Välkommen!

/Hans Renman

Man ser att förutsägbara, lätträttade frågor av multiple choice-karaktär är allt för vanliga, på bekostnad av frågor som inbjuder till resonerande och reflekterande svar.
Man ser att proven har en tydlig tendens att styra undervisningen i allt för hög grad, dvs att undervisningen fokuserar på att ”lära för proven”, både vad gäller undervisningens konkreta innehåll och tid.
Man ser att läromedelsproducenterna anpassar sina produkter till proven.
Man ser att proven helt låter bli att ta hänsyn till individuella skillnader.
Man ser att proven är helt analoga, verklighetsstängda och att de i princip helt saknar användning av modern IT.
Man ser att framgång mäts i resultat på proven snarare än på vad eleverna faktiskt kan.
Man ser att proven så gott som undantagslöst inte fångar upp processer och andra metakognitiva kompetenser. Man ser att proven inte alls fångar upp kompetenser och förmågor.

Det är helt enkelt ont om nationella prov i kreativitet, samarbetsförmåga, problemlösning, trygghet, IT-kompetens, mm…
Och det är sålunda det som MÄTS som spelar roll.
Det här är naturligtvis ett enormt problem, som får oss att stå och stampa på samma fläck.

Jag har otaliga gånger propagerat för att det måste vara dags att mäta också alla de andra mål som skolan faktiskt HAR, utöver bara vissa kunskapsmål i vissa ämnen. Om vi vill få snurr på viktiga mål med skolan, såsom t ex elevernas entreprenöriella förmågor, kreativitet, IT-kompetens, förmågan att reflektera, etisk kompetens och kulturell & global kompetens, så måste detta följas upp. Det är som sagt det som MÄTS som spelar roll. Det är då det mäts som skolorna börjar jobba med detta.

Nu verkar det här vara på gång.
På Svenska Ambassaden i London i januari träffade jag OECD’s chefsanalytiker i skolfrågor, tillika chef för deras ”New Millenium Learners Project”, den glade katalanen Professor Francesc Pedró.

Francesc Pedro

Dessutom: Det pågår spännande diskussioner kring andra sätt att utvärdera, t ex ”Integrated Assessment System” (läs mer HÄR) eller ”Quality Assessment System” som 21st Century Skills gärna lyfter fram. Kärnan här är att de standardiserade, nationella testen bara är EN del av en större, mer komplex, ständigt pågående, processinriktad utvärdering.

Ännu återstår en hel del jobb innan vi har nått fram till en ny typ av utvärdering av elevernas lärande och kompetensutveckling som sker på ett valideringssäkert sätt, där nationella och internationella jämförelser är möjliga. Men när vi väl har det, så kommer det börja hända mer ute i skolorna. Då kommer man börja jobba BÅDE mot kunskapsmål och mot framtidskompetenser, i långt, långt högre utsträckning än idag.
– Och DÅ börjar skolan en resa mot en framtid där våra unga står bättre rustade för framtiden!

Hans Renman

Det är intressant att denna stora organisation har med sig tungviktare som Intel, Sun, Microsoft, Apple, Walt Disney, Adobe, Cisco, HP, Dell, Mobile, osv, osv. Dvs: Dessa jätteföretag ser att den amerikanska skolan idag helt enkelt inte ”levererar” och att det här är en jätterisk när det gäller USA:s framtid. I fatet ligger också de gigantiska problem som man brottas med när det gäller de fallande resultaten i amerikanska skolor, liksom de oerhört höga siffrorna som man nu ser vad gäller ”High School drop-outs”. Det är helt enkelt ett problem att skolan är för dålig, för stel, för ointressant, tråkig och irrelevant för alldeles för många elever. (En studie är döpt till ”It’s so boring!”…)

