18-åringar vill ha det ”utvecklande & roligt”

Jan Björklund satt i en debattsoffa på TV igår igen och sa ännu en gång ungefär att ”lärande ska göra ont”, att det ”ska vara svårt i skolan”, osv. Var är hans feeling för lustfyllt lärande? Varför saknas förståelse hos honom för hur fantastiskt mycket bättre resultaten blir om man som pedagog lyckas skapa lustfyllda lärandesituationer? Han är ändå landets högsta beslutsfattare inom skolan?

Alldeles nyss presenterade Svenskt Näringsliv en Temo-undersökning som visade vad svenska 18-åringar tänker om framtiden och jobb. Och tänk, de är positiva! I och för sig är de oroliga för att inte kunna få ett bra jobb men framtidstron är trots det stark: 60 % av 18-åringarna är optimistiska inför framtiden. Och vad hoppas man på av sitt framtida arbete? Naturligtvis att tjäna pengar, men lyssna nu, Björklund: intressanta arbetsuppgifter och trevligt på jobbet är viktigast! .80% av ungdomarna vill hellre ha ”utvecklande och roligt” arbete än ett ”säkert och tryggt”.

Arbetsglädje på YBC

Vem tror att inte samma sak gäller för skolan?
Med 18-åringarnas ord kan drömskolan beskrivas som ”en trevlig plats där man utvecklas och har roligt och har intressanta arbetsuppgifter och där man också får ut något för sina arbetsinsatser.”

Hans Renman, rektor för YBC
(som just nu är i Göteborg för att leda Apple- & Rektorsakademien-kursen ”TänkOm”, för skolledare som vill förändra sin skola)

Elev på YBC berättar

Idag ber jag att få visa hur en av årets ettor på YBC skriver i sin blogg om hur det är att arbeta digitalt, med en egen dator i undervisningen. Nedanstående text är en härlig reflektion från en ung elev, som väl utan tvekan kan sägas ha MVG i pedagogisk reflektion: OBS att hon har gått på gymnasiet i några veckor bara… Och att hon ger den jönsiga (m)-ordföranden i Trelleborgs utbildningsnämnd (!) svar på tal (ni vet, han som tycker att man ska kasta ut alla datorer från den svenska skolan…).

Vad innebär det att ha tillgång även till det virtuella klassrummet?
Vad är det positiva med att man kan kommunicera även online med andra elever och lärare?

Ayla Yasemin Löfving

tisdag, 2009 november 03
Det så kallade ”virtuella klassrummet” eller det intranät vi på YBC gymnasium har tillgång till via skolans huvudsakliga hemsida ger oss elever många olika fördelar. Vi har hela tiden insikt i vad som händer i skolan- även när vi inte befinner oss i den.

Tiden då borttappade häften med uppgifter inför ett prov eller projekt innebar panik, ångest och sömnlösa nätter är officiellt över! Vi slipper dessutom att i klassrummet sitta och tänka ”Vad är det vi håller på med egentligen? Jag förstår ingenting.” Alla har lika stora möjligheter att lära sig och ha obegränsad koll på vad som händer i skolarbetet även de vars starkaste sida inte är att koncentrera sig på lektionerna då lärarna har genomgångar. De som inte förstått eller helt enkelt inte lyssnat på vad läraren sagt under lektionen kan snabbt och enkelt klicka sig in på intranätet och kika på vad som hänt inom alla de olika kurserna vi läser. Detta resulterar i ett plågsamt slut för de gamla, trogna bortförklaringarna till lärarna om att ”Jag var sjuk”, ”Jag visste inte” ”Du sa inte…” eftersom man hela tiden har tillgång till sin dator samt till hemsidan var man än befinner sig och hur man än mår. Det kvittar om man inte förstått eller inte lyssnat på läraren eftersom allt vi gör på lektionerna läggs ut på intranätet.

Självfallet är fördelarna för eleverna också mycket stora, bland annat så får alla samma möjlighet att hela tiden hålla koll på planeringen och alltid vara förberedda inför lektionerna i de olika kurserna och därmed blir klassens ”pluggis” inte längre ensam om att räcka upp handen på lektionerna då läraren ställer frågor, utan de andra i klassen gör detsamma!

Förutom sidorna om kurser så finns ju också exempelvis en YBC-mail där lärare och elever ständigt kan hålla kontakten. Detta gör att vi har betydligt mycket bättre kommunikation mellan elever och elever samt mellan elever och lärare eftersom man snabbt och enkelt kan kontakta dem via mail i stället för att behöva springa runt och leta efter personen i fråga. För att inte tala om då man behöver ta kontakt med någon lärare utanför skoltid, det är i princip omöjligt i vanliga fall och detta säger jag av personliga erfarenheter! YBC-mailen gör det möjligt för oss att snabbt och enkelt kunna kommunicera med varandra samt att effektivt kunna lösa problem om något uppstått.

Allt vi arbetar med i skolan, allt vi skriver och läser gör vi på våra datorer. Alla har vi dessutom en kurssida där vi har en sida för varje kurs. Vi lägger in alla våra arbeten och uppgifter på den här sidan vilket underlättar det markant också för lärarna i deras arbete. Tiden för högar av papper är numera passé. En revolution för skolan är här, katederundervisningen är över och YBC har ett stort försprång i den modernisering som så småningom andra skolor nödvändigtvis kommer att behöva genomgå för att kunna konkurrera på marknaden.

Vår skola ligger definitivt ett steg före när det kommer till att införa teknologi som ett hjälpmedel i utbildningen och hjälpmedel är enligt min mening det minsta man skulle kunna kalla det. Tillgången av dator och till vårt intranät underlättar det mycket för mig i min vardag, det gör livet lättare helt enkelt!

Ayla Löfving

Stockholm – Sundsvall

Du kan för i helvete inte tanka V-Power i den här bilen.
Det är bara Petter som har råd med lyxsoppa på väg upp till Åre.
Vanlig 95 duger.
Vi kör lågoktanigt ikväll.

När vi verkligen älskade varandra, på det där manliga sättet, behövde vi aldrig säga det. Nu, när vi behöver höra det svänger vi ut från macken med nå’t skämt om norrmän och sedan så är vi ute igen.

Hur många gånger har vi inte kört på den här vägen som ibland varit vägen hem, ibland vägen upp, norrut, mot snön, och ibland bara för att hämta, lämna. Märsta, Sigtuna, Arlanda.
Shape of my heart.

Dina barn har växt. Du berättar stolt om deras framsteg och jag lyssnar och tror att jag nog bryr mig men den ende jag bryr mig om är du och vem du är, var.
Framrutan såsar hela tiden igen.
”Spolarvätska kommer från Satan själv” säger jag men du tycker verkligen, verkligen att det luktar gott och därför tänker jag diagnos och tourette men säger inget utan ler gåtfullt och trycker ned fönstret försiktigt och ser ut på blöta uppländska fält som ser ut att be om vår, sol och det gör vi också men ska bara ro den här vintern i land och vi låtsas att inget hänt sedan sist, men det har det, såklart.
Fields of Gold.
Arlanda.
Belysningen upphör och vi åker in i mörkret.

Kan man sakna någon rent fysiskt frågar jag men dina svar är hela tiden på ironiscenen och jag tänker att rädslan för allvar har verkligen skadat oss för evigt.
You don’t have to wear that dress tonight tänker jag och tänker på dig därhemma, bakom oss, på Drottninggatan fyra trappor, i Strindbergshuset, mitt i stan.
Mer i city kan man liksom inte komma när man kan se Hötorget från sovrummet. Vad gör du nu? Och svartsjukan skjuter in ett blankt svärd in i magen.
Vi byter Pretenders mot U2, mot Simple Minds, mot Prince, mot Police och byter till Dire Straits, skitmusik från 80-talet, och hamnar i en debatt om Michael Jackson egentligen var nåt att ha men enas till slut om att han var en jävla flopp, fast bra på att branda sig och på att dansa.

