Strålande intagningsstatistik för YBC

Nu är det strax dax för lite semester, i alla fall lite grann, men så här i de skälvande sista dagarna innan ledigheten har det jobbats intensivt på YBC. Det är massor med saker som vi vill ha klart innan semestrarna, t ex göra klart med IT-supportavtal, städkontrakt, skolmat, möbler, osv. Skönt att inte ha praktikaliteter hängande över sig under sommaren!
Och vi har faktiskt lyckats jobba på så pass intensivt att allt känns helt tryggt och lugnt inför skolstarten. Det gör att vi kan fokusera på det viktigaste: Eleverna och undervisningen.
Vi har ju ytterligt bra koll på VAD vi ska göra på YBC (visionen, målen, syftet, missionen, mm) men det allra roligaste och mest spännande nu är ju den process som vi varit i sedan i våras: HUR allt detta ska går till, dvs att klä ambitionerna i praktik. - DET är ett riktigt, riktigt roligt uppdrag det! Vi känner nog allihopa på YBC att vi ger oss ut i obruten mark, vilket i det här sammanhanget i och för sig är lite pirrigt men också oerhört kreativt, spännande och positivt.

Idag kan eleverna för första gången se hur det har gått för dem i gymnasievalets andra omgång. Själv fick jag igår pinfärsk statistik från valet. Och det var rolig läsning! Vi har ju från Nacka kommuns sida sagt att vi får räkna med kanske tre år innan “varumärket YBC” har satt sig, och att vi då kan börja räkna med fulla klasser. Men redan nu direkt kommer vi att ha fulla klasser på Business Creative -programmet, med medelbetyg på de intagna på ca 230. Och IB-programmet som vi ambitiöst fördubblar storleken på på YBC, får precis så många elever som vi hoppades på, nämligen två klasser med ca 25 elever/klass, med ett betygsmedelvärde på ca 245.

Men det ALLRA roligaste med den här statistiken är att YBC intar en mycket smickrande tätposition i Nacka kommun (som ju i kraft av Nacka gymnasium redan har länets mest sökta gymnasium).
I Nacka finns det ca 30 gymnasieprogram och inriktningar. Bygg och frisör och Samhälle kultur och Natur Beteendevetenskap och Ekonomi i Saltsjöbaden och El och Handel, mm, mm.
Av alla dessa möjliga program och skolor, så sticker YBC:s två helt nya program ut. Om man tittar på vilka program som har högst andel av förstahandssökande, dvs de utbildningar där eleverna MEST gärna vill gå, de utbildningar som har den allra starkaste dragningskraften, så hamnar YBC:s två program på:

1:a plats (Businessprogrammet - 48 elever har valt det i 1:a hand)
2:a plats (IB-programmet - 42 elever har valt det i 1:a hand)

Och då talar vi alltså inte om relativa siffror, utan i absoluta tal. Trots vår förhållandevis lilla skola, så kniper vi ändå de båda första platserna, redan från dag 1.
Detta är väl onekligen ett ganska bra betyg på attraktionskraften med YBC, och också ett bra tecken på att de elever som sökt sig till YBC är precis så beslutsamma och engagerade som vi vill att de ska vara! Ingenstans i Nacka finns det med andra ord elever som är så heta på sin utbildning som på YBC!

Det var en helt OK present att ta med sig på semestern…

Hans Renman, rektor för YBC

Om YBC-PR och Kunskapsgallerians invigning i jan -08

I morse hade jag ett avstämningsmöte med Westanders, som är YBC:s partner i PR-frågor.
Vi gick igenom vårens kampanj och funderade kring vad som gick bra och vad vi vill göra annorlunda till nästa gång.
Vi var överens om att vårens kampanjarbete får anses vara ganska lyckat. YBC:s synnerligen ambitioösa PR-arbete hade också den fördelen att vi själva fick en höjd kompetens kring PR-frågor. Och det är en tämligen försummad och inte så effektivt använd arena för skolor. Men jag är själv helt övertygad om den stora betydelsen för skolor att ha en bra kombination av mål och medel…

1. En JÄKLIGT tydlig & attraktiv vision
2. Tydliga mål (kopplade till visionen, givetvis)
3. Genomtänkt och tydlig organisation och roller
3. En genomtänkt kommunikationsplattform (hur ska vi uppfattas? se ut?, osv)
4. En övergripande och heltäckande kommunikationsstrategi.
- Vad ska vi kommunicera? Varför? Till vilka? När? Hur?

På eftermiddagen diskuterade vi i Kunskapsgalleria-gruppen en hel del olika saker - mest praktiska ting om väggfärger, funktioner, städning, receptionsdiskar, mm. Men vi diskuterade också en sak som känns extra viktig: I samband med den stora, officiella invigningen så vill vi ju ha någon lämplig person som klipper bandet. Kunskapsgallerian är ju ett i allra högsta grad anmärkningsvärt och offensivt projekt - unikt i sitt slag! Därför vill vi ju ha en invigare som verkligen rimmar väl med projektets “spitrit” och som också kan tillföra rätt sorts feeling och anda till invigningen.
Det här måste vi tänka noga på, och jag ber alla trogna läsare av bloggen att tipsa mig om goda idéer här! (Och säg nu inte Jan Björklund eller någon i kungahuset…!) )
Maila till hans.renman@nacka.se

Hans Renman, rektor för YBC

YBC i samarbete med Kaospiloterna

YBC har ända sedan starten av Kunskapsgalleria-projektet i Sickla haft en nära dialog med Kaospiloterna, och jag besökte deras skola på Malmö Högskola redan i januari förra året. Det är helt klart att Kaospiloternas värderingar och fokus på kreativitet och möjlighetisering ligger ytterst nära YBC:s vision, mål och syfte. Vi brukar ibland konstatera att YBC är något av Kaospiloternas lillebror.
Kaospiloterna kids, liksom.

Vi kommer givetvis att utnyttja det faktumet at vi är grannar i Kunskapsgallerian i Sickla, och ett exempel på detta är första delen av ett kompetensutvecklingssamarbete som drog igång idag. Under en intensiv heldagsworkshop fick hela YBC:s personal stifta bekantskap med Kaspiloternas pedagogik, metoder och angreppssätt. Dessutom fick YBC-lärarna på ett minst sagt konkret sätt själva upptäcka hur kreativitet, lust och passion kan hämtas ur alla, genom att man använder sig av relevanta och smarta tekniker för detta.