Senator Tom Harkin, Iowa

I en snabbt föränderlig värld blir det allt viktigare att våga sätta fokus på framtiden och bejaka de utmaningar vi ser framför oss – utan att stoppa huvudet i sanden, ropa på förbud mot utveckling eller vurma för isolationism, centralstyrning, mm. Och utan att glömma att skolan finns till för barnens och ungdomarnas framtids skull.
Och det sker glädjande nog också en stark rörelse åt det här hållet också även i Sverige., bl a via Apples och Rektorsakademiens Tänk Om.
Det är av yttersta vikt att vi i Sverige också tar till oss budskapet och modellerna från 21st Century Skills, som en nödvändig förlängning av den något torftiga debatt som vi för här kring hårdare tag, disciplin, fler prov och tidigare betyg. Visst är det viktigt att fokusera på kvalitet och bättre kunskapsuppföljning, men det får inte bli den ENDA vägen mot framtiden. Det vet man redan i USA och England! Det vore synd om vi i Sverige skulle behöva trampa i de fotspåren helt i onödan.

Hans Renman

Det är SFH, Statens FolkhälsoInstitut som i en gigantisk studie har intervjuat hela 170 000 st 6:or och 9:or i landet, och deras svar är entydigt: Alkohol, missbruk, mobbing, oro för arbetslöshet och rädsla för framtiden är faktorer som skapar stress och en negativ livssituation. Skolor och kommuner som är bra på att skänka framtidstro och en positiv syn på livet ligger i topp. Intressant är att glesbygdskommuner som Arvidsjaur och Gällivare ligger bland de högst placerade.
Samtidigt kan man på Norrbottens Museum i Luleå just nu se en intressant utställning av överraskande hög kvalitet som heter FaceIT där ungdomar från länet har bidragit med olika sorters verk. Gemensamt för många av de utställda alstren är att de skickar en signal om stor oro, frustration och osäkerhet inför framtiden, inte minst vad gäller de otaliga valmöjligheter som det moderna samhället erbjuder: jobb, utbildningar, aktiviteter, livsval, värderingar, stilar, attityder, osv.

Jag kan tänka mig att om vi skulle lyfta in dessa ungdomars vuxna ledsagare – lärarna – in i bilden, så skulle mönstret förstärkas än mer.

För när jag nu är ute och utbildar och föreläser över hela Sverige möter jag gång på gång lärare som skriver under på samma molande oro som eleverna i undersökningen: Framtiden öppnar sig som ett diffust, oformligt töcken som man känner sig oförmögen att tolka och vägleda ungdomar kring och mot. Och ändå är det just det som är lärarens huvuduppdrag – att säkerställa att barnen och ungdomarna går hela, trygga, starka och välrustade in i framtiden.

Min respons är ständigt densamma:
I tider av stora förändringar, turbulens och oro, så är det med Darwins ord inte de starka som överlever (det har han heller aldrig påstått) utan de som är bäst på att ANPASSA sig till de nya, förändrade villkoren som överlever. Att omvärldsspana, att lyfta blicken från det egna skrivbordet, arbetsrummet och skolan mot omvärlden och framtiden är ett absolut måste för verksamma i en bransch som är så kraftigt utsatt för förändringsvindar som skolan är. Vad innebär utvecklingen i Kina? Vad händer i USA? Vad säger oss de senaste Nobelprisen? Vad kan iPad innebära för skolan och samhället? Vad sa man på senaste Davos-mötet? Vad innebär de nya PISA-kriterierna för vår dagliga verksamhet?
Det här är skolor generellt sätt alldeles för dåliga på, och en bra väg att gå om man vill gå från stressande oro till optimistisk beslutsamhet.

Positivt klimat på YBC

Då kan vi börja snacka framtidstro!

