Skola är inte bara skola – det är liv, och tvärt om

Det är ju så – att man blir sitt liv. Man är på nåt sätt byggd av alla triviala minnen man har…
Som förälder kan man förledas att tro att det bara är det som händer i familjen som spelar roll. Att det är där det danas. Men så är det inte.

Helt andra saker skapar oss också. Kanske ofta i ännu högre grad. Och skolan är med hela tiden, på olika sätt. – Tänk om vi i skolan bättre förstod det?

Vi blir minnen av barndomshuset, av den gamla lågstadieskolan där gungorna nu rör sig med ett lojt knirkande i vinden på lekplatsen, av cykelvägarna med kommunala gropar och av kiosken med nötcrème och som hade de där intressanta tidningarna som var inplastade och stod längst bak, omöjliga att sno. Man är byggd av minnen av videobutiken, av Moviebox, av discot, av lastkajen bakom fritidsgården där man stapplande försökte…, ja…, och av badet med det kalla vattnet, av den där häcken utmed idrottsplatsen, av skolmatens toppar och dalar, av de tafatta kyssarna, av den tjuvrökta ciggen och av den där läskiga, stora killen tre gator bort som man var rädd för. Man är byggd av minnen av marsvinet som gillade elkablar och dog, och av cykeln som försvann, av somrarna hos mormor på landet, med vinbär, stillhet och nybakta kanelbullar, av idrottsdagar med meningslösa orienteringsrundor i skogen, av lika obegripliga smörknivar och skärbrädor, allvarsamt ihopknåpade på slöjden och lika allvarsamt bortskänkta som julklappar, komplett med ingraverat namn, fumligt ditbränt med lödkolv.
Och man är byggd av minnen som oron inför det där geografiprovet som var så svårt (var fan ligger Alvesta och Västmanland, egentligen?), av de starka och svaga verben, av grammatiska regler, av aus, ausser, bei, gegenuber, av ”I before e exept after c”, och av grusgången vid fotbollsplanen där knäet skrapades upp, av det spända mötet med nya gymnasieklassen under lysrörens obarmhärtiga sken som på intet vis förmådde dölja finnen i pannan just den dagen av alla dagar, av minnen av parkeringshus i betong, av doften av löv som någon eldar i den krispiga klara oktobereftermiddagen, drällande i sterila köpcentran, och av sega sommarjobb, av den ilskna grannen, av den där schyssta läraren som fick en att tro på sig själv, av betygspanik och beslutsamma joggingrundor – och av nyponbuskar, nyponbuskar, alla dessa nyponbuskar…

Någonstans där blev jag den jag är idag.
Skapt av minnen, av stories.
Människan är en berättelse i en bok man skriver själv.

Hans Renman, rektor för YBC

Svenska Institutet skriver om svensk kreativitet (och YBC!)

Idag ber jag att få citera Johan Loman, sverigespanare på Svenska Institutet:

Svensk webbkreativitet – hantverksmässig perfektion möter unika idéer.

Under de senaste åren har Sverige vunnit ett flertal utmärkelser inom digital kreativitet. Branschjournalister har frågat sig hur det kommer sig att man i Sverige gång på gång lyckas överträffa sig själv. Stockholmsbyrån Farfar har blivit utnämnd till världens bästa digitala byrå. Och snart står nog reklamvärldens Oscar, Cannes Lions Grand Prix, på de flesta större byråernas prishyllor. Men framförallt frågar sig den globala branschen, vad är egentligen hemligheten?

I Sverige är vi lika bra på att ta fram de bästa idéerna som att hantverksmässigt göra de till färdiga produkter. Att kommunikationsvärlden till en början främst fascinerades av vårt webbhantverk har senare övergått till att inkludera våra webbidéer. Kanske lärde sig Sverige även av de misstag man gjorde under it-åren och laddade mellan högkonjunkturerna. IT-bubblans hysteri byttes ut mot insikter om vad som verkligen efterfrågades på marknaden tillsammans med erfarenheter om vad som egentligen hände under de hektiska åren mellan 1990- och 2000-tal.

