Hårt tryck på YBC:s live-chatt

Igår hade YBC en live-chat på vår kampanjsajt på Playahead – ”Ställ rektor Renman mot väggen”.

Det var premiär för mig, och jag var lite fundersam på hur det skulle arta sig. Skulle det vara nåt att ha? – Men jag blev helt såld! Och redan en timme innan chatten öppnade hade jag fått motsvarande nio A4-sidor fulla med frågor! Till slut var det motsvarande 15 sidor! Högt och lågt blandades – allt från ”Vilka program har YBC?” och ”Vad gör er så speciella egentligen?” till ”Är du rolig?” och ”Hur mycket tjänar en rektor egentligen?” Jag skulle nog säga att 90% var frågor av riktigt bra kvalitet. Och givetvis svaren också!

Jag hade tidigare i ett pressmeddelande om chatten skrivit att en chatt är ett jäkligt schysst sätt att möta elever på. Och så var det!
För hur BRUKAR det går till när skolor/rektorer kommunicerar med elever egentligen?
- Annonsering = noll interaktion
- Hemsida = i princip noll interaktion
- Öppna Hus = envägskommunikation, i princip ingen riktig dialog
- Skolbesök = bara de mest modiga vågar sig fram

Chatten har två stora fördelar:
Dels är det ett medium och konversationsform som de yngre är väldigt vana
vid, inte minst från MSN. Dialogen sker på elevenas egen hemmaplan.
Dels är det en form där man VÅGAR fråga. Man är anonym, man kan formulera sig i lugn och ro och man behöver inte oroa sig för att någon tycker man är pinsam, eller att man behöver vara blyg inför en vuxen/auktoritet.
Dessutom finns det en sidovinst: Jag som rektor får en chans att höra röster som är verkligare och mer ”äkta” än annars.
Och dessutom: Det finns ett mått av ”easyness” här. Det blir prestigelöst, en chans till lite käftslängande och humor. Hur ofta händer DET när en 9:a har dialog med en gymnasierektor annars/på andra sätt?

YBC kommer att ha fler chat-tillfällen – var så säkra!

Hans Renman, rektor för YBC

Trendbrott i Stockholm: Kommunala skolor populärast

I gårdagens Metro kunde man läsa att statistiken för det senaste gymnasieintaget visar att det skett ett trendbrott i Stockholm: Där man för några år sedan kunnat notera att friskolor har haft ett positivt drag kring sig, kan man nu se att de signaler som tidigare kommit nu också syns rejält i statistiken. Numera är det de kommunala skolorna som är mest populära – precis som i Nacka och Värmdö, t ex.

Givetvis har nyhetens behag bleknat en del kring friskolorna, men jag gissar att andra faktorer har påverkat denna utveckling, t ex frågan om friskolornas förtroendekapital, resultat och kvalitet. Sedan påverkar sannolikt det fenomen som en bekant friskolechef själv kallade ”Friskolornas Kris”, dvs problemet med att där friskolorna tidigare förknippades med nytänkande, så förknippas de nu alldeles för ofta med girighet och enögt vinstfokus.

Detta gäller tack och lov inte alla friskolor.
Jag brukar aldrig missa tillfället att framhålla att skolans driftsform i princip inte har någon betydelse alls längre – kommunal eller fristående skola är ointressant. Det som verkligen spelar någon roll är den enskilda skolans vision, arbetsformer, kvalitet, resultat, arbetsmiljö, osv.
Det finns massor av strålande kommunala skolor, och det finns också utmärkta friskolor.
Men att vara friskola är i sig numera ointressant. Och om inte problematiken med att skolpengen rinner ned i privatpersoners fickor i stället för till eleverna (i allt för upprörande grad, bland vissa friskoleaktörer), så tror jag att raset för friskolorna kommer att fortsätta.

Hans Renman, rektor för (kommunala) YBC

YBC värvar välkänd skolprofil!