Uppsala blev aldrig så bra som när de tog bort rondellerna och trafikljusen säger vi och garvar och du upptäcker att det faktiskt går att röka i bilen i 120 om man bara står ut med att hålla handen långt utanför fönstret i kylan och fälten är kvar därutanför med jord, jord och jag tänker att nu är det Uppsala. Måste hålla andan inne varje gång ett litet tag och fundera på om det är plus eller minus men som alltid vinner minus. Jävla akademikerstad.
Ligg i den vänstra filen.
Kör om!
Har aldrig varit fartkontroll här, och kommer aldrig att vara.
Det här är en höghastighets-förbifart. 180 är lagom.
Du är kvar därhemma och I’m mad about you.

Den lånade Nissan Micra- och Volvo 142- tiden är över. Nu är det tjänstebils-Volvo som gäller.
Månatlig maintainance och ett bekymmersfritt bilägande. Vi är inga barn längre. Här har det gått bra och vi är på väg upp, norrut, nu igen, och resan har vi alltid gillat, nästan mer än målet.

Någon gång ska vi verkligen tala med varandra men ikväll kör vi med helljuset på upp mot norrlandsgränsen och mörkret fladdrar förbi längs bilens sidor. Krispigare kyla nu. Bakrutorna får blommor och du vrider upp volymen när Sting och Clapton säger att It’s probably me.

Ligg kvar i vänsterfilen.
Allt kan ta slut när som helst.

Vad blev det av Candy Dulfer? säger du och jag tvingas minnas och hon var ju oåtkomlig i sin sexighet och magnifika stjärnstatus. Drottningen.
Sedan kom det andra.
Nathalie Imbruglia.
Sophie B. Hawkins.
My God! Hur hon etsade sig fast!

Och sedan kom förra hösten och allt föll samman och hon bubblade upp från ingenstans och vi tror båda två att det som kändes en gång stannar för evigt. Stort som smått.
Och det märkliga kinabygget till höger fladdrar förbi och vi kör tysta över Dalälven, som i andakt.
”Hemma” tänker vi. ”Hur var det nu? Är det sant att det inte finns några adelsmän i Norrland?” säger vi och har redan glömt Stockholm.

Du har kvar ditt gamla, jag lämpade mitt överbord. Mitt bultande hjärta och min passion är en hemlighet på resan. Dina tillkortakommanden och framgångar känner jag väl till, redan vid Haga Norra.
Vi kör under tystnad i omkörningsfilen, mot Tönnebro.
Lågoktanigt.

Det vi hade har alltid varit bly i botten. De dockor vi är böjer sig och tittar glatt upp igen. När vi kissar utanför Norrala knäpper det i bilen och det knastrar under våra fötter. Vintern är på väg. Minus nu.
Stjärnklart.
Och det luktar gott.
Eller inget, egentligen.
Här öppnar sig Sverige. – Skogarna. Vattnen. Fjällen. Det vilda.

Vi håller till vänster.
Kör om.
Kör för fort.
Käkar Gott & Blandat ur en svåröppnad påse.
Skogen böjer sig över bilens ljuskäglor och vi åker som i en tunnel, på väg uppåt, norrut. Tillbaka.

Vi stannar till igen på en P-plats.
Vi vet båda två att nödigheterna bara är fejk. Vi vill bara komma ut igen, stanna till i mörkret och kylan och höra musiken i bilen på lite avstånd samtidigt som vi får fyllas av kylan, som nu är potentare, aggressivare.
Stjärnklart nu. Nästan fullmåne.

Vi tittar på himlen och sedan på varandra. Tänker nåt men byter sedan chaufför och svänger ut igen på vägen. Inte många mer än vi ute.
Vi håller till vänster.
Kör om.
Kör för fort.

Timmerbilar.

A thousand years.
A thousand more.
A thousand times.
A million doors to eternity.
Ligg kvar i vänsterfilen.
Allt kan ta slut när som helst.

Jag längtar nästan smärtsamt mycket efter L. Vi snackar om henne. Du har svårt att vara allvarlig. Jag med. Det blir gärna så.
Jag förtjänar inte henne säger jag.
Jag förtjänar ingenting säger du.
Vi är dåliga ikapp ett litet tag.
Sedan bättrar vi oss.

Vi kör.
Mörka vägar.
Stängda restauranger.
Konfliktfritt.
Sverigedemokrat-fritt.
Hells Angels-fritt.
Fritt från allt. Bara lador. Trafikljus. Statoilmackar med videouthyrning. Sibyllakök.
En timmerbil.

Vi har talat klart.
Vi har kretsat runt det viktigaste länge.
Hur viktiga vi varit för varandra.
Hur de tidiga åren virade varv, på varv, på varv runt om oss.
Kvällar i barndomskällare. Gillestugor.
Stulen sprit. Rökning. Camel.
Du röker reflexmässigt ut genom fönstret och vi snackar vidare om det som härdade.
Förlusterna. Rollerna. Tempot. Optimismen.
Att allt var på skoj.

Glada Hudik.
Hela tiden en fot på pedalen.
Alla städer passeras numera utanför stadskärnan.
Glada Hudik gläds utan oss ikväll.

Vi garvar åt hon vars namn vi inte minns men vars kropp vi så gärna ville ha.
Vad hette hon?
Vi minns mest varandra. Grabbarna. Festerna. Fjällresorna.

Vi kör vidare uppåt, norrut.
Bara massa skog nu. Asfalt. Vi kör på hög höjd över gamla kalhyggen.
Vi anar havet till öster, i mörkret.
Inbillar oss ljus från ön där A bor. Tycker oss ana slalombacken långt där framme.
Kyrkan.
Börjar casha in industrierna. Oljedepåerna. Bukten. Nedlagda tennisbanor. Nya trafikljus.

Ett speciellt ljus över Norrlands enda stad flammar lite osäkert över himlen.

Vi framme.

Obama, Magenta & Gotham

När Starsky hjälpte YBC med brandingarbetet var det färgen magenta som skulle bli YBC:s huvudfärg. Färgen med stort F. Men färgen fastnade i fokusgruppen (”tantig” var en röst, men det fanns andra, otryckbara kommentarer…). Och så blev det SEB-grönt istället, som bekant. Men nu kan färgen kanske göra comeback? Magenta är för övrigt helt osannolikt fantastisk. Enligt amerikanska neuroteknikföretaget Biotele är magenta inte ens någon färg! Den finns, men finns ändå inte!? Lite som Wallenbergarna. Eller ”verklighetens folk”. Det är en hel vetenskap. Läs t ex en fascinerande text om magenta, inklusive märkliga experiment som du kan göra. Jag gillar särskilt övningen ”Stirra på en magentafärgad cirkel ett tag, flytta sedan blicken till en vit yta – vad händer? Jo, du ser grönt!” Varför???

Precis som YBC så sägs magenta nu vara på frammarsch, liksom typsnittet Gotham, som fick sitt genombrott under Obamas presidentvalskampanj. Barack Obamas kampanj var ju väldigt snyggt förpackad, och dessutom smart rent digitalt, inklusive en bred öppning mot nya, sociala media. Hela hans kampanj var gjord med typsnittet Gotham. För några år sedan togs det speciellt fram för tidningen GQ. Och tittar man noga kan man se att det också är samma typsnitt som i Louis Vuittons chefsdesigners egna märke Marc Jacobs logga.

Marc Jacobs

Och gissa vem som gjorde Obamas T-shirtkampanj, och vilket typsnitt som då användes?

Just det, Marc Jacobs – i Gotham.

Nu är det Helvetica som gäller på YBC, men kanske, kanske ska vi växla över till Gotham. Tror jag.

Hans Renman, rektor för YBC
(som har countdown till Österlen – 24 timmar, and counting…)

Thomas L Friedman i NY Times om ”The New Untouchables”

Den amerikanske journalisten och författaren Thomas L Friedman behöver ingen närmare presentation.

