnade på Carola Lavén, Peter Johansson och mig, som tillsammans ledde kvällen med info om storyn bakom Sickla, AtriumLjungbergs investeringar i Sickla, områdets framtidsplaner, mm. Jag berättade om YBC:s tillkomst och varför YBC jobbar, tänker och andas som det gör.

Skolan är och ska ju vara en opolitisk plats, men det var roligt att få känna av Moderaternas genuina intresse för utveckling och framtidsfrågor. Kanske kan man hoppas på att de tar upp kampen om att ha skolfrågor rejält på agendan, så att inte det bara är Folkpartiet och Jan Björklund som prenumererar på detta. Jag tror att det vore väldigt nyttigt för Sverige om vi kunde få en rikare och mer nyanserad skolpolitisk debatt, där fler röster och mer spännande visioner fick plats. Att bara polarisera mellan flum och disciplin känns… inte så givande, om man säger så.

Det är ju Skolans Dag idag, och det känns bra att man i alla fall en dag per år lyfter fram skolan på det här sättet. Jag hoppas dock att vi inom en snar framtid har Skolans Dag 365 dagar per år.

Idag föreläser Teo Härén för våra ettor och senare på dagen tar jag emot en delegation från Tjeckien som är här för att kika på YBC.
Ingen risk för tristess på mitt jobb…

Hans Renman, rektor för YBC
(Som på lite för hög volym för att vara OK på jobbet lyssnar på Coldplays live-skiva ”Left Right Left Right Left”, som jag inte kände till att den ens fanns, men som tydligen delades ut till de som hade förmånen att få vara på Stadion härom kvällen. Tack Agnes för den!)

Varför har vi betyg egentligen?

Häromdagen kunde man läsa en debattartikel av forskarna Magnus Henrekson och Jonas Vlachos där de konstaterades att andelen elever som går ut gymnasiet med MVG i alla ämnen har ökat med 28 (!) gånger. Tänk vad duktiga alla elever plötsligt blev, samtidigt som ropen om den svenska skolans förfall ekar… Artikelförfattarna konstaterar att en sannolik förklaring går att finna i friskolornas intåg på den svenska skolmarknaden: Konkurrensen om eleverna tycks ha givit våldsam skjuts åt glädjebetygen. Av de tio skolor som ligger i topp i den här statistiken är åtta friskolor… Givetvis attraherar en hel del av dessa skolor duktiga elever, men att vi totalt sett ska ha fåt 28 gånger vasssare elever mellan 97 0ch 07 verkar inte så sannolikt.

Strax därefter kunde man läsa i tidningarna (t ex i Dagens Nyheter) att regeringen reagerat på detta och att Skolinspektionen nu ska börja kontrollrätta nationella prov för att se om de korrelerar med de sedan satta betygen. Skolor som verkar sätta glädjebetyg ska kunna straffas.
”– Det är ett stort problem med glädjebetyg i den svenska skolan och jag delar helt den problem­beskrivning som beskrivs i debattartikeln” säger Jan Björklund.

Gott så. Det kan behövas bättre extern kontroll av den här cirkusen, helt klart.
Men jag kan inte låta bli att ännu en gång reflektera över varför vi i gymnasieskolan överhuvudtaget ska sätta betyg? För vems skull läggs det ned hundratusentals arbetstimmar och gigantisk byråkrati med Nationella Prov och snart också kontrollrättning, osv? Är det för elevernas skull? Eller har det mer att göra med en orolig byråkratisk apparat och dåligt uppdaterade föräldrar som vill ha koll, till varje pris?

Jag tror att de flesta är överens om att gymnasieskolan har tre primära syften:

1. Att säkerställa att morgondagens arbetsmarknad och högskola har tillgång till medborgare med goda baskunskaper.
2. Att säkerställa att kulturarv, historisk medvetenhet, demokrati, mm lever kvar till kommande generationer
3. Att se till så att unga medborgare får en personlig utveckling

Inget av dessa tre grundsyften med skolan vinner ett dugg på att vi har krav på betygsättning. Man lär sig inte mer för att man får reda på att ens kunskaper är värda en viss siffra eller bokstav.
Nej, jag ser betygskravet mer som man som tidningsläsare använder recensioner, med fyra plus, tre getingar eller annat. Det är en varudeklaration som talar om något för en tredje part. En regissör eller skådespelare, t ex, hänger sällan upp sig allt för mycket på om en film eller teaterföreställning får två eller fem getingar. Den blivande publiken däremot, de vill veta!
Samma sak med gymnasiebetygen: De sätts inte för att eleven eller läraren ska få info utan för att någon annan, någon annanstans, någon annan gång ska ha underlag till beslut: Ska du få börja på Handels? Duger du till att bli tandläkare?
Lärare på gymnasiet sätter med andra ord betyg för någon annans skull, vanligtvis för högskolans eller universitetens sållningsmaskineri. Men varför ska gymnasielärarna göra massor av jobb för högskolans skull? Om de känner ett behov av någon form av sållning är det väl lämpligt att de löser det problemet – själva?
Henrekson och Vlachos är också inne på det i sin debattatikel: Högskolor borde kanske börja fundera mer på att ordna egna anlagstester, kunskapsnivåmätningar, relevanta för just deras syften, osv? Det är ju inget nytt fenomen!

Observera att jag inte menar att elever (och föräldrar) inte behöver få ständig feedback på sina prestationer och sin kunskapsutveckling. Tvärtom, det är helt centralt. Men den dialogen är ju tio gånger bättre att ha genom gemensamma samtal, löpande text, resonemang, portfolio, osv – inte att reducera den till en siffra eller bokstav. Jämför gärna hur lönesamtal sker i arbetslivet. Där skulle få nöja sig med att som enda feedback få höra att ”du får 2% löneökning i år för du har presterat C”…

Hans Renman, rektor för YBC
(Som imorgon välkomnar årets nya ettor till YBC. Och sedan tvåor och treor senare i veckan! Fulla klasser! Spännande elever! Ett utmanande skolår väntar!)

Kreativ sommartävling: Utse svenskans fulaste ord

Jag vet att många av er börjar slöa till lite i hängmattorna, så därför kommer YBC-bloggen att ha tre tävlingar nu i augusti, för att få fart på er kreativa förmåga (den finns inom er, remember?):

1. Svenskans fulaste ord
2. Svenskans vackraste ord
3. Ord vi saknar i svenska språket

Först ut: Sveriges fulaste ord!