Att många internationella varumärken fäst blicken mot Sverige och svensk kreativitet har gjort att vi som land fått ett unikt tillfälle att pröva på olika saker. Det som kommit ur Sverige har fått en stämpel att vara innovativt och nyskapande. Flera svenska byråer syns ständigt i internationella sammanhang. De befinner sig i toppskiktet av rankingarna och tar gång på gång hem priser i såväl i Cannes som i New York. Detta framför ögonen på byrånätverk med hundratals anställda och i många fall gigantiska globala kunder. Allting handlar emellertid inte om hierarki, storlek eller ekonomiskt kapital. I Sverige finns rent strukturellt inga tak på de bästa byråerna. Arbetet präglas av en nyfikenhet, lyhördhet och öppenhet till intryck av allt ifrån rådande webbtrender till vad som pågår i världen utanför.

Man kan dock skönja tre huvudanledningar till den svenska webbframgången:
I.
Svenska kreatörer får kontinuerligt chansen att arbeta för globala jättebyråer, och kan därmed demonstrera sin kreativitet över hela världen. Uppfattningen är dock att det tack vare arbetskultur och struktur ges bättre förutsättningar att stanna i Sverige och arbeta.

II.
Svenska byråer deltar aktivt i såväl nationella som internationella tävlingar och röner gång på gång stora framgångar i såväl erkända rankingar såsom de mest prestigefyllda tävlingarna.

III.
En handfull svenskar arbetar inom internationella byrånätverk och är starkt tongivande inom utvecklingen av webbrelaterade kampanjer globalt. Den här gruppen tillsammans med toppskiktet av de Sverigebaserade kreatörerna föreläser ofta om internet & kreativitet vid konferenser världen över.

Det finns självklart många goda exempel för alla de tre skälen ovan.
Dock är nog många överens om att det på senare år handlat en hel del om Absolut Vodka. Det före detta Vin & Spritvarumärket har tillsammans med kommunikationsbyrån Great Works (www.greatworks.com) utvecklat sitt koncept globalt. I våras skapades en i raden av kampanjer vid namn Absolut Machines. (http://www.absolut.com/absolutmachines/). Det hela gick ut på att binda samman den verkliga världen med internet, allt under Absoluts nya varumärkesstrategi “In an Absolut World”. Man byggde tillsammans med två ingenjörer ett gigantiskt piano som placerades i ett galleri i New York. Detta kunde personer från hela världen spela på över internet samtidigt som besökare i galleriet såg på och ibland ropade personernas namn. I Stockholm byggdes en kör av robotar som även den styrdes över samma webbplats. Interaktionen mellan betraktare, berättare, teknik och unik kommunikationsstrategi föll väl ut. Kampanjen belönades med ett guldlejon under den internationella reklamfestivalen i Cannes i år.

Enligt branschorganet “The Gun Report” är Farfar (www.farfar.se) världens bästa digitala kommunikationsbyrå. Man stod mot jättebyråer med 100-tals anställda, men knep förstaplatsen främst baserat på det antal priser man vunnit för sina kampanjer under 2007. Hos den Stockholmsbaserade byrån har man ända sedan starten utvecklat en speciell syn på hur kommunikation från ett företag till en konsument skall utföras. Man talar om sig själva som “Time Bandits”. Alla betraktare i ett kommunikationssamhälle äger sin egen tid, därför måste en kreativ lösning vara så pass innovativ och intressant att konsumenten väljer att investera sin tid i musikalen, webbutsändningen, filmen eller spelet. När Visit Sweden för en tid sedan ville dra fler turister till Stockholm anlitade man Farfar som producerade en musikal om huvudstadens goda sidor (http://www.stockholmthemusical.com/). Musikalen tilldelades bland annat en amerikansk Webbyaward, en av webbvärldens mest prestigefyllda priser. Farfars VD Mattias Palm-Jensen är dessutom en av byråvärldens mest anlitade jurymedlemmar.

Varumärkens val av kanaler har självfallet också bidragit till att webbvärlden kunnat växa och expandera. Flera av de större svenska byråerna har i dag kontor i städer som Barcelona, New York och Tokyo. Där är fortfarande den svenska stämpeln stark. När Great Works öppnade sitt kontor i New York talade t.ex. VD:n Fredrik Carlström om expansionen och byrån i Fox News ekonomimagasin. (http://www.youtube.com/watch?v=auIP9U-BeOo) Och oavsett om vi går sämre tider till mötes är det de som särskiljer sig från mängden som lyckas i längden. Där har vi nämligen den svenska webbframgången i ett nötskal.