Thomas L Friedman

Han är vinnare av Pulizerpriset fyra (!) gånger, är världsberömd föreläsare och författare till den epokgörande boken The World is Flat och till andra succéer som The Lexus and the Olive Tree och From Beirut to Jerusalem. Aktuell med boken Hot, Flat and Crowded, som på ett optimistiskt sätt pekar ut en möjlig väg för USA att möta klimathotet. Han talar om Geo-Greenism, som ”is not only what we need to save the planet from overheating; it is what we need to make America healthier, richer, more innovative, more productive, and more secure.”
”Let’s make America the Greenest country in the world” utropade Friedman för ett tag sedan i ett kul YouTube-klipp. Han är helt enkelt en klarsynt optimist som ser problemen – men som också tänkt till på möjligheterna.

Nu har han reflekterat över skolan.
Och det han skriver har jag själv stått och talat om och skrivit om hur länge som helst nu, och det känns fantastiskt att Friedman tar upp den här frågan på högsta nivå. Det är helt enkelt ett utmärkt exempel på när tankar om skolan lyckas höja sig lite över USK, arbetstider, betyg, prov och kommunala IT-upphandlingar…

För ett par dagar sedan skrev han en grym artikel i New York Times.

Friedman konstaterar i artikeln att den amerikanska ekonomin var en tickande bomb. Den amerikanska drömmen, med en grotesk överkonsumtion av egna hus, bilar, basebollmatcher och fastfood var helt finansierad av kinesiska pengar. En dag föll det ihop och nu måste banker och finanssektorn rekonstrueras. Men inte bara bankerna!

Friedman gör en analys som mynnar ut i att han sågar amerikanska utbildningssystemet och menar att det är den undermåliga utbildningen i landet som fört USA till ruinens brant. Man har haft en skola som inte har lyckas leverera nödvändiga kompetenser, utan som har pumpat ut ”undermåliga produkter” ur sin utbildningsfabrik.

Den brist som Friedman menar att den amerkanska utbildningen har känns igen över hela västvärlden, och Friedman illustrerar den med ett talande exempel: Han berättar om en kompis till honom i Washington som är advokat och som nu under krisen ser arbetskamrat efter arbetskamrat få sparken från firman. Men det är hela tiden en viss typ av medarbetare som får gå, och det är de strömlinjeformade robotarna, ”lawyers who were used to just showing up and having work handed to them”. Men de som tänkte annorlunda, de som var kreativa och såg nya möjligheter för firman i krisen – de blev kvar. Det är dessa arbetslivets entreprenöriellt drivna kreatörer som Friedman menar är ”the New Untouchables”. De sitter säkert.
Framtiden tillhör helt enkelt de som kan hitta nya vägar att leva och verka klimatsmart, som kan ta fram nya produkter och kanaler, som kan forska och som vågar pröva nya vägar. Och det är en livshållning som skolan
a b s o l u t måste vara med om att skapa.

Och det är inte bara ”uppfinnartyper” vi talar om här, utan det är alla de som har förmågan att ta fram nya produkter och tjänster som är ”the New Untouchables”, i synnerhet ”those who have some interpersonal skills” säger Harvard-professorn Lawrence Katz. Alltså: du måste ha driv och vara en positiv, möjlighetsorienterad person.
Det är således inte bara utbildning i största allmänhet som är nyckel till framtiden, det är rätt sorts utbildning: Our schools have a doubly hard task now — not just improving reading, writing and arithmetic but entrepreneurship, innovation and creativity.
– Hört någon säga det förut?

Hans Renman, rektor för YBC

Om förra veckans föreläsning & teknikens påverkan på samhället

Det händer mycket spännande i Mälardalen, inte minst bland skolorna.
Jag har inom loppet av mindre än ett halvår föreläst tre gånger för olika beslutsfattare i området. Mitt budskap är lite olika beroende på tillfälle, men en stående punkt jag har är vikten av att skolorna klär av sig sin 1900-talsskrud och påbörjar vandingen in i det nya årtusendet på riktigt, där kreativitet, passion, individualism, IT och entreprenöriellt tänkande har ersatt konformitet, kollektiva lösningar, standardisering och tråk.

Förra veckan hade Presidiet i Mälardalen en stor konferens i dagarna två på Aronsborg i Bålsta. Stig-Roland Rask,
Per Renolf och Jan Björklunds stadssekreterare Bertil Östberg talade och konferensen avslutades med att min chef Agneta Jörbeck höll en dragning om varför Nacka kommun lyckas så bra i allmänhet och så bra i synnerhet när det gäller IT i skolan. Agneta hade prominent draghjälp i kraft av Utbildningsutskottets Mats Gerdau, och de båda ringade in en serie framgångsfaktorer för kommuner som vill något.

Jag hade fått äran att avsluta det hela. En vanligtvis otacksam uppgift, sist på dagen en fredag innan alla vill hem. Men jag tror att deltagarna fick kaffet lite i halsen av högt tempo och en undertecknad i högform. Kanske var det Aronsborgslimpan till lunchen, jag vet inte, men jag var på nåt sätt bepansrad och fulltankad på samma gång.

Jag hade ambitionen att sätta fingret på varför IT, kreativitet, visioner och ett kraftfullt ledarskap måste in i skolan nu. Och jag nämnde den spännande Singularity Summit i New York 3-4 oktober, som är en slags Think Tank om teknikens påverkan på samhället – i stort.

Stephen Wolfram

Det var en spännande träff. Stora tänkare som Stephen Wolfram, Ben Goertzel, Michael Nielsen och Robin Hanson sa alla mer eller mindre rakt ut att framtidsmedicinen är: ”ÖPPENHET – Öppen källkod är modellen”.
Helt enkelt. Det sker så mycket kreativt arbete inom oss alla som vi inte har råd att förbise – eller för att använda Wolframs ord:
”Innovation is free when mining the computational universe”. Jag gillar den metaforen: Att kreativitet och innovationer bl a sker genom att man borrar omkring i den jättelika faktagruva som den digitala världen utgör idag. Ett hantverk. Grovjobb. Yrkesskicklighet. Och plötsligt: diamanten!

Överhuvudtaget uppehöll jag mig en hel del kring sociala medier, som jag snöat in mycket på just nu.
Jag visade bl a fortsättningen på ”Shift Happens”, dvs ”Social Media Revolution”. Du som inte sett denna, kika på den på YouTube HÄR. Om inte annat så är det ett ypperligt tillfälle att lyssna på Fatboy Slims ”Right Here Right Now” (som för övrigt finns i en mycket bättre ”Abel Ramos to Brighton With Love Mix” från 2009, men det är en helt annan historia…)

Jag undrar om inte Sociala Media helt och hållet har lyft mänskligheten till en ny nivå, och där de fulla implikationerna ännu är oanande. Det finns en väldigt kul, barnsligt animerad film om varför Sociala Media är så viktiga och hur de kan förändra våra liv. Ett måste för varje lärare att se. Klicka HÄR.

Hans Renman, rektor för YBC
(som tycker att ”Water and a Flame (feat. Adele)” med Mark Ronson + ”Valerie” med Amy Weinhouse & Mark Ronson är utmärkt höstmusik)

På begäran: Här är klippet från SVT

En del glada läsare har hört av sig och vill veta hur det såg ut när jag var med på Kunskapens Dag och anklagade Jan Björklund för att svartmåla skolan och för att hämta in billiga poänger.

Jag har inte hunnit redigera fram ett klipp, så scrolla fram till 32.50 i klippet som du har HÄR.

Hans Renman, rektor för YBC

Global Thinking & Global Minds (YBC + TGS = sant)

Igår blev Jeffrey Sachs hederspristagare av Kunskapspriset. Denna outtröttlige kämpe har i åratal dragit en lans för världens svaga, mot orättvisor och för global förståelse. Han är ytterst inflytelserik (”People listen when I complain.”) och har bl a varit rådgivare åt FN:s fd generalsekreterare Kofi Annan och den nuvarande, generalsekreteraren Ban Ki-moon. Han hjälper Bill Gates med hans biståndsprojekt och han är involverad i flera spännande fattigdomsprojekt, skriver böcker, föreläser, osv, osv, osv.
Missa inte den läsvärda artikeln om honom i gårdagens DN här, där han bl a så njutbart positivt verkligen tror att fattigdomen går att utrota. Jag är som alltid helt övertygad om att det är precis så en slipsten ska dras om man vill förändra saker till det bättre: Med ett salutogent, lösningsinriktat synsätt – inte genom att framhålla brister och problem i tid och otid. Lyft det som är bra! Visa på goda exempel! Förstärk det goda!