Ur pressmeddelande 2008-04-21:

Young Business Creatives (YBC) har anställt Daniel Lundqvist, tidigare utvecklingsledare på Lemshaga Akademi och en välkänd profil inom svensk skola. Daniel kommer att arbeta som biträdande chef på YBC med särskilt strategiskt och operativt ansvar för IT och mediepedagogik.

– YBC är en fantastisk och nytänkande skola med mycket höga ambitioner när det gäller att kreativt utveckla undervisningsformerna, inte minst med hjälp av ny teknik, säger Daniel Lundqvist. Jag är väldigt entusiastisk inför mitt nya uppdrag, och jag kommer att arbeta stenhårt för att alla elever och lärare känner sig både trygga, laddade och kreativa, säger Daniel Lundqvist, nytillträdd biträdande chef på YBC.

Möjligheterna att arbeta med elevernas kreativitet och det vidgade textbegreppet (film, bild, musik) ökar väsentligt när alla elever har omedelbar tillgång till dator och internet. Därför kommer YBC, som första skola i Nacka kommun, att erbjuda varje elev en egen laptop. Det kommer även att få betydelse för pedagogiken och lärarrollen som förändras i grunden. På YBC kommer t ex alla lektioner och föreläsningar att Podcastas, och wikis och bloggar kommer att vara en del av vardagen på skolan.

– Vi står inför en revolution på skolområdet. Den snabba globala utvecklingen är en utmaning för Sverige. Svensk skola måste våga leda utvecklingen mot kreativitet och hög IT-kompetens. Vi är mycket glada för att Daniel vill göra den här resan tillsammans med oss, säger Hans Renman, rektor för YBC.

Daniel är en flitigt anlitad föredragshållare och är engagerad i flera olika organisationer, exempelvis Hyper Island och KK-stiftelsen. Daniel har dessutom tidigare arbetat med flera internationella forsknings-/utvecklingsprojekt inom stiftelsen CarpeVitam och KK-stiftelsen och var också med om att starta mötesplatsen Collegium i Gustavsbergs Hamn.

– YBC-konceptet är innovativt och ligger helt rätt i tiden, inte minst satsningen på en dator per elev. Här kommer Daniel Lundqvist att tillföra Nacka kommun en gedigen kompetens, säger Lennart Jonasson, Nacka kommuns Stadsdirektör.

YBC kommer till skillnad från många andra gymnasieskolor att vara elevdriven med fokus på kreativitet och entreprenörskap, utan att göra avkall på de nationella kunskapsmålen. De blivande gymnasisterna lockas av skolans koncept: redan efter första valomgången till gymnasiet har cirka 250 niondeklassare sökt till de 120 första platserna.

Sverige – näst bäst i världen!

Varning:
Alla ni som älskar att höra hur dåliga vi är i Sverige och hur BRA alla andra alltid är – sluta läsa NU!

World Economic Forum släpper årligen Global Information Technology Report, som rangordnar 127 av världens länder utifrån hur ”IT-mogna” länderna är (”Networked Readiness Index”). I rapporten kan man kika på hur bra de olika länderna är anpassade till den skenande digitala utvecklingen. Man bedömer främst hur bra de olika ländernas befolkning är på IT och hur bra länderna är på att också använda all den nya tekniken.

Danmark vann förra året, och det gjorde de i år också. Men Sverige ligger tvåa! Schweiz är ny trea (där fanns Singapore förut). Intressantast är kanske att Sydkorea spurtat upp från nummer nitton till nio!

Rapporten är naturligtvis ingen topplista i största allmänhet, utan vill framålla den MONUMENTALA betydelse som IT har för förnyelse och utveckling och när det gäller ländernas förmåga att klara konkurrensen i (morgon-) dagens samhälle. Ett land utan hög IT-kompetens går en mörk framtid till mötes…
Man framhåller också att det är viktigt att de som bestämmer förstår vad som händer, och att man förmår fatta kloka beslut därefter. Och utbildningsområdet är givetvis centralt här. Både vad gäller HUR skolan jobbar med IT och VAD eleverna får lära sig om IT-kompetens. Synd då att Sverige kanske inte riktigt visar framfötterna här, men det vill vi ju råda bot på på YBC i Nacka.