I Korthet . . .
Young Business Creatives (http://www.ybc-nacka.se/) – ny gymnasieutbildning i Nacka kommun. British Council kallar satsningen för “One of the most interesting schools in Europe” i ett uttalande nyligen.

Bambuser (http://bambuser.com/) – Malmöbaserat företag som har utvecklat en programvara som gör det möjligt att dela, sända och dokumentera ditt liv och andra händelser rakt över internet genom din mobiltelefon.

Souncloud.com (http://soundcloud.com/) – det halvsvenska gänget i Berlin utvecklar en webbplattform som kommer revolutionera hur vi delar, lyssnar och kommenterar musik och ljud på Internet. Grundarna har en bakgrund ifrån Handelshögskolan och KTH.

Om spanaren:
Johan Loman har en bred bakgrund inom kommunikationsvärlden och har de senaste åren fokuserat på teknik, webben och ungdomar i olika roller och sammanhang. I dag arbetar han åt flera uppdragsgivare såväl i Sverige som i Övriga Europa. För mer info: www.johanloman.com

Kinas utveckling och vi här hemma i Sverige…

Lyssnade på en föreläsning med Christer Ljungwall idag. Christer är doktor i nationalekonomi på Handelshögsklan i Stockholm, och är gästforskare på CCER vid Pekings Universitet ända sedan 2004.
Han kan massor om Kina och dess utveckling – inte minst den ekonomiska.

Han bekräftade att OS i Beijing hade en stark impact i Kina. Det var första gången som kineser (främst de unga) kunde visa upp sig mot omvärlden och säga “vi vill vara en del av världen”.
Och på ett område hade det här en direkt inverkan: Kina lyftes upp på en hög nivå utomlands. – Kina började finnas!

Men det är ett känsligt läge i Kina nu. Oron på finansmarknaderna är risky, risky och debatter om demokrati och tillväxt kontra inflation har kommit upp till ytan.
Det finns en sak framför alla andra som bara inte får hända i Kina och det är uppkomsten av social oro. – Politisk stabilitet är A och O för de styrande. – Skälet?

Ja, vad sägs om att 150 miljoner människor flyttar in från landsbygd till städer de närmsta 10 åren! Det är nåt annat än Hammarby Sjöstad det… Gigantiska horder av arbetssökande från landsbygden kommer till städerna och sätter ett ofattbart hårt tryck på infrastruktur typ basala saker som vägar, kollektivtrafik, vatten, avlopp, el, tele, IT, bostäder, osv… = Investeringar som kan ta knäcken på hela ekonomin + skapa skenande inflation.
Och dessutom: Massor av människor lever på marginalen i Kina. Nästan 800 miljoner människor lever på 1.25 Dollar/dag eller mindre. Läs det en gång till! – 800 miljoner…
Om prishöjningar och försämringar drabbar denna lindrigt sagt gigantiska grupp innebär det ett domedagsliknade hot för de styrande. För; vilken riktning går dessa missnöjda?
De kommande 6-12 åren är helt enkelt otroligt riskfyllda i Kina.
Och inte blir det bättre av den Kinesiska kulturen med att man ofta inte diskuterar en lösning på ett problem innan det har blommat ut – utan gärna först när det har blommat ut!

Så vad har det här med oss att göra? Ja, en jäkla, jäkla massa. Hela världens maktbalans och ekonomiska verklighet påverkas fundamentalt av hur det går i och med Kina. Och vad gör vi i Sverige? Vad lär vi oss om Kina? Hur agerar skolan?

Och inte minst: I ljuset av den nya världsekonomiska ordningen – hur bör Sverige agera för att åtminstone inte tappa allt för mycket av sitt välstånd? Eller kanske till och med lyckas behålla motsvarande nivå som idag, om vi har en jäkla tur?

Jag ställde exakt den frågan till Christer Ljungwall då vi åt lunch tillsammans efter föreläsningen. Hans svar gladde mig: Sverige har en unik chans att utnyttja sina relativa fördelar och gripa möjligheten att ta en tätplats vad gäller kreativitet, innovationer och entreprenörskap. Och för att lyckas med det ska vi odla kreativa talanger, uppmuntra innovationslusta, osv redan tidigt i skolan.
Tyvärr är detta inget som står särskilt högt på den politiska dagordningen i Sverige. Tvärtom så resonerar vi istället helt otippat om ännu fler prov, betyg i lågstadiet, lärares rätt att få beslagta mobiltelefoner och annat Björklundstrams. – Var är visionerna? De verkliga visionerna?