Skicka in ditt bidrag till bloggen. Bästa förslag vinner fint pris!

Jag bidrar själv med två otroligt fula ord direkt:
– Plös
– Hurts

Hans Renman, rektor för YBC

Bloggen tillbaka efter sommarlovet: Om Mölle och nyföretagande

Jag har unnat mig ett par veckors semester, då också YBC-bloggen fått vila. Men imorgon är det min sista semesterdag, så det passar bra att sparka igång bloggen igen. Imorgon utlovar jag dessutom en tävling här på bloggen! – Don’t miss it!

Befinner mig just nu för andra gången denna sommar nere på Hotell Kullaberg i Mölle. Vid sidan av Österlen är Kullahalvön mitt favorittillhåll i Skåne. Det känns som höst ute, med våldsamma vindar och riktigt oktoberregn. Havet kastar upp våldsamma, aggressiva vågor mot hamnpiren, och bara tre våghalsiga vågsurfare vågar sig ut på vattnet. Tidigare ikväll kom jag in i hotellrummets ombonade värme efter att ha sprungit 45 minuter längs med havet på strandängen Möllehässle, som är en gamma naturskyddad naturäng med rullstenar och rikt djurliv och som har använts som betesmark för djur i nästan 1 000 år. Trots att störtdykande, boförsvarande havsfåglar, vindsnabba kaniner, anfallande kossor, köttälskande taggbuskar, rikligt med färskt och fint kobajs och plötsliga sumphål (mina nya, vita löparskor är numera ljusbruna…) gjorde löpningen något svårbemästrad, om man säger så, så njöt jag i fulla drag av att få befinna mig i ett meningsfullt sammanhang. Har tränat ännu mer än vanligt i sommar. Funderar lite lätt på att delta i en triathlon i höst. Vi får se.
I alla fall: Det kändes bra att idag 2009 röra mig på samma marker som folk brukat sedan hedenhös. Tankar om Sveriges kärva historia, tidigare generationers slit och umbäranden och det moderna Sveriges framgångssaga rumlade runt i huvudet under löpningen. Och jag tänkte på nyheten häromdagen att nyföretagandet i Sverige sjunker. Ett ytterst allvarligt tecken i tider av stagnation och kris. Det är ju då ett innovationsvant land som Sverige borde gasa och inte bromsa. Och just det här med att starta nya företag är ju en nyckel när det gäller att få fart på samhällsekonomin och skapandet av långsiktigt välstånd för oss alla. Ericsson, Volvo, SAAB, SKF, Electrolux, Scania, SCA var alla en gång nya företag. Om vi idag, mitt i krisen och mitt i den järnhårda, nya konkurrensen från de nya ekonomierna har ett minskat nyföretagande är det ett mycket oroande tecken.

Hörde en av bossarna på Nyföretagarcentrum som försökte förklara varför nyföretagandet minskar och hans förklaringsmodell liknade den vi hört till leda redan från arbetsgivarhåll: Att problemet ligger i krångligt regelverk, i snårig arbetsrättslig lagstiftning, i problem för arbetsgivare med att göra sig av med folk, i för höga löner och annat. Även småföretagarforskare brukar instämma i detta och visst kan det ligga något i allt detta, i stort eller smått, men faktum är ju att Sverige samtidigt har ett väldigt bra företagarklimat och t ex mycket friare arbetsrättsregler än Tyskland och har förmånliga statliga investeringsgarantier och annat. Nja, problemet står nog att finna någon annanstans, och jag själv har flera gånger pekat på ett stort problem som en av de bakomliggande orsakerna:

Det Svenska skolsystemet har sedan mer än 20 år missat att lära eleverna att se möjligheter och våga sig på att gå oväntade vägar, att tänka själva och kreativt skapa nya, meningsfulla samband. Den största boven i dramat, vid sidan av dåliga skolor, trötta huvudmän, oinspirerade lärare och visionslöshet är betygssystemet. De relativa betygen lär våra elever att ständigt fråga sig ”Vad behöver jag kunna?” i stället för ”Vad är möjligt att kunna?” och ”Vad vill jag kunna?”
Vi har i över två decennier skickat ut elever från våra skolor med fokus på ”Kommer det här på provet?” och ”Vad krävs för att få Godkänt?” som viktigaste frågor i elevernas huvuden, då vi istället hade mått bra av att utbilda hungriga, kreativa elever som säger ”Det här är jag bra på! Det här vill jag göra!”

Det är inte så förvånande att den grupp i samhället som relativt sett är rejält överrepresenterade när det gäller nyföretagande de senaste åren är invandrare – och i synnerhet invandrarkvinnor från Iran och Irak. De kommer från länder där kulturen är en helt annan när det gäller attityden till att det visst är så att den egna förmågan tillsammans med den egna ambitionen kan flytta berg. Vi bör tänka mer på detta i skolan idag. Få eleverna och lärarna att våga mer, att chansa mer, sträcka sig mot det okända och tillsammans söka nya sanningar, nya vägar att går från A till B.

Snart är det dags för ett nytt läsår på YBC, vårt andra, och då ska vi fortsätta gå just den vägen, för DET är YBCs vision.

Hans Renman, rektor för YBC
(som i natten i Mölle håller med sin fortfarande (!) ofödde son om att mamman är så fantastiskt bra att man aldrig vill lämna henne)

Blivit referensperson för Gy 2011

Idag fick jag mail från Skolverket.

Inför arbetet med att förverkliga Gy 2011 har Skolverket knutit till sig ett antal olika referenspersoner, som ska lämna synpunkter på programstruktur, examensmål och ämnesplaner.
Nu ska jag bli referensperson för både det blivande Ekonomiprogrammet och det blivande Samhällsprogrammet.

Det ska bli kul!

Det finns som bekant en HEL DEL saker man skulle kunna förbättra inom dessa två program. Ekonomiprogrammet måste t ex lämna det fyrkantiga bakom sig och mer skola in elever i den moderna ekonomin och världsordningen, och inte försöka utbilda revisionsbyrå/Excel-människor.
Och Samhällsprogrammet har en stor potential, om det bara vågar bli mer nischat och inte ängsligt försöker tillgodose alla möjliga olika smakriktningar. Det är ett humanistiskt, studieförberedande program som kan vara en utmärkt språngbräda mot framtidsyrken och -kompetenser, och inte en lååååååång fortsättning på årskurs 9, som idag…

Ser fram emot detta uppdrag!

