Bodström och Damberg på besök på YBC

Igår var det dags igen för storfrämmande från Riksdagens Utbildningsutskott: Denna gång var det Socialdemokraternas utbildningspolitiske talesman Mikael Damberg som besökte oss, och med sig hade han ocksp fd Justitieministern och nuvarande ordföranden för Justitieutskottet, Thomas Bodström.

Thomas Bodström

Mikael Damberg

Vi hade en lång och intressant lunch först, där jag blev positivt överraskad av Socialdemokraternas öppna hållning i skolfrågor. Det känns tydligt att man nu verkligen vill släppa det gamla oket av flum och oklara ståndpunkter och istället faktiskt formulera en egen vision av skolans framtid. Jag tyckte mig känna en seriös ambition att verkligen höra hur vi på YBC arbetar och hur svensk skola skulle kunna lära en del av YBC:s framgångsrika exempel. YBC är ju ett projekt mer än en skola. YBC är en dröm om en annan skola. - Vi är en färdriktning.

Efter en rundvandring på YBC och en obligatorisk espresso hade vi sedan ett samtal tillsammans med några elever och medarbetare. Bodström frågade en hel del om varför eleverna hade valt just YBC, och konstaterade att YBC hade häftiga skollokaler.
Bodström sa att ”det har hänt mycket i skolan, framför allt med IT-utvecklingen”. Han hade också vänligheten att på elevernas fråga ”Är YBC vägen till framtidens skola?” svara ”Absolut! Det här är ju framtiden!” Man bugar!

Vacker miljö för eleverna på YBC

En grej som flera av YBC:s elever och medarbetare förvånats över är att det inte finns några som helst nationella krav och riktlinjer för hur skolan ska arbeta med kreativitet och entreprenörskap samt IT – detta trots att EU för länge sedan identifierat just detta som framtida nyckelkompetenser och trots att flera länder i vår närhet har tydliga krav stadgade i sina nationella styrdokument. Här i Sverige känns det som all kraft läggs på frågan om kepsar, mobiltelefoner, fler prov för fler elever och allmän uppsträckning. Ordning och disciplin ska på något oklart sätt föra oss in i framtiden. Militära ideal har väl aldrig någonsin fört något gott med sig, någonstans?

Inte heller Socialdemokraterna har talat särskilt uttalat om dessa nyckelkompetenser och det tals ingenting om detta i planerna inför den kommande partikongressen, förvånande nog. Det var därför väldigt roligt att höra Bodström konstatera att ”det måste man ha… Det är viktigt med en nationell miniminivå på it-utveckling i skolan! Man ska ställa krav på tillgång till datorer”.

I ärlighetens namn garderade sig Bodström sig med att ”man ska inte begära för mycket: Skolan måste själv ha frihet att välja väg och forma sin egen undervisning.” Så at the end of the day vet jag inte riktigt vart (s) står egentligen. Men jag är som bekant alltid positiv och väljer att se det här som att (s) nu börjar vakna till liv, och kanske kan bli en kreativ kraft i de utmaningar som framtidens skolsverige står inför.

En trevlig detalj var att Bodström svarade YBC:igt på en fråga från eleverna ”Beskriv världens bästa skola i tre ord”: Bodström svarade nämligen professionell, humanistisk och rolig.

Både ABC-nytt och Metro var på plats samtidigt, så det var riktigt mediatätt på YBC ett tag!
På YBC lever vi som vi lär, så givetvis var våra elever med i mötet med politikerna, både som diskussionspartner och som ruggigt professionella reportrar för vår egen YBC-TV.
– Se elevernas reportage här.

Hans Renman, stolt rektor för YBC
(som idag återupptäcker Kents ”Ingenting”-EP och David Gahans Kingdom-EP, samtidigt som kärleken till Kärleken nästan golvar mig. Livet är fantastiskt!)