I skolans värld finns det en tradition av att enbart premiera akademiska kunskaper (tänk bara på alla otaliga kursmål, betygskriterier, programmål, osv) och att klappa andra färdigheter styvmodeligt på huvudet. Och värre lär det bli, i ljuset av Björklunds 1950-talsinspirerade katedralskolereformer med fler prov, fler regler, tidigare nationella prov, mer fokus på regler och disciplin, osv.
Det är viktigt att inte falla i den här fällan. Sverige brukar rankas som världens kanske mest progressiva och innovativa land, vilket ger oss en guldsits inför framtiden. Vi ska ta avstamp i det akademska och aldrig ge avkall på kunskapskrav, men addera mer saker, andra färdigheter, nya mål - inte bara grotta ned oss i ännu fler varv av samma vara. - För att lyckas i en ny, komplex värld måste vi ju göra MER och NYTT!

Vi talade mycket om detta på Kaospilot-workshopen idag. Vi vill erbjuda fantastiska framtidsmöjligheter för elever som både är teoretiker och praktiker. Vi ska vara en skola både för de som vill jobba inom teknik, medicin, matematik, IT, ekonomi, juridik, journalistik, osv - samtidigt som vi ska vara ett smart val för elever som vill starta eget, som vill bli projektledare, som vill jobba med utveckling, marknadsföring, försäljning, design, reklam, mänskliga möte, utbildning, osv. Alla behöver de stärka både sina teoretiska och praktiska sidor och bli doers, men de måste få göra detta på sitt sätt i en skola som inte automatiskt placerar vissa ämnen högst upp i skolhierarkin. En gång i tiden var skolans uppgift att producera en produkt (= arbetskraft till industrin och akademiker till universiteten), men numera är det eleverna som ska producera och kreera produkter. Det ställer andra krav.

Hur ska vi lyckas med detta? Ja, varför inte citera Steve Jobs ord: “Stay foolish. Stay hungry.” Vi konstaterade gång på gång idag att vi måste vara grymt bra på att erbjuda undervisning som är innovativ och individanpassad, som är prövande och testar oväntade vägar.
Och vi måste ständigt (både vi själva och våra elever!) vara redo att misslyckas ibland. Det hör till!

Givetvis kommer detta att vara krävande och svårt - för som sagt, vi ska ju addera en dimension till. Kreativa människor måste alltid förbereda sig på motstånd. Det kommer alltid att finnas de som vill föreslå att man ska välja the easy way out - men dessa lärare, elever och föräldrar kan alltid välja andra, mer konventionella och förväntade alternativ. Det finns massor av sådana skolor. Inte minst i Stockholm. “Ordning och reda-gymnasier” och liknande. Jag är lika övetygad som Kaospiloterna, forskare och massor av författare om att det absolut inte är vägen mot framtiden.
Den stavas tvärtom:
Nytänkande
Inspiration
Lust
Utveckling
Verklighetsförankring
Nyfikenhet
Närvaro
Tydlighet
Mod
Kreativitet
Möjlighetsfokus
Glädje
YBC

YBC:s samarbete med Kaospiloterna känns helt rätt!

Hans Renman, rektor för YBC

Den gemensamma gymnasieregionen = ?

I dagens DN kan man läsa om förtvivlade elever och uppgivna rektorer, som alla står helt frågande inför Stockholms avvisande inställning till att ha en helt öppen, gemensam gymnasieregion i hela stor-Stockholm.

Det är helt korrekt, det som en av de intervjuade rektorerna säger i artikeln, att elever idag knappt ens har koll på vad kommuner är - i all fall inte var den enda kommunen börjar och den andra slutar. Och varför ska vissa villkor råda för friskolor? Och andra regler för SP och NV? Och varför ska just Stockholms stads elever särbehandlas och inte andra kommuners elever? Och hur i hela friden kan Stockholm envist fortsätta driva sin utvecklingsfientliga linje, som det råder total enighet om att överge inom övriga Kommunförbundet i Stockholms län?

Många frågor - inte ett enda svar.
Jag är helt övertygad om att det egentliga skälet är det svar som jag brukar ge till frågande, förvirrade och arga elever: det finns inga bra skäl utom ett enda: Den här situationen är bara bra för Stockholms politiker, inte för några andra. Inte bra för alla elever, inte bra för skolorna, inte bra för konkurrensen, inte bra för föräldrar, skattebetalare, effektivitet, osv.
Politiker som fattar beslut för sin egen vinnings skull, se där skolpolitik 2008? Det finns fler, populistiska exempel på riksnivå… Man tar sig för pannan, och kan inte låta bli att undra hur det är just folkpartistiska politiker som är de största bovarna. Vart tog egentligen det partiets tal om valfrihet, frihet, jämlikhet, konkurrensvänlighet, bildningsideal, mm, vägen? Dags att hitta hem?

Hans Renman, rektor för YBC

Back in business & Lemshaga-mässa

Jag har fått en del beska gliringar om att YBC-bloggen legat nere ett par veckor. Det har den. Men det beror inte på något annat än att YBC:s egen peripeti just passerades… Jag har nyss genomlevt krescendot. Alla bitar börja falla på plats. Huset blir allt färdigare. Senast under måndagen var jag runt i bygget och kikade på rum, planlösningar, schakt, entresoller, takfönster, osv, osv…
- Det blir ett grymt hus och en grym skola, tro mig!

I fredags var jag ute i Gustavsbergs Hamn (åk dit, by the way! -Ät mat och sitt en stund i solen på verandan, kolla in glashyttan… En liten Stockholmspärla, det där!) och var med på ett event som Lemshagas 9:or låg bakom. (”Framtiden.nu”) De har under en längre tid arbetat med ett stort ämnesintegrerat projekt kring globalisering i allmänhet och Indien i synnerhet. Nu var det dags för presentation och jag kan inte annat än lyfta på hatten för denna UTMÄRKA skolas ständiga förmåga att presentera och exponera elevernas utveckling, utförda arbete och talanger. Och vilka elever! Det må vara Lemshaga-nyheterna, Lemshagas sommarpratare, denna proffsiga Indien-mässa eller annat!
Där trängdes föräldrar med nyfikna och locals i Gustavsbergs mässhall och kunde se vad eleverna presterat, sida vid sida med representanter från Hand-In-Hand, musikframträdanden, Lemshagas egen nyhetsredaktion, exempel på andra elevarbeten, web-utmärkelser, Apple-utställare, mm.
Sammantaget: Detta låg lååååångt över vad de flesta skolor levererar i form av “projektpresentationer”.
Som grädde på moset hade man ordnat så Fredrik Härén dök upp som bejublad föreläsare i slutet.
- Inte dåligt för en liten skola på Värmdö! Inspirerande, kreativt, framtidsorienterat!
Och inte helt oväntat låg Lemshagas drivande kraft Daniel Lundqvist bakom en stor del av jobbet kring arrangemanget. Det kändes bra. Eftersom han ju rekryterats av mig till YBC, som biträdande rektor.

