Blivit referensperson för Gy 2011

Idag fick jag mail från Skolverket.

Inför arbetet med att förverkliga Gy 2011 har Skolverket knutit till sig ett antal olika referenspersoner, som ska lämna synpunkter på programstruktur, examensmål och ämnesplaner.
Nu ska jag bli referensperson för både det blivande Ekonomiprogrammet och det blivande Samhällsprogrammet.

Det ska bli kul!

Det finns som bekant en HEL DEL saker man skulle kunna förbättra inom dessa två program. Ekonomiprogrammet måste t ex lämna det fyrkantiga bakom sig och mer skola in elever i den moderna ekonomin och världsordningen, och inte försöka utbilda revisionsbyrå/Excel-människor.
Och Samhällsprogrammet har en stor potential, om det bara vågar bli mer nischat och inte ängsligt försöker tillgodose alla möjliga olika smakriktningar. Det är ett humanistiskt, studieförberedande program som kan vara en utmärkt språngbräda mot framtidsyrken och -kompetenser, och inte en lååååååång fortsättning på årskurs 9, som idag…

Ser fram emot detta uppdrag!

Hans Renman, rektor för YBC
(Nu nyinflyttad i Hammarby Sjöstad, med massor av glasrutor, ytor och lugn! I love it!!!)

Management på YBC

Under onsdagen hade YBCs ledningsgrupp en heldag med konsulten Roland Loefler.
Roland har under en lång tid följt YBCs ledningsgrupp, gjort djupintervjuer med medlemmarna och dessutom med ett antal elever och medarbetare. Mitt uppdrag till Roland var att han skulle göra en analys av hur YBC leds och uppfattas.
Det var lagom att göra detta nu, efter det första läsåret.

Utfallet av konsultarbetet var verkligen positivt. YBC har åtskiliga styrkor, också när det gäller interna relationer, kommunikationsklimat och annat. Vi ligger före flera privata företag här!
Nu har vi fått värdefull feedback och jag kommer att gå vidare med en del förändringar av YBCs ledningsarbete.

Så här tänker jag:

Ledarskap är ”att få andra att vilja nå gemensamma mål”.
För att detta ska funka måste det finnas
vision
mål
en organisation med tydliga uppdrag och ansvar + rutiner o policys

Men ledarskap handlar ju också om..
uppföljning och feedback
belöningar
att ha ett stort hjärta, ha passion, personlighet, och förmågan att visa förtroende.

På YBC är det jag som är formellt utsedd chef. Inga konstigheter med det. (Det finns en grundar-dimension också.)
För att jag ska kunna fatta bra beslut behöver jag kloka personer omkring mig som
jag kan bolla med, som jag kan informera och kommunicera med och som förankrar i organisationen, ger mig kunskap jag saknar, som säger emot och utmanar, som jag kan fatta beslut tillsammans med och som jag kan delegera till

Dessa kloka personer är Ledningsgruppen. (Eller kanske bättre: ”YBC:s Strategigrupp.”)
Den här gruppen är inte representativt sammansatt utan består av folk jag behöver = medlemmarna är bara där på mandat av att vara den de är. – Gruppen är mao inte demokratisk. – Och den är definitivt inte en skolledning.
På agendan har de strategifrågor. Långsiktighet.
Och ses ca var tredje vecka.

Utöver detta ska jag ha jag ha en Skolledning. (Eller bättre: ”Rektorsgruppen”) I den ingår jag själv + Bitr rektor + Admin samordnare. Detta är en formell grupp med ett hierarkiskt mandat. = En ”företagsledning”.
På agendan: hands on-frågor. Det löpande. Ekonomi. Arbetsfördelning. Beslut.
Och ses varje vecka.

Min långsiktiga ambition med dessa förändringar är att effektivisera ledningsarbetet på YBC och att minska ”fokus på Hans” på YBC. Det mår skolan (och jag) ) bra av tror jag.

Hans Renman, rektor för YBC
(just nu helt förälskad i sångaren Daniel Merriweather)

Tal på YBC:s avslutning, YBC 12 juni 2009

Nedanstående tal höll jag idag, då YBC hade sin allra första sommaravslutning. Det blev inte exakt som manus, men på ett ungefär. Jag improviserar alltid lite.
Innan talet hade en av våra elever också hållit ett tal, precis som på julavslutningen. Den här gången var det Ninni Hou Sitepu i IB2 som höll elev-talet. Givetvis hur bra som helst!
Och så sjöng lärarkören också, givetvis. Precis som i julas. Lika orepeterat och halvbra som då. Men med massor av feeling och välvilja!

Såhär lät det:

Jahaja.
Då var det klart.
Vi har – tillsammans – genomfört något historiskt:
YBC:s första läsår.
Kanske det viktigaste av alla.

Det kommer aldrig att komma tillbaka.
Det var nu vi lade grunden, och det är den grunden vi ska bygga vidare på.

Jag är ganska säkra på att ni härinne inte riktigt förstår vad vi har lyckats med – tillsammans.

Vi sa att vi skulle göra något nytt…
Och det gjorde vi.
Folk har kommit från mer än 30 kommuner och kikat på oss. Vi har haft besök från England, Norge, Danmark, Finland, USA, Holland, Singapore, Shanghai…
– Till och med från Linköping!!!
Alla utan undantag har blivit djupt imponerade.
Det glömmer vi ibland bort!
Den berömde “pedagogikprofessorn” John Steinberg sa nyligen att YBC sannolikt ligger längst fram i hela världen när det gäller att utveckla skolan.
Andra säger att vi ligger längst fram i landet när det gäller en-dator-per-elev.
Och nu vill Riksdagens Utbildningsutskott komma hit för att kika på vad vi håller på med, och ett forskningsprojekt om YBC ligger i pipeline.

Vi VET att vi har kommunens nöjdaste elever (enligt kommunens Kundundersökning), att vi har kommunens nöjdaste medarbetare (enligt kommunens Medarbetarundersökning), att vi är bäst på IT i kommunen (enligt kommunens IT-index), att vi går ekonomiskt bättre än budget och att vi nu kan se att också de pedagogiska resultaten är starka. Te x: De nationella proven i MaA överraskar på BC, och lärare vittnar om massor av satta MVG:n…

Till hösten har hundratals elever sökt oss. Två fulla BC-klasser och två mer än fulla IB-klasser kommer att göra oss sällskap på YBC:s andra år. – Då är ni ”de där gamla”. Och DET är ett stort ansvar!!!

Inte minst för att ni från och med nu blir bärare av traditionen – något som tidigare givetvis inte fanns. Ni VET vad som är YBC. Ni har varit med och lagt grunden!

Minns ni vad som hänt? Vad vi har gjort och varit med om?

Jag kommer att minnas en hel del från detta första år, saker som definitivt påverkade YBC och oss alla på skolan. Viktiga grejer:

Tillfälliga lokaler i Vita Huset, Nya tjusiga lokaler, Arts, Skills, skolkör, IB2, lärarkör, IT, 1:1, teknik, mat, snow show, kaffemaskiner, Seminariepedagogik, BC1B, advisory board, gymnasiemässan, Mediekommunikation, idrottsföreningen, spöa Vittra i fotboll, Playahead-kampanj, Lottas skoltröjor, design, Make a Difference-projektet, röd-mössa-dagen, rosa tröja-dagen, marknadsföring, Maxine håller tal, gym, saccosäckrum, Lawrence Krauss-föreläsning, M7-invigningen, elever som provgår, Tutto Italia, Voltaire och Koloni Garden, teammöten, green screen, grön kanin, branding, bloggar, hemsidor, pris för bästa sajt, MacBooks, Dieselverkstaden, Svenskt Möbel Center,
Peter Johansson, Nya elever, Kanelbullens Dag, heltäckningsmattor, Caj Malmros, In-Life, introvecka, vernissage, Business Management, Testikelfestival i Nebraska, kurssajter, Ungt-Inflytande-projekt, studiebesök, studiebesök, studiebesök, KK-stiftelsen, Nobelstiftelsen, Människan Bakom-projektet, Amnestyföreningen, novelltävling, IB-Times, hälsoprojekt, Fredrik Härén, IB1B, jul-stipendier, SATS, stjärngossar,, pepparkaksgubbar, YBC-T-shirts, fadderdag, Chemistry, Peter Morris, Hyper Island, brännbollsturnering och grillning, Google Apps, Baristautbildning, Globaliseringsprojekt, Genious Bar, International Day, gitarrer, elevbloggar, lärarbloggar, rektorsbloggar, IB1A, Val d’Isere, Igor, (tha man) , the Core, YBC-mugg-projektet, get-together-kväll, Apple, Kinnarps, Kaffeknappen, FN-dagen, Panoramateatern, Stephen Heppell, AtriumLjungberg, Oboy-påsar, Vita Huset, Fjädern-priset, BC1A, Öppet Hus, , mösspåtagning och student, soffor i Navet, Rytmus i Navet, Jonas Hallberg, Nationella Prov, YBC-spirit, Podcast, hjärt- och lungräddning, drogföreläsning, larm, larm, larm, läckande tak, Polen-resan, London-resa med British Council, Transferföreläsningar, låsta balkonger, YBC-TV, YBC-podradio, kärleks-projekt, Global Handel, 100MB bredband, Framtidens Lärande-konferens, Daniel Lundqvist, ambulansutryckingar, Naturhistoriska, intervjuteknik, studieteknik, rökförbud, Slow Mo, Let’s Dance-Maria dansar tango, studygroups, Nacka Värmdö-posten-artiklar, Stay Hungry, Stay Foolish
och grymma, kreativa elever…

Vi har lagt en solid grund.
YBC är redan ett begrepp.
Men faktum är att vi bara har börjat.
Massor återstår om vi ska bygga den mest imponerande gymnasieutbildningen Sverige sett.
Vi behöver fortsätta jobba med personligt ansvar, att komma i tid, komma förberedd och sådant,
med att inte bara stå och vänta på YBC-spirit utan att vara med och skapa den,
att söka nya undervisningsformer, nya redovisningsformer, ny användning för IT, nya relationer, nya sätt att kommunicera, utvärdera och vara kreativa på.

Allt det där är inte mitt jobb eller lärarnas jobb eller ert jobb. Det är vårt jobb.
Det är när man inte längre har utmaningar och nya mål framför sig som det börjar bli tråkigt, och vi blir en vanlig skola, som vilken som helst. Och det ska vi INTE vara!!!

Avslutningsvis, en dröm jag hade i veckan:

Mannen står framför ett fönster.
Det regnar stilla, tidigt på morgonen i ett sommarvarmt Stockholm.
Mannen ser en kvinna som går ned för de branta trapporna vid Slussen.
Inga andra är vakna. Det är ännu tidigt. De har hela staden för sig själva.

Borta över Västerbron anar man revor i molntäcket.
Det känns att det kommer att bli en solig dag till slut.
Allt är möjligt idag.

Båda tänker: ”the sky is a boring limit”.
Båda har gått på YBC.

Njut nu av sommaren.
Och tack för ett fantastiskt år.

Hans Renman. rektor för YBC
(Som alltid har tyckt att Suedes “She’s in fashion” är en fantastisk sommarlåt, fast den inte har ett dugg med sommar att göra. Men så här års börjar den alltid snurra i min iPod.)

Hans Renman vs. Jan Björklund & studenten

Kul grej:
På Kunskapens dag den 19 oktober finns det två medverkande klara:
Jan Björklund och jag! Vilken cat fight vi har att se fram emot! Jag tänker inte tala om fler prov, mer regler och hårdare tag, det är en sak som är säker… Kanske blir skiljelinjen i den pågående skoldebatten extra tydlig just den dagen?

Det behövs förebilder och kunskapsspridare i Sverige. Därför finns YBC, och därför är jag bl a engagerad i Kunskapspriset, som jag tidigare bloggat om.

Jag vill gärna puffa för deras verksamhet och arbete. Kika på deras hemsida!
Känner du till någon KUNSKAPSSPRIDARE? -Se till att nominera denna person! Du kan göra det på Kunskapsprisets hemsida fram till den 20 juni.

Idag har vi studenten på YBC, för första gången. Vi har ju mest ettor än så länge på YBC, av naturliga skäl, men en avgångsklass International Baccalaureate-elever har vi. Så här snygga och lyckliga är de idag:

YBC:s IB-3:or tar studenten 4 juni 2009

Utspringet

Strax ska jag hålla tal för dem. Det blir ett något mollstämt, Steve Jobs-inspirerat tal, men med en positiv ihopknytning av säcken!

Hans Renman, rektor för YBC
(som igår fick klart att det är Hammarby Sjöstad som blir den nya adressen, tillsammans med Kärleken och den ännu ofödde sonen)

Stephen Heppell, “the golden generation of teachers” och framtiden för svensk skola

Jag tror faktiskt aldrig att jag har sett maken till efterspel som efter konferensen ”Framtidens Lärande” för ett tag sedan. Bloggosfären, organisationer, mm, sjuder av liv, inspirerade efter de två dagarnas uppmanande innehåll.

Stephen Heppell

Kanske är det som DiU-chefredaktören Peter Becker sa på frukostmötet med Stephen Heppell: “Det växer någonting underifrån i svensk skola, och samtidigt råder det ett vakuum på ett nationellt plan – det saknas en vision som stödjer den lokala tillväxten av initiativ som vill jobba med det här.” Och ”det här” = att modernisera svensk skola, att arbeta på ett nytt spännande sätt med IT-pedagogiska lösningar, att tänka utanför boxen, helt enkelt.

Jag håller med Ove Lidstöm på Apple, som korrekt konstaterar att det är ANVÄNDNINGEN av datorer som är intressantast, inte tekniken eller plattformarna i sig. Amerikansk forskning visar nämligen tydligt att det händer något speciellt med skolor som börjar med en-dator-per-elev (1:1). Det FINNS en korrelation mellan 1:1 och studieresultat. Och bra 1:1-skolor tillåter dessutom den nya tekniken att skapa nya sorters uppgifter, vänder upp och ned på definitioner, omvärderar fundament och roller, ser helt nya världar öppnas, skapar nya sorters upplägg, uppgifter, examinationsformer, osv. – Dessa nya skolor lyckas helt enkelt bättre!

Mycket av det som hände dag två på konferensen ”Framtidens Lärande” summerade hela konferensen på ett bra sätt. Dels konstaterade Christer Furth på Kairos Future att framtiden ställer allt mer abstrakta kompetenskrav på de som jobbar i yrkeslivet. Dels konstaterade han att förmågan att uttrycka sig på massor av olika sätt blir allt viktigare – i tal, skrift, film, foto, drama, osv:
Yrkeslivet har på många sätt redan nu blivit allt mer av en teater. Den fråga som hängde i luften under Furths föreläsning var: ”Utbildar vi verkligen dagens unga till detta?”…

Den politiska debatt som följde gav inga riktiga svar om någonting, tyckte jag. Kanske var det debattformen på stor scen? Kanske var det närvaron av två YBC-elever som sopade banan med gubbsen? Oklart varför… Men trots närvaro av bl a Mikael Damberg (S), Mats Gerdau (M) samt representatner från (Fp), Svensk Näringsliv, företagare, osv, så kändes det för många av oss åhörare att alla var överens – men ändå inte. Kunskaper och färdigheter som nu lyfts fram som centrala för morgondagens samhälle av forskare och framtidsforskare (kreativitet, IT-kompetens, kommunikativa förmågor, samarbetsförmågor, osv.) ansågs tidigare vara flummiga. Nu plötsligt är de centrala, viktiga, avgörande… Samtidigt som de digitala klyftorna ökar… Var är staten? Var är styrdokumenten? Och som sagt: Var är visionerna?
Jag själv har väl inte helt gett upp här, men har för länge sedan insett att det inte är någon större idé att invänta förordningar och måldokument. Det är bara att köra på själv, i den riktning man vill och tror på. Kanske är det till och med det som är meningen, i ett samhälle som uppmuntrar lokala initiativ och entreprenörskap. Som i Nacka.