YBC direkt upp i topp i betygsstatistiken

Ända sedan YBC drog igång för ett drygt år sedan har intresset för oss varit mycket stort. Vi har tagit emot en strid ström av besökare under hela läsåret, som alla har lockats till oss för att titta närmare på det anmärkningsvärda huset, den moderna, elevorienterade inredningen, på vår en-Mac-per-elev-satsning, på vår pedagogiska modell med bl a talrika seminarier, på vår annorlunda marknadsföring och kommunikation, på vårt fokus på att vilja ge mer än vad vi behöver, på vårt fokus på Skills, på vårt innovativa Intranät, på vårt annorlunda management, på vår annorlunda ekonomiska modell, vår egen ”spirit”, på hur vi kan ha så fantastisk elevtillströmning, trots att vi är ny skola och att kullarna minskar. Mm, mm, mm.

Några av YBC:s duktiga, Mac-burna elever

Vi har hela tiden haft högt huvud, eftersom vi som arbetar på YBC stenhårt tror på vårt koncept. Vi har också kunnat känna gott självförtroende i kraft av en serie ytterst positiva resultat redan under vårt allra första år (!):

YBC:s elever visar sig vara de nöjdaste i hela Nacka kommun och YBC:s medarbetare dessutom de nöjdaste av de som är anställda i Nacka kommun. Sedan fick vi reda på att vi var den skola som låg outstanding bäst till i kommunens IT-index. Sedan blev vi utsedda till att vara samarbetspartner i ett flertal spännande projekt och events. Tre av fyra kvalitetspriser i Nackas kvalitetsprisutdelning gick till YBC-medarbetare. Osv, osv, osv.

Men hela tiden har vi fått frågan (inte sällan ställd med lite försåtlig, skadeglad, underton): ”OK, det låter ju bra allt det där, men går det BRA då?” – Med ”bra” menar dessa frågeställare aldrig om eleverna växer, om de utvecklas, trivs och blir rikare och bättre förberedda samhällsmedborgare, utan det man vill veta är helt enkelt vilka betyg eleverna fått.
Jag har hela tiden tvingats svara att de pedagogiska resultaten också är bra och att vi till hösten kan se hur vi står oss i jämförelse med andra skolor, t ex gentemot giganten i Stockholms län, det välskötta och populära Nacka Gymnasium som är den mest sökta gymnasieskolan i länet i flera år på raken. (Och det är resultaten på de Nationella proven som är intressantast, det vet alla som följt de senaste veckorna om glädjebetyg och resultatdopning i svenska skolor.)

Igår kom resultaten och de ser ut så här:

1. Ingen annan skola har högre andel elever med minst Godkänt på Nationella provet i EnA (99%!)

2. Endast en skola (med 18 elever…) har fler elever med minst Godkänt på Nationella provet i MaA (97%!)

3. Samma sak gäller andelen elever som fick MVG på MaA-provet (nästan 50% på YBC!)

4. Ingen annan skola har högre andel elever med minst Godkänt i MaB (88%!)

5. Ingen annan skola är ens i närheten av att ha så hög andel elever som fick MVG i MaB.

Nå, DET var väl siffror som talar sitt tydliga språk…?
Alla som känner till oss vet att det här bara en EN del av vad vi vill uppnå med våra elever, medan de flesta andra skolor – och Björklund – nöjer sig med detta. Vi har ju dessutom sett till så att eleverna blivit mer kreativa, mer kommunikativa, grymma IT-användare och producenter av multimediaproduktioner, mm. – Och ändå var allt detta bara år ett…

Hans Renman, MYCKET STOLT rektor för YBC

Besök från Utbildningsutskottet – samtal om YBC:s styrkor

Idag var Mats Gerdau, moderat politiker i Riksdagens Utbildningsutskott på besök på YBC. Mats hörde av sig till mig för ett par dagar sedan och undrade om han fick komma och kika närmare på oss en förmiddag, vilket han givetvis var välkommen att göra! På YBC värdesätter vi ju öppenhet mot omvärlden och vill odla goda relationer med andra.

Mats Gerdau

Mats samtalade ett par timmar med mig, Daniel Lundqvist, biträdande rektor på YBC, Emma Rosén, Teamledare för BC-programmet samt eleverna Mona, Daniel, Anton och Herman.