Under tisdagen bär det av mot Falkenberg i gryningen, tillsammans med en grupp från Nacka kommun, bl a IT-strategen Johan Särnqvist. Detta för att kika på hur Falkenbergs kommun tänkt initialt och sedan löst implementeringen av sin unika 1:1-satsning. Falkenberg valde Apple till sin 1:1-satsning, precis som Nacka och YBC.

Hans Renman, rektor för YBC

YBC väljer Apple som bärbar elev-dator

Idag blev det offentligt att YBC har valt att satsa på MacBook som bärbar dator till sina elever.

– De pedagogiska vinsterna med Apple var avgörande för det här beslutet. Om bara några år kommer de flesta gymnasieelever i Sverige att ha egna bärbara datorer i skolan (tro mig!) – att YBC blir först ut i Nacka kommun med detta känns både roligt och rätt. Och naturligt.
Efter att ha analyserat förslag från olika leverantörer, vägt för- och nackdelar mot varandra, testat grundligt och dessutom noga analyserat de ekonomiska aspekterna, så valde kommunen Apple-datorer (MacBook) till sina elever.

Att arbeta med en dator per elev innebär något av en revolution i skolan. Både lärarnas och elevernas arbetsmetoder förändras i grunden, och dessutom möjliggör datorerna alternativa kreativa arbetssätt som annars saknas. De pedagogiska möjligheter som Apples datorer har är mycket stora, något som var viktigt för YBC:s val av dator.

En annan bidragande orsak till valet av Apple var de dubbla operativsystemen. – En Mac av idag är både en Mac och en PC på samma gång. Det här gör att elever och lärare enkelt kan skifta mellan de två olika systemen, och på så sätt bli “tvåspråkiga”. Helt i linje med EU:s direktiv om framtida nyckelkompetenser.
Sedan är givetvis ytterligare ett argument till Apples fördel YBC:s ambition att ha en naturlig koppling till kreativt arbete inom bild, reklam, design, marknadsföring, musikläggning, film, mm. Och detta samtidigt som de (akademiska) kursmålen ska uppfyllas.
Det kommer att bli grymt kul på YBC!

Hans Renman, rektor på YBC

Hårt tryck på YBC:s live-chatt

Igår hade YBC en live-chat på vår kampanjsajt på Playahead - “Ställ rektor Renman mot väggen”.

Det var premiär för mig, och jag var lite fundersam på hur det skulle arta sig. Skulle det vara nåt att ha? - Men jag blev helt såld! Och redan en timme innan chatten öppnade hade jag fått motsvarande nio A4-sidor fulla med frågor! Till slut var det motsvarande 15 sidor! Högt och lågt blandades - allt från “Vilka program har YBC?” och “Vad gör er så speciella egentligen?” till “Är du rolig?” och “Hur mycket tjänar en rektor egentligen?” Jag skulle nog säga att 90% var frågor av riktigt bra kvalitet. Och givetvis svaren också!

Jag hade tidigare i ett pressmeddelande om chatten skrivit att en chatt är ett jäkligt schysst sätt att möta elever på. Och så var det!
För hur BRUKAR det går till när skolor/rektorer kommunicerar med elever egentligen?
- Annonsering = noll interaktion
- Hemsida = i princip noll interaktion
- Öppna Hus = envägskommunikation, i princip ingen riktig dialog
- Skolbesök = bara de mest modiga vågar sig fram

Chatten har två stora fördelar:
Dels är det ett medium och konversationsform som de yngre är väldigt vana
vid, inte minst från MSN. Dialogen sker på elevenas egen hemmaplan.
Dels är det en form där man VÅGAR fråga. Man är anonym, man kan formulera sig i lugn och ro och man behöver inte oroa sig för att någon tycker man är pinsam, eller att man behöver vara blyg inför en vuxen/auktoritet.
Dessutom finns det en sidovinst: Jag som rektor får en chans att höra röster som är verkligare och mer “äkta” än annars.
Och dessutom: Det finns ett mått av “easyness” här. Det blir prestigelöst, en chans till lite käftslängande och humor. Hur ofta händer DET när en 9:a har dialog med en gymnasierektor annars/på andra sätt?

YBC kommer att ha fler chat-tillfällen - var så säkra!

Hans Renman, rektor för YBC

Trendbrott i Stockholm: Kommunala skolor populärast

I gårdagens Metro kunde man läsa att statistiken för det senaste gymnasieintaget visar att det skett ett trendbrott i Stockholm: Där man för några år sedan kunnat notera att friskolor har haft ett positivt drag kring sig, kan man nu se att de signaler som tidigare kommit nu också syns rejält i statistiken. Numera är det de kommunala skolorna som är mest populära - precis som i Nacka och Värmdö, t ex.

Givetvis har nyhetens behag bleknat en del kring friskolorna, men jag gissar att andra faktorer har påverkat denna utveckling, t ex frågan om friskolornas förtroendekapital, resultat och kvalitet. Sedan påverkar sannolikt det fenomen som en bekant friskolechef själv kallade “Friskolornas Kris”, dvs problemet med att där friskolorna tidigare förknippades med nytänkande, så förknippas de nu alldeles för ofta med girighet och enögt vinstfokus.

Detta gäller tack och lov inte alla friskolor.
Jag brukar aldrig missa tillfället att framhålla att skolans driftsform i princip inte har någon betydelse alls längre - kommunal eller fristående skola är ointressant. Det som verkligen spelar någon roll är den enskilda skolans vision, arbetsformer, kvalitet, resultat, arbetsmiljö, osv.
Det finns massor av strålande kommunala skolor, och det finns också utmärkta friskolor.
Men att vara friskola är i sig numera ointressant. Och om inte problematiken med att skolpengen rinner ned i privatpersoners fickor i stället för till eleverna (i allt för upprörande grad, bland vissa friskoleaktörer), så tror jag att raset för friskolorna kommer att fortsätta.

Hans Renman, rektor för (kommunala) YBC

YBC värvar välkänd skolprofil!

Ur pressmeddelande 2008-04-21:

Young Business Creatives (YBC) har anställt Daniel Lundqvist, tidigare utvecklingsledare på Lemshaga Akademi och en välkänd profil inom svensk skola. Daniel kommer att arbeta som biträdande chef på YBC med särskilt strategiskt och operativt ansvar för IT och mediepedagogik.