Stephen Heppell, den engelske demon-pedagogen, var inne på samma spår: Efter att ha visat otaliga kurvor och grafer var hans kontenta att 2000-talet kännetecknas av ”huge change & no time to reflect”. Vissa självklara saker fanns inte ens för ett år sedan (Twitter, 3D-printrar, mm). 5-årsplaner och detaljerade, långsiktiga strategier får i det här ljuset ett löjets skimmer över sig… Istället var Heppells ordination att tro på framtiden och se till att ha en AUTENTISK DIALOG MED ELEVERNA – något vi sällan ser i svensk skola. Och då menar jag AUTENTISK dialog!

Heppell summerade:
”Get in the way of learning as little as possible”. – Skapa chill-out-centers för både elever och lärare. Undvik utbildningsfabriker i king size och industri-lika lärandemiljöer. – Tvärtom: skapa ”family like learning centers” där värme och närhet och starka relationer kan byggas. Låt elevers behov och viljor styra. Lärandemiljöer ska skicka signaler om något – men inte om att det är ”skola”, utan om att det är något annat (nära nog vad som helst!). Se på skolan som om det är en SCEN. Tänk i SCENER! – Ridån går upp och ned. Nya händelser, nya behov. Hela tiden. Därför måste vi ha lokaler, lärare, elever och organisationer som anpassar sig.”

Våra dagars ”success stories” inom skolområdet handlar om att man gör saker tillsammans.
= Skolor där man gör allt tillsammans. Därför är, menade Heppell, dagens lärare ”The golden generation of teachers”. – Aldrig någonsin tidigare har mattan varit så utrullad vad gäller makalösa, nya möjligheter för de som har förmånen att arbeta som lärare.

Vi från YBC log och myste…

Hans Renman, rektor för YBC

Reflektioner om YBC och besök av John Steinberg

Det har skrivits massor av blogginlägg och dessutom ringts och mailats en hel del till oss på YBC sedan konferensen “Framtidens Lärande” i Nacka Strand förra veckan.

Många lämnar feedback av typen (från e-pedagogblogg i Luleå kommun):
“Nacka har också startat en i Sverige helt ny typ av gymnasieutbildning som redan har uppmärksammats också utanför Sveriges gränser: YBC (Young Business Creatives). YBC erbjuder både ett starkt omvärldsorienterat Business-program och det internationellt erkända IB (International Baccalaurate). Att användningen av digitala verktyg är helt integrerat i allt arbete på YBC kanske inte är överraskande, bara helt rätt.”

Eller från en högt uppsatt IT-chef på konferensen:
“YBC har utan tvekan kommit längst i Sverige vad gäller 1:1″

Och en av de YBC-elever som medverkade på konferensen skriver i bloggen på sin hemsida bl a:
“Vi på YBC har satt himlen som den enda gränsen och det ger ju oändliga möjligheter. Jag kan med gott samvete säga att vi som skola och jag som elev är bra på att inte stoppas av gränser eller tänka inom några ramar. Vi uppfostras att inte vara som alla andra, det borde ingen vara eller bli tillsagd att göra.”

Och idag var den inte helt obekante “pedagogikdoktorn” John Steinberg på besök hos oss, med anledning av ny föreläsningsserie och ny bok som han skriver på (om framtidens skola).

John Steinberg

Han avslutade sitt besök på YBC med ungefär de här orden:
“Jag har forskat och analyserat skolor ända sedan 1971, både i Sverige och utomlands. Och jag tror inte ni förstår det, men ni på YBC ligger faktiskt längst fram av alla skolor i hela världen när det gäller ny syn på lärande, 1:1, kreativitet, lärarroll och annat.”

Det går bra nu…

Hans Renman, rektor för YBC
(I väntans tider, i den ljuva försommarvärmen.)

Konferens om framtidens lärande

Hela tisdagen spenderade jag på Datorn i Utbildningens konferens “Framtidens lärande – här och nu” på Factory i Nacka Strand.
Förutom att det alltid är givande att träffa folk och nätverka, så tyckte jag att Roger Säljö var intressantast, professor på Göteborgs Universitet.

Roger Säljö

Säljö uppehöll sig länge vid en historisk expose över kunskap och kunskapsbegreppet, och landade slutligen i de förändringar vi kan se idag och framöver.
Säljö menar att vi just nu “byter metafor för lärande”, vilket är en intressant bild.
När nya tekniker och förmågor tränger sig in så har vi av nödvändighet tvingats att tänka om och tänka nytt. För det är ju mitt i ett paradigmskifte vi lever, på många sätt. Inte minst den tekniska utvecklingen har ju i ett slag brutit helt ny mark för skola och lärande. DET ÄR en revolution det, även om en av gårdagens övriga talare menade att så inte var fallet.
För visst måste vi nu börja ta in nya förmågor i skolan, såsom metakommunikativa förmågor och förmågan att sortera, modellera, strukturera, kommunicera och syntetisera information.
Säljö menar till och med att vissa förmågor är helt kritiska, främst IT-kompetensen, som han menar nu utgör “en fjärde baskompetens” vid sidan av de bekanta räkna, skriva och läsa.

Lärande är med rask takt på väg att bli “förmågan att transformera information och kunskap”, vilket är en synnerligen redskapsberoende sak. Datorerna är därför vår tids viktigaste pedagogiska verktyg. (Tack, Säljö för att du drog en lans för att de i vissa kretsar nu så populära nationella proven och PISA-undersökningrna är missvisande, eftersom de görs i en papper-och penna-kontext, varvid de därmed blir missvisande. De missar helt enkelt att spegla centrala kompetenser hos eleverna!)

Men kanske fäste jag mig mest vid Säljös slutkläm: Han menade att den största förändringen ändå ligger på ett personligt plan: I en värld med informationsöverflöd och teknikinflation, så sker de största förändringarna inom oss. Vi går från att helt enkelt återge något vi lärt, till att skapa något nytt. Lärandet blir en skapande, kreativ process.

Jag har ända sedan YBC-projekteringens första dag kämpat för att tre saker ska vara centrala på YBC:
1. Fokus på att frigöra eleveres kreativa förmåga, i spännade, positiv miljö
2. Arbeta med ett vidgat kunskapsbegrepp, via våra olika skills
2. Att alla elever ska ha egna, bärbara datorer

Att Säljö lyfter fram just dessa tre nyckelfaktorer inför framtidens lärande och skola känns givetvis skönt. Vi är redan där!

Under onsdagen fortsätter konferensen, då bl a med höjdaren Stephen Heppell – två gånger till och med, både på frukostmöte och sedan i talarstolen.
Jag själv ska tala också – om min blogg, ur ett ledarperspektiv.
Mer om detta imorgon.

Hans Renman, rektor för YBC

Reflektioner kring Lawrence Krauss föreläsning på YBC

Idag blev det klart att den världsberömde fysikern Lawrence Krauss kommer till YBC för en exklusiv, interaktiv föreläsning för YBC:s elever den 5 juni.

Lawrence Krauss

Krauss kommer att diskutera, debattera och föreläsa om bl a:

- Relativitetsteorin
- Universums uppkomst
- Universums expansion
- Mörk materia

Efter att ha doktorerat i fysik på MIT, hamnat på Harvard
 Society of Fellows och sedan Yale, var Krauss sedan ledare för fysik-institutionen på det oberoende forskningsuniversitetet Case Western Reserve University mellan 1993-2005.

2008 blev Krauss Foundation Professor på Arizona State
 University. Krauss är medlem i the American Physical Society och
 the American Association for the Advancement of Science.
Krauss är mångfaldigt prisbelönt och är helt enkelt en av världens mest berömda fysiker.