Här är några punkter från vårt samtal:

Varför har ni elever sökt er till YBC?
”Sökte ej främst till YBC utan IB. Sedan blev det dubbelt bra att det var YBC.”
”Sökte utmaning, ville plugga hårt”
”Spännande skola”
”Chansning eftersom lokalen ej fanns, men det visade sig vara bra!”
”Valde YBC först och främst – konceptet lockade (‘allt annat känns mediokert’)”
”YBC känns som ’snäppet över’, jämfört med t ex Nacka Gymnasium. En sådan skola känns traditionell och tråkig – saknar mervärde, ”som att gå till myrstack”
”Var van att jobba med dator, därför var val av skola med dator självklart”
”Hans besökte vår skola när jag gick i 9:an”
”YBC och Sickla ligger bra geografiskt”
”Datorerna var viktiga. Vill INTE gå i en skola som har datasal…”
”Bra lärare! De använder t ex datorerna hela tiden. Och de är bra på att få en att känner sig lite smartare och mer speciell.”

Vi samtalade också kring Mats fråga: ”Datorer – hur används dom i verkligheten?”
Eleverna svarade:
”Man gör allt på Mac:arna! De kan användas till allt!”
”Man kan t ex sitta på lektionen och läsa på Wikipedia och läsa om exakt det läraren talar om exakt samtidigt”
”Jobba mycket med bilder, sajter, filma intervjuer”
”Plattform är helt inbyggt i skolan (man kan alltid se det vi gör (Studio M7, YBC-TV, YBC-radio, Podcast)”
”Vi vill visa vad vi gör, lägga upp, blogga”
”Vi HAR böcker också”

Passar YBC för alla?

”Det krävs motivation (som för alla teoretiska program)”
”Man kommer in i ett flow på YBC, det smittar av sig”
”De som har slutat har antingen inte kunnat ta eget ansvar, elle rhållt på för mycket med träning, saknat motivation, etc”

Vi rundade av förmiddagen med ett lektionsbesök. Vi lyssnade på ett seminarium på IB, där eleverna diskuterade Fröken Julie.
Både Mats och jag var ense om att det passet låg på en härligt hög nivå!
Ett par saker slog oss:
Seminariet var ett bra exempel på hur vi på YBC arbetar med seminarier och på elevers inställning till lärande och dialog.
Vi konstaterare att läraren inte sa så mycket, utan det är eleverna som för ordet, de talar till varandra
Annat vi såg:
Eleverna är förberedda
Också intressant att se att eleverna antecknar på datorerna!
Elever visar varandra respekt, t ex talar ej med varandra om annat

Hans Renman, rektor för YBC

Lennart Grosin om effektiva skolor

Lennart Grosin på Stockholms Universitet har i många år forskat kring varför vissa skolor är bättre än andra, vilka faktorer som styr effektivitet, osv.
Läs här en bra DN-artikel som sammanfattar hans arbete.

Inför projekteringen av YBC tog jag stort intryck av hans forskningsresultat, och tog fasta på en lång rad saker av det han brukar framhålla.
Inte så konstigt, om man vet att han sagt saker som: ”När det gäller skolans sociala roll och de frågor som ytligt brukar betecknas som ‘ordning och reda’ är jag däremot kritisk. Forskningen om effektiva skolor visar tydligt att det är nödvändigt att de vuxna i skolan verkligen bryr sig om samt respekterar och möter eleverna på ett mänskligt plan.”
Eller: ”För att en skola skall bli effektiv i vår tid måste rektor och lärare skapa en syntes mellan pluggskolan och omsorgsskolan. Det skulle underlätta för skolorna om politikerna skapade förutsättningar för en sådan pedagogisk förnyelse.” – I like!

Härom dagen samlades alla skolledare i Nacka till en konferens, där Grosin berättade om detta.
Det är rätt kul att kika på Grosins egen sammanfattning av sin forskning, när man vet vad vi på YBC jobbar hårt med och vad vi hela tiden tjatar om:

Grosins egen sammanfattning, med mina kursiveringar:

FORSKNINGSRESULTATEN
Det finns skillnader mellan skolor med avseende på elevers prestationer, sociala anpassning, självkänsla och attityder som inte kan förklaras av deras sociala bakgrund, tidigare kunskaper eller skickligheten hos deras lärare. Allt tyder på att den enskilda skolan spelar en avsevärd roll för prestationsnivån för samtliga elever även sedan man tagit hänsyn till elevernas förkunskaper.
Skoleffekter finns inte bara när det gäller baskunskaper och färdigheter utan också när det gäller mer kreativa resultatvariabler samt elevernas trivsel, självkänsla och attityder.