Jag lyssnade på Professor Sachs när han talade på Kunskapens Dag igår. Det var spännande att höra hur hans lösningsorienterade resonemang går hand i hand med YBC:s ambitioner att vara en globalt orienterad skola som skolar in ungdomar i en öppnare, internationellt entreprenöriell anda. Framtidens frågor är globala, så är det bara. Om YBC vill mena allvar med att leva upp till sin ambition att vara en skola i världsklass när det gäller att förbereda elever på bästa sätt för morgondagens samhälle så får vi aldrig glömma den internationella dimensionen. Det är en överlevnadsfråga – för oss alla.

”We need to translate knowledge into action!” sa Professor Sachs igår: Experter säger nämligen ofta: -”Vi VET vad vi ska göra, men…” Vi kan göra massor för att förbättra världen! Sachs nämnde t ex att det faktiskt är hur lätt som helst att se till så att fattiga Afrika får igång sin jordbruksproduktion med enkel gödning. Enkla försök visar att en tripplering av produktionen hur lätt som helst!

Mr Sachs känner oro: Våld, konflikter, terror, miljöförstöring är legio. ”The earth is a planet on the edge, and we need to get it of the brink. We need to speed the process up!”
Vi börjar helt enkelt få riktigt ont om tid. Det har blivit bättre på många ställen (på fler ställen än vad vi tror, som Hans Rosling gillar att visa), men framför allt i Afrika så är det fortfarande katastrofläge på många håll.

Professor Sachs budskap till oss är tydligt: Allt går att lösa! Den vetenskapliga kunskapen och tekniken finns! Pengar finns (tänk bara på de summor som världen spenderar på vapen, glass, porr, lyxkonsumtion, semesterresor och annat…), men gemensam förståelse och gemensamma insatser – DET saknas! Om vi kan greja det, well ”then we have an opening”, som Sachs uttryckte det.

Skolan har givetvis en nyckelroll i att säkerställa att framtida beslutsfattare har denna gemensamma förståelse och förmågan att se saker ur ett helhetsperspektiv, ur hela världens perspektiv och inte det provinsiella, trångsynta som alt för ofta gäller nu. Men hur ska man greja det?

Från the GLAD Project i England

En mycket, mycket viktig startpunkt är att se till så att elever i skolan möter andra kulturer, möter andra människor, tränas i att se saker ur massor av olika perspektiv och att saker, åsikter, handlingar och annat alltid går att se med olika glasögon på, och att det ena inte behöver vara mer rätt än det andra (något som Sverigedemokraterna givetvis inte håller med om, men så är de inte heller någon lösning för framtiden…).

Av just dessa anledningar är jag oerhört glad för att YBC just tecknat ett avtal med amerikanska THINK Global School (TGS), som innebär att vi kommer att vara en av deras partnerskolor då de drar igång sin helt unika satsning nästa läsår. Detta som enda svenska skola, en av blott tolv i världen. Att jag själv dessutom tar plats i TGS:s styrelse är också en garant för ett tajt och givande samarbete över nationsgränserna. Jag är 100% övertygad om att detta mycket ovanliga samarbete kommer att innebära ett enormt lyft för YBC och en stor inspirationskälla och resurs för andra svenska skolor. I framtiden tror jag att vi kommer att få se allt fler globala samarbetsprojekt av den här kalibern. Jorden krymper och blir allt plattare. Sakta, sakta kommer vi närmare varandra och vi måste därför börja sluta se på utbildning som en strikt nationell angelägenhet. I det här perspektivet blir den ofta lite futtiga skolokonkurensen inom städer en aning komisk.
”Think global! It’s the only option”, som Jeffrey Sachs sa.

Hans Renman, rektor för YBC
(Som ser fram emot slutet på novemberlovet, då jag äntligen ska åka ned till Österlen igen, tillsammans med min älskade och lilla Sixten. Det blir mysigt det!!!)

Idag fick jag äntligen ge Jan Björklund svar på tal – i TV

Idag var det Kunskapens Dag på Kulturhuset i Stockholm, med utdelning av Kunskapspriset som jag skrivit om tidigare här på bloggen.

Angelez Bermundez-Svankvist samtalar med John Crispinson

Jag var ju med och hjälpte till lite tidigare i år med hur KK-stiftelsen och Nationalencyklopedin skulle kunna hotta upp/modernisera priset lite. Och det blev en riktigt bra tillställning. Välproducerad och proffsig, direktsänd i SVT och allt.

Jag var själv nominerad till priset i kategorin ”Skola” men blev tyvärr inte vinnare. Det priset hade juryn istället valt att använda för att uppmärksamma matematikämnet: Det delades av den sympatiske didaktikern och pedagogen Attila Szabo och matematik-nestorn Bengt Johansson från Göteborgs Universitet. Min roll idag var istället att delta i diskussionen och ställa frågor till dem på scenen.

Jan Björklund dök givetvis upp även i detta sammanhang. Han var sin vana trogen offensiv och berättade glatt som vanligt att Sverige halkar efter i internationella undersökningar. Den primära orsaken just idag var att lärarna var så dåliga i svenska skolor, vilket i sin tur berodde på att det bara var de sämsta studenterna som valde att studera på lärarhögskolan och därför blev lärarkvaliteten därefter. Man måste därför göra lärarutbildingen svårare (”det är naturligtvis bra om matematiklärare kan matematik”), menade Björklund och tyckte att mer forskning och högre krav skulle kunna göra susen. Som vanligt har Björklund delvis rätt, men bara delvis. Han var ju sen till Kunskapens Dag, och missade t ex hur Snilleblixtarna tidigare fått priset, och där vi alla fått se hur skickliga lärare kan åstadkomma spännande underverk i klassrummet.

När Lotta Jankell frågade mig vad jag tyckte om det som Björklund sagt, sa jag ungefär:

Lotta Jankell, fd programledare, numera lärare

Jag tror inte man attraherar fler människor till lärarutbildningarna genom att man ständigt, bland annat från politikerhåll, talar om hur hemsk och dålig skolan är. Vi behöver lyfta svensk skola! Och det pågår fantastiska saker i svenska skolor hela tiden, det visar inte minst dagens pristagare och hur vi arbetar på YBC och andra bra skolor. Och det här vet alla vi som arbetar i skolan! Jag ser gärna att vi blir bättre på att lyfta lärare, och på att visa på goda exempel. Därför gör man skolan en otjänst genom att t ex – som Björklund nyss gjort – raljera över att förskolelärarna inte har nåt att lära gymnasielärarna. Om man tittar på pristagarna från Snilleblixtarna till exempel, så ser man hur lusten att lära formligen lyser i elevernas ögon! Jämför den lågan med 8:e-klassare eller gymnasieelevers skoltrötta blickar… Så vi kan lära massor av varandra i skolsystemet. Vi måste – som på YBC – bli bättre på att lyckas väcka lusten att lära, att få skolan roligare och friare, UTAN att för den skull tumma på kunskapskraven. Det går att förena! Det känns som en mer spännande väg att gå, istället för att arbeta för att 6-åringar ska ha betyg, på att ha mer statlig kontroll, fler prov, osv.

Många applåderade åt min lilla kärleksförklaring till lärarna och det jobb som faktiskt sker ute på skolorna. Många kom fram efteråt och tackade och tyckte att det var på tiden att någon någon gång säger emot Björklund. En kvinna gav mig en ros. En annan kom fram och gav mig en hård kram och stack ett litet porslinshjärta i handen på mig och utropade TACK!
Lärare är ovana vid positiva ord om sig själva och sin bransch.
Kanske skulle inflytelserika personer (vad sägs om journalister och politiker till att börja med?) kunna börja arbeta med positiv approach till skolan? Då kanske vi skulle få fart på både skolan och läraryrket?