Jag är ingen naturvetare, tvärtom, men är oerhört förtjust i fysik ändå. Jag noterar att Krauss trevligt nog tillhör kategorin vetenskapsmän som förmår sträcka sig ut från det torrt akademiska: Krauss medverkar regelbundet i olika TV-produktioner och i dagspress, t ex i New York Times (missa inte hans underbara essä om vad som förenar fysik och religion = fascinationen inför det osynliga).

Krauss är författare till över 250 vetenskapliga publikationer, samt till otaliga artiklar om fysik och astronomi. I sin senaste artikel i Scientific American (mars 2008), “The End of Cosmology?”, reflekterar han över universums slutliga öde, om många miljarder år.
Populära böcker av Krauss är Hiding in the Mirror (2005), Atom: An Odyssey from the Big Bang to Life on Earth…and Beyond (2001), The Physics of Star Trek (1995) och The Fifth Essence: The Search for Dark Matter in the Universe (1989).
Just den populärvetenskapliga boken om fysiska fenomen & teman i Star Trek (”The Physics of Star Trek”) har rönt stor uppmärksamhet. Är t ex tidsresor möjliga? Vad händer egentligen om man skulle färdas med ljusets hastighet?
– Se gärna Krauss på YouTube när han talar om Star Treks Warp Drives eller Transporters.

Scientific American kallar Krauss uppskattande för en ”public intellectual”, vilket knappast kan sägas om de flesta andra fysiker… Han är en aktiv motståndare till strängteorin (han tror helt enkelt inte på en teori som kan förklara allting) och till religiös fundamentalism inom politik och vetenskap, och är följaktligen också en passionerad motståndare till Intelligent Design. Krauss har dessutom hjälpt Barack Obama med vetenskapliga råd under dennes presidentkampanj.

Och jag är inte så säker på att Krauss och hans ämnesområde behöver ligga särskilt långt ifrån elevernas tankevärld, även om den djupare teoretiska kontexten givetvis har svindlande bottnar. I många skeden av livet – i synnerhet under åren strax före och efter 20, men gudarna ska veta att det aldrig tar slut – stannar tillvaron upp, och metafysiska och existentiella frågor tränger sig upp på den egna agendans förstaplats. Och alla dom är millimetrar ifrån astrofysik. Vem är jag? Vad är viktigt för mig? Varför finns jag? Har jag tänkt fel hela livet? Finns det någon mening med allt? Och hur slutar det hela? Vad händer sedan? Är inte kärleken ändå viktigast? Eller berusningen? Eller att vara nihilist? Eller Shane McConkey:skt hedonistisk?
– Vem bryr sig om Blondinbella eller annan ytlig smörja om sorgen går omkring i rummet? Vem orkar tänka på extrapris på mjölk om ensamheten är en snara runt halsen? Hur intressant är EU-valet eller ränteläget om kärleken flugit ut genom det vidöppna köksfönstret i den ljumma försommarkvällen? Eller om allt känns mörkt? Eller nattsvart? Eller slut?
Det finns – som Krauss flera gånger noterat – en uppenbar koppling mellan de oändliga yttre rymderna och de likaledes oändliga inre landskapen.
Någonstans där är man människa.

Hans Renman, rektor för YBC
(Som i mörkret ikväll lyssnar på Bat for Lashes, Róisín Murphy och Alison Goldfrapp (särskilt ”Lovely Head”), samtliga live från London 2008 resp 2004.)

Polen, YBC & världen

Nyss kom en grupp om åtta YBC-elever och två lärare hem från en resa till Polen.
Tillsammans med 120 elever från sex olika europeiska länder träffades man i Gliwice för att tillsammans fira EU-dagen, en i Sverige sorgligt bortglömd högtidsdag.
EU-dagen den 9 maj är betydligt mer uppmärkammad i många av våra vännationer ute i Europa, men det finns röster även i Sverige för att dagen ska uppmärksammas mer. Fp-politikern Cecilia Malmström driver t ex frågan om att göra EU-dagen till en allmän flaggdag och att Riksdagens plenisal ska smyckas med EU-flaggan. Kanske är inte det en så dum idé, EU-vän eller ej, att lite bättre uppmärksamma ett av vår tids största projekt och försök att bringa fred och ro till ett av två krig sönderslitet Europa?

I Polen hade man bestämt sig för att tillsammans, alla 120 ungdomar, framföra föreställningen “Europa och tjuren”, ett drama med oklar story. Språkproblem, tolkar, avbrott för skridskoåkning (!), utflykter (till skogar, skogar!) mm, gjorde det hela rörigt men kul! Ungdomar är ungdomar – och de är kapabla till stordåd, det vet vi som möter och arbetar med dem varje dag. I synnerhet om man bejakar deras kreativa potential, i stället för tvärtom, vilket skolan är synnerligen duktig på annars… Våra YBC-ungdomar tog som så ofta täten, och med positiv, initiativrik och energisk kraft bidrog de starkt till att allt förlöpte jättebra till slut på festplatsen där föreställningen framfördes. Nu hoppas vi kunna fördjupa den här nya kontakten med Gliwice, så att vi kan bredda vårt universum ytterligare. YBC ska ju inte vara en skola i Nacka, utan i världen.

YBC-eleverna tog 1 200 bilder, så det kommer strax att finnas bildbevis på vårt publika intranät…

Hans Renman, rektor för YBC
(Som inte är ett dugg förvånad över att Sverige nästan kom sist i melodifestivalen, eftersom vårt bidrag var ofattbart dåligt, det har jag sagt hela tiden. Däremot är hon fantastiskt vältränad och skicklig på att sjunga, men det räcker liksom inte…)

Lunch med LG Nilsson

Käkade lunch nere på Bistro Voltaire med gode vännen och YBC-Advisory Board-medlemmen LG Nilsson idag. Vi fick sällskap vid bordet av Nackas näringslivsdirektör Anders Börjesson. Som så många gånger förr handlade samtalet om allt mellan himmel och jord, men med slagsida mot kreativitet och hur vi kan skapa en bättre framtid för Sveriges ungdomar. Anders är en positiv kraft i kommunen, med kloka tankar om det mesta, och LG är också en person i min smak, med osannolikt många bollar i luften. Är det inte att dra igång Junibacken så är det att ordna nytt “ljudmuseum” på Skepparholmen eller jobba med Gustavsbergs Hamn eller styra upp Olof Stenhammars Siggesta Gård eller projektleda Malmös nya Folkets Park. Eller skriva teater. Eller blogga två timmar varje dag om blödasjuka. Eller skriva barnböcker… Just de sistnämnda fick jag idag se ett par smakprov på – två böcker om Alexander kommer ut på Wahlströms i augusti, illustrerade av Cecilia Johansson. De kommer att bli poppis – tro mig!

LG har nu fått uppdraget att styra upp YBC:s Advisory Board så att den expanderar och finner en tydligare form. Dessutom ska vi vidga dess uppdrag – från att vara stikt ett bollplank åt YBC till att vara något större: ett nätverk för personer som vill engagera sig i framtidsfrågor, kreativitet, morgondagens skola, mm. Kort sagt: Ett nätverk för folk som vill göra skillnad för framtiden.

Dagen han även fyllas med tre olika möten med besökande grupper: Nackas eget fastighetskontor var på plats för att kika på YBC (positiva, men de gillade inte att vi hade heltäckningsmattor i vissa rum…). AtriumLjungbergs VD Anders Nylander var på plats med en delegation som ville se hur vi designat skolan. Och så var Lerums kommun på besök, De ska bygga om och satsa på nya skolor, och ville komma och inspireras av oss. Vi är uppe i ca 30 kommunbesk nu. Det är roligt att vi kan inspirera andra. På YBC tror vi ju på öppenhet och på att dela med oss. Med den inställningen får man alltid saker tillbaka.

Och så firade vi våra “Fjädern”-pristagare också, med tårtor och sång! Emma, Daniel och Kari + Johanna . Och så uppmärksammade jag Marita också, so inte vann pris, men som hade en stark ansökan. – Vilka lärare YBC har!