Herman och Merveille, kreativa och effektiva YBC-elever!

Hittills har forskningen kunnat påvisa ett antal egenskaper och handlingsmönster som utmärker det pedagogiska och sociala klimatet i effektiva skolor:

• ett tydligt, visionärt, kraftfullt och pedagogiskt ledarskap från rektors sida som prioriterar skolans kunskapsmål och tar ansvar för undervisningskvalitén i skolan;
• utvecklat samarbete mellan skolledning och lärare och mellan lärarna sinsemellan om mål och innehåll i undervisning och fostran;
• höga förväntningar på elevernas resultat och anpassning med utgångspunkt från att alla kan nå målen och att skolans och undervisningens kvalitet är avgörande för om de gör det, inte deras sociala eller ännu mindre deras etniska bakgrund;
• uppmuntran och belöning för bra arbete;
• utvärdering av kunskaper och elevernas sociala anpassning;
• gemensamma sociala spelregler samt ordning och reda utan förtryck;
• positiva relationer mellan lärare och elever som bygger på ömsesidig respekt och ett elevfokuserat förhållningssätt för att tillgodose elevernas mänskliga och sociala behov i skolan.
• lärarna uppträder som förebilder och auktoriteter

Effektiva skolor tycks skapa en syntes mellan den traditionella kunskapsskolan och den omsorgsinriktade skolan som utvecklades från 1970-talet.

Det pedagogiska och sociala klimatet i en skola utgörs dock inte främst av ett antal tumregler och handlingsmönster. Det handlar snarare om djupt liggande värderingar och förhållningssätt hos skolledning och lärare om vad skolan är till för, vilken roll den kan och bör spela i barns och ungdomars utveckling och hur relationerna mellan lärare och barn och ungdomar bör utformas.

- – -

Ja, ni fattar – YBC arbetar målmedevetet med exakt dessa saker, för att bli en skola som bättre än alla andra förbereder elever för den morgondag som komma skall.

Hans Renman, rektor för YBC

Sorg, död och hopp på YBC

I somras dog en av YBC:s medarbetare efter en längre tids kamp mot cancer.
Beskedet var lika väntat som oväntat på något sätt. Vi visste alla att detta skulle ske förr eller senare, men samtidigt kom det obehagligt plötsligt, drabbande, när det väl kom.

Jag ville vänta ett tag med arrangemanget av minnesstund, så att skolåret kunde börja som vanligt utan att skaka om allt för mycket. Nu har allt rullat igång och jag har haft en möjlighet att stämma av behov och önskemål är det gäller hur vi kan och bör handskas med bortgången här på skolan. Sedan tidigare finns det ett kondoleansrum på skolan, där man i avskildhet kan skriva en personlig hälsning i en bok eller bara sitta en stund. Och nu på onsdag har vi en minnesstund uppe på våningsplanet där Lena jobbade. Jag kommer att säga några ord, en präst från Nacka församling deltar, liksom ett par elever som kommer att sjunga ett par sånger. Det blir ett tillfälle för att stanna upp och minnas och för att förhoppningsvis hämta styrka. Det kan också vara ett bra tillfälle att få samtala med varandra mer explicit om detta, både internt, med elever och med lärare från andra skolor som kommer hit för detta. Och kanske också en bra punkt att gå vidare ifrån.

Det är svårt, det här med död. YBC bygger väldigt mycket på liv och kärlek, så steget till döden och sorgen kan i förstone kännas stort. Men samtidigt känner jag att död och förlust skänker en viktig relief till det brusande livet. Att bli påmind om livets gåva är viktigt. Att betrakta virvlande löv en vacker höstdag, en vajande trädkrona, en solnedgång, ett barns skrattande ögon eller sin älskades ansikte blir ännu mer viktigt med förlusten och sorgen i minne. ”Allt ska en dag tas ifrån oss” står det ju så sant i dikten och jag tror att vi mår bra av att ha med detta i åtanke, även i vardagen.