Hans Renman, rektor för YBC

YBC utvalt som parternskola till THINK Global School

Nu är det klart!
THINK Global School, med bas i USA har valt ut YBC som enda svenska partnerskola.
Fredrik Svensson har just skrivit om detta på sin blogg, så istället för att jag drar detta så hänvisar jag till honom! Klicka HÄR!

Hans Renman, rektor för YBC

YBC:s elever som föredömen på lärarutbildning

Högskolan i Skövde har höga ambitioner med sin lärarutbildning. Bl a vill man att de lärare som utbildas där ska få HÖG IT-kompetens.

Högskolan i Skövde

Se här hur elever från ”kommunala YBC i Nacka” används som dragplåster när de nu ska utbilda framtidens, IT-kompetenta lärare.
Kika här för att se hur de puffar för detta!
Kul läsning för oss på YBC! Vi och våra elever inspirerar även högskolor!

Hans Renman, rektor för YBC

Håll inte tillbaka den svenska skolans utveckling!

Under informationssamhället såg vi hur persondatorn, internet, mobila tjänster och mjukvaruutvecklingen skapade en helt ny, omdefinierad värld. Vem av oss minns ens hur det egentligen var före Google, Facebook, SMS, hemsidor, e-mail, Wikipedia, Twitter, och YouTube?
En helt ny värld formligen kastade sig över oss och förändrade i grunden hur vi lever våra liv och hur vi ser på världen och framtiden. Det kalla krigets slut bleknar vid en jämförelse.

Ny skolmiljö på YBC

Nu, i kreativitetssamhället, är det så sakteliga dags för en ny och potentiellt ännu mer genomgripande förändring:
Den alltid så senfärdiga skolan har börjat borsta av sig sitt damm och i land efter land, i skola efter skola, börjar pionjärer inse att de digitala resurserna inte bara ska in i skolan – de ska användas för att verkligen förändra skolan i grunden.
De mest framsynta skolorna har insett att teknologin bär med sig potentialen till en omdefinierad skola, där gamla sanningar som t ex ”skola”, ”kunskap”, ”lärande” och ”undervisning” ställs på ända. Även när det gäller de fysiska lokalerna. Det är en spännande skola!

Ny lärandemiljö på YBC

Vi som redan arbetar med en dator per elev (1:1) vet att det inte bara är en IT-fråga, det vittnar vi och andra 1:1-skolor om hela tiden. Det handlar istället om ett nytt synsätt på utbildning, på skola och lärande. – Rätt gjort transformerar 1:1 skolan i grunden, precis som Ruben R. Puentedura visar i sin forskning.

Alla klassiska ”IT-frågor” (t ex frågan om support, tillgänglighet, säkerhet, lagring, rättigheter – och också ekonomi) är därför bra mycket större frågor än bara om teknik för 1-1-skolor, kanske i synnerhet för Apple-skolorna som har mjukvarorna och därmed arbetssätten och pedagogiken så pass integrerade med hårdvaran.

Att arbeta med 1:1 handlar med andra ord om pedagogisk utveckling och i förlängningen också utveckling av ledarskapet i skolorna. Det är därför viktigt att kommuner och friskoleorganisationer tar höjd för nuvarande – och kommande! – 1:1-skolors specifika behov. Jag vet av erfarenhet att så ej alltid sker. Det är tyvärr allt för vanligt att det från centralt håll klåfingrigt dikteras hur skolorna ska jobba med sin IT, och därmed sin pedagogik.

Så sent som igår hörde jag att en stor, känd stockholmskommun inte gör det möjligt för de lärare som arbetar med de nyinköpta Mac:arnas fantastiska kreativa verktyg (iWeb, GarageBand, iMovie, mm) att spara och publicera sina arbeten, detta eftersom kommunens server vägrar dem detta.

Collaborative learning på YBC

Visst är det fantastiskt? Dessa lärare kastar sig över en ny arena som fördjupar och breddar deras lärargärning. Kanske skapar de egna, personliga hemsidor. Kanske lägger de upp filmer från något som hänt under dagen i skolan? Kanske bloggar de om reflektioner efter ett spännande skolprojekt? Kanske designar de ett helt nytt elevprojekt där det vidgade textbegreppet tillåts ta plats? Kanske skapar de nya examinationsformer där elever med läs- och skrivsvårigheter tillåts kliva fram, äntligen? – Men den här kommunen förvägrar dem rätten att göra det. Givetvis gäller detta stopp deras elever också…

Ett ganska vanligt exempel. Jag har hört massor av liknande historier de senaste åren. – Skolor, lärare och elever som vill använda de nya verktygen hålls tillbaka av räddhågsna och okunniga personer i helt andra delar av verksamheten.
Det här är inte bara djupt tragiskt. Det innebär också ett effektivt hinder på möjligheterna för Sverige att ta ledningen internationellt i att bryta ny, pedagogisk mark mot en ny skola för framtiden. Och det är väl det vi vill?

Hans Renman, rektor för YBC
(Som återupptäcker Kents ”Berlin (Simon Brenting Remix)”, som njuter av att det äntligen är kall höst med virvlande löv, som ser fram emot helgen och som tror på framtiden.)

England använder Sverige som föredöme

Jag talade en lång stund med en av Apples chefer i London igår, inför ett antal föreläsningar och seminarier som jag ska hålla för deras räkning i London i början av nästa år. (Det gäller bl a att inspirera representanter för deras gigantiska mångmiljardprojekt Building Schools of the Future.)

Han berättade att ett kommande engelskt val ser ut att sluta i seger för det konservativa Tories, det tycks till och med Labour tro… Och Tories har börjat använda Sverige som ett föredöme i sin utbildningspolitiska retorik! Man framhåller Sverige som ett föredöme och en förebild. Det är framför allt friheten man lyfter fram – valfriheten och den fria konkurrensen. Och man hyllar Sveriges fokus på processer, breda förmågor och frånvaron av allt för detaljerad styrning av klåfingriga politiker (något som ju engelska skolor lider av).

Lite ironiskt är det allt, för oss som känner till hur diskussionen faktiskt går härhemma, i synnerhet från vissa håll i vår konservativa ledning. Ökad central kontroll och reglering framhålls ju inte sällan som ett framgångskoncept, trots att det finns rikliga exempel på att det inte alls är säkert att det är en framgångsväg att gå. Tvärtom – Nacka kommun är ett strålande exempel på att autonomitet och frihet för de verksamma ute på skolorna gör att verksamheten blommar och utvecklas. Detta visade en doktorsavhandling av Björn Söderkvist så sent som förra året och en annan av Klara Palmberg nu i augusti.

Det finns mycket noggrann kvalitetskontroll och uppföljning i Nacka, tro inte annat, men man styr med mål och det friutrymme som ges är enormt. Dessutom visar man ett exceptionellt stort förtroende för lärares och skolledares expertis, vågar jag påstå. Men så är också Nacka ”Sveriges Bästa Skolkommun”, enligt Sveriges Kommuner och Landsting.

Jag tänker att Engelska Tories och Nacka skakar hand här. Och jag tänker att delar av Utbildningsdepartementet bör fundera lite. Och jag tänker att jag hoppas att Nacka vågar bibehålla denna väg, trots motkrafter från t ex central-IT-byråkraters håll.

Hans Renman, rektor för YBC
(Som ser fram emot en härlig helg med lilla familjen, kanske med kräftor på tu man hand med Kärleken, när lilla Sigge väl somnat? Middag vid midnatt vankas, således. )

Bodström och Damberg på besök på YBC

Igår var det dags igen för storfrämmande från Riksdagens Utbildningsutskott: Denna gång var det Socialdemokraternas utbildningspolitiske talesman Mikael Damberg som besökte oss, och med sig hade han ocksp fd Justitieministern och nuvarande ordföranden för Justitieutskottet, Thomas Bodström.