– YBC är en fantastisk och nytänkande skola med mycket höga ambitioner när det gäller att kreativt utveckla undervisningsformerna, inte minst med hjälp av ny teknik, säger Daniel Lundqvist. Jag är väldigt entusiastisk inför mitt nya uppdrag, och jag kommer att arbeta stenhårt för att alla elever och lärare känner sig både trygga, laddade och kreativa, säger Daniel Lundqvist, nytillträdd biträdande chef på YBC.

Möjligheterna att arbeta med elevernas kreativitet och det vidgade textbegreppet (film, bild, musik) ökar väsentligt när alla elever har omedelbar tillgång till dator och internet. Därför kommer YBC, som första skola i Nacka kommun, att erbjuda varje elev en egen laptop. Det kommer även att få betydelse för pedagogiken och lärarrollen som förändras i grunden. På YBC kommer t ex alla lektioner och föreläsningar att Podcastas, och wikis och bloggar kommer att vara en del av vardagen på skolan.

– Vi står inför en revolution på skolområdet. Den snabba globala utvecklingen är en utmaning för Sverige. Svensk skola måste våga leda utvecklingen mot kreativitet och hög IT-kompetens. Vi är mycket glada för att Daniel vill göra den här resan tillsammans med oss, säger Hans Renman, rektor för YBC.

Daniel är en flitigt anlitad föredragshållare och är engagerad i flera olika organisationer, exempelvis Hyper Island och KK-stiftelsen. Daniel har dessutom tidigare arbetat med flera internationella forsknings-/utvecklingsprojekt inom stiftelsen CarpeVitam och KK-stiftelsen och var också med om att starta mötesplatsen Collegium i Gustavsbergs Hamn.

– YBC-konceptet är innovativt och ligger helt rätt i tiden, inte minst satsningen på en dator per elev. Här kommer Daniel Lundqvist att tillföra Nacka kommun en gedigen kompetens, säger Lennart Jonasson, Nacka kommuns Stadsdirektör.

YBC kommer till skillnad från många andra gymnasieskolor att vara elevdriven med fokus på kreativitet och entreprenörskap, utan att göra avkall på de nationella kunskapsmålen. De blivande gymnasisterna lockas av skolans koncept: redan efter första valomgången till gymnasiet har cirka 250 niondeklassare sökt till de 120 första platserna.

Sverige - näst bäst i världen!

Varning:
Alla ni som älskar att höra hur dåliga vi är i Sverige och hur BRA alla andra alltid är - sluta läsa NU!

World Economic Forum släpper årligen Global Information Technology Report, som rangordnar 127 av världens länder utifrån hur “IT-mogna” länderna är (”Networked Readiness Index”). I rapporten kan man kika på hur bra de olika länderna är anpassade till den skenande digitala utvecklingen. Man bedömer främst hur bra de olika ländernas befolkning är på IT och hur bra länderna är på att också använda all den nya tekniken.

Danmark vann förra året, och det gjorde de i år också. Men Sverige ligger tvåa! Schweiz är ny trea (där fanns Singapore förut). Intressantast är kanske att Sydkorea spurtat upp från nummer nitton till nio!

Rapporten är naturligtvis ingen topplista i största allmänhet, utan vill framålla den MONUMENTALA betydelse som IT har för förnyelse och utveckling och när det gäller ländernas förmåga att klara konkurrensen i (morgon-) dagens samhälle. Ett land utan hög IT-kompetens går en mörk framtid till mötes…
Man framhåller också att det är viktigt att de som bestämmer förstår vad som händer, och att man förmår fatta kloka beslut därefter. Och utbildningsområdet är givetvis centralt här. Både vad gäller HUR skolan jobbar med IT och VAD eleverna får lära sig om IT-kompetens. Synd då att Sverige kanske inte riktigt visar framfötterna här, men det vill vi ju råda bot på på YBC i Nacka.

Rapporten flaggar för att Singapore är ett föregångsland som jobbar fint med innovationer, kreativitet, osv. Lite kul är det ju att Singapores utbildningsministerium åkte till Nacka nyligen för att få träffa YBC och höra hur vi tänker…

Men det är livsfarligt att ligga på topp, för då fins det bara en väg att gå, liksom. Sverige måste därför vara på tårna! Jag tror att många i skolan skulle behöva läsa Maria Mattus, en nybliven doktor på Högskolan i Jönköping.
Hon har forskat kring friheten och öppenheten på Internet, och har sett att den osannolika mångfalden på internet är både en fantastisk tillgång och ett stort problem.
Ett gigantiskt uppdrag för en modern skola, menar hon, är att inte bara nöja sig med att låta elever (i bästa fall!) LETA information på internet, utan också att se till att ge eleverna en mediekritisk kompetens och kunskap om info-strategier. Här gränsar det till psykologi, hur vi människor tänker, ser samband, mm. (Läs mer om detta av Marshall McLuhan, m fl!)

Maria Mattus menar att vi måste bli HOMO NAVIGARE, dvs människor som kan navigera smart på internet. Som kan undvika grynnor, grund och stormar och i stället finna utmärkta hamnar, platser och skär. Att låta elever söka blint på internet (”forska”!) är inte rätt väg att gå.

På YBC utrustas inte bara alla elever med var sin lap top, utan alla måste tidigt läsa en obligatorisk kurs i Mediekommunikation, och mycket stor vikt kommer att läggas på källkritik, navigationskompetens, mm. Inte bara ibland, utan hela tiden. Inte bara i Svenska, utan i alla ämnen.

Hans Renman, rektor för YBC

Man måste älska eleverna (och det är lätt!)

Skolportens senaste årsbok går igenom ett tjugotal olika doktorsavhandlingar från 2007, som alla handlar om skolan på olika sätt. Två av texterna fångar mitt intresse, inte minst eftersom dessa två kan sägas summera alla de övriga.
Den ena handlar om hur matematikundervisningen kan göras mycket, mycket bättre om eleverna fick jobba med problemlösning även här, på samma sätt som elever idag får göra i många andra ämnen (men matematik brukar stå utanför, eftersom det “inte fungerar i matematik”). Den nyblivne pedagogie doktorn Eva Taflin berättar att “Tänk om eleverna kunde få göra något annat än räkneuppgifter från läroboken under åtminstone en lektion i veckan. Eller en gång i månaden“. Något att ta till sig för sveriges matematiklärare, som jag i och för sig känner stor respekt för, men som jag tror är de allra minst förändringsbenägna lärarna av de alla. INGET “måste” vara på ett visst sätt. INGET måste rulla på likadant år efter år… Eva Taflin: “…det verkar som om det är för jobbigt att tänka om ibland. Men de elever vi har i skolan idag tvingar oss helt enkelt att undervisa på ett nytt sätt (…) de allra flesta skolämnen är stadda i förändring just nu.”

