Efter att ha varit i Åre ett par dagar för lite påsk-skidåkning (en vacker dag flyttar jag dit!) och 40-årsfirande så väntade en manshög trave med DN, SvD, Di och Nacka Värmdö Posten på mig hemma. Underhållande! Och efter en gedigen genomgång kan jag notera att…
- Gatuborgarrådet Mikael Söderlund (m) lämnar politiken. Jag har träffat Mikael och kan intyga att det är en ambitiös och energisk politiker, och därför är det tråkigt att han lämnar politiken, i dessa tider av brist på unga politiker. Men samtidigt är det sympatiskt att en politiker inte ser på sitt uppdrag som en livstidssyssla. Det vore väl utmärkt om vi hade ett politiskt liv som kännetecknades av att kompetent folk kom och gick i maktens korridorer. Och att Mikael väljer att gå för att bereda plats för sin frus karriär ger honom en poäng i min book of credits! Sedan känns det kanske inte allt för fränt när man läser vad Mikael lyfter fram som saker han är nöjd med att ha åstadkommit inom politiken: Han berättar förtjust om det beröm han fått över att så många förbudsskyltar plockats ned i den egna stadsdelen Östermalm sedan han blev ansvarig för trafikfrågorna. ”Nu får man köra in på Karlavägen och man får korsa Narvavägen. Det är jag jättenöjd med.” – Kommentarer överflödiga…
I bjärt relief
står den tyske journalisten Gabor Steingarts ”Välståndskriget”, som recenserades i veckan. För mig som oavbrutet försöker påminna om den monumentala brytningstid vi befinner oss i just nu och det STORA behovet att agera utifrån detta faktum är det skönt att Steingarts bok äntligen översatts till svenska (efter två år!). För tro mig – om tio år kommer vi häpna över hur obegripligt tafatt vi agerade i Sverige/Skandinavien/Europa/Västvärlden när världsekonomins makt utmanades och flyttades just i dessa dagar. Ur DN:
”Vi lever i en värld som ska gå under. Fem hundra år av västlig dominans kommer att vara förbi om ett par decennier. Asiens enastående snabba ekonomiska kraftsamling har smugit sig på de europeiska och amerikanska samhällena ungefär som klimatförändringarna. Som något man i det längsta valt att blunda för. Och precis som med klimatförändringarna verkar det enklast att fortsätta blunda för konsekvenserna. Som om vi i Asiens århundrade lugn kunde fortsätta att leva vidare med våra västliga privilegier , med våra sjukförsäkring- och hemmabiosystem.”
Jag brukar aldrig missa att framhålla den stora potential som finns i denna brytningstid: att medverka, utnyttja och utveckla Sverige utifrån denna nya verklighet. Men så länge business as usual gäller är det svårt att hålla Sveriges huvud ovanför ytan. Skolan har en gigantisk mission att fylla här. I skolan kan vi arbeta systematiskt och målmedvetet med att ”produktutveckla” Sverige. Helt enkelt genom att ha ambitionen att leda utveckling snarare än att nöja oss med att ”hänga med utvecklingen”. Det är en jäkla skillnad!
Och vi kan glömma att ”leda utveckling” om vi inte ser till att våra elever blir doers, innovatörer och kreatörer – redo att skapa och inte bara producera.
Hans Renman, rektor för YBC (som just nu snöat in på Veronica Maggios otippat snärtiga och souliga nya platta ”Och vinnaren är…”)