Hans Renman, rektor för YBC
(Nu nyinflyttad i Hammarby Sjöstad, med massor av glasrutor, ytor och lugn! I love it!!!)

Management på YBC

Under onsdagen hade YBCs ledningsgrupp en heldag med konsulten Roland Loefler.
Roland har under en lång tid följt YBCs ledningsgrupp, gjort djupintervjuer med medlemmarna och dessutom med ett antal elever och medarbetare. Mitt uppdrag till Roland var att han skulle göra en analys av hur YBC leds och uppfattas.
Det var lagom att göra detta nu, efter det första läsåret.

Utfallet av konsultarbetet var verkligen positivt. YBC har åtskiliga styrkor, också när det gäller interna relationer, kommunikationsklimat och annat. Vi ligger före flera privata företag här!
Nu har vi fått värdefull feedback och jag kommer att gå vidare med en del förändringar av YBCs ledningsarbete.

Så här tänker jag:

Ledarskap är ”att få andra att vilja nå gemensamma mål”.
För att detta ska funka måste det finnas
vision
mål
en organisation med tydliga uppdrag och ansvar + rutiner o policys

Men ledarskap handlar ju också om..
uppföljning och feedback
belöningar
att ha ett stort hjärta, ha passion, personlighet, och förmågan att visa förtroende.

På YBC är det jag som är formellt utsedd chef. Inga konstigheter med det. (Det finns en grundar-dimension också.)
För att jag ska kunna fatta bra beslut behöver jag kloka personer omkring mig som
jag kan bolla med, som jag kan informera och kommunicera med och som förankrar i organisationen, ger mig kunskap jag saknar, som säger emot och utmanar, som jag kan fatta beslut tillsammans med och som jag kan delegera till

Dessa kloka personer är Ledningsgruppen. (Eller kanske bättre: ”YBC:s Strategigrupp.”)
Den här gruppen är inte representativt sammansatt utan består av folk jag behöver = medlemmarna är bara där på mandat av att vara den de är. – Gruppen är mao inte demokratisk. – Och den är definitivt inte en skolledning.
På agendan har de strategifrågor. Långsiktighet.
Och ses ca var tredje vecka.

Utöver detta ska jag ha jag ha en Skolledning. (Eller bättre: ”Rektorsgruppen”) I den ingår jag själv + Bitr rektor + Admin samordnare. Detta är en formell grupp med ett hierarkiskt mandat. = En ”företagsledning”.
På agendan: hands on-frågor. Det löpande. Ekonomi. Arbetsfördelning. Beslut.
Och ses varje vecka.

Min långsiktiga ambition med dessa förändringar är att effektivisera ledningsarbetet på YBC och att minska ”fokus på Hans” på YBC. Det mår skolan (och jag) ) bra av tror jag.

Hans Renman, rektor för YBC
(just nu helt förälskad i sångaren Daniel Merriweather)

Tal på YBC:s avslutning, YBC 12 juni 2009

Nedanstående tal höll jag idag, då YBC hade sin allra första sommaravslutning. Det blev inte exakt som manus, men på ett ungefär. Jag improviserar alltid lite.
Innan talet hade en av våra elever också hållit ett tal, precis som på julavslutningen. Den här gången var det Ninni Hou Sitepu i IB2 som höll elev-talet. Givetvis hur bra som helst!
Och så sjöng lärarkören också, givetvis. Precis som i julas. Lika orepeterat och halvbra som då. Men med massor av feeling och välvilja!

Såhär lät det:

Jahaja.
Då var det klart.
Vi har – tillsammans – genomfört något historiskt:
YBC:s första läsår.
Kanske det viktigaste av alla.

Det kommer aldrig att komma tillbaka.
Det var nu vi lade grunden, och det är den grunden vi ska bygga vidare på.

Jag är ganska säkra på att ni härinne inte riktigt förstår vad vi har lyckats med – tillsammans.

Vi sa att vi skulle göra något nytt…
Och det gjorde vi.
Folk har kommit från mer än 30 kommuner och kikat på oss. Vi har haft besök från England, Norge, Danmark, Finland, USA, Holland, Singapore, Shanghai…
– Till och med från Linköping!!!
Alla utan undantag har blivit djupt imponerade.
Det glömmer vi ibland bort!
Den berömde ”pedagogikprofessorn” John Steinberg sa nyligen att YBC sannolikt ligger längst fram i hela världen när det gäller att utveckla skolan.
Andra säger att vi ligger längst fram i landet när det gäller en-dator-per-elev.
Och nu vill Riksdagens Utbildningsutskott komma hit för att kika på vad vi håller på med, och ett forskningsprojekt om YBC ligger i pipeline.

Vi VET att vi har kommunens nöjdaste elever (enligt kommunens Kundundersökning), att vi har kommunens nöjdaste medarbetare (enligt kommunens Medarbetarundersökning), att vi är bäst på IT i kommunen (enligt kommunens IT-index), att vi går ekonomiskt bättre än budget och att vi nu kan se att också de pedagogiska resultaten är starka. Te x: De nationella proven i MaA överraskar på BC, och lärare vittnar om massor av satta MVG:n…

Till hösten har hundratals elever sökt oss. Två fulla BC-klasser och två mer än fulla IB-klasser kommer att göra oss sällskap på YBC:s andra år. – Då är ni ”de där gamla”. Och DET är ett stort ansvar!!!

Inte minst för att ni från och med nu blir bärare av traditionen – något som tidigare givetvis inte fanns. Ni VET vad som är YBC. Ni har varit med och lagt grunden!

Minns ni vad som hänt? Vad vi har gjort och varit med om?