Rapporten flaggar för att Singapore är ett föregångsland som jobbar fint med innovationer, kreativitet, osv. Lite kul är det ju att Singapores utbildningsministerium åkte till Nacka nyligen för att få träffa YBC och höra hur vi tänker…

Men det är livsfarligt att ligga på topp, för då fins det bara en väg att gå, liksom. Sverige måste därför vara på tårna! Jag tror att många i skolan skulle behöva läsa Maria Mattus, en nybliven doktor på Högskolan i Jönköping.
Hon har forskat kring friheten och öppenheten på Internet, och har sett att den osannolika mångfalden på internet är både en fantastisk tillgång och ett stort problem.
Ett gigantiskt uppdrag för en modern skola, menar hon, är att inte bara nöja sig med att låta elever (i bästa fall!) LETA information på internet, utan också att se till att ge eleverna en mediekritisk kompetens och kunskap om info-strategier. Här gränsar det till psykologi, hur vi människor tänker, ser samband, mm. (Läs mer om detta av Marshall McLuhan, m fl!)

Maria Mattus menar att vi måste bli HOMO NAVIGARE, dvs människor som kan navigera smart på internet. Som kan undvika grynnor, grund och stormar och i stället finna utmärkta hamnar, platser och skär. Att låta elever söka blint på internet (”forska”!) är inte rätt väg att gå.

På YBC utrustas inte bara alla elever med var sin lap top, utan alla måste tidigt läsa en obligatorisk kurs i Mediekommunikation, och mycket stor vikt kommer att läggas på källkritik, navigationskompetens, mm. Inte bara ibland, utan hela tiden. Inte bara i Svenska, utan i alla ämnen.

Hans Renman, rektor för YBC

Man måste älska eleverna (och det är lätt!)

Skolportens senaste årsbok går igenom ett tjugotal olika doktorsavhandlingar från 2007, som alla handlar om skolan på olika sätt. Två av texterna fångar mitt intresse, inte minst eftersom dessa två kan sägas summera alla de övriga.
Den ena handlar om hur matematikundervisningen kan göras mycket, mycket bättre om eleverna fick jobba med problemlösning även här, på samma sätt som elever idag får göra i många andra ämnen (men matematik brukar stå utanför, eftersom det ”inte fungerar i matematik”). Den nyblivne pedagogie doktorn Eva Taflin berättar att ”Tänk om eleverna kunde få göra något annat än räkneuppgifter från läroboken under åtminstone en lektion i veckan. Eller en gång i månaden”. Något att ta till sig för sveriges matematiklärare, som jag i och för sig känner stor respekt för, men som jag tror är de allra minst förändringsbenägna lärarna av de alla. INGET ”måste” vara på ett visst sätt. INGET måste rulla på likadant år efter år… Eva Taflin: ”…det verkar som om det är för jobbigt att tänka om ibland. Men de elever vi har i skolan idag tvingar oss helt enkelt att undervisa på ett nytt sätt (…) de allra flesta skolämnen är stadda i förändring just nu.”

Den andra avhandlingen följer ett par elever som i princip havererat på högstadiet, men som sedan blommar upp på gymnasiet och blir ansvarstagande, positiva studenter. Orsaken? – Enkelt!
a) De fick lärare som engagerade sig i dem
b) De fick ofta göra uppgifter som hade en konkret verklighetskoppling

”Man måste tycka om dem, det är det som är nyckeln till alltihop” säger en av de intervjuade lärarna, vilket givetvis är att slå huvudet på spiken.
Jag har alltid sagt att det som verkligt skickliga lärare är bra på, det är att de helt enkelt är genuint förtjusta i ungdomar. De gillar eleverna. De vill eleverna väl. De är beredda att jobba järnet för att eleverna ska lyckas!
Och det här känner givetvis eleverna. Ungdomar av idag har sannerligen inte allt för gott om vuxna som skickar DE signalerna… Det är därför jag menar att skolan har mycket att lära av idrottsvärlden, som ju är mästare på att bygga positiva relationer, gödsla med beröm och målbilder, osv.