Efter att ha lagt ned massor av tid på YBC:s tertialbokslut de senaste dagarna känns det skönt att nu få återvända till hjärtat i mitt jobb: Det pedagogiska och strategiska ledarskapet, som är 100 gånger roligare än sifferexercisen…

Hans Renman, rektor för YBC

Rädda IB-programmet!

Det pågår en märklig verksamhet från det vanligtvis så kvalitets- och kunskapstörstande Utbildningsdepartementet, med kunskapsgeneral Jan Björklund i spetsen. De har presenterat ett förslag som ingen vettig människa blir klok på:

Man tycker vanligtvis att Sverige ska lyfta sig till en kunskapsnation av rang, med krav på kvalitet, tydliga mål, internationell orientering och strikta, opartiska utvärderingar. Men samtidigt vill man döda den gymnasieutbildning i Sverige som har mest av allt just detta, och som har solklart högst kvalitet av alla program som svenska elever kan välja i gymnasiet – International Baccalaureate Diploma Programme, IB-programmet.

Man vill av helt obegriplig anledning straffa de svenska elever som gått i svensk grundskola, som presterat toppbetyg där och som nu läser på IB-programmet på svenska skolor, finansierade med svenska skattemedel, drivna i regi av svenska kommuner. För den ljusa idén är att just dessa studenter – som är extremt eftertraktade på utländska universitet världen över, och i Sverige med för all del – inte ska få söka till svenska universitet på samma villkor som sina kompisar i parallellklassen, som kanske läst NV- eller SP-programmet.
Istället ska de buntas ihop i en pytteliten kvotgrupp tillsammans med sökande från Burkina Faso, Slovenien, Grönland eller andra länder. Detta trots att just dessa IB-elever är sällsynt lämpade att förgylla svenska universitet med sin kompetens. Det är fullständigt obegripligt! Och inte blir det bättre av att det egentligen inte finns någon motivering att tala om och att idén går på tvärs med Björklunds och regeringens vision av en svensk skola i världsklass… Att man i det läget vill exkludera svenska IB-elever från Svenska universitet är minst sagt en gåta.

Men det tomteaktiga i förslaget kanske paradoxalt nog ändå är dess räddning. – Det är helt enkelt FÖR absurt för att kunna bli av – eller? Låt oss hoppas att departementet tar sitt förnuft till fånga!
Och trots att jag i vanliga fall är genuint opolitisk, vill jag ändå be alla se upp för en rödgrön seger i nästa val, för oppositionen har lovat att se till så att detta förslag ska bli verklighet. Tjena.

Maila Jan Börklund och gör din röst hörd: jan.bjorklund@riksdagen.se

Och läs gärna PJ Anders Linders ledare i saken från Svenska Dagbladet den 3 maj HÄR.

Hans Renman, rektor för YBC
(med ett av landets populäraste IB-program, fyllt av fantastiska elever som det vore en dröm för vilket universitet som helst att få välkomna)

YBC-lärare vinner pris!

Idag blev det klart att tre lärare på YBC vinner Nacka kommuns kvalitetspris “Fjädern” 2009.
Priset delas ut till lärare som driver den pedagogiska utvecklingen framåt i kommunen.
Efter ett urval av en forsknings- och utvecklingsgrupp har bl a YBC-lärarna Emma Rosén, Kari Maliniemi och Daniel Lundqvist tilldelats priset, detta för sitt nyskapande projekt “YBC-TV”.

Motiveringen: “YBC-TV är ett spännande och modernt projekt vars styrka ligger i frigörandet av elevernas kreativa förmågor genom att koppla spännande IT- och medielösningar till ett teoretiskt stoff under lärprocessen.”

Förutom äran och prispengarna på 30 000 kr kommer pristagarna nu att få göra ett fördjupat forskningsarbete kring sitt projekt, bl a med support av forskare. Arbetet kommer att utmynna i en artikel, som sedan kommer att publiceras som gott exempel på utvecklingsarbete i Nacka, såväl internt som externt i samverkan med Skolporten AB.

Det finns flera hundra gymnasielärare i Nacka kommun.
Av dessa får fyra gy-lärare pris, varav tre är från helt nya YBC! – Det är ytterligare ett fint kvitto på att YBC inte bara är ett framgångsrikt och populärt, nytt skolkoncept, utan också en skola med hög pedagogisk kvalitet. Just dessa tre pristagare belönas dessutom för kombinationen av kreativ användning av ny teknik och fokus på teori & fakta. Exakt det är YBC:s övergripande mål, vilket ju också framgår av skolans namn – Young Business Creatives.
– OBS att YBC driver två teoretiska utbildningar och således inte är en medie- eller IT-skola. Tvärtom ser vi datorer, film, foto, ljud, bild, musik och web som självklara (arbets-) redskap för att frigöra elevernas inneboende kreativitet.

Kika gärna mer på hur YBC jobbar med nya medier på “Studio M7″, en webTV-kanal som vill spegla livet i och runt Kunskapsgallerian M7 i Sickla. Studion drivs av elever på YBC. Klicka HÄR!

Hans Renman, rektor för YBC

Konferens om digitalt lärande i Västerås

Mälardalsregionen står i begrepp att köra igång med 1:1.
I Västerås var det i tisdags en stor konferens om framtidens lärande och 1:1. Representanter från Falkenbergs kommun var där = landets största 1:1-projekt. Och Martin Tallvig från IT-universitetet i Göteborg föreläste om sin forskning kring 1:1 och digital natives. Dessutom var jag inbjuden för att tala om YBC och vad vi gjort där och om varför kreativitet och nya pedagogiska verktyg är viktiga – dvs inte bara om att de är det och vad vi gör.

Jag fastnade särskilt för Tallvigs reflektion kring att de flesta på som jobbar på gymnasiet är 50+ och fick sin utbildning för länge , länge sedan. Allt för många har inte hängt med i IT-utvecklingen och har också dålig koll på de senaste forskningsrönen (t ex om hjärnforskning, hur vi lär, mm).
Det råder samtidigt en nästan teknikdeterministisk syn ute i kommunerna: Ny teknik SKA UT till skolorna… ”Om alla går PIM och sedan kör 1:1 så blir allt bra”, liksom. Detta är en krock, och det är lätt att ana sig till det enorma behovet av visionsarbete, pedagogiska diskussioner, ledarskap, kompetensutvekling, mm i Sverige de närmaste åren!!!

Pedagogikprofessorn Roger Sälgö, som särskilt har studerat effekterna av IT-teknologi i skolan, har ju också visat att det viktigaste ändå är språket – inte tekniken. Skolan har ett enormt ansvar att se till så att eleverna tillägnar sig ett språk. Och här lyfter skolor med 1:1 pedagogiken till ny höjd. Inte minst eftersom datorerna öppnar upp dörren till det vidgade språkbegreppet. Språk och kommunikation är mer än uppsatsskrivning. Det är lyssnande, musik, foto, film, design, känslor, passion, osv.

Det känns bra att YBC går framåt, långt fram i kön mot framtiden, med välgrundat gott självförtroende!

Hans Renman, rektor för YBC
(Som snöat in på både John Coltraine och Depeche Modes nya på samma gång! – Misa inte EP:n “Wrong” och Thin White Duke Remix:en.)

Reflektioner efter USA-resan

Tänkte sammanfatta vad som var de viktigaste lärdomarna efter min nyss avslutade studieresa till USA.
Framför allt är det det att en skola som vill komma någon vart med en satsning på en dator per elev måste tänka på tre saker:

1.
Det BLIR bättre utväxling med en riktig, integrerad lärmiljö, ett ”Educational Ecosystem”, dvs den paketlösning av hårdvara och mjukvaror som Apple erbjuder.
Först då kan eleverna lära MER än vad de tidigare gjorde, och dessutom lättare nå mer än ren faktakunskap – t ex kreativa förmågor, självkännedom, reflektion, estetiskt sinnelag, mm.
Dessutom öppnas möjligheten till en samlad, digital, transparent portfolio.