Jag kommer att minnas en hel del från detta första år, saker som definitivt påverkade YBC och oss alla på skolan. Viktiga grejer:

Tillfälliga lokaler i Vita Huset, Nya tjusiga lokaler, Arts, Skills, skolkör, IB2, lärarkör, IT, 1:1, teknik, mat, snow show, kaffemaskiner, Seminariepedagogik, BC1B, advisory board, gymnasiemässan, Mediekommunikation, idrottsföreningen, spöa Vittra i fotboll, Playahead-kampanj, Lottas skoltröjor, design, Make a Difference-projektet, röd-mössa-dagen, rosa tröja-dagen, marknadsföring, Maxine håller tal, gym, saccosäckrum, Lawrence Krauss-föreläsning, M7-invigningen, elever som provgår, Tutto Italia, Voltaire och Koloni Garden, teammöten, green screen, grön kanin, branding, bloggar, hemsidor, pris för bästa sajt, MacBooks, Dieselverkstaden, Svenskt Möbel Center,
Peter Johansson, Nya elever, Kanelbullens Dag, heltäckningsmattor, Caj Malmros, In-Life, introvecka, vernissage, Business Management, Testikelfestival i Nebraska, kurssajter, Ungt-Inflytande-projekt, studiebesök, studiebesök, studiebesök, KK-stiftelsen, Nobelstiftelsen, Människan Bakom-projektet, Amnestyföreningen, novelltävling, IB-Times, hälsoprojekt, Fredrik Härén, IB1B, jul-stipendier, SATS, stjärngossar,, pepparkaksgubbar, YBC-T-shirts, fadderdag, Chemistry, Peter Morris, Hyper Island, brännbollsturnering och grillning, Google Apps, Baristautbildning, Globaliseringsprojekt, Genious Bar, International Day, gitarrer, elevbloggar, lärarbloggar, rektorsbloggar, IB1A, Val d’Isere, Igor, (tha man) , the Core, YBC-mugg-projektet, get-together-kväll, Apple, Kinnarps, Kaffeknappen, FN-dagen, Panoramateatern, Stephen Heppell, AtriumLjungberg, Oboy-påsar, Vita Huset, Fjädern-priset, BC1A, Öppet Hus, , mösspåtagning och student, soffor i Navet, Rytmus i Navet, Jonas Hallberg, Nationella Prov, YBC-spirit, Podcast, hjärt- och lungräddning, drogföreläsning, larm, larm, larm, läckande tak, Polen-resan, London-resa med British Council, Transferföreläsningar, låsta balkonger, YBC-TV, YBC-podradio, kärleks-projekt, Global Handel, 100MB bredband, Framtidens Lärande-konferens, Daniel Lundqvist, ambulansutryckingar, Naturhistoriska, intervjuteknik, studieteknik, rökförbud, Slow Mo, Let’s Dance-Maria dansar tango, studygroups, Nacka Värmdö-posten-artiklar, Stay Hungry, Stay Foolish
och grymma, kreativa elever…

Vi har lagt en solid grund.
YBC är redan ett begrepp.
Men faktum är att vi bara har börjat.
Massor återstår om vi ska bygga den mest imponerande gymnasieutbildningen Sverige sett.
Vi behöver fortsätta jobba med personligt ansvar, att komma i tid, komma förberedd och sådant,
med att inte bara stå och vänta på YBC-spirit utan att vara med och skapa den,
att söka nya undervisningsformer, nya redovisningsformer, ny användning för IT, nya relationer, nya sätt att kommunicera, utvärdera och vara kreativa på.

Allt det där är inte mitt jobb eller lärarnas jobb eller ert jobb. Det är vårt jobb.
Det är när man inte längre har utmaningar och nya mål framför sig som det börjar bli tråkigt, och vi blir en vanlig skola, som vilken som helst. Och det ska vi INTE vara!!!

Avslutningsvis, en dröm jag hade i veckan:

Mannen står framför ett fönster.
Det regnar stilla, tidigt på morgonen i ett sommarvarmt Stockholm.
Mannen ser en kvinna som går ned för de branta trapporna vid Slussen.
Inga andra är vakna. Det är ännu tidigt. De har hela staden för sig själva.

Borta över Västerbron anar man revor i molntäcket.
Det känns att det kommer att bli en solig dag till slut.
Allt är möjligt idag.

Båda tänker: ”the sky is a boring limit”.
Båda har gått på YBC.

Njut nu av sommaren.
Och tack för ett fantastiskt år.

Hans Renman. rektor för YBC
(Som alltid har tyckt att Suedes ”She’s in fashion” är en fantastisk sommarlåt, fast den inte har ett dugg med sommar att göra. Men så här års börjar den alltid snurra i min iPod.)

Hans Renman vs. Jan Björklund & studenten

Kul grej:
På Kunskapens dag den 19 oktober finns det två medverkande klara:
Jan Björklund och jag! Vilken cat fight vi har att se fram emot! Jag tänker inte tala om fler prov, mer regler och hårdare tag, det är en sak som är säker… Kanske blir skiljelinjen i den pågående skoldebatten extra tydlig just den dagen?

Det behövs förebilder och kunskapsspridare i Sverige. Därför finns YBC, och därför är jag bl a engagerad i Kunskapspriset, som jag tidigare bloggat om.

Jag vill gärna puffa för deras verksamhet och arbete. Kika på deras hemsida!
Känner du till någon KUNSKAPSSPRIDARE? -Se till att nominera denna person! Du kan göra det på Kunskapsprisets hemsida fram till den 20 juni.

Idag har vi studenten på YBC, för första gången. Vi har ju mest ettor än så länge på YBC, av naturliga skäl, men en avgångsklass International Baccalaureate-elever har vi. Så här snygga och lyckliga är de idag:

YBC:s IB-3:or tar studenten 4 juni 2009

Utspringet

Strax ska jag hålla tal för dem. Det blir ett något mollstämt, Steve Jobs-inspirerat tal, men med en positiv ihopknytning av säcken!

Hans Renman, rektor för YBC
(som igår fick klart att det är Hammarby Sjöstad som blir den nya adressen, tillsammans med Kärleken och den ännu ofödde sonen)

Stephen Heppell, ”the golden generation of teachers” och framtiden för svensk skola

Jag tror faktiskt aldrig att jag har sett maken till efterspel som efter konferensen ”Framtidens Lärande” för ett tag sedan. Bloggosfären, organisationer, mm, sjuder av liv, inspirerade efter de två dagarnas uppmanande innehåll.

Stephen Heppell

Kanske är det som DiU-chefredaktören Peter Becker sa på frukostmötet med Stephen Heppell: ”Det växer någonting underifrån i svensk skola, och samtidigt råder det ett vakuum på ett nationellt plan – det saknas en vision som stödjer den lokala tillväxten av initiativ som vill jobba med det här.” Och ”det här” = att modernisera svensk skola, att arbeta på ett nytt spännande sätt med IT-pedagogiska lösningar, att tänka utanför boxen, helt enkelt.