Sverige kan skapa något fantastiskt i den chans som öppnats i den brytningstid som infunnit sig!

Så ännu en gång fick jag bekräftat av en doktor på Handelshögskolan (den tredje i ordningen!) att YBC är helt rätt tänkt och att vi skapar exakt det Sverige bör satsa på nu.

Hans Renman, rektor för YBC
(Coldplays Spies, Lost! och Lost? fångar det mesta just nu)

Nytt med Sir Ken Robinson: Does Education Kill Creativity?

= En mycket intressant fråga! Som besatt läroplans- och skollagsfiende vet jag svaret…

En bärande del av YBC är ju att svaret på denna fråga är ”ja!”
Och därför vill vi lyfta elevernas kreativa förmågor (som ALLA har!), i stället för att traska på i hjulspår som förtrycker kreativitet. Detta sker på massor av olika sätt på YBC.
Ett exempel är stämning, attityd och förtroenden. Andra är minskade hierarkier och ökat medinflytande. Ytterligare andra: Bra, kreativa datorer i varje elevs hand, ett ledarskap som litar på pedagoger, som lyfter dem och som lyfter på lock. En engagerande och sporrande vision. Engagemang! Dessutom: en ny pedagogik och lokaler som sporrar kreativitet i stället för tvärtom (herregud – TITTA på vanliga skolor!). Och så klart: Kontakt med verkligheten. Mm, mm.
– Allt går att göra! Och det gör vi – varje dag.

Missa inte en helt ny intervju med Sir Ken Robinson (som alla YBC:s elever känner till, eftersom de sett honom i ett annat, berömt klipp från TedTalks).

Hans Renman, rektor för YBC

Shakespeare eller inte?

Shakespeare har i Macbeth (Akt 5:5) skrivit en av de mest smärtsamt insiktsfulla och sanna formuleringar som någonsin präntats ned:

En skugga blott, som går och går, är livet
en stackars skådespelare, som larmar
och gör sig till
en timmes tid på scenen
och sedan ej hörs av.
Det är en saga
berättad av en dåre.
Låter stort,
betyder intet.

Ungefär precis så här känns det allt för ofta, och det är en evig kamp att bortse ifrån det här förhållandet, men lika ofta revolterar jag mot just denna hållning.

För om (eller inte ”om”, det är ju så) det nu är så att tiden är utmätt och vi bara har en liten stund på oss här på scenen så är det ju snarare viktigare att värdesätta och vårda den korta stund vi har än att ge upp och bli trött. Det är för dyrbart, alltihopa!
– Att vägra låta tiden bara gå, att inte ställa upp på meningslösheter. Att sätta avtryck, att påverka och göra skillnad. Att förändra. Att inte ljuga. Allra minst mot sig själv. Att se upp för livslögner. Att söka engagemang. Och passion.

Hans Renman, rektor för YBC
(som inte kan få loss Rebecka Törnqvists ”Till och med en kung” ur huvudet)

Nytt upplägg med studievägledning på YBC

I ett nytt och unikt samarbete mellan Framtidsutveckling AB/Gymnasieguiden/SYV-guiden erbjuder YBC en professionell och förstärkt studievägledning till sina elever. YBC är först ut i Nacka kommun med att vända sig till den privata marknaden för att säkerställa hög kvalitet och säker kompetens inom vägledningsområdet. Vår mycket skickliga Studie- och Yrkesvägledare heter Maria Magander, och hon finns regelbundet på plats på YBC i egen hög person, och finns också tillgänglig 24/7 på webben (www.syvguiden.se). Mer info om detta finns på YBC:s hemsida.

OBS: Alla YBC-elever får regelbundet uppsökande “live-info” av Maria. Denna information kommer t ex nu i början av gymnasietiden att fokusera på vad som är nytt på gymnasiet, skillnaden mellan “ämne” i grundskolan och “kurs” på gymnasiet, förklara skillnaden mellan de olika typerna av kurser på gymnasiet, kika på behörigheter, mm.
Dessutom kommer vi att erbjuda förstärkt vägledning, utöver den grundläggande, bl a i kraft av en personlighetsanalys (en slags SWOT) för eleverna. Mer om detta framöver.

Det här tror vi på! På-plats-vägledning + webbstöd + FAQ + 24/7, osv… – Det blir ett lyft jämfört med traditionell vägledning! Och dessutom mer kostnadseffektiv för skattebetalarna.