Den andra avhandlingen följer ett par elever som i princip havererat på högstadiet, men som sedan blommar upp på gymnasiet och blir ansvarstagande, positiva studenter. Orsaken? - Enkelt!
a) De fick lärare som engagerade sig i dem
b) De fick ofta göra uppgifter som hade en konkret verklighetskoppling

“Man måste tycka om dem, det är det som är nyckeln till alltihop” säger en av de intervjuade lärarna, vilket givetvis är att slå huvudet på spiken.
Jag har alltid sagt att det som verkligt skickliga lärare är bra på, det är att de helt enkelt är genuint förtjusta i ungdomar. De gillar eleverna. De vill eleverna väl. De är beredda att jobba järnet för att eleverna ska lyckas!
Och det här känner givetvis eleverna. Ungdomar av idag har sannerligen inte allt för gott om vuxna som skickar DE signalerna… Det är därför jag menar att skolan har mycket att lära av idrottsvärlden, som ju är mästare på att bygga positiva relationer, gödsla med beröm och målbilder, osv.

YBC:s pedagogiska modell och speciella, öppna miljö innebär en dramatisk förändring för de lärare som arbetar där. YBC har “10 budord för lärare”:

YBC garanterar att dess lärare:

1. Är peppande, positiva coacher
2. Är ledare för individer (inte klasser)
3. Har höga och positiva förväntningar på dig
4. Är mycket bra ämnesexperter, som dessutom gärna testar nya arbetssätt
5. Kan och vill ta till sig feedback, eftersom det är en källa till utveckling
6. Alltid behandlar dig och andra respektfullt
7. Erbjuder en varierad och flexibel undervisning
8. Regelmässigt använder IT som ett lärandeverktyg
9. Arbetar hårt för att du ska utveckla dina förmågor
10. Samarbetar med dig så att du når dina mål

Kanske är det första budordet det centrala:
På YBC kommer det aldrig vara OK att lämna en elev i sticket - tvärtom: Vi kommer att brinna för våra elever, och förvänar oss också att våra elever brinner för sin utbildning. (OBS!)

Tillsammans kan vi skapa mirakel! Varje dag! - Och då är det en njutning att vara lärare (eller rektor, för den delen…)

Hans Renman, rektor för YBC

Innovativa Unga – Del 2

Jag tror att Innovativa Unga-konferensen kommer bidra till att vi får många nya röster och en ny agenda på skolområdet, som allt för länge dominerats av bakåtsträvare med 1950-talets katedralskola som idealbild av hur skolan ska se ut. Men vi kan verkligen inte backa oss in i framtiden. Vi måste göra massor av saker.

På konferensens andra dag kunde åtskilliga nya föreläsare ge fortsatt bränsle på framtidsbrasan.
T ex: Per Frankelius, som gav oss inspiration kring innovationsskapande och Uffe Aelbeck, Kaospiloternas grundare, kunde ge andra, konkreta idéer. Och uppe i Apple-loungen kunde alla deltagare testa kreativa mjuk- och hårdvaror, samtidigt som högstadieelever från Lemshaga Akademi fanns på plats för att filma och dokumentera (massvis med material finns nu på konferensens web-plats www.innovativaunga.se).

Själv rundade jag och Lemshagas Daniel Lundqvist av konferensen med ett seminarium/workshop, som försökte ringa in konferensens centrala tankegångar. Framför allt försökte vi få fram saker som vi alla kunde ta med oss och direkt börja jobba med, rent konkret ute i våra respektive verkligheter. Ganska snabbt märkte vi att det finns MASSOR med saker att göra för att lyfta elevers potential, för att frigöra kreativitet och lust, för att addera positiva, konstruktiva arbetssätt, osv. Beroende på var man jobbar, förutsättningar, osv är det bara att skrida till verket!

På konferensens sista dag släpptes nog också den mest häpnadsväckande kommentaren.
Trots att konferensen hållits i Nacka var uppslutningen bland Nacka-rektorer och –lärare gåtfullt låg. (Kanske tror man att man redan kan allt och är bra på allt när eleverna får höga betyg? - Men minns Ericssons hybris, säger jag bara… Man får aldrig slå sig till ro!)

Nå:
Under ovan nämnda seminarium poängterade jag att all utbildning (och för övrigt all verksamhet som vill vara utvecklande och som syftar till växande, faktiskt) måste sträva efter att vara lustfylld.
Då plötsligt vaknar Nacka Gymnasiums representant på konferensen till liv, i konferensens sista skälvande minut, hör och häpna. Denna skolledares klipska kommentar var: ”Men Hans, är det inte kul att ha tråkigt?” Vi som var där förstod nog inte twisten någon av oss, men hur som helst - hans poäng visade sig vara att man inte ska “lura” eleverna att tro att allt är kul, och att vissa saker bara “måste få vara tråkiga”, för det är de bara, helt enkelt. - Elever måste lära sig att gilla läget, liksom. Och att “allt är inte alltid så kul.”
Lite orolig blir jag för den skolan när jag hör detta från en ledningsperson, eftersom det är en så outsägligt naiv poäng att dra till med att “allt är inte alltid kul”. Självklart är det så, men ambitionen för oss i skolan (och för människor i allmänhet, livet är ju kort!) måste väl för i jösse namn vara att undvika detta, och att alla lärare och elever tillsammans (!) strävar efter att göra även tuffa, svåra och kämpiga kursmoment intressanta, givande, konkreta, spännande, oväntade - och lustfyllda? - Då lyfter vi ju undervisningen ett snäpp till! Är inte det en rimlig ambition?

Hans Renman, rektor för YBC
(Som sitter i solen på landet i S:t Annas skärgård och lyssnar på Hird’s “I love you my friends”-EP. Köp den!)

“Innovativa Unga” - Nacka visar vägen

Under torsdagen invigdes den stora konferensen ”Innovativa Unga” i Nacka. Konferensens tema och syfte är att under två spännande och intensiva dagar resonera om hur vi behåller, utvecklar och stimulerar kraften och nytänkandet hos eleverna i skolan. Otroligt kul konferens! Fri och öppen! Vi har talat om…
- Hur ska skolan bäst kunna förbereda sina elever för den framtida arbetsmarknaden? Vilka är våra styrkor och svagheter, utmaningar och utvecklingsområden i Sverige? Hur kan vi arbeta för att stimulera en livslång initiativförmåga?Hur skall skolan kunna bli en mer kreativ plats — för alla? Och hur kan näringslivet ta sitt ansvar och aktivt delta för att skapa förutsättningar för morgondagens entreprenörer?