Jag håller med Ove Lidstöm på Apple, som korrekt konstaterar att det är ANVÄNDNINGEN av datorer som är intressantast, inte tekniken eller plattformarna i sig. Amerikansk forskning visar nämligen tydligt att det händer något speciellt med skolor som börjar med en-dator-per-elev (1:1). Det FINNS en korrelation mellan 1:1 och studieresultat. Och bra 1:1-skolor tillåter dessutom den nya tekniken att skapa nya sorters uppgifter, vänder upp och ned på definitioner, omvärderar fundament och roller, ser helt nya världar öppnas, skapar nya sorters upplägg, uppgifter, examinationsformer, osv. – Dessa nya skolor lyckas helt enkelt bättre!

Mycket av det som hände dag två på konferensen ”Framtidens Lärande” summerade hela konferensen på ett bra sätt. Dels konstaterade Christer Furth på Kairos Future att framtiden ställer allt mer abstrakta kompetenskrav på de som jobbar i yrkeslivet. Dels konstaterade han att förmågan att uttrycka sig på massor av olika sätt blir allt viktigare – i tal, skrift, film, foto, drama, osv:
Yrkeslivet har på många sätt redan nu blivit allt mer av en teater. Den fråga som hängde i luften under Furths föreläsning var: ”Utbildar vi verkligen dagens unga till detta?”…

Den politiska debatt som följde gav inga riktiga svar om någonting, tyckte jag. Kanske var det debattformen på stor scen? Kanske var det närvaron av två YBC-elever som sopade banan med gubbsen? Oklart varför… Men trots närvaro av bl a Mikael Damberg (S), Mats Gerdau (M) samt representatner från (Fp), Svensk Näringsliv, företagare, osv, så kändes det för många av oss åhörare att alla var överens – men ändå inte. Kunskaper och färdigheter som nu lyfts fram som centrala för morgondagens samhälle av forskare och framtidsforskare (kreativitet, IT-kompetens, kommunikativa förmågor, samarbetsförmågor, osv.) ansågs tidigare vara flummiga. Nu plötsligt är de centrala, viktiga, avgörande… Samtidigt som de digitala klyftorna ökar… Var är staten? Var är styrdokumenten? Och som sagt: Var är visionerna?
Jag själv har väl inte helt gett upp här, men har för länge sedan insett att det inte är någon större idé att invänta förordningar och måldokument. Det är bara att köra på själv, i den riktning man vill och tror på. Kanske är det till och med det som är meningen, i ett samhälle som uppmuntrar lokala initiativ och entreprenörskap. Som i Nacka.

Stephen Heppell, den engelske demon-pedagogen, var inne på samma spår: Efter att ha visat otaliga kurvor och grafer var hans kontenta att 2000-talet kännetecknas av ”huge change & no time to reflect”. Vissa självklara saker fanns inte ens för ett år sedan (Twitter, 3D-printrar, mm). 5-årsplaner och detaljerade, långsiktiga strategier får i det här ljuset ett löjets skimmer över sig… Istället var Heppells ordination att tro på framtiden och se till att ha en AUTENTISK DIALOG MED ELEVERNA – något vi sällan ser i svensk skola. Och då menar jag AUTENTISK dialog!

Heppell summerade:
”Get in the way of learning as little as possible”. – Skapa chill-out-centers för både elever och lärare. Undvik utbildningsfabriker i king size och industri-lika lärandemiljöer. – Tvärtom: skapa ”family like learning centers” där värme och närhet och starka relationer kan byggas. Låt elevers behov och viljor styra. Lärandemiljöer ska skicka signaler om något – men inte om att det är ”skola”, utan om att det är något annat (nära nog vad som helst!). Se på skolan som om det är en SCEN. Tänk i SCENER! – Ridån går upp och ned. Nya händelser, nya behov. Hela tiden. Därför måste vi ha lokaler, lärare, elever och organisationer som anpassar sig.”

Våra dagars ”success stories” inom skolområdet handlar om att man gör saker tillsammans.
= Skolor där man gör allt tillsammans. Därför är, menade Heppell, dagens lärare ”The golden generation of teachers”. – Aldrig någonsin tidigare har mattan varit så utrullad vad gäller makalösa, nya möjligheter för de som har förmånen att arbeta som lärare.

Vi från YBC log och myste…

Hans Renman, rektor för YBC

Reflektioner om YBC och besök av John Steinberg

Det har skrivits massor av blogginlägg och dessutom ringts och mailats en hel del till oss på YBC sedan konferensen ”Framtidens Lärande” i Nacka Strand förra veckan.

Många lämnar feedback av typen (från e-pedagogblogg i Luleå kommun):
”Nacka har också startat en i Sverige helt ny typ av gymnasieutbildning som redan har uppmärksammats också utanför Sveriges gränser: YBC (Young Business Creatives). YBC erbjuder både ett starkt omvärldsorienterat Business-program och det internationellt erkända IB (International Baccalaurate). Att användningen av digitala verktyg är helt integrerat i allt arbete på YBC kanske inte är överraskande, bara helt rätt.”

Eller från en högt uppsatt IT-chef på konferensen:
”YBC har utan tvekan kommit längst i Sverige vad gäller 1:1″

Och en av de YBC-elever som medverkade på konferensen skriver i bloggen på sin hemsida bl a:
”Vi på YBC har satt himlen som den enda gränsen och det ger ju oändliga möjligheter. Jag kan med gott samvete säga att vi som skola och jag som elev är bra på att inte stoppas av gränser eller tänka inom några ramar. Vi uppfostras att inte vara som alla andra, det borde ingen vara eller bli tillsagd att göra.”

Och idag var den inte helt obekante ”pedagogikdoktorn” John Steinberg på besök hos oss, med anledning av ny föreläsningsserie och ny bok som han skriver på (om framtidens skola).

John Steinberg

Han avslutade sitt besök på YBC med ungefär de här orden:
”Jag har forskat och analyserat skolor ända sedan 1971, både i Sverige och utomlands. Och jag tror inte ni förstår det, men ni på YBC ligger faktiskt längst fram av alla skolor i hela världen när det gäller ny syn på lärande, 1:1, kreativitet, lärarroll och annat.”

Det går bra nu…

Hans Renman, rektor för YBC
(I väntans tider, i den ljuva försommarvärmen.)

Konferens om framtidens lärande

Hela tisdagen spenderade jag på Datorn i Utbildningens konferens ”Framtidens lärande – här och nu” på Factory i Nacka Strand.
Förutom att det alltid är givande att träffa folk och nätverka, så tyckte jag att Roger Säljö var intressantast, professor på Göteborgs Universitet.