2.
Vill man transformera sitt utbildningssystem och nå framgång lokalt på skolan eller i hela kommunen, så måste man få med samhället, kommunen och medborgarna på visionen och målen. Och givetvis också personalen på den aktuella skolan (även om man aldrig kan vinna alla lärare från dag ett…). Att jobba på en isolerad ö, i ensamhet är dömt att misslyckas eller bli en olidligt blåsig tillvaro.

3.
En forskare på Stanford sa: ”Just adding technology and hoping for educational transformation without considering the content and practice of instruction will do no more than automate existing processes. – Do I want to substitute or do I want to TRANSFORM?”
– Dvs en 1:1-skola som vill lyckas måste tänka helt nytt och vända upp och ned på nästan allt. Vad är lärande? Kunskap? Var finns den? Hur lär vi? Vad lär vi? Var lär vi? Lärarens roll? Elevernas roll? Rektorns? Hur är det med collaborative learning? Hur skapa variation – ibland one way, ibland medskapande?
Man måste förstå att en 1:1-skola är inte en gammal skola med nya datorer – det är en helt ny slags lärmiljö, en helt ny slags skola. Det kräver ett gediget förberedelsearbete och en stark medvetenhet om vad man vill göra – och VARFÖR…

Just det här sista tror jag är den STORA utmaningen för framtida svenska skolor, som nu står på tröskeln till att mer Big Time börja med 1:1. (Och det är en lika stor utmaning för leverantörerna av de tekniska lösningarna.) Ganska snart kommer skola efter skola ha ett stort behov av att få stöd med dessa mjuka frågor, så att de kan bli bättre förberedda och därmed mer framgångsrika 1:1-skolor.
Jag undrar vart det stödet kommer att finnas?

Hans Renman, rektor för YBC

Om Obama & stresshantering

Alla jag möter i USA är väldigt entusiastiska över Obama och undrar hur i vi Sverige och Europa ser på den nya presidenten. Även konservativa, republikanska väljare visar tydlig stolthet.

Jag har funderat mycket på Obama. Han har med lätthet världens svåraste jobb, med en ofattbar arbetsbörda och ansvar på sina axlar. Hans dagar är fyllda av uppdrag från tidig morgon till sen kväll, vecka ut och vecka in.
Ändå verkar han helt oberörd. Han är evigt cool, agerar ständigt som om allt var en walk in the park, helt ostressad i sin framtoning. Hur är det möjligt?
Det finns några bra förklaringar till detta, har jag förstått efter att ha läst några artiklar på ämnet i amerikansk press och pratat med amerikaner på plats. Lori Marcoux, på coachingföretaget Extraordinary Learning säger att hemligheten med Obamas lugn är att han har ett högt EQ: Han har bra självinsikt, makalös självförståelse och har full koll på sina sociala och kommunikativa skills. Det gör att han aldrig låter sig stressas upp av att ha massor av saker på agendan, vilket ju är den klassiska orsaken till arbetsrelaterad stress. Och det är ångesten inför att känna stressen som gör att vi mår dåligt. Om vi istället var bättre på att hantera känslan av stress, dvs inte av stressen och dess orsaker, så skulle vi må betydigt bättre. Och det är här EQ, självkontrollen och självkänslan kommer in.
För egentligen behöver vi ju stress eftersom den genererar bra, positiv energi. En helt stressfri tillvaro skulle bli outhärdlig i det långa loppet!
Marcoux, och också författaren Robert Rosen, säger istället att vi måste lära oss att göra stressen till ett slags resesällskap på livsresan, en vän som vi känner väl. Dagar då vi känner att känslan av stress börjar utgöra ett hot, ska vi tala till känslan, resonera med den och vända och vrida på dess orsaker. Vi kan också ta andra till hjälp för att vädra ut och tala om varför stressen plötsligt började bli en otrevlig vän plötsligt.

Ett annan smart sätt att hantera stress, och som Obama är en mästare på, är att effektivt använda sig av kombinationen fysisk träning och kontemplation/reflektion. För Obama är daglig träning en helig sak – det enda tillfället under hela dagen då han får vara ifred med sig själv, och ett tillfälle då träningen samtidigt får frigöra endorfiner – kroppens lyckohormoner. – En enkel lösning, och ändå allt för sällan använd av stressade människor… Många stressterapeuter och psykologer brukar ha daglig fysisk träning som första rekommendation till sina patienter.

Ytterligare ett sätt att hantera stress som jag själv har praktiserat i många år, och som jag idag till min glädje hörde att Obama också är bra på , är att bara fokusera på ett visst antal uppgifter i taget – inte att springa på alla puckar, svara på alla mail och jobba med tio saker parallellt. Istället sprider det sig ett effektivt lugn inombords då man, som jag gör varje dag, bestämmer sig för vilka saker som KAN stå på agendan just den här dagen (dvs inte vad som står på att-göra-listan överhuvudtaget, för den är ju alltid jättelång). Och så gör man just det – inget annat. Då hinner man också nästan alltid med just detta, och slipper känslan av otillräcklighet, av att inte duga, av att vara jagad. För nästa dag är ett ett par, tre nya saker som kommer att betas av! Och så vidare. Det är en mycket bättre strategi än att agera som en bil som fastnat i leran med motorn rusande och med hjulen fritt spinnande, slösandes energi till ingen nytta. Dessutom för denna strategi det positiva med sig att man tydligt känner att det är man själv som är den som har kontrollen över det egna livet – inte andra…

Att vara uppmärksam på sig själv och sina egna signaler, att lära sig hantera sin känsla av stress, och därmed slippa ifrån ett blodomlopp fyllt av adrenalin, som bara förbereder dig för flykt och kamp, med högre blodtryck, högre puls, förändrad andning, osv, är en investering i arbetsglädje, effektivitet och livskvalitet.

Det är svårt, men kan enkelt nås via enkla knep som just reflektion, meditation och träning, men också via smarta lösningar som att inte sätta för stora mål utan att samtidigt sätta några mindre delmål, att då och då ta pauser från allt och genom att aldrig, aldrig låta sig dras med i en oro över saker man ändå inte kan påverka.

Jag har gillat Obama från första början. Att han tänker klokt kring stresshantering gör honom bara ännu coolare i mina ögon! Kolla gärna in hans MySpace-sida, blogg mm på www.myspace.com/barackobama

Ni missade väl förresten inte vilken present som Obama hade med sig till den Engelska drottningen igår? – En personligt graverad iPod…

Hans Renman, rektor för YBC

I USA

Samtidigt som Let’s Maria Karlsson dansar tango och salsa med YBC:s elever befinner jag mig i USA
tillsammans med Apple och en grupp på ca 20 svenskar som kikar närmare på några av de främsta exemplen på bra, amerikanska offentliga skolor. Är just idag i Nebraska och får snapshots av hur Westside High School i Omaha har lyft hela skolan, resultaten, engagemanget, osv bl a till stor hjälp av innovativt pedagogiskt tänk, en genomgripande en-dator-per-elev-satsning (Apple, såklart, som alla andra lyckade 1:1-projekt).

En hel del är intressant och mycket väl värt att ta med hem tillbaka till Nacka och YBC. T ex när det gäller hur de använder digitala källor, hur de jobbar medvetet med visuella och kreativa verktyg (iWeb, iTunes, Garageband, iMovie, iPhoto, Photoshop, mm) som ett sätt att öka engagemanget för det teoretiska. Och det är fantastiskt att lärarnas arbetsplatser har elevarbetsplatser bredvid sig – på så vis blir det en stark känsla av att “här jobbar vi tillsammans” + att det blir extremt lätt för elever att få stöd och kontakt, utan barriärer.

Sedan förvånar det mig i och för sig hur stenhårt och kontrollerande de jobbar, trots 1:1-vardagen: Man har avstängda kameror i datorerna, eleverna har inte admin-rättigheter på sina egna datorer (de får inte ens välja bakgrundsbild) och man övervakar och stryper web-trafiken på ett sätt som för tankarna till Kina… - USA, “The land of freedom”???