Thomas Bodström

Mikael Damberg

Vi hade en lång och intressant lunch först, där jag blev positivt överraskad av Socialdemokraternas öppna hållning i skolfrågor. Det känns tydligt att man nu verkligen vill släppa det gamla oket av flum och oklara ståndpunkter och istället faktiskt formulera en egen vision av skolans framtid. Jag tyckte mig känna en seriös ambition att verkligen höra hur vi på YBC arbetar och hur svensk skola skulle kunna lära en del av YBC:s framgångsrika exempel. YBC är ju ett projekt mer än en skola. YBC är en dröm om en annan skola. - Vi är en färdriktning.

Efter en rundvandring på YBC och en obligatorisk espresso hade vi sedan ett samtal tillsammans med några elever och medarbetare. Bodström frågade en hel del om varför eleverna hade valt just YBC, och konstaterade att YBC hade häftiga skollokaler.
Bodström sa att ”det har hänt mycket i skolan, framför allt med IT-utvecklingen”. Han hade också vänligheten att på elevernas fråga ”Är YBC vägen till framtidens skola?” svara ”Absolut! Det här är ju framtiden!” Man bugar!

Vacker miljö för eleverna på YBC

En grej som flera av YBC:s elever och medarbetare förvånats över är att det inte finns några som helst nationella krav och riktlinjer för hur skolan ska arbeta med kreativitet och entreprenörskap samt IT – detta trots att EU för länge sedan identifierat just detta som framtida nyckelkompetenser och trots att flera länder i vår närhet har tydliga krav stadgade i sina nationella styrdokument. Här i Sverige känns det som all kraft läggs på frågan om kepsar, mobiltelefoner, fler prov för fler elever och allmän uppsträckning. Ordning och disciplin ska på något oklart sätt föra oss in i framtiden. Militära ideal har väl aldrig någonsin fört något gott med sig, någonstans?

Inte heller Socialdemokraterna har talat särskilt uttalat om dessa nyckelkompetenser och det tals ingenting om detta i planerna inför den kommande partikongressen, förvånande nog. Det var därför väldigt roligt att höra Bodström konstatera att ”det måste man ha… Det är viktigt med en nationell miniminivå på it-utveckling i skolan! Man ska ställa krav på tillgång till datorer”.

I ärlighetens namn garderade sig Bodström sig med att ”man ska inte begära för mycket: Skolan måste själv ha frihet att välja väg och forma sin egen undervisning.” Så at the end of the day vet jag inte riktigt vart (s) står egentligen. Men jag är som bekant alltid positiv och väljer att se det här som att (s) nu börjar vakna till liv, och kanske kan bli en kreativ kraft i de utmaningar som framtidens skolsverige står inför.

En trevlig detalj var att Bodström svarade YBC:igt på en fråga från eleverna ”Beskriv världens bästa skola i tre ord”: Bodström svarade nämligen professionell, humanistisk och rolig.

Både ABC-nytt och Metro var på plats samtidigt, så det var riktigt mediatätt på YBC ett tag!
På YBC lever vi som vi lär, så givetvis var våra elever med i mötet med politikerna, både som diskussionspartner och som ruggigt professionella reportrar för vår egen YBC-TV.
– Se elevernas reportage här.

Hans Renman, stolt rektor för YBC
(som idag återupptäcker Kents ”Ingenting”-EP och David Gahans Kingdom-EP, samtidigt som kärleken till Kärleken nästan golvar mig. Livet är fantastiskt!)

YBC direkt upp i topp i betygsstatistiken

Ända sedan YBC drog igång för ett drygt år sedan har intresset för oss varit mycket stort. Vi har tagit emot en strid ström av besökare under hela läsåret, som alla har lockats till oss för att titta närmare på det anmärkningsvärda huset, den moderna, elevorienterade inredningen, på vår en-Mac-per-elev-satsning, på vår pedagogiska modell med bl a talrika seminarier, på vår annorlunda marknadsföring och kommunikation, på vårt fokus på att vilja ge mer än vad vi behöver, på vårt fokus på Skills, på vårt innovativa Intranät, på vårt annorlunda management, på vår annorlunda ekonomiska modell, vår egen ”spirit”, på hur vi kan ha så fantastisk elevtillströmning, trots att vi är ny skola och att kullarna minskar. Mm, mm, mm.

Några av YBC:s duktiga, Mac-burna elever

Vi har hela tiden haft högt huvud, eftersom vi som arbetar på YBC stenhårt tror på vårt koncept. Vi har också kunnat känna gott självförtroende i kraft av en serie ytterst positiva resultat redan under vårt allra första år (!):

YBC:s elever visar sig vara de nöjdaste i hela Nacka kommun och YBC:s medarbetare dessutom de nöjdaste av de som är anställda i Nacka kommun. Sedan fick vi reda på att vi var den skola som låg outstanding bäst till i kommunens IT-index. Sedan blev vi utsedda till att vara samarbetspartner i ett flertal spännande projekt och events. Tre av fyra kvalitetspriser i Nackas kvalitetsprisutdelning gick till YBC-medarbetare. Osv, osv, osv.

Men hela tiden har vi fått frågan (inte sällan ställd med lite försåtlig, skadeglad, underton): ”OK, det låter ju bra allt det där, men går det BRA då?” – Med ”bra” menar dessa frågeställare aldrig om eleverna växer, om de utvecklas, trivs och blir rikare och bättre förberedda samhällsmedborgare, utan det man vill veta är helt enkelt vilka betyg eleverna fått.
Jag har hela tiden tvingats svara att de pedagogiska resultaten också är bra och att vi till hösten kan se hur vi står oss i jämförelse med andra skolor, t ex gentemot giganten i Stockholms län, det välskötta och populära Nacka Gymnasium som är den mest sökta gymnasieskolan i länet i flera år på raken. (Och det är resultaten på de Nationella proven som är intressantast, det vet alla som följt de senaste veckorna om glädjebetyg och resultatdopning i svenska skolor.)

Igår kom resultaten och de ser ut så här:

1. Ingen annan skola har högre andel elever med minst Godkänt på Nationella provet i EnA (99%!)

2. Endast en skola (med 18 elever…) har fler elever med minst Godkänt på Nationella provet i MaA (97%!)

3. Samma sak gäller andelen elever som fick MVG på MaA-provet (nästan 50% på YBC!)

4. Ingen annan skola har högre andel elever med minst Godkänt i MaB (88%!)

5. Ingen annan skola är ens i närheten av att ha så hög andel elever som fick MVG i MaB.

Nå, DET var väl siffror som talar sitt tydliga språk…?
Alla som känner till oss vet att det här bara en EN del av vad vi vill uppnå med våra elever, medan de flesta andra skolor – och Björklund – nöjer sig med detta. Vi har ju dessutom sett till så att eleverna blivit mer kreativa, mer kommunikativa, grymma IT-användare och producenter av multimediaproduktioner, mm. – Och ändå var allt detta bara år ett…

Hans Renman, MYCKET STOLT rektor för YBC

Besök från Utbildningsutskottet – samtal om YBC:s styrkor

Idag var Mats Gerdau, moderat politiker i Riksdagens Utbildningsutskott på besök på YBC. Mats hörde av sig till mig för ett par dagar sedan och undrade om han fick komma och kika närmare på oss en förmiddag, vilket han givetvis var välkommen att göra! På YBC värdesätter vi ju öppenhet mot omvärlden och vill odla goda relationer med andra.

Mats Gerdau

Mats samtalade ett par timmar med mig, Daniel Lundqvist, biträdande rektor på YBC, Emma Rosén, Teamledare för BC-programmet samt eleverna Mona, Daniel, Anton och Herman.