YBC:s pedagogiska modell och speciella, öppna miljö innebär en dramatisk förändring för de lärare som arbetar där. YBC har ”10 budord för lärare”:

YBC garanterar att dess lärare:

1. Är peppande, positiva coacher
2. Är ledare för individer (inte klasser)
3. Har höga och positiva förväntningar på dig
4. Är mycket bra ämnesexperter, som dessutom gärna testar nya arbetssätt
5. Kan och vill ta till sig feedback, eftersom det är en källa till utveckling
6. Alltid behandlar dig och andra respektfullt
7. Erbjuder en varierad och flexibel undervisning
8. Regelmässigt använder IT som ett lärandeverktyg
9. Arbetar hårt för att du ska utveckla dina förmågor
10. Samarbetar med dig så att du når dina mål

Kanske är det första budordet det centrala:
På YBC kommer det aldrig vara OK att lämna en elev i sticket – tvärtom: Vi kommer att brinna för våra elever, och förvänar oss också att våra elever brinner för sin utbildning. (OBS!)

Tillsammans kan vi skapa mirakel! Varje dag! – Och då är det en njutning att vara lärare (eller rektor, för den delen…)

Hans Renman, rektor för YBC

Innovativa Unga – Del 2

Jag tror att Innovativa Unga-konferensen kommer bidra till att vi får många nya röster och en ny agenda på skolområdet, som allt för länge dominerats av bakåtsträvare med 1950-talets katedralskola som idealbild av hur skolan ska se ut. Men vi kan verkligen inte backa oss in i framtiden. Vi måste göra massor av saker.

På konferensens andra dag kunde åtskilliga nya föreläsare ge fortsatt bränsle på framtidsbrasan.
T ex: Per Frankelius, som gav oss inspiration kring innovationsskapande och Uffe Aelbeck, Kaospiloternas grundare, kunde ge andra, konkreta idéer. Och uppe i Apple-loungen kunde alla deltagare testa kreativa mjuk- och hårdvaror, samtidigt som högstadieelever från Lemshaga Akademi fanns på plats för att filma och dokumentera (massvis med material finns nu på konferensens web-plats www.innovativaunga.se).

Själv rundade jag och Lemshagas Daniel Lundqvist av konferensen med ett seminarium/workshop, som försökte ringa in konferensens centrala tankegångar. Framför allt försökte vi få fram saker som vi alla kunde ta med oss och direkt börja jobba med, rent konkret ute i våra respektive verkligheter. Ganska snabbt märkte vi att det finns MASSOR med saker att göra för att lyfta elevers potential, för att frigöra kreativitet och lust, för att addera positiva, konstruktiva arbetssätt, osv. Beroende på var man jobbar, förutsättningar, osv är det bara att skrida till verket!

På konferensens sista dag släpptes nog också den mest häpnadsväckande kommentaren.
Trots att konferensen hållits i Nacka var uppslutningen bland Nacka-rektorer och –lärare gåtfullt låg. (Kanske tror man att man redan kan allt och är bra på allt när eleverna får höga betyg? – Men minns Ericssons hybris, säger jag bara… Man får aldrig slå sig till ro!)

Nå:
Under ovan nämnda seminarium poängterade jag att all utbildning (och för övrigt all verksamhet som vill vara utvecklande och som syftar till växande, faktiskt) måste sträva efter att vara lustfylld.
Då plötsligt vaknar Nacka Gymnasiums representant på konferensen till liv, i konferensens sista skälvande minut, hör och häpna. Denna skolledares klipska kommentar var: ”Men Hans, är det inte kul att ha tråkigt?” Vi som var där förstod nog inte twisten någon av oss, men hur som helst – hans poäng visade sig vara att man inte ska ”lura” eleverna att tro att allt är kul, och att vissa saker bara ”måste få vara tråkiga”, för det är de bara, helt enkelt. – Elever måste lära sig att gilla läget, liksom. Och att ”allt är inte alltid så kul.”
Lite orolig blir jag för den skolan när jag hör detta från en ledningsperson, eftersom det är en så outsägligt naiv poäng att dra till med att ”allt är inte alltid kul”. Självklart är det så, men ambitionen för oss i skolan (och för människor i allmänhet, livet är ju kort!) måste väl för i jösse namn vara att undvika detta, och att alla lärare och elever tillsammans (!) strävar efter att göra även tuffa, svåra och kämpiga kursmoment intressanta, givande, konkreta, spännande, oväntade – och lustfyllda? – Då lyfter vi ju undervisningen ett snäpp till! Är inte det en rimlig ambition?