Hans Renman, rektor för YBC

Rapport från entreprenörskaps-konferens

Jag är aktiv i något som heter Forum för Småföretagarforskning (FSF). Aktiv på det sättet att jag är med, håller koll, ser till att vara uppdaterad på vad de gör, osv. Och det de gör är att stödja och informera om svensk och internationell entreprenörskaps- och inovationsforskning. De redovisar regelbundet forskningsresultat, intressanta vinklingar, samarbeten, osv. En guldgruva för en sådan som jag, som vill ha koll på forskningsfronten utan att forska själv!

Igår och idag var jag nere i Tylösand på en internationell konferens i FSF:s regi. Professor William B. Gartner från USA var väl det stora dragplåstret, men jag hade mest behållning av den svenska nestorn på området, Bengt Johannison, prof på Handelshögskolan i (och samtidigt i Växjö!).

Han sa:
Vi är födda till att bli äventyrare! Den som inte tror på det – kolla in barnen!
Det äventyrliga i oss handlar inte i första hand om pengar, utan om viljan att själv “karva sig en framtid”, att man har en dröm, en idé som man vill förverkliga. Det här har visat sig gälla i extra hög grad för entreprenörer.
En intressant grej som Johannisson sett, är att framgångsrika entreprenörer och gazell-ledare inte bara är aktiva, utan också INTERAKTIVA!
Dessa…

- Ser till att ha stora nätverk
- Är goda kommunikatörer
- Ser till att ha koll på utvecklingen
- Har inte bara ha koll på kapital, utan också på humant kapital och socialt kapital – och har en vetskap om att andra värden än pengar skapar framgång (t ex Kamprad!)
- Har bred utblick (undviker att bli fackidioter)
- Ser till att ha långsiktig planering/vision
- Tar god hand om sina talanger – har vetskap om att dessa är framtiden (Richard Florida!)

Överhuvudtaget värdesätter dessa framgångsrika entreprenörer olikheter och olika kompetenser (helt enligt Richard Floridas regelbok!).
Johannisson är däremot djupt kritisk till skolan, som inte arbetar för att åstadkomma dessa entreprenöriella förmågor. Han har flera gånger lyft denna fråga, men som läsare av denna blogg vet, så händer det inte mycket på detta område, från lagstiftarnas sida, vill säga…
Johannisson: ”Oavsett om man diskuterar entreprenörskap i termer av att driva företag eller som en pedagogik, så slår lärarna bakut. Skolan lever kvar som en disciplineringsanstalt, och de mest disciplinerade är lärarna själva.” Han har givetvis rätt, men vet numera att det FINNS undantag från denna diagnos av svensk skola.

Gartner då? Ja, jag blev inte riktigt klok på honom. Han hade snöat in på att BERÄTTELSEN var viktig. Storytelling. ”Reveal the stories inside us” och sådant. Hmm. Men en kul grej han lyfte fram var hans upptäckt kring vad som skiljer high performers från low performers?
Svaret? – High performers tränar MYCKET mer.
Gartners studier i USA visar t ex att elever som vinner musiktävlingar tränar åtta ggr mer än de som inte vinner.

Jag frågade honom om vilken enskild förändring som han tycker att skolor bör göra för att skolor och ungdomar ska fortsätta att ha livskraft och framtidsmöjligheter. Han framhöll då betydelsen av att skolor satsar på att utarbeta enterprize policies/policies that boosts enterprize.
– Se där! Johannissons och Gartners forskning tycks indikera att vi är on track med YBC! Men det visste vi ju redan, i och för sig. Men just så är det med forskning…

Hans Renman, rektor för YBC

Vi skulle få igång eleverna på YBC, och se så det går

Kan bara inte undanhålla ett mail som nyss gick ut till alla på YBC (även medarbetare).
Vi har ju sagt att YBC bättre än någon annan skola ska skapa ”doers” och elever som älskar utmaningar och att ta tag i saker, utan att stå med mössan i hand.
– Vi verkar redan nu vara en BRA bit på väg!

