Internationell forskning är tämligen överens kring hur både viktigt och styrande det kan vara med läroplansmål kopplade till standardiserade nationella prov. England är som bekant en banerförare här, men också Tyskland, Norge, Finland, Australien och Singapore. Sådana prov kan lyckas förtydliga vilka förväntningar man har på elever (och lärare!) och kan vara bra på att kommunicera och synliggöra vad som ska göras och hur det ska mätas. En positiv sidoeffekt av stor betydelse är givetvis också det underlag för kvalitetsuppföljning, ranking, mm som dessa centrala prov ger, t ex för rektorer, politiker och forskare.
Samtidigt är forskarvärlden nästan MER överens om hur problematiska dessa standardiserade prov är… Studier av GCSE-exams i England, studier i USA, Japan, Kina, Australien, Nya Zealand och Hong Kong visar t ex detta.
Man ser att förutsägbara, lätträttade frågor av multiple choice-karaktär är allt för vanliga, på bekostnad av frågor som inbjuder till resonerande och reflekterande svar.
Man ser att proven har en tydlig tendens att styra undervisningen i allt för hög grad, dvs att undervisningen fokuserar på att ”lära för proven”, både vad gäller undervisningens konkreta innehåll och tid.
Man ser att läromedelsproducenterna anpassar sina produkter till proven.
Man ser att proven helt låter bli att ta hänsyn till individuella skillnader.
Man ser att proven är helt analoga, verklighetsstängda och att de i princip helt saknar användning av modern IT.
Man ser att framgång mäts i resultat på proven snarare än på vad eleverna faktiskt kan.
Man ser att proven så gott som undantagslöst inte fångar upp processer och andra metakognitiva kompetenser. Man ser att proven inte alls fångar upp kompetenser och förmågor.
Det är helt enkelt ont om nationella prov i kreativitet, samarbetsförmåga, problemlösning, trygghet, IT-kompetens, mm…
Och det är sålunda det som MÄTS som spelar roll.
Det här är naturligtvis ett enormt problem, som får oss att stå och stampa på samma fläck.
Jag har otaliga gånger propagerat för att det måste vara dags att mäta också alla de andra mål som skolan faktiskt HAR, utöver bara vissa kunskapsmål i vissa ämnen. Om vi vill få snurr på viktiga mål med skolan, såsom t ex elevernas entreprenöriella förmågor, kreativitet, IT-kompetens, förmågan att reflektera, etisk kompetens och kulturell & global kompetens, så måste detta följas upp. Det är som sagt det som MÄTS som spelar roll. Det är då det mäts som skolorna börjar jobba med detta.
Nu verkar det här vara på gång.
På Svenska Ambassaden i London i januari träffade jag OECD’s chefsanalytiker i skolfrågor, tillika chef för deras ”New Millenium Learners Project”, den glade katalanen Professor Francesc Pedró.
Francesc Pedro
Han berättade att PISA-undersökningen kommer att fånga upp även ”mjuka” saker som collaborative learning och IT-kompetens om några år. Det här är givetvis inget mindre än en mindre bomb och en sann utmaning för korvstoppningsnationer världen över, som – om de inte tänker om – riskerar att falla i PISA-statistiken framöver. Samtidigt är det en gratismöjlighet för länder som Sverige att klättra, eftersom vi av hävd ligger bra till här. – Fråga Richard Florida!
Dessutom: Det pågår spännande diskussioner kring andra sätt att utvärdera, t ex ”Integrated Assessment System” (läs mer HÄR) eller ”Quality Assessment System” som 21st Century Skills gärna lyfter fram. Kärnan här är att de standardiserade, nationella testen bara är EN del av en större, mer komplex, ständigt pågående, processinriktad utvärdering.
Ännu återstår en hel del jobb innan vi har nått fram till en ny typ av utvärdering av elevernas lärande och kompetensutveckling som sker på ett valideringssäkert sätt, där nationella och internationella jämförelser är möjliga. Men när vi väl har det, så kommer det börja hända mer ute i skolorna. Då kommer man börja jobba BÅDE mot kunskapsmål och mot framtidskompetenser, i långt, långt högre utsträckning än idag.
– Och DÅ börjar skolan en resa mot en framtid där våra unga står bättre rustade för framtiden!
Hans Renman
Helt rätt!
Jag talar ofta om VARFÖR det behövs en förändring i skolan och det här är ett av de viktigaste skälen. Andra skäl är t.ex “the drop out nation” som du tidigare tagit upp. Det grundläggande problemet är det du nu tar upp och så som din tidigare elev Catja utbrast i London, “jag vet vad det är för fel, varför det är så illa – det är betygens fel”. Underbart att höra en 17-åring vara så knivskarp i sin analys!
När vi sedan frågar oss HUR förändringen ska ske måste vi stötta skolledare och framför allt pedagoger i att våga ta ut svängarna och Tänka OM helt enkelt.
Om vi bara gör eleverna mer delaktiga istället för passivt mottagande i sitt lärande kommer det leda till att “mjuka” värden höjs i förbättrade PISA undersökningar, lärarna kommer få kred, rektorerna få bättre “resultat” och eleverna kommer bli ” the drop in nation”.
Right on, Bjorn!
Och viktigt också att inte stå med mössan i hand och VÄNTA på statliga direktiv, policies eller liknande.
Om vi VET att det här är viktigt MÅSTE vi också börja jobba i den här riktningen.
Att det dessutom är helt och hållet i linje med både skollag och läroplaner gör ju inte saken sämre…
Jag har länge efterfrågat bra utvärdering och mått på de mjukare värdena i läroplanerna, men det har varit tyst tyst tyst från Skolverkets sida. Och andra politikers sida också, tyvärr. Varje kommun kan ju inte hitta på egna metoder för att mäta, utan det måste fram gemensamma mått som blir allmänt accepterade.
Det är synd att brister i England och USA tas till intäkt för att svärta ned själva förekomsten av nationella tester, men så upplever jag att det är och det är ofta “flumskoleföreträdare” som Scherp och Ekholm som uttrycker det. Frågan kan ju inte vara OM man ska mäta och utvärdera, utan VAD och kanske PÅ VILKET SÄTT. Som skattebetalare kan jag aldrig acceptera att inte få någon tydlig utvärdering av hur väl man når målen för de skattemiljarder vi skjuter in i systemet. Och som förälder vill jag veta vad jag kan förvänta mig av olika skolor, mer än var huset ligger.
Nu tycker jag inte att proven i matematik och svenska i trean på grundskolan, som infördes förra året, är så statiska och fylleriaktiga som de kanske är i USA och England. Tvärtom, de verkar vara mycket uppskattade av lärarna eftersom de signalerar mer än bara om man fått rätt slutsiffra.
Det är bra att OECD tar till sig av detta och hoppas att Sverige kan visa framfötterna i kommande mätningar. Vi måste börja mäta liknande saker själva redan nu för att komma upp på banan.