Richard Florida

Anledningen är lika enkel som brutal:
USA har tagit sin storhet för given. England var 1800-talets och den tidiga industrialismens supermakt. USA var 1900-talets absoluta dominant. Nästan allt inflytelserikt kom från USA: Bilen, telefonen, filmen, uppfinningarna, patenten, Internet, IT, PC, atombomben, Elvis – you name it… Inte sällan för att USA alltid har varit fenomenalt på att dra till sig de allra största talangerna från olika delar av världen. Allt från Einstein till Greta Garbo, via Andrew Grove, Mary Pickford, Madeleine Albright, Joseph Pulitzer, Oscar de la Renta, Hakeem Olajuwon, Irving Berlin, Ang Lee, Deepak Shopra, Andrew Carnegie, Isaac Asimov, Max Factor, Levi Strauss, Alvar Aalto, Derek Walcott, Henry Kissinger, Charlie Chaplin, Bob Hope, Jack W. Szostak & Elizabeth H. Blackburn…

Ellis Island i NYC, symbolen för immigrationen till USA

Givetvis måste USA gaska upp sig som attraktiv nation i allmänhet och utbildningsnation i synnerhet för att kunna möta denna livsfarliga akademiker-anorexi. Och svaret från President Obama kom nästan omedelbart efter Richard Florida-artikeln: Obama höll ett känslosamt tal om framtidens utbildning till nationen om det här nyss:

Diskussionen om hur USA och andra länder ska kunna modernisera sina utbildningsinstitutioner går vidare. Av nödvändighet. För makten går sakta österut över globen, och för att låna Darwins ord: – I tider av förändring så är det inte den starkaste som överlever utan den som är smart och anpassar sig till de nya villkoren. De som ser möjligheter i paradigmskiftets tidevarv.. De som förstår att använda nya verktyg. De som är modiga och offensiva. – De som sitter hemma i soffan och klagar och ropar på tider och ideal som för evigt gått hädan kommer obönhörligt att bli akterseglade. – Vem vill du vara?

Hans Renman
Business Creatives Sweden

Idag är det annorlunda. Fortfarande finns det ju en framtid, som skolan SKULLE kunna vägleda våra elever mot, men till skillnad för på 1800-talet så leder inte skolan utvecklingen alls längre. Tvärtom. man kämpar för att hänga med hjälpligt. Och man försöker till och med bromsa och ifrågasätta utvecklingen – i allt för många fall till och med från kommunledningshåll eller från centrala IT-avdelningar. Som om detta skulle gå… Man beslagtar telefoner istället för att bjuda in till dialog kring hur de kan användas. Man sätter upp rigorösa säkerhetsregler och IT-avdelningskrav för användningen av den nya tekniken i skolan istället för att fundera på vad man kan göra för att underlätta och stimulera till MER IT-användning.

Förträfflige Torbjörn Skarin

Men en annan sak som forskningen också flaggar för är problemet med att det offentliga har en tendens att planstyra IT i skolan alldeles för mycket, både i Sverige och annorstädes. Ordning och reda, stora planer, central kontroll, gradvis implementering, utbildningspaket, osv är modellen som brukar gälla…
Och visst är det jättebra om t ex regering och de styrande har en övergripande och konkret vision och PLAN för IKT i skolan. Men de kommunala ambitionerna att kontrollera och styra utvecklingen har faktiskt inte riktigt stöd i forskningen. Det står nämligen i kontrast mot många synnerligen framgångsrika exempel, både i Sverige och utomlands, som visar att det fungerar alldeles UTMÄRKT att gå från idé till handling utan den byråkratiska överbyggnaden och detaljkontrollen. – Forskningsresultat värda att tänka på!

Idag lämnade jag YBC efter 4,5 års hårt arbete med att skapa denna spännande skola. Sju års skolledarjobb i Nacka kommun är över. Tio år i skolans värld.
Redan i morgon rivstartar det nya livet. Mer om detta framöver. Men redan nu kan jag meddela att bloggen kommer att byta namn. Så det här blir det sista inlägget på YBC-bloggen. Ett par hundra inlägg och nästan 100 000 visningar blev facit.

