Framtidstro i den svenska skolan

I Dagens Nyheter idag kan man läsa att när det gäller ungdomars psykiska hälsa så har en variabel en viktig särställning: Framtidstron.

Det är SFH, Statens FolkhälsoInstitut som i en gigantisk studie har intervjuat hela 170 000 st 6:or och 9:or i landet, och deras svar är entydigt: Alkohol, missbruk, mobbing, oro för arbetslöshet och rädsla för framtiden är faktorer som skapar stress och en negativ livssituation. Skolor och kommuner som är bra på att skänka framtidstro och en positiv syn på livet ligger i topp. Intressant är att glesbygdskommuner som Arvidsjaur och Gällivare ligger bland de högst placerade.
Samtidigt kan man på Norrbottens Museum i Luleå just nu se en intressant utställning av överraskande hög kvalitet som heter FaceIT där ungdomar från länet har bidragit med olika sorters verk. Gemensamt för många av de utställda alstren är att de skickar en signal om stor oro, frustration och osäkerhet inför framtiden, inte minst vad gäller de otaliga valmöjligheter som det moderna samhället erbjuder: jobb, utbildningar, aktiviteter, livsval, värderingar, stilar, attityder, osv.

Jag kan tänka mig att om vi skulle lyfta in dessa ungdomars vuxna ledsagare – lärarna – in i bilden, så skulle mönstret förstärkas än mer.

För när jag nu är ute och utbildar och föreläser över hela Sverige möter jag gång på gång lärare som skriver under på samma molande oro som eleverna i undersökningen: Framtiden öppnar sig som ett diffust, oformligt töcken som man känner sig oförmögen att tolka och vägleda ungdomar kring och mot. Och ändå är det just det som är lärarens huvuduppdrag – att säkerställa att barnen och ungdomarna går hela, trygga, starka och välrustade in i framtiden.

Min respons är ständigt densamma:
I tider av stora förändringar, turbulens och oro, så är det med Darwins ord inte de starka som överlever (det har han heller aldrig påstått) utan de som är bäst på att ANPASSA sig till de nya, förändrade villkoren som överlever. Att omvärldsspana, att lyfta blicken från det egna skrivbordet, arbetsrummet och skolan mot omvärlden och framtiden är ett absolut måste för verksamma i en bransch som är så kraftigt utsatt för förändringsvindar som skolan är. Vad innebär utvecklingen i Kina? Vad händer i USA? Vad säger oss de senaste Nobelprisen? Vad kan iPad innebära för skolan och samhället? Vad sa man på senaste Davos-mötet? Vad innebär de nya PISA-kriterierna för vår dagliga verksamhet?
Det här är skolor generellt sätt alldeles för dåliga på, och en bra väg att gå om man vill gå från stressande oro till optimistisk beslutsamhet.

Positivt klimat på YBC

Och jag säger också att ett salutogent, optimistiskt perspektiv på skolan och dess utmaningar är oändligt mer fruktbart än det gängse säck-och-aska-perspektivet. Att man känner passion inför sitt uppdrag. Att man sätter upp spännande, utmanande visioner och mål. Att man använder modern teknik som stöd. i den pedagogiska och kreativa process som skolan är. Att man gör skolan relevant. Och att man, med Alan Keys ord, UPPFINNER framtiden tillsammans med eleverna istället för att ständigt ängsligt invänta statliga och kommunala direktiv kring hur man ska tycka, tänka och tro. – BESTÄM er på skolorna för vilken framtid ni vill att era barn ska ha – och SKAPA sedan den tillsammans med eleverna. Bibringa eleverna en känsla av att ”nu kör vi tillsammans mot en spännande framtid.”

Då kan vi börja snacka framtidstro!