Under torsdagen invigdes den stora konferensen ”Innovativa Unga” i Nacka. Konferensens tema och syfte är att under två spännande och intensiva dagar resonera om hur vi behåller, utvecklar och stimulerar kraften och nytänkandet hos eleverna i skolan. Otroligt kul konferens! Fri och öppen! Vi har talat om…
- Hur ska skolan bäst kunna förbereda sina elever för den framtida arbetsmarknaden? Vilka är våra styrkor och svagheter, utmaningar och utvecklingsområden i Sverige? Hur kan vi arbeta för att stimulera en livslång initiativförmåga?Hur skall skolan kunna bli en mer kreativ plats — för alla? Och hur kan näringslivet ta sitt ansvar och aktivt delta för att skapa förutsättningar för morgondagens entreprenörer?
Jag själv har varit djupt insyltad i konferensen, som medlem i arrangörsgruppen. På morgonen blev jag under invigningen intervjuad på scen av Annika Dopping. Jag missade inte tillfället att drämma till med att ”i en värld som förändras i grunden är det oerhört viktigt att svenskarna blir entreprenöriella, att vi gillar förändringar och utmaningar, att vi gärna säger ’Yes!’ och vill ta tag i saker. Om vi INTE är bra på det i Sverige ser framtiden riktigt, riktigt mörk ut.”
Ödesmättat men sant.
Gy-utredningen som lämnades av Anita Ferm i måndags talar om VAD gymnasiet ska göra. Många av oss som brinner för skolans/gymnasiets utveckling vill gärna också sätta fokus på HUR. Vi kan inte fortsätta göra som vi alltid har gjort, för samhället håller på att förändras i grunden. Massor av föreläsare på konferensen redovisar just detta. Bl a Tomas Furth, Kairos Future, Fredrik Svensson, Rektorsakademin, Mattias Hansson, Hyper Island och Christer Westlund från MeUniversity.
Det handlar om vikten av att göra eleverna mer entreprenöriella. Om att ge makten tillbaka till eleverna. Om att frigöra elevernas kraft och potential. Mycket handlar om elevernas makt visavi sin undervisning och lärarnas egen roll. (Christer Westlund talar gärna om rollspelet i skolan. Lärare som spelar lärare, elever som spelar elever, rektorer som spelar rektorer, föräldrar som spelar föräldrar.) Eleverna måste tränas i att leva och verka i förändring! Och våra elever måste bli stärkta i ambitionen att göra sig till nytta för andra (dvs att förstå vad man ska använda sina styrkor till). De pluggar ju inte för någon annans skull enkom, utan i ännu högre grad för sig själva!
Det friare arbetssätt som t ex ämnesintegrerade case innebär medför högre krav på ledarskap och närvaro av lärare. I en situation där alla läser samma sak, samma bok, i samma takt har samma prov: Då är det ju inga problem att vara ledare i klassrummet.
Att planera med den här utgångspunkten är bra! Ämnesintegrerat, där elever styr, där alla gör olika saker och där elevernas önskemål och behov sätter agendan är en skola som frigör kraft och potential. Eleverna ska INTE sitta och vänta. - Barn på dagis har ju mer att säga till om än ungdomar på gymnasiet!, för att citera en av dagens föreläsare.
Och det var inte jag, faktiskt. 
Hans Renman, rektor för YBC