Roger Säljö

Säljö uppehöll sig länge vid en historisk expose över kunskap och kunskapsbegreppet, och landade slutligen i de förändringar vi kan se idag och framöver.
Säljö menar att vi just nu ”byter metafor för lärande”, vilket är en intressant bild.
När nya tekniker och förmågor tränger sig in så har vi av nödvändighet tvingats att tänka om och tänka nytt. För det är ju mitt i ett paradigmskifte vi lever, på många sätt. Inte minst den tekniska utvecklingen har ju i ett slag brutit helt ny mark för skola och lärande. DET ÄR en revolution det, även om en av gårdagens övriga talare menade att så inte var fallet.
För visst måste vi nu börja ta in nya förmågor i skolan, såsom metakommunikativa förmågor och förmågan att sortera, modellera, strukturera, kommunicera och syntetisera information.
Säljö menar till och med att vissa förmågor är helt kritiska, främst IT-kompetensen, som han menar nu utgör ”en fjärde baskompetens” vid sidan av de bekanta räkna, skriva och läsa.

Lärande är med rask takt på väg att bli ”förmågan att transformera information och kunskap”, vilket är en synnerligen redskapsberoende sak. Datorerna är därför vår tids viktigaste pedagogiska verktyg. (Tack, Säljö för att du drog en lans för att de i vissa kretsar nu så populära nationella proven och PISA-undersökningrna är missvisande, eftersom de görs i en papper-och penna-kontext, varvid de därmed blir missvisande. De missar helt enkelt att spegla centrala kompetenser hos eleverna!)

Men kanske fäste jag mig mest vid Säljös slutkläm: Han menade att den största förändringen ändå ligger på ett personligt plan: I en värld med informationsöverflöd och teknikinflation, så sker de största förändringarna inom oss. Vi går från att helt enkelt återge något vi lärt, till att skapa något nytt. Lärandet blir en skapande, kreativ process.

Jag har ända sedan YBC-projekteringens första dag kämpat för att tre saker ska vara centrala på YBC:
1. Fokus på att frigöra eleveres kreativa förmåga, i spännade, positiv miljö
2. Arbeta med ett vidgat kunskapsbegrepp, via våra olika skills
2. Att alla elever ska ha egna, bärbara datorer

Att Säljö lyfter fram just dessa tre nyckelfaktorer inför framtidens lärande och skola känns givetvis skönt. Vi är redan där!

Under onsdagen fortsätter konferensen, då bl a med höjdaren Stephen Heppell – två gånger till och med, både på frukostmöte och sedan i talarstolen.
Jag själv ska tala också – om min blogg, ur ett ledarperspektiv.
Mer om detta imorgon.

Hans Renman, rektor för YBC

Reflektioner kring Lawrence Krauss föreläsning på YBC

Idag blev det klart att den världsberömde fysikern Lawrence Krauss kommer till YBC för en exklusiv, interaktiv föreläsning för YBC:s elever den 5 juni.

Lawrence Krauss

Krauss kommer att diskutera, debattera och föreläsa om bl a:

- Relativitetsteorin
- Universums uppkomst
- Universums expansion
- Mörk materia

Efter att ha doktorerat i fysik på MIT, hamnat på Harvard
 Society of Fellows och sedan Yale, var Krauss sedan ledare för fysik-institutionen på det oberoende forskningsuniversitetet Case Western Reserve University mellan 1993-2005.

2008 blev Krauss Foundation Professor på Arizona State
 University. Krauss är medlem i the American Physical Society och
 the American Association for the Advancement of Science.
Krauss är mångfaldigt prisbelönt och är helt enkelt en av världens mest berömda fysiker.

Jag är ingen naturvetare, tvärtom, men är oerhört förtjust i fysik ändå. Jag noterar att Krauss trevligt nog tillhör kategorin vetenskapsmän som förmår sträcka sig ut från det torrt akademiska: Krauss medverkar regelbundet i olika TV-produktioner och i dagspress, t ex i New York Times (missa inte hans underbara essä om vad som förenar fysik och religion = fascinationen inför det osynliga).

Krauss är författare till över 250 vetenskapliga publikationer, samt till otaliga artiklar om fysik och astronomi. I sin senaste artikel i Scientific American (mars 2008), ”The End of Cosmology?”, reflekterar han över universums slutliga öde, om många miljarder år.
Populära böcker av Krauss är Hiding in the Mirror (2005), Atom: An Odyssey from the Big Bang to Life on Earth…and Beyond (2001), The Physics of Star Trek (1995) och The Fifth Essence: The Search for Dark Matter in the Universe (1989).
Just den populärvetenskapliga boken om fysiska fenomen & teman i Star Trek (”The Physics of Star Trek”) har rönt stor uppmärksamhet. Är t ex tidsresor möjliga? Vad händer egentligen om man skulle färdas med ljusets hastighet?
– Se gärna Krauss på YouTube när han talar om Star Treks Warp Drives eller Transporters.

Scientific American kallar Krauss uppskattande för en ”public intellectual”, vilket knappast kan sägas om de flesta andra fysiker… Han är en aktiv motståndare till strängteorin (han tror helt enkelt inte på en teori som kan förklara allting) och till religiös fundamentalism inom politik och vetenskap, och är följaktligen också en passionerad motståndare till Intelligent Design. Krauss har dessutom hjälpt Barack Obama med vetenskapliga råd under dennes presidentkampanj.

Och jag är inte så säker på att Krauss och hans ämnesområde behöver ligga särskilt långt ifrån elevernas tankevärld, även om den djupare teoretiska kontexten givetvis har svindlande bottnar. I många skeden av livet – i synnerhet under åren strax före och efter 20, men gudarna ska veta att det aldrig tar slut – stannar tillvaron upp, och metafysiska och existentiella frågor tränger sig upp på den egna agendans förstaplats. Och alla dom är millimetrar ifrån astrofysik. Vem är jag? Vad är viktigt för mig? Varför finns jag? Har jag tänkt fel hela livet? Finns det någon mening med allt? Och hur slutar det hela? Vad händer sedan? Är inte kärleken ändå viktigast? Eller berusningen? Eller att vara nihilist? Eller Shane McConkey:skt hedonistisk?
– Vem bryr sig om Blondinbella eller annan ytlig smörja om sorgen går omkring i rummet? Vem orkar tänka på extrapris på mjölk om ensamheten är en snara runt halsen? Hur intressant är EU-valet eller ränteläget om kärleken flugit ut genom det vidöppna köksfönstret i den ljumma försommarkvällen? Eller om allt känns mörkt? Eller nattsvart? Eller slut?
Det finns – som Krauss flera gånger noterat – en uppenbar koppling mellan de oändliga yttre rymderna och de likaledes oändliga inre landskapen.
Någonstans där är man människa.