Jag själv har varit djupt insyltad i konferensen, som medlem i arrangörsgruppen. På morgonen blev jag under invigningen intervjuad på scen av Annika Dopping. Jag missade inte tillfället att drämma till med att ”i en värld som förändras i grunden är det oerhört viktigt att svenskarna blir entreprenöriella, att vi gillar förändringar och utmaningar, att vi gärna säger ’Yes!’ och vill ta tag i saker. Om vi INTE är bra på det i Sverige ser framtiden riktigt, riktigt mörk ut.”

Ödesmättat men sant.

Gy-utredningen som lämnades av Anita Ferm i måndags talar om VAD gymnasiet ska göra. Många av oss som brinner för skolans/gymnasiets utveckling vill gärna också sätta fokus på HUR. Vi kan inte fortsätta göra som vi alltid har gjort, för samhället håller på att förändras i grunden. Massor av föreläsare på konferensen redovisar just detta. Bl a Tomas Furth, Kairos Future, Fredrik Svensson, Rektorsakademin, Mattias Hansson, Hyper Island och Christer Westlund från MeUniversity.

Det handlar om vikten av att göra eleverna mer entreprenöriella. Om att ge makten tillbaka till eleverna. Om att frigöra elevernas kraft och potential. Mycket handlar om elevernas makt visavi sin undervisning och lärarnas egen roll. (Christer Westlund talar gärna om rollspelet i skolan. Lärare som spelar lärare, elever som spelar elever, rektorer som spelar rektorer, föräldrar som spelar föräldrar.) Eleverna måste tränas i att leva och verka i förändring! Och våra elever måste bli stärkta i ambitionen att göra sig till nytta för andra (dvs att förstå vad man ska använda sina styrkor till). De pluggar ju inte för någon annans skull enkom, utan i ännu högre grad för sig själva!

Det friare arbetssätt som t ex ämnesintegrerade case innebär medför högre krav på ledarskap och närvaro av lärare. I en situation där alla läser samma sak, samma bok, i samma takt har samma prov: Då är det ju inga problem att vara ledare i klassrummet.
Att planera med den här utgångspunkten är bra! Ämnesintegrerat, där elever styr, där alla gör olika saker och där elevernas önskemål och behov sätter agendan är en skola som frigör kraft och potential. Eleverna ska INTE sitta och vänta. - Barn på dagis har ju mer att säga till om än ungdomar på gymnasiet!, för att citera en av dagens föreläsare.
Och det var inte jag, faktiskt.

Hans Renman, rektor för YBC

Dagsaktuella notiser…

Efter att ha varit i Åre ett par dagar för lite påsk-skidåkning (en vacker dag flyttar jag dit!) och 40-årsfirande så väntade en manshög trave med DN, SvD, Di och Nacka Värmdö Posten på mig hemma. Underhållande! Och efter en gedigen genomgång kan jag notera att…
- Gatuborgarrådet Mikael Söderlund (m) lämnar politiken. Jag har träffat Mikael och kan intyga att det är en ambitiös och energisk politiker, och därför är det tråkigt att han lämnar politiken, i dessa tider av brist på unga politiker. Men samtidigt är det sympatiskt att en politiker inte ser på sitt uppdrag som en livstidssyssla. Det vore väl utmärkt om vi hade ett politiskt liv som kännetecknades av att kompetent folk kom och gick i maktens korridorer. Och att Mikael väljer att gå för att bereda plats för sin frus karriär ger honom en poäng i min book of credits! Sedan känns det kanske inte allt för fränt när man läser vad Mikael lyfter fram som saker han är nöjd med att ha åstadkommit inom politiken: Han berättar förtjust om det beröm han fått över att så många förbudsskyltar plockats ned i den egna stadsdelen Östermalm sedan han blev ansvarig för trafikfrågorna. “Nu får man köra in på Karlavägen och man får korsa Narvavägen. Det är jag jättenöjd med.” - Kommentarer överflödiga…

I bjärt relief står den tyske journalisten Gabor Steingarts “Välståndskriget”, som recenserades i veckan. För mig som oavbrutet försöker påminna om den monumentala brytningstid vi befinner oss i just nu och det STORA behovet att agera utifrån detta faktum är det skönt att Steingarts bok äntligen översatts till svenska (efter två år!). För tro mig - om tio år kommer vi häpna över hur obegripligt tafatt vi agerade i Sverige/Skandinavien/Europa/Västvärlden när världsekonomins makt utmanades och flyttades just i dessa dagar. Ur DN:
“Vi lever i en värld som ska gå under. Fem hundra år av västlig dominans kommer att vara förbi om ett par decennier. Asiens enastående snabba ekonomiska kraftsamling har smugit sig på de europeiska och amerikanska samhällena ungefär som klimatförändringarna. Som något man i det längsta valt att blunda för. Och precis som med klimatförändringarna verkar det enklast att fortsätta blunda för konsekvenserna. Som om vi i Asiens århundrade lugn kunde fortsätta att leva vidare med våra västliga privilegier , med våra sjukförsäkring- och hemmabiosystem.”

Jag brukar aldrig missa att framhålla den stora potential som finns i denna brytningstid: att medverka, utnyttja och utveckla Sverige utifrån denna nya verklighet. Men så länge business as usual gäller är det svårt att hålla Sveriges huvud ovanför ytan. Skolan har en gigantisk mission att fylla här. I skolan kan vi arbeta systematiskt och målmedvetet med att “produktutveckla” Sverige. Helt enkelt genom att ha ambitionen att leda utveckling snarare än att nöja oss med att “hänga med utvecklingen”. Det är en jäkla skillnad!
Och vi kan glömma att “leda utveckling” om vi inte ser till att våra elever blir doers, innovatörer och kreatörer - redo att skapa och inte bara producera.

Hans Renman, rektor för YBC (som just nu snöat in på Veronica Maggios otippat snärtiga och souliga nya platta “Och vinnaren är…”)

YBC flyttade till Sickla idag!

Från och med idag finns YBC på plats på riktigt i Sickla.
Vi finns alldeles bredvid YBC-byggarbetsplatsen - i Svensk Möbel Centers lokaler - Marcusplatsen 11, Sickla. (Det är huset bredvid Dieselverkstaden.)