Hans Renman, rektor för YBC
(Som sitter i solen på landet i S:t Annas skärgård och lyssnar på Hird’s ”I love you my friends”-EP. Köp den!)

”Innovativa Unga” – Nacka visar vägen

Under torsdagen invigdes den stora konferensen ”Innovativa Unga” i Nacka. Konferensens tema och syfte är att under två spännande och intensiva dagar resonera om hur vi behåller, utvecklar och stimulerar kraften och nytänkandet hos eleverna i skolan. Otroligt kul konferens! Fri och öppen! Vi har talat om…
– Hur ska skolan bäst kunna förbereda sina elever för den framtida arbetsmarknaden? Vilka är våra styrkor och svagheter, utmaningar och utvecklingsområden i Sverige? Hur kan vi arbeta för att stimulera en livslång initiativförmåga?Hur skall skolan kunna bli en mer kreativ plats — för alla? Och hur kan näringslivet ta sitt ansvar och aktivt delta för att skapa förutsättningar för morgondagens entreprenörer?

Jag själv har varit djupt insyltad i konferensen, som medlem i arrangörsgruppen. På morgonen blev jag under invigningen intervjuad på scen av Annika Dopping. Jag missade inte tillfället att drämma till med att ”i en värld som förändras i grunden är det oerhört viktigt att svenskarna blir entreprenöriella, att vi gillar förändringar och utmaningar, att vi gärna säger ’Yes!’ och vill ta tag i saker. Om vi INTE är bra på det i Sverige ser framtiden riktigt, riktigt mörk ut.”

Ödesmättat men sant.

Gy-utredningen som lämnades av Anita Ferm i måndags talar om VAD gymnasiet ska göra. Många av oss som brinner för skolans/gymnasiets utveckling vill gärna också sätta fokus på HUR. Vi kan inte fortsätta göra som vi alltid har gjort, för samhället håller på att förändras i grunden. Massor av föreläsare på konferensen redovisar just detta. Bl a Tomas Furth, Kairos Future, Fredrik Svensson, Rektorsakademin, Mattias Hansson, Hyper Island och Christer Westlund från MeUniversity.

Det handlar om vikten av att göra eleverna mer entreprenöriella. Om att ge makten tillbaka till eleverna. Om att frigöra elevernas kraft och potential. Mycket handlar om elevernas makt visavi sin undervisning och lärarnas egen roll. (Christer Westlund talar gärna om rollspelet i skolan. Lärare som spelar lärare, elever som spelar elever, rektorer som spelar rektorer, föräldrar som spelar föräldrar.) Eleverna måste tränas i att leva och verka i förändring! Och våra elever måste bli stärkta i ambitionen att göra sig till nytta för andra (dvs att förstå vad man ska använda sina styrkor till). De pluggar ju inte för någon annans skull enkom, utan i ännu högre grad för sig själva!

Det friare arbetssätt som t ex ämnesintegrerade case innebär medför högre krav på ledarskap och närvaro av lärare. I en situation där alla läser samma sak, samma bok, i samma takt har samma prov: Då är det ju inga problem att vara ledare i klassrummet.
Att planera med den här utgångspunkten är bra! Ämnesintegrerat, där elever styr, där alla gör olika saker och där elevernas önskemål och behov sätter agendan är en skola som frigör kraft och potential. Eleverna ska INTE sitta och vänta. – Barn på dagis har ju mer att säga till om än ungdomar på gymnasiet!, för att citera en av dagens föreläsare.
Och det var inte jag, faktiskt.

Hans Renman, rektor för YBC