Hans Renman

John Hattie

Det Hattie framhåller har ju flera skolpopulister sagt länge, nämligen rena självklarheter som att läraren är viktig och att ordning och reda är bra. Men det är ju också viktigt att kockar har rent i köket och att inga öppna eldar brinner på bensinstationerna… Så det är kanske inte så spännande slutsats och rekommendation efter att ha läst 52 000 studier… Det där vet alla som har satt sin fot på en skola. Mer överraskande är då att Hattie menar att det skulle vara dåligt med problembaserad inlärning, mentorskap och elevinflytande över undervisningen! Jag gissar, utan att vara allt för yvig, på att det som vanligt beror på vad man mäter.
Om det enda målet med skolan var att se hur maximalt mycket faktakunskaper/kursmål som en elev kan minnas vid några givna, likvärdiga tillfällen, t ex nationella prov, ja då har vi mycket att lära av t ex Finland eller Singapore där detta går utmärkt. Eller så blir vi Centerpartister allihopa och kapar åt oss kvalitetsmiljarder…

Men nu har vi ju också ANDRA, av Riksdagen beslutade och för framtiden synnerligen viktiga mål i skolan. Mål som man generellt sett är ganska dålig på att jobba mot och som man dessutom är ännu sämre på att mäta – i synnerhet på nationell, likvärdig nivå… Skolan handlar ju inte bara om att lärare ska lära ut utan också om att lära elever lära. Och DET är inget som Hattie eller våra vänner på GP bryr sig särskilt mycket om.
- När såg vi nationella prov i kreativitet, innovationsförmåga, entreprenörskap, samarbetsförmåga, IT-kompetens, elevinflytande, reflektionsförmåga, trygghet, globalt synsätt och självständighet sist?

Artikelförfattarna gör som Björklund: Sätter ribban på 1.20 och menar att man därmed har höga krav. Patrik Sjöberg, Cajsa Bergqvist, Sergej Bubka och några av oss andra ler. Och mest skrattar kanske Kurt Olsson som ju ställde den i det här sammanhanget fullständigt relevanta frågan: ”Hur BRETT kan man hoppa?”

Hans Renman

Det är också mycket som har hänt och kommer att hända för min egen del. Den 11 december sa jag upp mig från mitt arbete som rektor på YBC i Nacka och kommer framöver att arbeta med nya utmaningar.

Richard Gerver (fångad av en fotograf helt allvarlig, för en gångs skull)

Igår kväll var det lite av releaseparty på Rektorsakademien för Richard Gervers nya bok ”Creating Tomorrow’s Schools Today”, som ligger i topp på bästsäljarlistorna. Och just nu talar han igen på IT & Telekombolagens e-Skills Week på Nalen i Stockholm.

Jag har ju skrivit om Gerver förut, och nämner honom alltid när jag är ute och föreläser, inte minst hans träffande flug-metafor. Men han är värd att nämnas regelbundet, eftersom han är något så sällsynt som en kraftfull och karismatisk skolvisionär som inte bara TALAR om att skolor måste förändras och som inte bara SÄGER att det är dags att tänka om, utan som också har GJORT något, som har en konkret, framgångsrik verksamhet att visa upp. Att han dessutom är rolig och spännande att lyssna på och läsa gör liksom inte saken sämre.

Gervers budskap är ganska enkelt – och svårt på samma gång:
Den skola som vi ser på allt för många håll är helt enkelt en plats som saknar relevans för allt för många barn och ungdomar. Och dessutom förbereder den inte heller eleverna för framtiden på ett särskilt bra sätt. – Därför måste skolan förändras.

Det är intressant att det som är kanske mest slående med Gerver är att han hela tiden återvänder till två ord hela tiden: Passion och Mod!

Mod därför att det inte är lätt att skifta mind-set i skolans värld. Traditionen och vanan är stark, många gånger helt omedvetet. Det finns ett motstånd och en tröghet som kan få vem som helst att ge upp alla försök till förändring.