Samtidigt är det viktigt att hantera sorgen med respekt och med öppet sinne för att vi alla sörjer olika och har helt olika behov. Vi går vidare på olika sätt. Och sorgen kan komma till oss vid olika tider och med olika kraft. Därför är också behovet av bearbetning helt olika mellan olika människor. Själv känner jag lite som barnläkaren Lars H Gustavsson, som i en artikel i dagens DN refererar till döden och sorgen som ett rum inom sig som han då och då besöker.

Jag håller med. Jag vill hämta styrka och hopp ur förluster. Det är enkelt med en makalös medarbetare som Lena var. Hon var viktig för mig. Och det minnet och den vetskapen tar jag med mig vidare i livet. På så vis är livet inte slut när det slutar.

Jag tipsar gärna om den amerikanska journalisten Joan Didion, vars fullkomligt formidabla (också rent språkligt!) bok om sorg och förlust borde ligga på allas nattygsbord. Helt enkelt lysande! Lysande!

Hans Renman, rektor för YBC
(Som alla dagar i veckan hämtar stora mängder styrka ur kärleken till och från mina barn och min Kärlek. Utan er vore jag intet.)

Om TänkOm och vår fantastiska hjärna

Kom nu i kväll tillbaka till Stockholm efter ett par dagar nere i Göteborg där jag tillsammans med Helena L’Estrade från Rektorsakademien och Wilhelm Sandels på Ledarskapscentrum ansvarat för att inleda steg 1 av Apples och Rektorsakademiens nya intressanta ledarskapsutbildning TänkOm.
Jag kommer i framtida inlägg berätta mer om den här satsningen, men kan helt kort redan nu säga att den kretsar kring hur ledare kan få en fördjupad förståelse av sitt uppdrag och hur ledarskapet kan bli ett transformerande ledarskap (benämns ibland som karismatiskt- eller visionärt ledarskap), dvs inte bara en ledarroll i strikt chef-bemärkelse, utan en ledare som via sitt ledarskap ser till att verksamheten verkligen i grunden förändras mot en vision. Att vara en sådan chef kräver massor, och TänkOm syftar till att rusta ett antal chefer för denna utmaning.

I TänkOm ser vi framför oss en i grunden förändrad skola, där elevers förmågor och potential verkligen får blomma och där elevers och lärares vardag kännetecknas av lust, kreativitet och stor grad av frihet. En kreativ plats där idéer alltid flödar och växer.
Men det ställer helt andra krav på en chef som vill leda en kreativ organisation. Till exempel måste man ha koll på hjärnan och hur den funkar.
– Kika gärna på nedanstående lästest från TomTitts, och kom sedan inte och säg att våra hjärnor är märkliga och mystiska!

Hans Renman, rektor för YBC

Sambandet mellan utveckling, modernt management & chocolate chip cookies

Klara Palmberg är en spännande forskare och managementkonsult som doktorerade för en dryg vecka sedan med sin mycket intressanta och viktiga avhandling ”Beyond Process Management”, som handlar om hur man kan leda organisationer som man vill ska vara innovativa och kreativa.

Klara Palmberg

Klara framhåller att om man vill förändra och utveckla komplexa system måste man både experimentera och reflektera. Man ser till att ständigt testa grejer i liten skala, sedan studerar man, identifierar och funderar.
I avhandlingen talar Klara om vikten av ”Chunking”:

I moderna, komplexa organisationer som är innovativa, finner man ofta att de består av många olika delar som opererar sinsemellan olika. De agerar som delar, med gemensam bas i sådant som fungerar. Men de växer och utvecklas i ”chunks” (dvs de där klumparna av god choklad i chocolate chip cookies) snarare än att följa i förväg uppgjorda planer eller regler.