Hans Renman, rektor för YBC
(Som i mörkret ikväll lyssnar på Bat for Lashes, Róisín Murphy och Alison Goldfrapp (särskilt ”Lovely Head”), samtliga live från London 2008 resp 2004.)

Polen, YBC & världen

Nyss kom en grupp om åtta YBC-elever och två lärare hem från en resa till Polen.
Tillsammans med 120 elever från sex olika europeiska länder träffades man i Gliwice för att tillsammans fira EU-dagen, en i Sverige sorgligt bortglömd högtidsdag.
EU-dagen den 9 maj är betydligt mer uppmärkammad i många av våra vännationer ute i Europa, men det finns röster även i Sverige för att dagen ska uppmärksammas mer. Fp-politikern Cecilia Malmström driver t ex frågan om att göra EU-dagen till en allmän flaggdag och att Riksdagens plenisal ska smyckas med EU-flaggan. Kanske är inte det en så dum idé, EU-vän eller ej, att lite bättre uppmärksamma ett av vår tids största projekt och försök att bringa fred och ro till ett av två krig sönderslitet Europa?

I Polen hade man bestämt sig för att tillsammans, alla 120 ungdomar, framföra föreställningen ”Europa och tjuren”, ett drama med oklar story. Språkproblem, tolkar, avbrott för skridskoåkning (!), utflykter (till skogar, skogar!) mm, gjorde det hela rörigt men kul! Ungdomar är ungdomar – och de är kapabla till stordåd, det vet vi som möter och arbetar med dem varje dag. I synnerhet om man bejakar deras kreativa potential, i stället för tvärtom, vilket skolan är synnerligen duktig på annars… Våra YBC-ungdomar tog som så ofta täten, och med positiv, initiativrik och energisk kraft bidrog de starkt till att allt förlöpte jättebra till slut på festplatsen där föreställningen framfördes. Nu hoppas vi kunna fördjupa den här nya kontakten med Gliwice, så att vi kan bredda vårt universum ytterligare. YBC ska ju inte vara en skola i Nacka, utan i världen.

YBC-eleverna tog 1 200 bilder, så det kommer strax att finnas bildbevis på vårt publika intranät…

Hans Renman, rektor för YBC
(Som inte är ett dugg förvånad över att Sverige nästan kom sist i melodifestivalen, eftersom vårt bidrag var ofattbart dåligt, det har jag sagt hela tiden. Däremot är hon fantastiskt vältränad och skicklig på att sjunga, men det räcker liksom inte…)

Lunch med LG Nilsson

Käkade lunch nere på Bistro Voltaire med gode vännen och YBC-Advisory Board-medlemmen LG Nilsson idag. Vi fick sällskap vid bordet av Nackas näringslivsdirektör Anders Börjesson. Som så många gånger förr handlade samtalet om allt mellan himmel och jord, men med slagsida mot kreativitet och hur vi kan skapa en bättre framtid för Sveriges ungdomar. Anders är en positiv kraft i kommunen, med kloka tankar om det mesta, och LG är också en person i min smak, med osannolikt många bollar i luften. Är det inte att dra igång Junibacken så är det att ordna nytt ”ljudmuseum” på Skepparholmen eller jobba med Gustavsbergs Hamn eller styra upp Olof Stenhammars Siggesta Gård eller projektleda Malmös nya Folkets Park. Eller skriva teater. Eller blogga två timmar varje dag om blödasjuka. Eller skriva barnböcker… Just de sistnämnda fick jag idag se ett par smakprov på – två böcker om Alexander kommer ut på Wahlströms i augusti, illustrerade av Cecilia Johansson. De kommer att bli poppis – tro mig!

LG har nu fått uppdraget att styra upp YBC:s Advisory Board så att den expanderar och finner en tydligare form. Dessutom ska vi vidga dess uppdrag – från att vara stikt ett bollplank åt YBC till att vara något större: ett nätverk för personer som vill engagera sig i framtidsfrågor, kreativitet, morgondagens skola, mm. Kort sagt: Ett nätverk för folk som vill göra skillnad för framtiden.

Dagen han även fyllas med tre olika möten med besökande grupper: Nackas eget fastighetskontor var på plats för att kika på YBC (positiva, men de gillade inte att vi hade heltäckningsmattor i vissa rum…). AtriumLjungbergs VD Anders Nylander var på plats med en delegation som ville se hur vi designat skolan. Och så var Lerums kommun på besök, De ska bygga om och satsa på nya skolor, och ville komma och inspireras av oss. Vi är uppe i ca 30 kommunbesk nu. Det är roligt att vi kan inspirera andra. På YBC tror vi ju på öppenhet och på att dela med oss. Med den inställningen får man alltid saker tillbaka.

Och så firade vi våra ”Fjädern”-pristagare också, med tårtor och sång! Emma, Daniel och Kari + Johanna . Och så uppmärksammade jag Marita också, so inte vann pris, men som hade en stark ansökan. – Vilka lärare YBC har!

Efter att ha lagt ned massor av tid på YBC:s tertialbokslut de senaste dagarna känns det skönt att nu få återvända till hjärtat i mitt jobb: Det pedagogiska och strategiska ledarskapet, som är 100 gånger roligare än sifferexercisen…

Hans Renman, rektor för YBC

Rädda IB-programmet!

Det pågår en märklig verksamhet från det vanligtvis så kvalitets- och kunskapstörstande Utbildningsdepartementet, med kunskapsgeneral Jan Björklund i spetsen. De har presenterat ett förslag som ingen vettig människa blir klok på:

Man tycker vanligtvis att Sverige ska lyfta sig till en kunskapsnation av rang, med krav på kvalitet, tydliga mål, internationell orientering och strikta, opartiska utvärderingar. Men samtidigt vill man döda den gymnasieutbildning i Sverige som har mest av allt just detta, och som har solklart högst kvalitet av alla program som svenska elever kan välja i gymnasiet – International Baccalaureate Diploma Programme, IB-programmet.