Mod, därför att i skolan vet man bäst. Jag mötte den här reflektionen från en lärare på en av mina föreläsningar så sent som härom dagen: ”Vi kan redan allt det här, vi har hållit på med detta sedan 1982, vi behöver inte jobba med detta” (detta om hur pedagogiken måste förändras i en 1:1 skola).

Passion därför att de som arbetar i skolan har ett moraliskt imperativ. De ”designar framtidens värld”. De påverkar livet för framtidens barn. Och då måste man vara helt uppfylld av denna fantastiska utmaning. Man måste älska den! Man måste brinna för sina elever/lärare om man ska göra ett bra jobb. – Och precis som jag, så älskar verkligen Gerver lärare. Han säger saker som ”Lärare är bäst! De som ägnar sitt liv åt barns utveckling är bäst i världen! Ingen har valt att jobba med barn för att förstöra barns liv. Ingen tänker på morgonen: ’I can’t wait to destroy some poor kid’s life’.”

Nå, hur gör man då för att förändra skolan, menar Gerver? Hur skiftar man mind-set? Hur finner man mod att förändra? Dessutom i England, som haft 700 regeringsinitiativ inom skolans område sedan 1989, dvs i ett land som ”are drowning in initiatives”… (vilket får t o m Bjöklunds reformiver att te sig som rena sömngångarfasonerna )


Det är enkelt säger Gerver: ”We said: We are going to do better”.

1. Man började tänka på ett nytt sätt och ifrågasatte alla gamla sanningar. (En av dessa var att skolans primära uppgift inte var att lära ut en drös med baskunskaper utan att det är ett träningsläger, ”preparing kids to be people”.)
2. Man framhöll lek som en väg till lärande.
3. Man såg till att ge lärarna makt, kontroll och inflytande.
4. Man använde teknik för att modernisera undervisningen (t ex podcasts).
5. Man talade om skolan – och skapade den – som en ”livsstil” och inte som ”skola”. Skolan skulle associeras med ett ”re-brandat lärande”
6. Man ställde sig den centrala frågan: Hur ska barnen se ut när de har lämnat oss? Vilken slags kunskap och förmågor behöver våra barn i framtidens värld? Svaret blev att 21st Century Skills/”Soft Skills” måste vara hjärtat i deras curriculum. ”Kunskap utan skills skapar döda fiskar.”
7. Man arbetade medvetet på att göra skolan rolig. Disneyland var idealet! ”Simply because you learn best when you have fun!”
8. Man uppmuntrade risktagande, både bland elever och lärare, att inte fokusera på att allt måste bli perfekt och rätt hela tiden. – ”You learn nothing new to get something right!”

Om man känner till YBC så är det lätt att se varför jag är så förtjust i Gerver…

Att Gerver redan tycker att Smart Boards är värdelösa gör honom givetvis till en än större hjälte i mina ögon. ”Technology without vision is useless!”

Avslutningsvis ett tips: Håll utkik efter den stora THINK Global School-annonsen som kommer i DN endera dagen. TGS är bland det mest spännande jag har hört talas om inom skolans område de senaste åren, fullt i klass med Ross School. Det känns som en ynnest att få vara med om att få förverkliga TGSs sant globala vision!

Hans Renman
(Som i eftermiddag dejtar folk från Malmö och som sedan packar väskan för en liten turné igen, denna gång till Göteborg först och sedan till Malmö och Österlen.)

Inför mötet satt jag igår och kikade på lite olika basfakta om Sverige, för att försöka ringa in förutsättningarna för att överhuvudtaget kunna HA världens bästa skola.
Och kikar men på statistik får man ofta överraskande svar (t ex fakta som motsäger vår säck-och-aska-självbild kring att vi har högst andel självmord i världen, att vi är hämmade, har ångest och är tystlåtna – för så är det inte).