Så här skriver ett par av eleverna å YBC:

Hoppas ni har haft en bra första månad! Och vet ni vad… vi tror bara att det kommer bli bättre! ;D
Nu har allt kommit igång med skolidrottsföreningen och en resa till alperna planeras. Det är grymt kul med sånt engagemang och nu tänkte vi sätta fart och planera Lucia.
Vi vet att det känns som en evighet tills dess men om vi vill göra det bättre än bäst är det dags att sätta fart. Vår ambition är att skapa en Lucia som inte liknar någon annans och vi behöver din hjälp att fixa det. Lucia kan vara så mycket mer än bara ett stelt Luciatåg, vi vill ha lite action i denna underbara tradition.
Så vad ska vi hitta på? Vi vet att du har en grymt bra idé att dela med dig av!
Imorgon tisdag klockan 17.00 ska vi ha ”Brainstorming” möte på Torget. Vi hoppas få se alla där vare sig ni vill engagera er, berätta en idé eller bara tycker det är kul att höra vad som är på gång!
För visst vill ni alla göra vår skola ännu roligare!? Vi är ju trots allt YBC…
So let’s do this! Ses imorn…

Glad!

Hans Renman, rektor för YBC

Äntligen en diagnos

Jag är god vän med en rektor i England, som på sitt nordengelska sätt brukar utdela livsvisdomar och råd med ett robust och grovhugget manér. Ibland tar vi en öl tillsammans på lördagarna, då Premier League visas på Canal+. I synnerhet då Manchester City spelar (i nödfall Liverpool). Vi sitter då vid varsin TV, i var sitt land, och skickar vårt “Cheers!” via mail, SMS eller telefon.
I väntan på dagens Manchester City-match (lite kul är det ju för övrigt att City plötsligt ägs av en shejk som tjänar en och en halv miljard – om dagen…) hördes vi av under Arsenals eleganta utskåpning av ospännande Blackburn.

Jag berättade att jag under större delen av lördagen hade arbetat som “janitor”, dvs vaktis, då jag stått med jazz respektive Metallica i spelaren och med roller och pensel i hand och målat väggarna på YBC:s nya lokal för elevföreningar, elevkår, mm i ett hus strax bredvid skolan. Min engelske vän trodde inte sina öron, eftersom han vet att mina 70-timmars arbetsveckor kanske är i mesta laget, och att då dessutom ägna lördagar åt målning var på något sätt way off.

Mitt försvar, som alltid, var att jag är helt besatt av YBC-idén, av drömmen om en skola som tar elever och framtiden på allvar, och som ger skickliga lärare en chans att agera i en miljö som lyfter skola en eller ett par nivåer mot framtiden. Att vara besatt av en idé eller passionerat engagerad i förverkligandet av en dröm är ju knappast något fel, utan ett tecken på att man jobbar med helt rätt sak. Brukar jag säga. Och sa idag igen.
Men domen från England var hård: – “You’re a nutcase, Rainman”.

Se där, äntligen en diagnos!

Hans Renman, rektor för YBC
(Som by the way har glatts som ett barn åt Sven Vaeths och Kleerups remixalbum den senaste tiden. – Housetechno i 2008-kläder = yes, yes, yes… = Extrahjälp åt hjärtat när slagen mattas.)

Alla elever med var sin laptop = slår gnistor!

Nu har YBC snart varit i full gång i en månad. Efter en intensiv introduktionsvecka, vernissage/föräldramöte, Fun Friday, bildande av idrottsförening, planering av resa till Alperna, inledande mentorssamtal och en hel del annat har den vanliga vardagen gjort sin entré. Nu har vi börjat “på riktigt”. Och direkt märker både vi som jobbar på YBC och eleverna att nu börjar det bli tuffare. För YBC:s visioner och mål kräver MYCKET av både elever och lärare. Samtidigt har vi grymt kul. Visst är jag jävig, men oj, oj, oj vad lärarna imponerar! Och oj, oj, oj vilka elever vi har! Och vilka grejer de gör! Redan har vi över 100 elever gjort egna hemsidor. Och vissa är inte bara bra, utan helt enkelt IMPONERANDE. Mer om detta på YBC:s hemsida inom kort. Vi måste bara övertyga kommunen om att hemsidor inte är farliga först…