Jag inser att på väldigt många områden ligger YBC lika långt framme, eller till och med långt före, och då är det ändå ett av USA:s flaggskepp vi besöker… Deras elever ÄR verkligen sanna Digital Learners, de har lärare som regelbundet kommer till final i amerikanska Teacher of the Year (varför har vi inget sådant i Sverige, föresten, som ett sätt att uppmuntra och hylla duktiga lärare?), en skola som är utsedd av Apple till en “Apple Distinguished School”, osv…
Men allt som allt: Westside High är en spännade skola som tar ett helhetsgrepp på kopplingen pedagogik och 1:1 – det är viktigt och det är en framgångsfaktor!

Hans Renman, rektor för YBC
– Som tycker att det är kul att vara i värmen i USA, men som ändå alltid längtar hem när jag är bortrest numera. Love is strong!

Design Open: Exempel på innovativ kreativitet

För några dagar sedan avgjordes tävlingen Design Open 2008.
Design Open 2008 vände sig till alla designutbildningar i landet och syftade till att
höja kvaliteten på dessa, samt till att öka intresset för design och teknik i största allmänhet. Det här uppnåddes bland annat genom att bygga nätverk av lärare och professionella industridesigners samt genom att skapa kontakter med företag och organisationer som bidrog med skarpa designuppdrag.
Alla som medverkade i tävlingen fick en professionell industridesigner som coach.

Tävlingen syftade också till att få fram massor av nya, smarta idéer – framför allt sådana som kan tas vidare till verklig produktion och nå ut på den kommersiella marknaden. Temat i år var att designa innovativa produkter och tjänster som kunde minska mängden mat som slängs. (Maten som slängs motsvarar miljöbelastningen från 700 000 bilar – en enorm klimatförstörare i det tysta med andra ord).

Vinnaren, från Mittuniversitetet i Sundsvall, blev 2cool – ett kylskåpskoncept där kylen aktivt håller reda på vilka varor som håller på att bli dåliga. Kylskåpet ingår i ett system som är uppkopplad mot en mobiltelefon. På detta sätt vet du alltid vilka varor som finns hemma och köper därigenom inte på dig onödiga produkter. Kylskåpet är smart nog runt och hyllplanen roterbara för att öka översikten av varorna. Det finns ett antal kylzoner för olika typer av varor. Dörrarna består av glaspaneler som blir genomskinliga eller frostade beroende på om du vill se produkterna i kylskåpet eller inte. Detta gör att du slipper öppna kylskåpet och släppa in onödig värme. Fiffigt!

En extra twist var också funktionen med att kylskåpet tipsade om maträtter utifrån vad du hade hemma och försåg dig dessutom med recept som du skulle kunna använda för att få till dessa rätter + handlingslista på det du saknade.

Jag tyckte den här pristagaren visade på ett exempel där kreativitet och affärsmässighet går hand i hand. Det är också ett snyggt exempel på att de bästa innovationerna oftast inte alls är rena unika “uppfinningar” som aldrig tidigare sett dagens ljus, utan där man snott friskt från befintliga produkter/fenomen, men där de har sammanfogats till ett nytt sammanhang. I detta fallet bl a kylskåp, roterbara hyllplan, mobiltelefoni, EAN-kodläsning, mobilt bredband, Tasteline, mm.

Det är när jag hör talas om exempel som dessa som jag stärks i min uppfattning om att kreativitet och uppfinningsrikedom, parat med personligt driv, kunskaper och affärsmässigt sinnelag kan förändra världen till det bättre!

Läs mer om denna och andra vinnare HÄR.
m

Annars gläds jag just nu åt min nya favorit: Matdistriktet!
= En fantastisk liten matbutik inne i city, som delar lokaler med fenomenala cateringfirman CousCous. Matdistriktet är ett sant mecka för alla som älskar matlagning och hantverket kring mat, dryck och livets goda. – Gå med i deras grupp på Facebook: http://www.facebook.com/group.php?gid=138125535225
Eller besök hemsidan www.matdistriktet.se
– Eller bäst av allt: Gör ett besök i butiken på Rådmansgatan 57. Köp med dig påskchoklad, bröd, spännande korvar, inläggningar, drycker och annat som gör vardagen betydligt bättre och mer njutningsfylld. – Mat och matlagning är nämligen en i allra högsta grad kreativ och innovativ sysselsättning det med!

Hans Renman, rektor för YBC

Succé för YBC i gymnasievalet!

Trots sjunkande elevkullar och trots en överetablerad gymnasiemarknad i Stockholmsområdet med över 165 gymnasieskolor och trots att YBC bara funnits i några månader så kan YBC notera en fantastisk framgång:
Vi konstaterar stolt att vår målsättning att öka sökantalet till höstens skolstart med 10-15 % var på tok för blygsam: Vi har nyligen fått siffror från den centrala gymnasieintagningen som visar att…
YBC har mer än 100% (!) fler sökande till båda sina program till hösten – detta trots att vi redan har fullt detta första år.
– På YBC har vi till och med fler förstahandsökande än vad vi har gymnasieplatser till hösten!!!
Detta är ingenting annat än en sensationell utveckling för en så ny skola, och ett kraftfullt bevis på att Nacka kommuns ambitiösa satsning YBC nu är en mycket stark aktör att räkna med i Stockholm. – Idag känner jag mig extra stolt över att arbeta i Nacka kommun!

Jag känner mig är glad och hedrad på mina medarbetares vägnar över att elever i åk 9 och deras föräldrar visar oss ett så stort förtroende och konstaterar att YBC:s varumärke, vision och rykte nu helt klart är väl känt i Stockholm.
Sveriges ungdomar är värda en modern och nytänkande skola i världsklass, som varken tummar på de pedagogiska kraven och resultaten eller på ambitionerna att frigöra elevers kreativa kraft och beslutanderätt över sin egen utbildning.

Hans Renman, rektor för

Kunde inte ha sagt det bättre själv

Hajjade just till när jag så en artikel i Aftonbladet om en grupp lärarstudenter i Malmö som startat ett upprop som de kallar “Sista Ordet”. De menar att utbildningsminister Jan Björklund är visionslös och konservativ och att han saknar bra svar på frågan “varför finns skolan?”. De ska också ha ställt samma fråga till förra utbildningsministern, Östros, och inte fått svar alls av honom. Lite roligt det med! Jag ger dem rätt.
Malmöstudenternas fråga ekar roligt välbekant för alla som känner till min lite larviga parafras “Varför har vi gymnasiet, in the first place?”

Läs artikeln på www.aftonbladet.se/temahogskola/article4603741.ab

Det enda vi hör numera är ropen om disciplin, betyg, fler prov och stenhårt åtdragna budgetskruvstäd. Även från håll som vanligtvis brukar vara mer framåtsyftande än så. Jag börjar bli allvarligt oroad för en hel tendenser jag ser och hör, även på oroväckande nära håll…

Jag skulle tycka att det var riktigt sympatiskt om någon framträdande skolpolitiker (eller varför inte hög tjänsteman, skolchef, utbildningsdirektör, etc) någon gång kunde kliva fram med en knippe starka tankar om vilket samhälle och vilken verklighet som svensk skola ska sträva mot, och hur det i så fall bör gå till.
– Det vore roligt med lite pedagogiska visioner. Lite ambitioner!

Jag får trösta mig med min egen skola , men också med Malmö stads offensivlusta och frejdiga ambitioner. Där vågar och vill man! Och med Västerås och Mälardalsområdet, där man verkligen, verkligen börjar lägga in gasen i botten på en-dator-per-elev-spåret. Där kommer det hända saker, tro mig!

Hans Renman, rektor för YBC
(tipsar gärna om Waltz for KOOP, Alternative Takes: från 2003 iof, men ingen hade sagt nåt till mig förrän härom dagen!!!)

Katederundervisning vs. kreativitet

Det är när man blir rädd man gömmer sig under sängen.

Det är när man inte förstår som man använder sig av i alla fall något som man har koll på.

Det är när man saknar fantasi som man backar hem till en begriplig värld, där inget är konstigt och inget oroar.