Vi har velat finna en bra plats för YBC:s “huvudkontor” hela vägen fram till det att Kunskapsgallerian står färdig för inflyttning, och i Svenskt Möbel Centers show room har vi funnit en bra plats att vara på. Vi kommer nära alla våra kompisar i projektet - t ex bygget, Dieselverkstaden, byggherren (AtriumLjungberg), Kaospiloterna, Designgymnasiet, Akzo Nobel, YBC:s favoritrestaurang Bistro Voltaire, m fl.
Dessutom får vi finnas i grymt snygga lokaler där det känns bra att ta emot besökare och intressenter, samtidigt som huset i övrigt befolkas av folk som arbetar med design, försäljning, möten, kunder, relationsbyggande, osv. Att sedan lokalernas feeling touchar YBC:s inredningsdesign gör inte saken sämre.
Men givetvis var det Svensk Möbel Centers strålande espressomaskin som vägde tyngst…

På plats i YBC:s nya base camp finns givetvis jag själv samt…
- YBC:s Administrativa Chef och omistliga ankare, Susanne Monto, som till min stora glädje började
sitt jobb idag
- Arbetslagsledaren för Business Creatives-progammet (=den strålande pedagogen Emma Rosén)
- YBC:s biträdande rektor (denna ytterst kompetenta person anställs formellt alldeles strax)
- YBC:s business-lärare (anställs också inom kort)

Telefonnumret till YBC-kontoret = 718 77 10
Telefonnummer till Susanne = 070 - 431 77 13

Besök oss gärna! - Vi på YBC älskar möten! De gör oss rikare!

Hans Renman, rektor för YBC

Skojig friskolebilaga i SvD idag!

Jag hoppas ingen missade SvD:s friskolebilaga idag.
Alltså, ärligt talat - vad var syftet?

Kjell Olof Feldt lade ut texten direkt, under rubriken “Därför behövs friskolorna”.
Sedan kommer överraskande nog en kilometer text helt skriven i dåtid, med fokus på historien. Varför genomfördes friskolereformen? Vad har friskolorna inneburit? Hur blev det med konkurrensen? Vilka blev effekterna?
- Den korta summeringen av Feldts exposé är ungefär:
Det blev fler skolor när friskolorna kom, många hade olika profil, mångfalden, valmöjligheterna och konkurrensen ökade och man kan med fog påstå att det har skett en kvalitetshöjning - även bland kommunala skolor.
You don’t say!?

Kanske var det ingen slump att titeln på den bok som Feldt stod och höll i på den gigantiska artikelbilden var “Saker jag inte förstår“.

För den riktigt intressanta frågan idag, när det gäller friskolor, är ju vad som är så fritt med dem? Vad är det som är så speciellt? Idag är det ju inga längre som reflekterar särskilt mycket kring om skolan är friskola eller kommunal. Elever och föräldrar har lärt sig att välja skola. Kunderna har mognat. Det är ingen hype kring friskolor längre - det är inget statemet att välja friskola längre (som det däremot var ungefär år 2000, då jag själv jobbade på Vittra). Konkurrensen sker utifrån skolornas erbjudande: Visionen, innehållet, kvaliteten, imagen, resultaten. Kanske också pedagogiken, andelen behöriga lärare och lärartätheten? Och i denna analys spelar det ingen roll om skolan är privat eller kommunal. Tvärtom: Vi kan ju se att många av de allra populäraste skolorna är både kommunala och privata. Alla har nischat sig och har unika erbjudanden.

Så det hade ju varit kul att verkligen få veta varför friskolorna behövs NU, förutom att vara en aktör på markanden i största allmänhet?
För inte kan det väl vara så att det helt enkelt är att tjäna pengar som är drivkrafen, i synnerhet för de stora friskolekoncernerna? (Det stod det i alla fall inte ett enda ord om i hela bilagan…)

Hans Renman, rektor för (kommunala) YBC

Stort internationellt intresse för YBC

Jag kunde för ett tag sedan här på bloggen berätta att YBC utsetts till “en av Europas mest intressanta skolor”.

Goda studieresultat, framgångsrikt kvalitetsarbete och innovativ pedagogik har lett till att intresset för Nackas skolor i allmänhet och YBC i synnerhet har ökat, både inom Sverige och utomlands. - Kul!
De senaste veckorna, t ex, har YBC tagit emot två grupper av rektorer från England samt en delegation från Utbildningsdepartementet i Singapore. De har studerat hur Nacka och YBC fungerar jämfört med de förhållanden de har hemma, hur YBC valt att organisera sig och vilket fokus vi valt att ge skolan.

De engelska rektorerna ingick i det statusfyllda nätverket IPH (International Placements for Headteachers), ett projekt initierat av bl a Utbildningsdepartementet i Storbritannien. Målet är att ge engelska skolledare inspiration och goda exempel på framgångsrikt ledarskap i skolor över hela världen. Och det fick dom!

Och i onsdags var representanter från Singapores Utbildningsdepartement i Nacka. Anledningen till denna ytterst långväga resa till andra sidan klotet var att “studera ledande exempel på innovativa och kreativa företag och skolor i Skandinavien”. Man besökte Köpenhamn ena dagen och Stockholm den andra. I Stockholm valde man ut tre exempel på saker värda att kika på:
1. Volvo
2. Kaospiloterna
3. YBC

Och sedan åkte man hem.
Att bli utvald på detta sätt är givetvis smickrande för Nacka och YBC, och faktum var att delegationen blev oerhört nyfiken på YBC-konceptet som rimmade perfekt med deras vilja att modernisera sitt eget utbildningsväsende i en riktning mot större förmåga att leverera kreativitet och annan 100%-ig framtidskompetens.

Vi tycks tänka rätt på YBC!

Hans Renman, rektor på YBC

YBC - för framtidens kvinnliga ledare och företagare

YBC kommer ju att fokusera på kreativitet, entreprenöriella förmågor (med andra ord inte nödvändigtvis “entreprenörskap”) och eget ledarskap. Om att våga och att ta för sig. Med tung IT-profil dessutom.
Jag har talat massor om det märkliga och oacceptabla i att Sverige är näst sämst inom EU vad gäller kvinnliga företagare. Varför, varför, undrar man? Jag tror inte alls att lösningen är ännu fler bidrag, som bl a Företagarna (av alla!) föreslog härom dagen – Deras förslag om speciella kvinnostöd för företagare som skaffar barn känns… ja? 2008? Not!
Nej, problemet ligger någon annanstans än i ytterligare ett bidrag att söka.
Personligen tror jag att goda förebilder är A och O, och att skolan måste arbeta mer medvetet med dessa frågor (något jag minns kan vara effektivt, från min tid som ansvarig för Stockholms Fria Gymnasiums ledarskapsprofil).