Fick en fråga idag: Varför ska YBC:s elever ha var sin dator?
Blir det bättre resultat? = En vanlig fråga! Hittills har det inte funnits särskilt många djupa studier som belyser detta, men de senaste åren har det kommit flera forskningsresultat. Ett exempel är en studie som Mark Warschauer, professor vid University of California nyligen gjort. Han konstaterar: Den explosion som skett på internet innebär att det ställs helt andra krav på att kunna lära sig och dra slutsatser av den information man hittar. Det gäller att kunna söka, sortera, utvärdera och kritiskt använda informationen. Med andra ord blir det allt viktigare att kunna använda, producera och analysera texter, bilder och multimedia. Warschauers undersökningar visar att en egen laptop gör det enklare för eleverna att lära sig allt detta viktiga. Dessutom: Läs- och skrivförmågan ökar, engagemanget inför skolan ökar och resultaten för elever med läs- och skrivsvårigheter ökar. Teknikanvändningen ökar också elevernas engagemang samtidigt som den hjälper dem att tolka relationer mellan text och bild och förstå hur hypermedia fungerar. Det har naturligtvis också betydelse att eleverna lättare kan dra nytta av web-verktyg och att de bl a kan använda bloggar och chatt för att samarbeta och dra nytta av varandras kunskaper och perspektiv. – Och ensam är som bekant inte stark…
Att varje YBC-elev har var sin MacBook ger dem helt enkelt en konkurrensfördel gentemot andra elever. – Frågor om IT-pedagogik på YBC besvaras mer än gärna av YBC:s eminente biträdande rektor Daniel Lundqvist.

Hans Renman, rektor för YBC

Om att ha en ny inställning till läraruppdraget

En kommun i Stockholmsområdet som varit ganska känd för att inte visa upp särskilt bra resultat är Haninge, som jag tidigare skrivit om här på Bloggen. Jag gillar Robert Noord, skolpolitiker i Haninge, som har gett sig tusan på att förändra detta. Jag håller inte med honom om allt – verkligen inte – men han har ändå en viktig poäng: – Det är inte mer pengar till skolan som behövs – det är en annan inställning till skolan och till läraruppdraget som gör skillnad. Med det kommer man långt. Istället för att fokusera på
”Vad måste vi göra?” har han lyft frågan ”Vad skulle vi kunna göra?”
Man började tänka nytt, införde nya rutiner, höjde ribban rejält, slutade ha förutfattade meningar om vad eleverna ”kan” göra, osv. Inte minst var det där sista viktigt: Man började plötsligt förvänta sig mycket mer av eleverna. Det är en magisk grej: Med höga förväntningar följer nästan alltid höjda prestationer. Tänk efter själv! – Det är roligare och trevligare att vara sedd och betrodd, att folk runt omkring dig signalerar att de vet att du kan göra saker bra. Istället för att vara osedd, utan att någon förväntar sig något särskilt av dig. – I vilken miljö presterar du bäst?

Hans Renman, rektor för YBC

I Haninge har man lyft resultaten anmärkningsvärt sedan man upptäckte detta feltänk.

YBC och lektion.se = sant

Idag hade jag ett intressant möte med en sann entreprenör – Hans Imani på lektion.se.
Vi satt med varsin kopp automatkaffe på YBC-kontoret och resonerade om entreprenörskap, om drivkrafter, om lärarresurser på webben, om lärarcommunitys, lärares drivkrafter och utbildning som det slår gnistor om. Och om hur lektion.se och YBC kanske kan bli partners på nåt sätt. Men mest ändå om hur webbapplikationer kan bistå med stöd, kvalitetshöjning och effektivisering för svenska lärare.

Jag sa att jag tror att det finns fyra saker som ställer till det lite grann för svenska lärare:

1. En upplevd tidsbrist och en rörig, allt för späckad och komplex vardag
2. Brist på pedagogiska samtal och utbyten med andra professionella (kollegor, nätverk, mm) – för att vara ett kreativt jobb är lärarjobbet alldeles för mycket av ett soloprojekt
3. Det finns inget incitament för lärare att överleverera, för att sticka ut, vara bäst (lön, karriärvägar, extrainkomster och andra belöningssystem är för klena)
4. Konkurrensen mellan skolor (inte minst på gymnasiet) gör att man drar sig för att dela med sig av sina winning concepts

Om man ser framför sig ett utbildningssverige som har det GEMENSAMMA målet att skapa utveckling och tillväxt för oss alla, på alla plan, så måste vi försöka lirka fram lösningar på dessa fyra problem, även om gudarna ska veta att det finns massor av andra också.
Jag tror på att vi människor (inte minst lärare!) har en sjuhelvetes drivkraft i oss, bara vi känner att vi har något att vinna på det – på ett personligt plan, ur växande- eller ekonomisk synvinkel, take a pick.
Så om vi skulle kunna finna system och strukturer som gör att svenska lärare…

1. Känner att de har mer tid
2. Kan mötas oftare i dialog om utveckling, förändring, reflektion, feedback, mm
3. Har något (ekonomiskt och karriärmässigt) att vinna på att sticka ut och ”vara bäst”
4. Alltid såg det som självklart att dela med sig av sina framgångskoncept till andra lärare – överallt

…så skulle Björklund få se på fan, helt enkelt.