Vi är världens mest IT-mogna land.
Vi är det land i världen som har bäst förutsättningar att ta den absoluta tätplatsen i Kreativitetssamhället, som ju nu kommer efter Informationssamhället. Det har Richard Florida redan talat om för oss, men ingen lyssnar.
Enligt Inglehart, Welzel & Foa är svenskarna dessutom i princip världens lyckligaste folk. Läs mer om det HÄR.

Och inte nog med det: Vi är på många sätt världens modernaste land; ”världens mest post-industriella land”, som kommit längst på en intressant väg mot framtiden. Vi är mest demokratiska, minst hierarkiska, minst fast i religiösa dogma, minst fast i auktoritetsberoende, mest öppna, mest sugna på att uttrycka oss socialt, mest ivriga till självförverkligande, mest globalt orienterade (och därmed minst trångsynt nationalistiska), vi litar mest på varandra och är mest toleranta mot olikheter.
Läs mer om allt detta i Ronald Inglehart & Christian Welzels ”Modernization, Cultural Change and Democracy” (New York, Cambridge University Press eller läs mer om the World Values Surveys, t ex på deras webb. Det är alltså den ekonomiska styrkan parat med historiskt sett progressiv politisk framsynthet som krattat den svenska myllan och där vi nu kan börja skörda frukter. Om vi vill.

Skolan är näringslivets främsta leverantör av råvara – mänsklig kompetens.
I världens bästa land borde vi väl därför kunna ha världens bästa skola. Eller?
Så är det inte idag. Den senaste Trends in International Mathematics and Science Study (den så kallade TIMMS-rapporten) visar tyvärr tydligt att våra svenska naturvetarelever på gymnasiet sjunker som stenar i det internationella kunskapshavet. Förut var vi åtminstone medelmåttor på avancerad matematik och fysik, nu är vi inte ens det (men OBS att svenska IB-elever inte ingår i underlaget, vilket mao innebär att några av de vassaste Ma- och Fy-eleverna inte räknas in i underlaget).
Man kan ha en del olika uppfattningar om relevansen i TIMMS och andra liknande undersökningar. Pernilla Granklint Enochson visade i en uppsats på Malmö Högskola för ett par år sedan att eleverna kan ANDRA saker än vad som TIMMS tittar på. Dvs samma argument vi som 1:1-skola gärna framhåller; att kursplaner, Skolverk och undersökningar bara mäter de klassiska, industrisamhälle-kunskaperna, medan våra moderna elever kan väldigt, väldigt mycket mer än så! De har färdigheter och förmågor och kunskaper som Skolverks-folk och TIMMS-statistiker bara kan drömma om…

Men ändå.
Skolans basuppdrag är och förblir att lära eleverna saker, och en rimlig ambition för världens bästa land är väl att vara bäst på allt, även rena baskunskaper.

Men varför är vi inte det då?

Morgonens frukostseminarium kretsade på ett uppfriskande sätt kring ett salutogent perspektiv. Man gick på jakt efter vad man ska ta fasta på för att det ska gå bra. Den kommande intervjuboken Världens Bästa Skola lyfter fram just detta, och har Nacka kommun som raw model för en framgångsrik skolkommun (och SKL tycker ju att Nacka är No 1 till och med…). Diskussionen framhöll ett antal framgångsfaktorer i Nacka, som hela landet skulle kunna kika närmare på, om vi vill att Sverige ska lyfta till en global tätplats:

Erik Langby, kommunalråd i Nacka lyfte:
1. kommunen har positiva förväntningar på skolan och de som verkar där
2. förtroende för och tilltro till professionen – ”för att få resultat måste man släppa fram experterna”
3. engagemang för och positiv syn på skolans grunduppdrag – att lära sig
4. nyfikenhet och intresse för positiva utmaningar
5. systematik: tydliga mål och mycket noggrann uppföljning
6. bra verktyg: t ex tydlig lönepolitik
7. ekonomisk makt – ligger på lägsta möjliga nivå
8. kundorientering / köp & sälj-system / skolpeng (”inga pengar trillar ned genom en lucka i taket utan då elever promenerar in genom dörren”)

