Idag blev det klart att den världsberömde fysikern Lawrence Krauss kommer till YBC för en exklusiv, interaktiv föreläsning för YBC:s elever den 5 juni.
Lawrence Krauss
Krauss kommer att diskutera, debattera och föreläsa om bl a:
- Relativitetsteorin
- Universums uppkomst
- Universums expansion
- Mörk materia
Efter att ha doktorerat i fysik på MIT, hamnat på Harvard
Society of Fellows och sedan Yale, var Krauss sedan ledare för fysik-institutionen på det oberoende forskningsuniversitetet Case Western Reserve University mellan 1993-2005.
2008 blev Krauss Foundation Professor på Arizona State
University. Krauss är medlem i the American Physical Society och
the American Association for the Advancement of Science.
Krauss är mångfaldigt prisbelönt och är helt enkelt en av världens mest berömda fysiker.
Jag är ingen naturvetare, tvärtom, men är oerhört förtjust i fysik ändå. Jag noterar att Krauss trevligt nog tillhör kategorin vetenskapsmän som förmår sträcka sig ut från det torrt akademiska: Krauss medverkar regelbundet i olika TV-produktioner och i dagspress, t ex i New York Times (missa inte hans underbara essä om vad som förenar fysik och religion = fascinationen inför det osynliga).
Krauss är författare till över 250 vetenskapliga publikationer, samt till otaliga artiklar om fysik och astronomi. I sin senaste artikel i Scientific American (mars 2008), ”The End of Cosmology?”, reflekterar han över universums slutliga öde, om många miljarder år.
Populära böcker av Krauss är Hiding in the Mirror (2005), Atom: An Odyssey from the Big Bang to Life on Earth…and Beyond (2001), The Physics of Star Trek (1995) och The Fifth Essence: The Search for Dark Matter in the Universe (1989).
Just den populärvetenskapliga boken om fysiska fenomen & teman i Star Trek (”The Physics of Star Trek”) har rönt stor uppmärksamhet. Är t ex tidsresor möjliga? Vad händer egentligen om man skulle färdas med ljusets hastighet?
– Se gärna Krauss på YouTube när han talar om Star Treks Warp Drives eller Transporters.
Scientific American kallar Krauss uppskattande för en ”public intellectual”, vilket knappast kan sägas om de flesta andra fysiker… Han är en aktiv motståndare till strängteorin (han tror helt enkelt inte på en teori som kan förklara allting) och till religiös fundamentalism inom politik och vetenskap, och är följaktligen också en passionerad motståndare till Intelligent Design. Krauss har dessutom hjälpt Barack Obama med vetenskapliga råd under dennes presidentkampanj.
Och jag är inte så säker på att Krauss och hans ämnesområde behöver ligga särskilt långt ifrån elevernas tankevärld, även om den djupare teoretiska kontexten givetvis har svindlande bottnar. I många skeden av livet – i synnerhet under åren strax före och efter 20, men gudarna ska veta att det aldrig tar slut – stannar tillvaron upp, och metafysiska och existentiella frågor tränger sig upp på den egna agendans förstaplats. Och alla dom är millimetrar ifrån astrofysik. Vem är jag? Vad är viktigt för mig? Varför finns jag? Har jag tänkt fel hela livet? Finns det någon mening med allt? Och hur slutar det hela? Vad händer sedan? Är inte kärleken ändå viktigast? Eller berusningen? Eller att vara nihilist? Eller Shane McConkey:skt hedonistisk?
– Vem bryr sig om Blondinbella eller annan ytlig smörja om sorgen går omkring i rummet? Vem orkar tänka på extrapris på mjölk om ensamheten är en snara runt halsen? Hur intressant är EU-valet eller ränteläget om kärleken flugit ut genom det vidöppna köksfönstret i den ljumma försommarkvällen? Eller om allt känns mörkt? Eller nattsvart? Eller slut?
Det finns – som Krauss flera gånger noterat – en uppenbar koppling mellan de oändliga yttre rymderna och de likaledes oändliga inre landskapen.
Någonstans där är man människa.
Hans Renman, rektor för YBC
(Som i mörkret ikväll lyssnar på Bat for Lashes, Róisín Murphy och Alison Goldfrapp (särskilt ”Lovely Head”), samtliga live från London 2008 resp 2004.)