I Nacka kommun, som har ambitioner att vara en innovativ och spännande skolkommun, har man smart nog låtit Klara Palmberg leda ett utvecklingsprojekt som syftar till att få bättre snurr på kunskapsspridningen och utvecklingen i kommunen. Jag har varit med på ett hörn i det här projektet och hoppas att det kan leda till att fler Chunks uppstår inom kommunen och med partners utanför kommunen:

När spridningen är ur funktion och när ingenting händer så börjar saker att dö (jämför Darwin!), så därför vill Nacka bli bra på att uppmuntra kreativa och utvecklande Chunks. Konkurrensen mellan skolor, avsaknaden av starka, formella förändringsledare samt utbredd suboptimeringsproblematik gör att det finns grejer att ta tag i i många kommuner, for sure… Idag är lärare och rektorer allt för ensamma – varför allt för mycket av utveckling sker i den egna lådan. Så ser det ut nästan överallt i skolsverige.
Kluster och nätverk bestående av innovativa lärare kan vara en väg att gå. Helt och hållet oortodoxa samarbetsprojekt kan vara en annan (t ex mellan en skola och ett företag, mellan lärare och skådespelare, eller mellan skolor och otippade saker som RFSL, Åre Magazin, RMI Berghs eller Svenska Freds). Eller mellan kommuner. Eller mellan gymnasieskolor och förskolor. Eller rena experiment. Eller utbildningar av chefer, mitt favoritområde just nu.

Svenska rektorer kämpar på i en djungel av förordningar och krav, och allt för många är fångar i en ambition att göra rätt , att leverera det förväntade, följa mallar, styrdokument, handlingsplaner och annat.
Det här är en antik syn på management som fortfarande omhuldas varmt av både kommuner och friskolor och är en sorglig rest av industrisamhällets vetenskapligt inspirerade management, med ikoner som Fayol, Taylor och Weber.

Historiskt sett har det ju varit så att en duktig chef ser stabilitet som mål, som samordnar, kontrollerar, genomför analys genom reduktion och som ständigt letar tydliga orsak-verkan-samband.
Och det som händer då är att alla börjar tänka lika. Och man börjar läsa av koden (chefens, kommunens, politikernas), för att göra rätt. – Precis som vi kan se att duktiga och ambitiösa elever i skolan gärna gör gentemot lärare! (”Vad förväntas av mig? Vad går hem på den här skolan och hos min lärare?”) Och så händer inget spännande.
I en snabbt föränderlig omvärld är det här synsättet det första steget på vägen mot stagnation.

Och världen ser ju inte ut som på de här farbrödernas tid längre. Den insikten har i och för sig många på ledningsnivå, men man har inte förmått ta konsekvenserna av detta genom att finna nya styrmodeller, nya organisationsformer, nya attraktorer.

Det där sistnämnda är viktigt. Klara Palmbergs studie visar föga förvånande att det finns ett svagt intresse och/eller dålig medvetenhet om att ”styra attraktion” och sporra utveckling från centralt håll – man fokuserar på kontroll och överblick och förlitar sig i övrigt på enskilda skolors överlevnadsförmåga.
Jämför gärna med t ex bilindustrin, Webb/IT-branschen, medicin/sjukhussektorn och i viss mån mediebranschen: Där aktar man sig för att tänka så. Tvärtom, där värnar och vårdar man istället det som sticker ut, det som kan bli nåt, det som driver utveckling – och detta av rena överlevnandsskäl.

Jag är övertygad om att stora kommunala organisationer (och stora friskoleorganisationer för den delen) måste finna en ny syn på management, se till att ha en utvecklingsavdelning, att regelbundet ordna kreativa events, tydliggöra och aktivt jobba med en attraktiv vision, fira framgångar, supporta oliktänkarna, stödja nätverk och mylla för Chunks, ha en proaktiv info-avdelning, osv. Att bara vara ”bra” i största allmänhet eller ha en bunt bra skolor räcker ju inte. – Borde inte alla organisationer sträva efter att bli bäst på det de gör?
Att Nacka kommun nu genomför olika aktiviteter och projekt i akt och mening att komma till rätta med det här bådar gott för framtiden.

Hans Renman, rektor för YBC
(en skola som är en god chokladbit i Nacka-kakan )