Här är några punkter från vårt samtal:

Varför har ni elever sökt er till YBC?
”Sökte ej främst till YBC utan IB. Sedan blev det dubbelt bra att det var YBC.”
”Sökte utmaning, ville plugga hårt”
”Spännande skola”
”Chansning eftersom lokalen ej fanns, men det visade sig vara bra!”
”Valde YBC först och främst – konceptet lockade (‘allt annat känns mediokert’)”
”YBC känns som ’snäppet över’, jämfört med t ex Nacka Gymnasium. En sådan skola känns traditionell och tråkig – saknar mervärde, ”som att gå till myrstack”
”Var van att jobba med dator, därför var val av skola med dator självklart”
”Hans besökte vår skola när jag gick i 9:an”
”YBC och Sickla ligger bra geografiskt”
”Datorerna var viktiga. Vill INTE gå i en skola som har datasal…”
”Bra lärare! De använder t ex datorerna hela tiden. Och de är bra på att få en att känner sig lite smartare och mer speciell.”

Vi samtalade också kring Mats fråga: ”Datorer – hur används dom i verkligheten?”
Eleverna svarade:
”Man gör allt på Mac:arna! De kan användas till allt!”
”Man kan t ex sitta på lektionen och läsa på Wikipedia och läsa om exakt det läraren talar om exakt samtidigt”
”Jobba mycket med bilder, sajter, filma intervjuer”
”Plattform är helt inbyggt i skolan (man kan alltid se det vi gör (Studio M7, YBC-TV, YBC-radio, Podcast)”
”Vi vill visa vad vi gör, lägga upp, blogga”
”Vi HAR böcker också”

Passar YBC för alla?

”Det krävs motivation (som för alla teoretiska program)”
”Man kommer in i ett flow på YBC, det smittar av sig”
”De som har slutat har antingen inte kunnat ta eget ansvar, elle rhållt på för mycket med träning, saknat motivation, etc”

Vi rundade av förmiddagen med ett lektionsbesök. Vi lyssnade på ett seminarium på IB, där eleverna diskuterade Fröken Julie.
Både Mats och jag var ense om att det passet låg på en härligt hög nivå!
Ett par saker slog oss:
Seminariet var ett bra exempel på hur vi på YBC arbetar med seminarier och på elevers inställning till lärande och dialog.
Vi konstaterare att läraren inte sa så mycket, utan det är eleverna som för ordet, de talar till varandra
Annat vi såg:
Eleverna är förberedda
Också intressant att se att eleverna antecknar på datorerna!
Elever visar varandra respekt, t ex talar ej med varandra om annat

Hans Renman, rektor för YBC

Lennart Grosin om effektiva skolor

Lennart Grosin på Stockholms Universitet har i många år forskat kring varför vissa skolor är bättre än andra, vilka faktorer som styr effektivitet, osv.
Läs här en bra DN-artikel som sammanfattar hans arbete.

Inför projekteringen av YBC tog jag stort intryck av hans forskningsresultat, och tog fasta på en lång rad saker av det han brukar framhålla.
Inte så konstigt, om man vet att han sagt saker som: ”När det gäller skolans sociala roll och de frågor som ytligt brukar betecknas som ‘ordning och reda’ är jag däremot kritisk. Forskningen om effektiva skolor visar tydligt att det är nödvändigt att de vuxna i skolan verkligen bryr sig om samt respekterar och möter eleverna på ett mänskligt plan.”
Eller: ”För att en skola skall bli effektiv i vår tid måste rektor och lärare skapa en syntes mellan pluggskolan och omsorgsskolan. Det skulle underlätta för skolorna om politikerna skapade förutsättningar för en sådan pedagogisk förnyelse.” – I like!

Härom dagen samlades alla skolledare i Nacka till en konferens, där Grosin berättade om detta.
Det är rätt kul att kika på Grosins egen sammanfattning av sin forskning, när man vet vad vi på YBC jobbar hårt med och vad vi hela tiden tjatar om:

Grosins egen sammanfattning, med mina kursiveringar:

FORSKNINGSRESULTATEN
Det finns skillnader mellan skolor med avseende på elevers prestationer, sociala anpassning, självkänsla och attityder som inte kan förklaras av deras sociala bakgrund, tidigare kunskaper eller skickligheten hos deras lärare. Allt tyder på att den enskilda skolan spelar en avsevärd roll för prestationsnivån för samtliga elever även sedan man tagit hänsyn till elevernas förkunskaper.
Skoleffekter finns inte bara när det gäller baskunskaper och färdigheter utan också när det gäller mer kreativa resultatvariabler samt elevernas trivsel, självkänsla och attityder.

Herman och Merveille, kreativa och effektiva YBC-elever!

Hittills har forskningen kunnat påvisa ett antal egenskaper och handlingsmönster som utmärker det pedagogiska och sociala klimatet i effektiva skolor:

• ett tydligt, visionärt, kraftfullt och pedagogiskt ledarskap från rektors sida som prioriterar skolans kunskapsmål och tar ansvar för undervisningskvalitén i skolan;
• utvecklat samarbete mellan skolledning och lärare och mellan lärarna sinsemellan om mål och innehåll i undervisning och fostran;
• höga förväntningar på elevernas resultat och anpassning med utgångspunkt från att alla kan nå målen och att skolans och undervisningens kvalitet är avgörande för om de gör det, inte deras sociala eller ännu mindre deras etniska bakgrund;
• uppmuntran och belöning för bra arbete;
• utvärdering av kunskaper och elevernas sociala anpassning;
• gemensamma sociala spelregler samt ordning och reda utan förtryck;
• positiva relationer mellan lärare och elever som bygger på ömsesidig respekt och ett elevfokuserat förhållningssätt för att tillgodose elevernas mänskliga och sociala behov i skolan.
• lärarna uppträder som förebilder och auktoriteter

Effektiva skolor tycks skapa en syntes mellan den traditionella kunskapsskolan och den omsorgsinriktade skolan som utvecklades från 1970-talet.

Det pedagogiska och sociala klimatet i en skola utgörs dock inte främst av ett antal tumregler och handlingsmönster. Det handlar snarare om djupt liggande värderingar och förhållningssätt hos skolledning och lärare om vad skolan är till för, vilken roll den kan och bör spela i barns och ungdomars utveckling och hur relationerna mellan lärare och barn och ungdomar bör utformas.

- – -

Ja, ni fattar – YBC arbetar målmedevetet med exakt dessa saker, för att bli en skola som bättre än alla andra förbereder elever för den morgondag som komma skall.

Hans Renman, rektor för YBC

Sorg, död och hopp på YBC

I somras dog en av YBC:s medarbetare efter en längre tids kamp mot cancer.
Beskedet var lika väntat som oväntat på något sätt. Vi visste alla att detta skulle ske förr eller senare, men samtidigt kom det obehagligt plötsligt, drabbande, när det väl kom.

Jag ville vänta ett tag med arrangemanget av minnesstund, så att skolåret kunde börja som vanligt utan att skaka om allt för mycket. Nu har allt rullat igång och jag har haft en möjlighet att stämma av behov och önskemål är det gäller hur vi kan och bör handskas med bortgången här på skolan. Sedan tidigare finns det ett kondoleansrum på skolan, där man i avskildhet kan skriva en personlig hälsning i en bok eller bara sitta en stund. Och nu på onsdag har vi en minnesstund uppe på våningsplanet där Lena jobbade. Jag kommer att säga några ord, en präst från Nacka församling deltar, liksom ett par elever som kommer att sjunga ett par sånger. Det blir ett tillfälle för att stanna upp och minnas och för att förhoppningsvis hämta styrka. Det kan också vara ett bra tillfälle att få samtala med varandra mer explicit om detta, både internt, med elever och med lärare från andra skolor som kommer hit för detta. Och kanske också en bra punkt att gå vidare ifrån.

Det är svårt, det här med död. YBC bygger väldigt mycket på liv och kärlek, så steget till döden och sorgen kan i förstone kännas stort. Men samtidigt känner jag att död och förlust skänker en viktig relief till det brusande livet. Att bli påmind om livets gåva är viktigt. Att betrakta virvlande löv en vacker höstdag, en vajande trädkrona, en solnedgång, ett barns skrattande ögon eller sin älskades ansikte blir ännu mer viktigt med förlusten och sorgen i minne. ”Allt ska en dag tas ifrån oss” står det ju så sant i dikten och jag tror att vi mår bra av att ha med detta i åtanke, även i vardagen.