Men en stor del står också att finna i den svenska skolans styrsystem: Kursernas och betygskriteriernas utformning gynnar visserligen tjejer (det är forskningsmässigt bevisat numera), men det fostrar dem samtidigt i att läsa av koder, i att ”göra rätt”. Men företagande handlar inte om att göra rätt. Det handlar om initiativ, risktagande och kreativitet – att våga, att chansa, att riskera och att tordas misslyckas. Om att tro på SIN grej, inte att ”göra rätt”.
Just därför känns YBC-konceptet extra positivt för tjejer! För precis detta ska vi jobba med!
Både strålande kunskaper (och betyg) OCH entreprenöriella, kreativa, positiva förmågor.

Just nu arbetar jag och mina YBC-kollegor med att börja skapa mer detaljerade planer för hur YBC:s vision ska blir konkret praktik nu till hösten. Massor av samarbeten diskuteras! En viktig del i YBC-andan kommer att ges av det faktum att en del av YBC:s elever flyttas från Saltsjöbadens Samskola: De grymt fokuserade och personligt starka och varma eleverna på det internationella “International Baccalaureate Diploma Programme”. Dessa elever kommer att vara delaktiga i att lyfta hela YBC till en hög, spännande nivå.

Hans Renman, rektor för YBC

Resurser på Internet – en outtömlig källa för skolan

Satt uppe på berget i Vemdalen förra helgen och lyssnade på Vetenskapsradion en morgon (ja, ja – jag vet att jag låter som en pensionär!), och hörde hur sajten www.eol.org (Encyklopedia of Life) nu är up & running. På denna webplats kommer man så småningom finna en sida för jordens alla levande organismer, dvs över en och en halv miljoner sidor!

De stora amerikanska universiteten har sedan länge föreläsningar podcastade på sina hemsidor – unikt vetande, stringent presenterat av nobelpristagare och framstående forskare till minsta skrubb i vilket hörn av världens om helst.

En annan sajt förebådar något annat spännande – www.wikileaks.org, en sajt där folk erbjuds att läcka hemligt material. Sajten är grundad av kinesiska dissidenter, och syftet är att stärka yttrandefrihet genom ”etiskt läckande”. En sajt som, om den bara får vara i fred för alla nedsläckningsförsök som storbanker, diktaturer, m fl, försöker sig på, kan erbjuda en intressant maktförskjutning i samhället: Företag, organisationer och regeringar torde bli mindre benägna att ljuga och smussla om det ständigt finns en risk att mörka hemligheter alltid kan exponeras över hela världen. En rättvise- och demokratikontroll – på nätet.
(Just nu har givetvis en Schweizisk bank i en ohelig allians med en Amerikansk domstol lyckats göra det svårt att hitta till sajten, men du hittar den utan problem genom att skriva detta i din webbläsare: 88.80.13.160)

Här tycker jag att man ser konturerna av en helt ny slags situation, både för oss som kunskapsvarelser i allmänhet och för skolan i synnerhet (Vad är kunskap och vad är lärande? Vad är sant? Vad innebär det att veta något?). När kunskap och information finns omkring lärare och elever lätt, lätt tillgängligt – bör vi inte fundera på att revidera en hel del av våra undervisningssätt då? Kanske till och med själva syftet med utbildning? Det känns lite som om allt bara rullar på, som om vi fortfarande förlitade oss på läromedlens okränkbara storhet och Nordisk Familjeboks allomfattande innehåll. Klassrummen ser ungefär likadana ut som på farfars tid, undervisningsmetoderna är nära nog desamma som på 50-talet.

När man med en knaptryckning på telefonen kan få kontakt och information i sin hand – är det då alldeles, alldeles säker på att skolans respons på mobiltelefoner är att beslagta dem? Nu när vi äntligen har en liten, smidig sak som alla elever har, som enkelt kan få snurr på pedagogiken. Till exempel. Eller kanske ska vi fundera på att revidera axeln stoff-lärare-utlärning-pluggande-prov-betyg med en annan: fråga/problem-diskussion-kunskapsinhämtning-diskussion-skapande-belöning?

Jag tror skolan och dess lärare lägger ned allt för mycket krut på att återberätta och kontrollera, och att de därmed missar chansen till långt större pedagogisk utväxling genom att verkligen kliva ut i den nya kunskapsvärlden. Det är inte ”flum” eller ”slappt” eller ”att abdikera”.
Tvärtom: Det är att ta ett steg framåt, med nyfiket sinne och bibehållet krav på att skolan finns till för att eleverna ska utvecklas, växa och lära.

Hans Renman, rektor för YBC
(som just nu nästan lyssnar sönder iPoden med Hercules & Love Affairs ”Blind” (Frankie Knuckles- och Serge Santiago-remixarna)

YBC utvald som “En av Europas mest intressanta skolor”

British Council samlar Europas intressantaste skolor i ett nytt projekt – ”Challenge in Schools”. Nacka kommuns nya gymnasium YBC är en av tre skolor i Sverige som är utvald.
Skolor från 13 länder ingår i projektet och av de 50 svenska skolor som ansökte om att få delta valdes de tre mest intressanta ut - däribland YBC.

Det här visar verkligen att YBC, även i ett internationellt perspektiv, ligger i framkant av den pedagogiska utvecklingen. Det här är verkligen en fjäder i hatten för både YBC och Nacka kommun och ger oss en jättebra möjlighet att få delta och diskutera pedagogik och pedagogisk utveckling med de bästa i Europa.

British Council är en statsfinansierad engelsk organisation som verkar för utbyte inom utbildning och kultur mellan Storbritannien och andra länder. Målsättningen med ”Challenge in Schools” är att samla “de mest innovativa skolorna i Europa” till ett internationellt utbyte kring de utmaningar som skolan står inför.
Projektet, som pågår till och med sommaren 2009, ska resultera i en gemensam vision om framtidens skola med tre områden i fokus: hur kan man arbeta med långtgående IT-användning i skolan, hur utvecklar man centrala framtidsförmågor hos eleven samt hur inredning och arkitektur kan utveckla lärmiljön i skolan. Redan nästa vecka kommer skolorna i nätverket att träffas för första gången i Prag.

Vill du veta mer om projektet Challenge in Schools, kontakta:

Hans Renman, rektor YBC, tfn 070 – 431 77 83