Man vill av helt obegriplig anledning straffa de svenska elever som gått i svensk grundskola, som presterat toppbetyg där och som nu läser på IB-programmet på svenska skolor, finansierade med svenska skattemedel, drivna i regi av svenska kommuner. För den ljusa idén är att just dessa studenter – som är extremt eftertraktade på utländska universitet världen över, och i Sverige med för all del – inte ska få söka till svenska universitet på samma villkor som sina kompisar i parallellklassen, som kanske läst NV- eller SP-programmet.
Istället ska de buntas ihop i en pytteliten kvotgrupp tillsammans med sökande från Burkina Faso, Slovenien, Grönland eller andra länder. Detta trots att just dessa IB-elever är sällsynt lämpade att förgylla svenska universitet med sin kompetens. Det är fullständigt obegripligt! Och inte blir det bättre av att det egentligen inte finns någon motivering att tala om och att idén går på tvärs med Björklunds och regeringens vision av en svensk skola i världsklass… Att man i det läget vill exkludera svenska IB-elever från Svenska universitet är minst sagt en gåta.

Men det tomteaktiga i förslaget kanske paradoxalt nog ändå är dess räddning. – Det är helt enkelt FÖR absurt för att kunna bli av – eller? Låt oss hoppas att departementet tar sitt förnuft till fånga!
Och trots att jag i vanliga fall är genuint opolitisk, vill jag ändå be alla se upp för en rödgrön seger i nästa val, för oppositionen har lovat att se till så att detta förslag ska bli verklighet. Tjena.

Maila Jan Börklund och gör din röst hörd: jan.bjorklund@riksdagen.se

Och läs gärna PJ Anders Linders ledare i saken från Svenska Dagbladet den 3 maj HÄR.

Hans Renman, rektor för YBC
(med ett av landets populäraste IB-program, fyllt av fantastiska elever som det vore en dröm för vilket universitet som helst att få välkomna)

YBC-lärare vinner pris!

Idag blev det klart att tre lärare på YBC vinner Nacka kommuns kvalitetspris ”Fjädern” 2009.
Priset delas ut till lärare som driver den pedagogiska utvecklingen framåt i kommunen.
Efter ett urval av en forsknings- och utvecklingsgrupp har bl a YBC-lärarna Emma Rosén, Kari Maliniemi och Daniel Lundqvist tilldelats priset, detta för sitt nyskapande projekt ”YBC-TV”.

Motiveringen: ”YBC-TV är ett spännande och modernt projekt vars styrka ligger i frigörandet av elevernas kreativa förmågor genom att koppla spännande IT- och medielösningar till ett teoretiskt stoff under lärprocessen.”

Förutom äran och prispengarna på 30 000 kr kommer pristagarna nu att få göra ett fördjupat forskningsarbete kring sitt projekt, bl a med support av forskare. Arbetet kommer att utmynna i en artikel, som sedan kommer att publiceras som gott exempel på utvecklingsarbete i Nacka, såväl internt som externt i samverkan med Skolporten AB.

Det finns flera hundra gymnasielärare i Nacka kommun.
Av dessa får fyra gy-lärare pris, varav tre är från helt nya YBC! – Det är ytterligare ett fint kvitto på att YBC inte bara är ett framgångsrikt och populärt, nytt skolkoncept, utan också en skola med hög pedagogisk kvalitet. Just dessa tre pristagare belönas dessutom för kombinationen av kreativ användning av ny teknik och fokus på teori & fakta. Exakt det är YBC:s övergripande mål, vilket ju också framgår av skolans namn – Young Business Creatives.
– OBS att YBC driver två teoretiska utbildningar och således inte är en medie- eller IT-skola. Tvärtom ser vi datorer, film, foto, ljud, bild, musik och web som självklara (arbets-) redskap för att frigöra elevernas inneboende kreativitet.

Kika gärna mer på hur YBC jobbar med nya medier på ”Studio M7″, en webTV-kanal som vill spegla livet i och runt Kunskapsgallerian M7 i Sickla. Studion drivs av elever på YBC. Klicka HÄR!

Hans Renman, rektor för YBC

Konferens om digitalt lärande i Västerås

Mälardalsregionen står i begrepp att köra igång med 1:1.
I Västerås var det i tisdags en stor konferens om framtidens lärande och 1:1. Representanter från Falkenbergs kommun var där = landets största 1:1-projekt. Och Martin Tallvig från IT-universitetet i Göteborg föreläste om sin forskning kring 1:1 och digital natives. Dessutom var jag inbjuden för att tala om YBC och vad vi gjort där och om varför kreativitet och nya pedagogiska verktyg är viktiga – dvs inte bara om att de är det och vad vi gör.

Jag fastnade särskilt för Tallvigs reflektion kring att de flesta på som jobbar på gymnasiet är 50+ och fick sin utbildning för länge , länge sedan. Allt för många har inte hängt med i IT-utvecklingen och har också dålig koll på de senaste forskningsrönen (t ex om hjärnforskning, hur vi lär, mm).
Det råder samtidigt en nästan teknikdeterministisk syn ute i kommunerna: Ny teknik SKA UT till skolorna… ”Om alla går PIM och sedan kör 1:1 så blir allt bra”, liksom. Detta är en krock, och det är lätt att ana sig till det enorma behovet av visionsarbete, pedagogiska diskussioner, ledarskap, kompetensutvekling, mm i Sverige de närmaste åren!!!

Pedagogikprofessorn Roger Sälgö, som särskilt har studerat effekterna av IT-teknologi i skolan, har ju också visat att det viktigaste ändå är språket – inte tekniken. Skolan har ett enormt ansvar att se till så att eleverna tillägnar sig ett språk. Och här lyfter skolor med 1:1 pedagogiken till ny höjd. Inte minst eftersom datorerna öppnar upp dörren till det vidgade språkbegreppet. Språk och kommunikation är mer än uppsatsskrivning. Det är lyssnande, musik, foto, film, design, känslor, passion, osv.

Det känns bra att YBC går framåt, långt fram i kön mot framtiden, med välgrundat gott självförtroende!

Hans Renman, rektor för YBC
(Som snöat in på både John Coltraine och Depeche Modes nya på samma gång! – Misa inte EP:n ”Wrong” och Thin White Duke Remix:en.)