Lennart Jonasson, Nackas Stadsdirektör höll med och lade till:
9. kommunen har policyn ”inte stoppa fingrar i syltburken” – dvs styr med mål & medel, men låt experterna jobba
10. rekrytera bra medarbetare
11. fokus på resultat
12. fokus på ledarskapets centrala roll – inte minst det pedagogiska

Den kanske viktigaste signalen kring vad som utgör en viktig ingrediens i ”världens bästa skola” kom – föga förvånande – från seminariets enda elev (varför är det för övrigt alltid så att när skolan ska diskuteras så saknas alltid elever, eller så får de vara med lite på nåder, som kuriosa…), Catja Färdig från YBC :

Catja Färdig, elev i åk 2 på YBC

Kombinationen fokus på kunskaper OCH kreativitet tycks vara vägen till världens bästa skola alltså!

Hans Renman, rektor på YBC
(som just nu blir glad över nya, stora lägenheten uppe i Drottninggatsbacken och Depeche Modes ”Fragile Tension/Hole to Feed”-EP, som på ”Come Back (SixToes Remix)” levererar DM:s bästa introminut sedan ”I feel you” och ”Policy of truth”)

Vi har haft en on-line utvärdering eferåt och en av våra elever skriver: Jag hade otroligt roligt, och den lilla nervositet jag kände kvällen innan försvann helt när vi satte igång. Det var verkligen kul att få höra så mkt beröm och sen sitta ner och diskutera olika frågor; t.ex hur utnyttjar man dessa fantastiska tillgångar på bästa sätt, hur får man så engagerade och varma elever och bemötande? mm… Hela dagen strömmade av positivitet från min grupp och av det kände jag att jag fick ökat förtroende. Efter idag inser jag mer vilken unik skola YBC är. Vår miljö kombinerat med vårt arbetssätt hittar man tydligen inte på många andra ställen. Saker som man kanske tagit för givet innan, ser jag nu på ett annat sätt. Jag känner mig berikad tack vare detta men också att kunna bidra till andra nyfikna besökare och kunna representera skolan. Jag kände mig stolt.
Ett stort antal elever var engagerade som fotografer, filmare och bloggare under dagen.
Nedanstående blogginlägg är skrivet av Ayla, en av våra elever i åk 1, efter att ha lyssnat på den avslutande paneldiskussionen med mig, Nackas Stadsdirektör Lennart Jonasson och eleverna Kim Lindqvist och Catja Färdig (diskussionen leddes av Caj Malmros):

Lennart Jonasson sa mycket som var rätt tyckte jag. Till att börja med så tycker jag att det är fullkomligt riktigt att en skola inte kan vara bra, självfallet beroende på hur man nu definierar ordet ”bra”, om den inte har bra ledare det vill säga en duktig och kompetent rektor och bra lärare. Det är detsamma som att ett land inte kan styras utan en bra regering och en mycket bra regeringschef. Alltså måste också en skola ha kompetenta, duktiga lärare som också lyssnar på sina elever, likväl en regering måste lyssna till folkets vilja. Så fungerar det i en demokrati och så måste det också fungera i en ”bra” skola. Vår skola anser jag vara ett praktexemplar ur en demokratisk aspekt eftersom vi elever har stor möjlighet att påverka vårt skolarbete och övrigt som händer i skolan. Sedan finns det ju så klart många andra egenskaper som både rektorer och lärare kan och bör ha, de tidigare nämnda är endast de ”primära behoven” alltså vad en skola måste ha för att överleva. Om man sedan vill bli en bra skola på riktigt så krävs det att lärare och rektorer har andra egenskaper, såsom att vara nytänkande, utmanande, kreativa och stöttande gentemot sina elever vilket jag definitivt tycker att ledningen av vår skola har.

God kväll.
/ Ayla Löfving BC1B

Hans Renman, stolt rektor på YBC