Samtidigt är det viktigt att hantera sorgen med respekt och med öppet sinne för att vi alla sörjer olika och har helt olika behov. Vi går vidare på olika sätt. Och sorgen kan komma till oss vid olika tider och med olika kraft. Därför är också behovet av bearbetning helt olika mellan olika människor. Själv känner jag lite som barnläkaren Lars H Gustavsson, som i en artikel i dagens DN refererar till döden och sorgen som ett rum inom sig som han då och då besöker.

Jag håller med. Jag vill hämta styrka och hopp ur förluster. Det är enkelt med en makalös medarbetare som Lena var. Hon var viktig för mig. Och det minnet och den vetskapen tar jag med mig vidare i livet. På så vis är livet inte slut när det slutar.

Jag tipsar gärna om den amerikanska journalisten Joan Didion, vars fullkomligt formidabla (också rent språkligt!) bok om sorg och förlust borde ligga på allas nattygsbord. Helt enkelt lysande! Lysande!

Hans Renman, rektor för YBC
(Som alla dagar i veckan hämtar stora mängder styrka ur kärleken till och från mina barn och min Kärlek. Utan er vore jag intet.)

Om TänkOm och vår fantastiska hjärna

Kom nu i kväll tillbaka till Stockholm efter ett par dagar nere i Göteborg där jag tillsammans med Helena L’Estrade från Rektorsakademien och Wilhelm Sandels på Ledarskapscentrum ansvarat för att inleda steg 1 av Apples och Rektorsakademiens nya intressanta ledarskapsutbildning TänkOm.
Jag kommer i framtida inlägg berätta mer om den här satsningen, men kan helt kort redan nu säga att den kretsar kring hur ledare kan få en fördjupad förståelse av sitt uppdrag och hur ledarskapet kan bli ett transformerande ledarskap (benämns ibland som karismatiskt- eller visionärt ledarskap), dvs inte bara en ledarroll i strikt chef-bemärkelse, utan en ledare som via sitt ledarskap ser till att verksamheten verkligen i grunden förändras mot en vision. Att vara en sådan chef kräver massor, och TänkOm syftar till att rusta ett antal chefer för denna utmaning.

I TänkOm ser vi framför oss en i grunden förändrad skola, där elevers förmågor och potential verkligen får blomma och där elevers och lärares vardag kännetecknas av lust, kreativitet och stor grad av frihet. En kreativ plats där idéer alltid flödar och växer.
Men det ställer helt andra krav på en chef som vill leda en kreativ organisation. Till exempel måste man ha koll på hjärnan och hur den funkar.
– Kika gärna på nedanstående lästest från TomTitts, och kom sedan inte och säg att våra hjärnor är märkliga och mystiska!

Hans Renman, rektor för YBC

Sambandet mellan utveckling, modernt management & chocolate chip cookies

Klara Palmberg är en spännande forskare och managementkonsult som doktorerade för en dryg vecka sedan med sin mycket intressanta och viktiga avhandling ”Beyond Process Management”, som handlar om hur man kan leda organisationer som man vill ska vara innovativa och kreativa.

Klara Palmberg

Klara framhåller att om man vill förändra och utveckla komplexa system måste man både experimentera och reflektera. Man ser till att ständigt testa grejer i liten skala, sedan studerar man, identifierar och funderar.
I avhandlingen talar Klara om vikten av ”Chunking”:

I moderna, komplexa organisationer som är innovativa, finner man ofta att de består av många olika delar som opererar sinsemellan olika. De agerar som delar, med gemensam bas i sådant som fungerar. Men de växer och utvecklas i ”chunks” (dvs de där klumparna av god choklad i chocolate chip cookies) snarare än att följa i förväg uppgjorda planer eller regler.

I Nacka kommun, som har ambitioner att vara en innovativ och spännande skolkommun, har man smart nog låtit Klara Palmberg leda ett utvecklingsprojekt som syftar till att få bättre snurr på kunskapsspridningen och utvecklingen i kommunen. Jag har varit med på ett hörn i det här projektet och hoppas att det kan leda till att fler Chunks uppstår inom kommunen och med partners utanför kommunen:

När spridningen är ur funktion och när ingenting händer så börjar saker att dö (jämför Darwin!), så därför vill Nacka bli bra på att uppmuntra kreativa och utvecklande Chunks. Konkurrensen mellan skolor, avsaknaden av starka, formella förändringsledare samt utbredd suboptimeringsproblematik gör att det finns grejer att ta tag i i många kommuner, for sure… Idag är lärare och rektorer allt för ensamma – varför allt för mycket av utveckling sker i den egna lådan. Så ser det ut nästan överallt i skolsverige.
Kluster och nätverk bestående av innovativa lärare kan vara en väg att gå. Helt och hållet oortodoxa samarbetsprojekt kan vara en annan (t ex mellan en skola och ett företag, mellan lärare och skådespelare, eller mellan skolor och otippade saker som RFSL, Åre Magazin, RMI Berghs eller Svenska Freds). Eller mellan kommuner. Eller mellan gymnasieskolor och förskolor. Eller rena experiment. Eller utbildningar av chefer, mitt favoritområde just nu.

Svenska rektorer kämpar på i en djungel av förordningar och krav, och allt för många är fångar i en ambition att göra rätt , att leverera det förväntade, följa mallar, styrdokument, handlingsplaner och annat.
Det här är en antik syn på management som fortfarande omhuldas varmt av både kommuner och friskolor och är en sorglig rest av industrisamhällets vetenskapligt inspirerade management, med ikoner som Fayol, Taylor och Weber.

Historiskt sett har det ju varit så att en duktig chef ser stabilitet som mål, som samordnar, kontrollerar, genomför analys genom reduktion och som ständigt letar tydliga orsak-verkan-samband.
Och det som händer då är att alla börjar tänka lika. Och man börjar läsa av koden (chefens, kommunens, politikernas), för att göra rätt. – Precis som vi kan se att duktiga och ambitiösa elever i skolan gärna gör gentemot lärare! (”Vad förväntas av mig? Vad går hem på den här skolan och hos min lärare?”) Och så händer inget spännande.
I en snabbt föränderlig omvärld är det här synsättet det första steget på vägen mot stagnation.

Och världen ser ju inte ut som på de här farbrödernas tid längre. Den insikten har i och för sig många på ledningsnivå, men man har inte förmått ta konsekvenserna av detta genom att finna nya styrmodeller, nya organisationsformer, nya attraktorer.

Det där sistnämnda är viktigt. Klara Palmbergs studie visar föga förvånande att det finns ett svagt intresse och/eller dålig medvetenhet om att ”styra attraktion” och sporra utveckling från centralt håll – man fokuserar på kontroll och överblick och förlitar sig i övrigt på enskilda skolors överlevnadsförmåga.
Jämför gärna med t ex bilindustrin, Webb/IT-branschen, medicin/sjukhussektorn och i viss mån mediebranschen: Där aktar man sig för att tänka så. Tvärtom, där värnar och vårdar man istället det som sticker ut, det som kan bli nåt, det som driver utveckling – och detta av rena överlevnandsskäl.

Jag är övertygad om att stora kommunala organisationer (och stora friskoleorganisationer för den delen) måste finna en ny syn på management, se till att ha en utvecklingsavdelning, att regelbundet ordna kreativa events, tydliggöra och aktivt jobba med en attraktiv vision, fira framgångar, supporta oliktänkarna, stödja nätverk och mylla för Chunks, ha en proaktiv info-avdelning, osv. Att bara vara ”bra” i största allmänhet eller ha en bunt bra skolor räcker ju inte. – Borde inte alla organisationer sträva efter att bli bäst på det de gör?
Att Nacka kommun nu genomför olika aktiviteter och projekt i akt och mening att komma till rätta med det här bådar gott för framtiden.

Hans Renman, rektor för YBC
(en skola som är en god chokladbit i Nacka-kakan )