Givetvis är det massor, massor av åtgärder som kan göras för att skapa dessa förändringar. Men ett är säkert – att utnyttja ny teknik och tänka i oortodoxa banor är en jäkligt bra början.
Det var det vi satt och pratade om där på kontoret, medan automatkaffet kallnade i kopparna.

En bra dag på jobbet, som Kinnarps säger.

Hans Renman, rektor för YBC

Invigningen av Kunskapsgallerian…

…har jag tidigare berört. Känns kanske långt bort, men har redan börjat planeras.

Någon gång i januari klipper någon potentat bandet för hela Kunskapsgallerian.
Och vi har på fullt allvar bjudit upp till en liten tävling här:
- VEM BÖR INVIGA KUNSKAPSGALLERIAN?

Säg nu inte kungen, prinsessan Lilian, lillprinsen eller Darin som en del föreslagit. Bättre upp!!!
Ett fint pris utlovas till den som kommer med det bästa förslaget. En person som på något sätt blir en bra och värdig representant för hela Kunskapsgallerian, med hela dess mångfald av olika typer av gymnasieskolor, universitetsutbildningar, Kaospiloter, restaurang, Karriärvägledningscenter, mm.

Och så har vi också frågan…
- VEM BÖR INVIGA YBC?

…Vars separata invigning sker ett par dagar innan eller efter stora invigningen. Sannolikt efter. Någon gång i slutet av januari. Kanske nära vårt planerade Öppna Hus lö 31 januari (ej bestämt till 100%). Även här vill jag gärna ha in förslag från kreativa människor! Här talar vi om en invigare som kan vara en klockren symbol för det YBC står för – kreativitet, innovationskraft, en doer, en förebild, en positiv kraft att lyfta på hatten inför (om man har hatt). Men vem? Känner någon Steve Jobs? Kan han komma loss?
Var kreativa! Pris utlovas även här!

Hans Renman, rektor för YBC

…som just nu för övrigt gläds åt Oasis’ nya ”Falling Down” som på ett välproducerat sätt indikerar att de kanske är på väg upp ur svackan, efter några års ointressant produktion. – Kul!

Nu rullar vi igång aktiviteter

Jag vet inte vad ni tänker, men det måste väl ändå vara ganska ovanligt att man som rektor blir uppvaktad ett otal gånger under våren innan en gymnasiestart av stora mängder av elever som alla vill vara med och tycka till om den kommande skolan, komma med tips, idéer, förhoppningar, osv. Men så var det för mig i vintras och våras. Särskilt aktiva var två falanger – dels de som ville ha ett ord med i laget om pedagogiska frågor (schema, studieresor/utbyte, praktik, mm), dels de som ville placera YBC på skolidrottskartan via en livaktig skolidrottsförening. De sistnämnda var väldigt tydliga med att de redan hade kollat upp att många som skulle börja på YBC var duktiga fd juniorfotbollsspelare i Hammarby, Boo FF, Djurgården, mm. – Ett lag i Skol SM vore väl bra?
Hur kul som helst, och ett säkert tecken på att de som söker sig till YBC inte i första hand är elever som vill att andra ska ordna deras vardag, utan att man själv vill kliva fram ett steg och ta för sig!

Idag, dvs redan efter en dryg veckas skola, så var det dags att bilda YBC:s skolidrottsförening, efter att eleverna genomfört namninsamling och kallat till ett första möte.
Stadgar antogs, styrelse valdes och inbetalning till Skolidrottsförbundet gjordes. Nu vankas Skol SM i fotboll, och i pipeline ligger andra aktiviteter, som (eventuellt) skidresa till alperna, innebandylag, volleyboll, mm.

Vi vilar vi inte på YBC!
Stay hungry. Stay foolish.

Hans Renman, rektor för YBC