Alla vet det – att vår värld dramatiskt har förändrats de senaste 15-20 åren. Kanske kan man ha Berlinmurens fall som en slags brytpunkt. Eller genomslaget för Internet. Eller då PC blev var mans egendom. Eller då kapitalströmmarna släpptes fria. – Nyliberalismens seger och ”historiens slut”.
Oavsett vilket startskott vi väljer så kan vi se hur informations- och kunskapsexplosionen rullat över oss och hur klimat- och livsstilsförändringar, globalisering, terrrorism och teknologisk utveckling slagit oss alla till golvet. Världen är sig helt enkelt inte lik. Kraftfullast är kanske den kantring vi sett vad gäller taktpinnen och makten över världsekonomin, tillsammans med det osannolika tillgänglighetsrevolution som Internet skapat.
Klart att man i en helt ny, förändrad värld möter en hel del utmaningar, lindrigt sagt… Det gäller ju finansiella institutioner likväl som företag, regeringar, försvarsmakter, massmedier, osv. Skolan är inget undantag. Klart att det är en utmaning för den att på bästa möjliga sätt (allt annat är en för låg målsättning och en elakhet gentemot ungdomarna i skolan) förbereda eleverna för fortsatta studier och yrkes- och arbetsliv! Klart att det är en utmaning att tala om och definiera t ex ”kunskap”, ”lärande” och ”sanning” i en värld som är helt genomdränkt av information, budskap, kontaktytor, interaktioner, aktörer, megafoner, subgrupper, undertexter, parallellvärldar, betydelseglidningar och ifrågasättanden. I en värld helt galet på uppåttjack av revolutionerande, smarta, ständigt nya tekniska möjligheter.

It’s a djungel out there…

Men vilket ansvar har vi i skolan då, nu när den nya informationsvärlden ser ut som den gör? Ska vi se samtiden och framtiden i vitögat och skrida till verket med öppet , lösningsorienterat sinnelag? Ska vi tro på ungdomarna, på oss själva, på tekniken, på de nya otaliga digitala resurserna? Ska vi göra vårt allra bästa för att ständigt vara up-to-date och ge eleverna allt vi kan för att de ska funka i framtiden? Ska vi våga oss ut på tunn is, fast det känns lite osäkert, fast vi inte till 100% vet vad som ska hända, om vi gör rätt alla gånger? Eller ska vi få ångest inför det här bubblande, sjudande nya och i stället gömma oss under sängen? Stoppa tummen i munnen och gömma oss under mammas kjol? Backa in i det hörn vi en gång befann oss? Damma av den skola och värld vi i alla fall KAN något om, som är begriplig, överskådlig och enkel: Vår egen barndoms skola. Den värld vi en gång kunde överblicka, där sanningen meddelades via statlig TV, där kunskap fanns i läroböcker och på bibliotek och där öst var öst och väst var väst. Rika var rika och fattiga var fattiga. Okomplicerat, enkelt och prydligt.

Ett problem med den sistnämnda hållningen är att den helt enkelt är enfaldig och bakåtsträvande på samma gång. Den kommer ALDRIG leda framåt. Har aldrig gjort, kommer aldrig att göra. Utveckling sker alltid i frontlinjen. Segrar vinns inte av fegisar. Framtiden kommer först till de som står där och möter den – som skapar den!
Härom dagen lyssnade jag på en mörkerman av det mest ohemula slag – Åbo-professorn Alf Rehn.
– Se upp för honom! Boka honom inte!

Under förevändning att tala om kreativitet och framtid talade han inför Nacka kommuns samtliga skolledare, skolstrateger, IT-utvecklare och fackliga representanter. Gräddan av skol-Nacka helt enkelt. Efter att ha ringat in de väl kända sanningarna om den mer komplexa värld som vuxit fram hade han ett råd till Nackas skolledare, om hur vi skulle kunna göra för att få våra elever så väl förberedda som möjligt för framtidens ekonomi och samhälle och hur vi skulle kunna ta tillvara deras redan existerande kompetenser.

Trots att Rehn själv konstaterar att 50% av de finländska ungdomarna inte har en aning om vad de ska göra i framtiden och vilken värld de växer in i, och fast han konstaterar att de kompetenser skolan lär ut idag knappast är de rätta, och fast han säger att dagens och morgondagens mer komplexa problem kräver mer komplexa verktyg och mer komplexa kompetenser, och fast han påminner om att inga trossatser längre gäller och att framtiden kräver innovativa förmågor en masse, så är hans intellektuella härdsmälta obegripligt monumental då han levererar rådet:
”Ett sätt att utmana elever idag är att undervisa elever via katederundervisning. Detta som en motvikt till eviga teamworks och grupparbeten.”

Wow! Professorn har tänkt till!

Jag förstår senare hur illa ställt det är med honom då han senare också gravt missförstår Malcolm Gladwells kreativitetsbibel ”10 000-timmarsregeln”…

Skolan ska inte ha åsikt om framtiden menar Rehn (”Idén om att ha kunskap om framtiden är tveksam. Vi utsätts kontinuerligt för så stora chocker att vi inte kan förutse framtiden.”) Han påminner om att kommunikationen drivits mot en punkt där vi inte längre har kontroll över den, att kommunikationens möjligheter genererat en accelererande transparens. Det är ju korrekt, men istället för att utmana och ta tag i detta är alltså rådet till oss rektorer att sträva efter enkelhet. Det hållbara. Vi ska HANTERA komplexa informationsströmmar. Vi behöver inte utmana ungdomarna ett enda dugg, menar Rehn, eftersom barn av idag inte behöver särskilda stimuli längre – det får de ändå, via reklam, massmedier, osv.
Rehn fortsätter: ”Samtliga organisationer, – i synnerhet skolans värld – måste bli bra på FÖRENKLINGAR. Det enkla, raka och okomplicerade är viktigt. Skolan behöver inte odla det komplexa och vara underhållande. Däremot ska den leverera säkerhet och trygghet.”

Vi snackar med andra ord om en finsk modell här. Trygghet och ordning och systematik. Hmm… Det går på tvärs med hur YBC betraktar ungdomar! Vi vill närma oss ungdomar och vår omvärld!

Jag kollade runt lite efter Rehns föreläsnig.
En del äldre skolledare tyckte att Rehn var bra (!),särskilt de ÄLSKAR Finland och deras resultat… Andra, som jag ser som mer progressiva, moderna, nyfikna och up-to-date var nästan chockade.

Att gammeldags katederundervisning skulle vara ett stöd för ungdomar, så att de i alla fall i skolan skulle mötas av enkelhet, tydlighet, sanning och något ogrumlat korrekt kändes unket. Går det att föreställa sig lärare idag som jesuslikt sprider KUNSKAP i sin renaste form, oemotsagd, pålitlig?

Det märkliga i det här underliga resonemanget är också att det går på tvärs med både skollag, gy-förordning, programmål, kursmål och betygskriterier, i vilka man överallt kan finna skrivningar om vikten av att ungdomarna ska övas och tränas inför att möta världen just så som den är, att bli kompetenta samhällsmedborgare, kritiska, självständiga, ifrågasättande, osv. – Katederundervisning och en situation där läraren står för det sanna och där eleverna är kärl som ska fyllas av kunskap går på tvärs mot detta. Dessutom blir en sådan typ av skola svår att realisera i Nacka kommun, som ju ska vara bäst i landet, med de ungas bästa för ögonen och vara en kommun som ska uppmuntra entreprenörskap och IT-kompetens i världsklass. Mysko…

Det som gör mig lite upprörd i detta är inte att en del förväntade fåntrattar tycker att Rehn är jättebra – det är att Rehn plockades in till konferensen (och tar MYCKET betalt) för att entusiasmera och få fart på kommunens skolledares ambitioner att sporra kreativitet i skolan i ljuset av EU:s Year of Creativity and Innovation år 2009… Och istället gör han en kovändning på parketten och förvandlas inför våra ögon till en konservativ riddare i finländsk retro-rustning…

Hans Renman, rektor för YBC
(Som nu är på väg till Val d’ Isère tillsammans med älskade elever och älskad)